Dahlqvist skrev:Svante skrev:-Porten kommer närmare väggen. Det kan göra att stödet från väggen blir aningen bättre. Av samma anledning kan det vara vits att sätta porten nära golvet. Visserligen är våglängden vid 30 Hz c:a 10m, men ett avstånd till väggen på 1m ger då en fasförskjutning på 2/10 våglängd. Detta gör att reflexen inte kommer klockrent i fas med direktljudet.
Hur är egentligen med stöd från närliggande ytor och basreflexportar? Om jag förstått saken rätt så kan ett element lätt driva den ökande akustiska impedansen men hur är det med en basreflexport?
Undrar,
D
Jo, det går bra. Visserligen märks lasten mer med basreflexportar, men fortfarande är lasten liten jämfört med massan i ett hyggligt stort basreflexrör.
Det är ju så att strålimpedansen domineras av massreaktansen vid låga frekvenser. Massreaktansen kan modelleras som en förlängning av röret med 0,85 ggr röradien per rörände. Detta gäller en bafflad kolv, dvs halvrymd.
Om röret i stället mynnar fritt (dvs helrymd) så är motsvarande ändkorrektion 0.6 ggr rörradien.
Skillnaden finns där, och kan kompenseras för med något olika rörlängd.
Nu kan man invända att den resistiva delen har andra effekter än massan (den sänker Q-värdet), men med insikten om att den är mycket mindre än massreaktansen, så kan man inse att effekten är liten, i varje fall om inte helmholtzresonatorns Q-värde är jättehögt.
Man kan också prova att räkna ut ett "idealt" Q-värde för en helmholtzresonator baserat enbart på strålresistansen (och strunta i förluster i rör och låda) och se att det blir bra mycket högre än det brukar bli i en låda.
Ovanpå detta kan man se att Q-värdet inte spelar hemskt stor roll för tonkurvan bara det når över ett visst värde.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.