Moderator: Redaktörer
juanth skrev:I-or skrev:I tillägg till ovanstående kan man dock konstatera att nästan alla populärmusikfonogram är presade/"briljerade", d.v.s. klangbalanserade med en tydlig höjning runt ca 2-10 kHz för att komma till rätta med problem från svaga sångare, dåliga inspelningsmetoder, knasiga mikrofoner och framförallt olinjära effekter av allehanda slag. Man ställer först till det av olika skäl och försöker sedan att desperat rädda en grötig produktion. Sedan tillkommer masteringledet, där man för att göra skäl för arvodet måste påvisa "förbättringar" av ljudkvaliteten och därmed trycker upp nivån ytterligare för mer "tydlighet".
Denna höjning ligger ofta runt 2-3 dB, i ovanliga fall upp till ca 6 dB, och är egentligen påfallande hörselovänlig, speciellt vid höga ljudtrycksnivåer, men är så vanlig att de flesta inte ens noterar förekomsten. Dessutom har klangidealet för vissa genrer/epoker varierat kraftigt framförallt i basen.
Sammantaget betyder detta att vissa lyssnare, speciellt de som har en smal musiksmak, kommer att föredra en högtalarklang som avviker från konstant frekvensgång. Detta kan förstås vara fullt förståeligt, men har ingenting med återgivning att göra. För egen del väljer jag att justera klangbalansen i fonogrammen när det är nödvändigt.
Det är verkligen riktigt illa.
Det förklarar samtidigt väldigt mycket och du sätter nog fingret på varför jag har problem att hitta en fungerande tonkurva vid konstruktion av högtalare när material av blandad kvalitet jämförs för att utvärdera. Det är just vid höga ljudtrycksnivåer som en hel del material blir plågsamt. Detta med produktioner som ändå är skapliga vad det gäller dynamik men som då alltså troligen ligger 2-3 dB upp vid 2-10 kHz…
Jag tycker även att detta är viktigt då det bevisar att stora delar av diskussionen i tråden handlar om detta och inte om Olives forskning.
Jag tackar för detta I-or. Jag är en riktigt bra insikt rikare. (Om än sorglig som samtidsbetraktelse)
Det är bara att börja ekvalisera på minst albumnivå…eller utesluta musik..vilket jag förstås redan gör med riktigt sjuka produktioner.
BellsnWhistles skrev:juanth skrev:I-or skrev:I tillägg till ovanstående kan man dock konstatera att nästan alla populärmusikfonogram är presade/"briljerade", d.v.s. klangbalanserade med en tydlig höjning runt ca 2-10 kHz för att komma till rätta med problem från svaga sångare, dåliga inspelningsmetoder, knasiga mikrofoner och framförallt olinjära effekter av allehanda slag. Man ställer först till det av olika skäl och försöker sedan att desperat rädda en grötig produktion. Sedan tillkommer masteringledet, där man för att göra skäl för arvodet måste påvisa "förbättringar" av ljudkvaliteten och därmed trycker upp nivån ytterligare för mer "tydlighet".
Denna höjning ligger ofta runt 2-3 dB, i ovanliga fall upp till ca 6 dB, och är egentligen påfallande hörselovänlig, speciellt vid höga ljudtrycksnivåer, men är så vanlig att de flesta inte ens noterar förekomsten. Dessutom har klangidealet för vissa genrer/epoker varierat kraftigt framförallt i basen.
Sammantaget betyder detta att vissa lyssnare, speciellt de som har en smal musiksmak, kommer att föredra en högtalarklang som avviker från konstant frekvensgång. Detta kan förstås vara fullt förståeligt, men har ingenting med återgivning att göra. För egen del väljer jag att justera klangbalansen i fonogrammen när det är nödvändigt.
Det är verkligen riktigt illa.
