Jag vet inte riktigt varifrån namnet 3D-koppling kommer, men det kallades ju så i RT-konstruktionerna på 70-talet.
Som jag och flera andra redan sagt,
skitkonstruktion som i bästa fall ger distortion och i sämsta fall bränner slutsteg. Varje signal som inte är helt i mono och som ligger i baselementets verkningsområde kommer leda till att man överbelastar slutstegen, åtminstone om motstånden är små. Om motstånden däremot inte är små så tappar man dämpfaktor och effekt till basen. Vid 4 ohm på elementet och de ritade 2,2ohm-motstånden så tappar man redan där drygt 20% av uteffekten och får en dämfaktor på 4-5. I mitt tycke är det mycket bättre att bara ansluta basen till ena kanalen.
Men visst, i princip borde man i stort sett helt kunna helt skippa motstånden och ansluta ett en elektronisk "lågpassmonokoppling" mellan försteg och slutsteg, som ser till att allt inom basens område garanterat är i mono.
Ska man ändå krångla med någon form av extra elektronik så verkar det ändå mycket bättre att kosta på sig ett extra slutsteg för basen. Om man är på nivån att man är sugen på att labba med 3D-filter eller över huvud taget passiva filter så är väl hela anläggningen såpass enkel att det inte kostar många kronor mer att köpa en till förstärkare. Om man frågar runt på nån loppis kan man säkert få ett kalaspris på en gammal stereo där ena slutsteget är trasigt.
Det jag tror lennartj tänker på kallas simultankoppling och förekommer i bilstereosammanhang, och är en budgetlösning för att enkelt kunna komplettera med en subwoofer utan att skaffa fler slutsteg.
Många bilstereoslutsteg har/hade ena kanalen alltid arbetande fasvänt, så att ena kanalens högtalarutgångar bestod av signaljord och plus medan andra kanalens högtalarutgångar bestod av signaljord och minus så att säga. En insignal i mono gav då bryggkoppling för högtalare anslutna mellan ena plusutgången och andra minusutgången.
Kopplingen är knappast ny.
De här klenoderna från 60-talet använde samma idé. Kablarna till ena kanalen på pickupen är monterade fasvänt, stereoelementen på ena slutsteget är fasvända, och en större bas i botten är anslutet bryggkopplat på samma vis. (Dessutom satt en liten mellanregister/diskanthögtalare på fronten som också spelade i mono, och så fanns det femtioelva möjligheter att ansluta exterana högtalare med olika impedanser, effekter och även med linjespänning (!)).
Den här kopplingen är ju rent tekniskt "korrekt" så tillvida att den ger en rimlig belastning på slutsteget. Det kan man INTE säga om 70-talets "3D-koppling"