Eller också är det tvärtom...
- - -
1. Kanske anledningen till att man vill ha basmoduler är att man
vill kunna placera dem i hörnen, för att de skall integrera akustiskt, så bra som möjligt med rummet* (att alla reflexioner från närliggande ytor ligger i fas med direktljudet i lyssnarriktningen)?
2. Eller kanske är anledningen till att man vill använda basmoduler - att man vill att de skall kunna flytta så mycket luft att det blir ingenjörsmässigt svårt att få dem att kunna spela högra frekvenser snyggt?
3. Kan det vara så att skälet är att man vill
gömma basarna, så att det enda man behöver se är små, små högtalare på stativ ute i rummet.
4. Eller handlar det om att man vill kunna justera balansen mellan låga och höga frekvenser? Då är det vilktigt att inte röstgrundtoner (som är gundtonsnivåkänsliga) eller några ljud som är lätta att riktningsbestämma, hamnar i basmoduler.
Alla dessa skäl är dugliga för att förklara att en låg delningsfrekvens är önskvärd.
- - -
Å andra sidan...
1. Ljudtrycksvinsten med basmodulerna blir sämre och sämre ju lägre i frekven man delar.
2. Sidosystemen får samma rumssamverkanproblem som fullregiterhögtalare om man delar dem för lågt.
3. Grupplöptidsproblemen orsakar att system som är för lågt delade inte spelar rytmiskt korrekt. De spelar i otakt.
4. Sidosystemen behöver vara stora om man delar dem lågt.
Alla dessa skäl talar för en hög delningsfrekvens.
- - -
Summan av alltihopa är att man, när ljudkvalitetskrven sätts högt, i princip förlorar all valfrihet när det gäller delningsfrekvensen.
Det går i praktisken i stort sett bara att dela med fullvärdigt resultet mellan sidosystem (=toppsystem) och basmoduler, i registret 70-85 Hz!
Vh, iö
- - - - -
*Därmed inte sagt att det är så enkelt som det beskrivna...
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).