Alla de här sakerna har jag utrett rätt bra tycker jag själv
i en studie jag gjorde någon gång på 80-talet. Studien i sin tur resulterade i en artikel som skrevs i MoLt för en massa år sedan. Jag tror den hette något i stil med "optimaltonkurvor i basområdet".
Egentligen handlar artikeln om hötseln, och inte alls om varken rummet eller baffeln, men eftersom jag tyckte att det var viktigt att ha med alla sammanhang (eftersom högtalare inte kan dimensioneras med hänsyn till hörseln men utan hänsyn till det rum den skall användas i, om det skall bli nå't bra) så jag skrev en liten biartikel som tar upp allt det där.
Jag kom av en händelse fram till samma 4 dB som Naqref har gjort
(om man promt vill arbeta med sådana förenklingar och beskriva dem tumregelmässigt
).
Det matematiska beviset för de där 4 decibellen som Svante tycks efterlysa kommer han inte att få dock, i varje fall inte från mig. Det är bara en torftig förenkling som brukar passa bättre än alla andra förenlingar (t ex den ignorerar baffeleffekten eller den som säger att baffelkompensationen skall vara 6 dB). Den där 4 dB-kompensationen väger in effekterna av:
1. Att vi
inte sitter i extremnärfältet när vi lyssnar, vilket gör att vi i varje fall i vissa delar av frekvensregistret lyssnar på något som ligger närmare energikurvan än direktljudet (de flesta lyssnar faktiskt på lite längre avstånd från högtalarna än det avstånd som utgörs av efterklangsradien X riktverkan#).
2. Att väggar inte är 100% reflekterande, och att normalmöblerade rum i övrigt för det mesta har en något stigande absorption med frekvensen.
3. Att vi inte heller sätter i extremfjärrfältet och lyssnar, vilket gör att baffelsteget inte är riktigt fullt (ehuru rätt nära, i synnerhet när högtalaren är liten).
Men grunden till den är inte att den är "sann", utan att den passar verkligheten lite bättre än de som bara tar hänsyn till ett fragment av nämnd verklighet. Verkligheten är dock på riktigt mycket mera komplicerad än så, och den verkliga optimaltonkurvan är något annat än den tumregelmässiga beskrivning som säger att baffelstegskompensationen skall vara 2 dB mindre än i fritt fält (från än låda försedd med en osannolikt formad baffel med ett mycket litet kolvformigt darrande membran vars acceleration är helt frekvensoberoende*) det vill säga bara 4 dB och inte de 6 dB som man skulle kunna tro.
Vh, iö
- - - - -
PS 1: Hedlund: När jag skrev om att ta hänsyn till summan av
allt betydde det att varje egenskap måste vägas som funktion av både frekvens och tid, och därtill efter hur hörseln och hur rummet beter sig. Det blir varken direktljudet eller energikurvan det! Det blir en kurva vars namn är lika svårt att beskriva vad det skall vara, som det är att beskriva sambanden bakom den, om man inte gör det enkelt för sig om helt enkelt kallar den för den psykoakustiska tonkurvan (=den tonkurva som beskriver den klang vi hör därframme i ljudbilden).
Därtill finns det en ekvation för den för varje rum som högtalaren placeras i, det finns en ekvation för varje högtalarplacering i rummet och en för hur vi sitter i förhållande till högtalarna. Till sist finns det en för stereosystemet också liksom en för varje högtalares spridningsegenskaper.
Om de två sistnämnda är förutbestämda (stereosystemets applikation och vilka högtalare man använder) är det alltså ändå en förfärlig korsbefruktning mellan en massa komplexa (frekvens och riktningsvägda) variabler, innan man vet vad som ger en optimal balans.
Som tur är, är vi människor som lyssnare faktiskt väsentligt likare varandra än resten av de inblandade sambanden, men det bli ändå alldeles för komplicerat för att detta är något man skall kunna beskriva såhär i en diskussiontråd på ett internetforum.
PS 2: Jag har faktiskt skrivit en MoLt-artikel om 2,5-vägssystem också. Kommer inte riktigt ihåg när, men det var i en uppföljningsartikel till den första LTS-högtalaren på 90-talet. Där går jag även igenom en del saker som har med d'Appolito-konfigurationen att göra. Jag skulle tro att det var någon gång i mitten eller andra halvan av 90-talet.
*Redan dessa förenklinger borde skrämma bort de flesta som har aktivitet i valnöten.
#Där riktverkan R, betyder R^2 ggr högre effekt i axelriktningen än i snitt i alla utstrålningsvinklar. En rundstrålande högtalare får då Rikverkan R=1, medan en med 6 dB mera direktljud för en given totalutstrålning för R=2.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
När såg man en sån sist? 
Då skulle man kunna kompensera baffelsteget fullt ut och få både rakt diffust fält och direktljud... Nånting säger mig dock att det inte kan vara så, det borde ju någon ha kommit på förut.
.
Vadan vovven? 