Det förklarar samtidigt väldigt mycket och du sätter nog fingret på varför jag har problem att hitta en fungerande tonkurva vid konstruktion av högtalare när material av blandad kvalitet jämförs för att utvärdera. Det är just vid höga ljudtrycksnivåer som en hel del material blir plågsamt. Detta med produktioner som ändå är skapliga vad det gäller dynamik men som då alltså troligen ligger 2-3 dB upp vid 2-10 kHz…
Jag tycker även att detta är viktigt då det bevisar att stora delar av diskussionen i tråden handlar om detta och inte om Olives forskning.
Jag tackar för detta I-or. Jag är en riktigt bra insikt rikare. (Om än sorglig som samtidsbetraktelse)
Det är bara att börja ekvalisera på minst albumnivå…eller utesluta musik..vilket jag förstås redan gör med riktigt sjuka produktioner.
Juanth, du kan ju ha några olika presets i din DSP-burk. En rakast möjligt, en med en sänkning runt 2-10 kHz, kanske en med bashöjning för tunna skivor/när man vill få discokänsla.
Ang. att det börjar bli plågsamt vid höga ljudtrycksnivåer kan säkert vara en kombination med högtalarens egna brister också.
Jag tycker att många även värenommerade högtalare börjar låta illa om man spelar riktigt högt även med erkänt rena och välproducerade inspelningar, i synnerhet i nämnda frekvensområde.
En distande bas kan ju låta apa, t.o.m. mekaniskt trasigt, men sällan plågsamt på samma sätt som ett kraftigt distande övre mellanregister.
I-or skrev:Märkligt nog tolererar man en betydligt högre ljudtrycksnivå runt superkänsliga 3-4 kHz när klangbalansen är rätt utan att det gör ont i öronen. Hörseln har ofta ganska märkliga saker för sig.
Kraniet skrev:I-or skrev:Märkligt nog tolererar man en betydligt högre ljudtrycksnivå runt superkänsliga 3-4 kHz när klangbalansen är rätt utan att det gör ont i öronen. Hörseln har ofta ganska märkliga saker för sig.
För mig är det tvärtom. Jag står inte ut med högtalare som har en rak frekvensgång vid 3-4 kHz utan måste ha en dipp där på ca 1-2 dB. Förhöjd energi i samma frekvensområde (något som verkar relativt vanligt hos högtalare) ger väldigt fort lyssningströtthet och värk i öronen som sitter i flera timmar efteråt.
Antar det är någon känslighet kopplat till hörselskada.
Kraniet skrev:I-or skrev:Märkligt nog tolererar man en betydligt högre ljudtrycksnivå runt superkänsliga 3-4 kHz när klangbalansen är rätt utan att det gör ont i öronen. Hörseln har ofta ganska märkliga saker för sig.
För mig är det tvärtom. Jag står inte ut med högtalare som har en rak frekvensgång vid 3-4 kHz utan måste ha en dipp där på ca 1-2 dB. Förhöjd energi i samma frekvensområde (något som verkar relativt vanligt hos högtalare) ger väldigt fort lyssningströtthet och värk i öronen som sitter i flera timmar efteråt.
Antar det är någon känslighet kopplat till hörselskada.
I-or skrev:Kraniet skrev:I-or skrev:Märkligt nog tolererar man en betydligt högre ljudtrycksnivå runt superkänsliga 3-4 kHz när klangbalansen är rätt utan att det gör ont i öronen. Hörseln har ofta ganska märkliga saker för sig.
För mig är det tvärtom. Jag står inte ut med högtalare som har en rak frekvensgång vid 3-4 kHz utan måste ha en dipp där på ca 1-2 dB. Förhöjd energi i samma frekvensområde (något som verkar relativt vanligt hos högtalare) ger väldigt fort lyssningströtthet och värk i öronen som sitter i flera timmar efteråt.
Antar det är någon känslighet kopplat till hörselskada.
