DQ-20 skrev:Svante skrev:Min egen högst begränsade erfarenhet av gälar är att den akustiska miljön som man som lyssnare sitter i känns mycket trevligare än med döddämpning. Det är ju inte bara högtalarna som gör ljud, och hjärnan är ju sådan att den känner in och minns de akustiska förutsättningarna från alla ljud i rummet.
Sitter man i ett rum med gälar blir det lite som att både äta kakan och ha den kvar. Rummet blir liksom trevligt, men ändå akustikbehandlat.
Jo, men frågan kvarstår: vill man verkligen dämpa alla förstareflektioner i sidoväggarna oavsett riktning, intensitet och gångvägsskillnad? Jag tror inte det. Jag är ju amatör men jag undrar hur går det med mildring av kamfiltereffekter? Breddning ("förbättring") av stereobilden? Jag saknar lite av "logetänkandet" och en mer genomtänkt bild av vilka reflexer som bör dämpas och vilka som endast bör "mildras" eller diffuseras. Det finns ganska lite praktiska exempel på gälabsorbenter "in situ" och de flesta verkar komma från Ino-konstruerade hemmabios.
Gemensamt tycks vara att det handlar om långsmala rum med lyssning på längden där gångvägsskillnaden mellan direktljud och förstareflex blir liten liksom vinkeln mot absorbenten (strykande våg). Exemplen i Adhocs länkar är lite svåra att förstå hur de är tänkta. Vad har man optimerat för?
/DQ-20
Du har så rätt, på varje punkt.
Gälabsorbenter skall inte missbrukas, och ja - det finns massor av fall
där lagom diffuserade reflexer i sidoväggarna är så gott som enkom av
godo för den akustiska förankringen.
Gälabsorbenter är lika lite en universalmedicin som alla andra möjliga
akustiska åtgärderna som står till buds när ett ljudrum kontempleras,
är det.
- - -
Två saker är extra viktiga komponenter att ta hänsyn till när man skall
fundera ut vad som är bäst att göra med sidoväggarna - avståndet från
högtalarna till sidoväggarna och rummets övriga egenskaper. "Rummets
övriga egenskaper" är ju rätt så mycket det... Men så är det. Allt måste
passa samman.
Det är lite som att laga mat - krydda gör man ju inte enligt konceptet:
1. Lokalisera, definiera, hitta "goda kryddor",
2. Använd så många sådana som möjligt.
3. Ta så mycket av varje som möjligt.
- - -
Snarare handlar det om en delikat balans för att få ett så njutbart slut-
resultat som möjligt. Och då många av förutsättningarna ju kan vara
givna från början (läs råvarorna respektive rummets och högtalarnas
grundegenskaper) så är det detta som avgöra vilka kryddor som alls
passar in.
Någon tycker säkert att det är lite som att svåra i kyrkan att jämföra
något som man skapar med något som bara skall återskapa, men det
är ju inte en religiös fråga och i båda fallen skapar man faktiskt!
Men i akustikfallet så är det ju inte återgivningen man skapar, utan en
tillläggsmiljö (logen) som gör att man "stör återskapandet så lite som
möjligt".
Och igen - det är bra att ha många kryddor tillgängliga, men man bör
inte tro att alla passar alltid.
Vh. iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).