Kommentaren handlade om klangbalansen för fonogrammen, d.v.s. rätt i det här fallet betyder icke-presad och med adekvat bas. I annat fall hade det naturligtvis inte varit rimligt, endast 1 dB för mycket i detta frekvensområde kan få en inspelning att låta mycket illa. De flesta HiFi-högtalarna har just därför inte förhöjd nivå i detta område (varken sett som frekvensgång på referensaxeln eller effektrespons) - man måste alltid vara noggrann med att hålla isär högtalarnas från inspelningarnas klangbalans.
Kraniet skrev:
Absolut måste det ju hållas isär.
Kan hålla med om att tanken om att använda dåliga inspelningar för att hitta "bra" högtalare är konstigt.
Däremot finns det ju flera inspelningar som låter illa på en "bra" högtalare.
Att högtalare som låter "bra" med dessa inspelningar skulle vara "bättre" är ju en orimlig tanke.
Även om en del musik som tex metal-musik ofta låter mycket bättre på en högtalare med väldigt skev frekvensgång pga hur de mixats..
Min upplevelse med högtalare är dock det motsatta. Dvs att väldigt många högtalare har problem med energiresponsen i dessa frekvenser. Måste nog vara hälften av alla högtalare jag hört som jag upplevt har dessa tendenser.
Även publicerade mätningar som tex Stereophile gjort visar på en stor mängd högtalare som har "problem".
Även flera Ino jag hört är likadan.
Nästan alla biografer jag varit i har det problemet.
Majoriteten ljudtekniker vid publika sammanhang mixar ljudet på liknande sätt (bland det värsta jag varit med om var en väldigt intim setting med Loiuse Hofsten som ljudteknikern gjorde helt olidlig..)
Det lustiga är att många verkar inte ha problem med en något "het" energikurva men samtidigt verkar de inte tycka det det låter dåligt/fel när nivån runt 3-4 kHz sänks.
Beror ju också på hur högt man spelar. Med lägre ljudnivå upplever jag mindre bekymmer även om jag kan uppfatta ljudet som "vasst".
Kraniet skrev:Jag upplever problem med i stort sett alla inspelningar och filmspår. Så problemet med presning måste isf vara väldigt utbrett?
goat76 skrev:Varför denna förhöjning sker på merparten av alla inspelningar tror jag egentligen inte har så mycket att göra med att man i överlag önskar uppnå mer energi just för detta frekvensspann, utan grundar sig i att inspelningar gjorda med en hel drös mikrofoner, placerade på snarlika avstånd från de olika ljudkällorna för att på bästa vis fånga varje enskilt instrument på bästa möjliga vis, utan att i det läget ha någon som helst möjlighet att ta hänsyn till den slutgiltiga helheten. När alla dessa individuellt perfekt inspelade ljudinslag sedan ska paras ihop i en gemensam ljudmix så leder detta ofrånkommligen till en drös frekvensmaskeringar, vilket gör att ljuden från de olika instrumenten mer eller mindre "drunknar" i varandra beroende på hur lika eller olika deras frekvensspektra ser ut.
Sången är ett bra exempel på ett ljudinslag som tenderar att drunkna i mixen, och för att motverka det så är det nog inte alltför ovanligt att man bär fram detta ljudinslag genom att förstärka presensområdet så att sångaren röst "bryter igenom" i mixen. Detta görs inte alltid bara för att framhäva rösten utan lika ofta för att den inte ska drunkna helt i mixen, och det finns naturligtvis fler ljudinslag i mixen som kan behöva en liknande behandling.
Om man lyssnar noga på de individuella ljudinslagen i mixarna för ett gäng olika ljudproduktioner så hör man att det inte alltid är tvåkanalsspåret i sin helhet som har höjningen i övre mellanregister/presensområdet, utan ofta är det vissa ljudobjekt i mixen som enskilt behandlats på det viset.
Så för att återkomma till starten av detta inlägg...
Jag tror inte den upplevda förstärkningen av detta frekvensområde alltid har haft som mål att det ska vara just en förstärkning, utan är ofta bara "frukten" av att man försökt gräva fram vissa ljudinslag som annars drunknat i mixen, vilket i sin tur är orsakad av problematiken att para ihop en stor drös ljudupptagningar som till stor del överlappar varandra frekvensmässigt.
.
eljulio skrev:Lyssnade och på Piece by piece nu. Jodå, det är essigt, men inte särskilt vasst tycker jag. Väldigt intressant öht detta. Och man lär sig på cupen.
Kraniet skrev:Men med tanke på detta så gör man då ganska rätt i att sänka nivån i det området. Dvs det borde bli mer rätt än fel i de flesta fall och i de fall det inte hade behövts så verkar det kunna låta rätt så bra oavsett.
Det är iaf så som jag justerat min anläggning![]()
(dvs en Harman-kurva med nån dB extra sänkning vid 3-4 kHz)
I-or skrev:eljulio skrev:Lyssnade och på Piece by piece nu. Jodå, det är essigt, men inte särskilt vasst tycker jag. Väldigt intressant öht detta. Och man lär sig på cupen.
Bra, då är klangbalansen som den ska vara chez eljulio.
petersteindl skrev:Jag vill även inflika med att basen är viktig då man spelar med hög ljudnivå.
Det är till och med så att om man spelar med hög ljudnivå med högtalare som inte går så djupt i basen och upplever det som påträngande och skarpt och då lägger till basmodul som täcker upp hela vägen till 20 Hz, så kan det totala ljudet upplevas som behagligt, trots att det totala ljudtrycket har ökat.
Det beror på att det är just basen som fixar hörselns försvarsmekanism mot höga ljudtryck. Det är inte enbart frekvensgång i övre mellanregistret som ger hårt och pregnant ljud då man spelar starkt. Det kan till och med vara en fördel med mer bas än rak frekvensgång då man spelar starkt. En av JBL:s käpphästar. Oftast ligger de för högt i nivå i den övre basen.
En annan aspekt är undre mellanregistret kring 200 - 500 Hz. Är det området för svagt eller med dipp i tonkurvan, så upplevs rak tonkurva i övre mellanregistret som för tunt och skrikigt.![]()
I bostadsrum är det problem med svackor i det undre mellanregistret som ofta resulterar i att det krut man lägger ned i övre mellanregistret på att få rak tonkurva i stället för en svacka kan resultera i ett ljud som saknar värme och ryggrad. Fixar man det undre mellanregistret så kan det övre mellanregistret helt plötsligt låta fint. Finns det en svacka där så kan det istället låta instängt med rak tonkurva i undre mellanregistret och svacka i övre.
Vem har sagt att livet skall vara enkelt? Och ljud med ljudåtergivning är en nästintill omöjlig uppgift.![]()
juanth skrev:Det här är viktigt som Peter tar upp. Det är så vanligt med en rejäl svacka i undre mellanregistret och rättas inte det till så kan det verkligen låta knas oavsett ekvalisering. Det är väl bara de här märkliga basrädda typerna som envisas med endast ett par stativhögtalare som tycker att det är så det ska låta..
Det slog mig just att det nog är väldigt få utställare på mässor som bryr sig om att ekvalisera för sådant…anses det tabu kanske?
juanth skrev:
Det här är viktigt som Peter tar upp. Det är så vanligt med en rejäl svacka i undre mellanregistret och rättas inte det till så kan det verkligen låta knas oavsett ekvalisering. Det är väl bara de här märkliga basrädda typerna som envisas med endast ett par stativhögtalare som tycker att det är så det ska låta..
Det slog mig just att det nog är väldigt få utställare på mässor som bryr sig om att ekvalisera för sådant…anses det tabu kanske?
Kraniet skrev:Men med tanke på detta så gör man då ganska rätt i att sänka nivån i det området. Dvs det borde bli mer rätt än fel i de flesta fall och i de fall det inte hade behövts så verkar det kunna låta rätt så bra oavsett.
Det är iaf så som jag justerat min anläggning![]()
(dvs en Harman-kurva med nån dB extra sänkning vid 3-4 kHz)
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 4 gäster