"Man har ju" och "man har ju"....
Det beror ju på vem man är det. Väldigt många tycker nog om att ha en musikåteruppspelningsutrustning som spelar musiken som den är tänkt snarare än i enlighet med någon "ljudbild man strävar efter".
Vad är det för ljudbild du strävar efter? Skall det vara bredare eller smalare än vad producenten avsett? Eller kanske plattare, eller djupare, eller skall kanske ljudbilden projiceras i någon annan riktning än som den avsetts?
Själv tillhör jag dem som gillar att musikanläggningen i möjligaste mån
återger fonogrammet, och när det bli alltför tossigt (för dålig produktion) så kan jag tänka mig att göra punktinsatser och färga återgivningen i det specifika fallet.
Detta gäller såväl: [sammanfattande begrepp (tekniskt begrepp - engelskt begrepp)]
Ljudbilden (perspektiv - imaging),
Klangen (tonkurva - timbre)
Renhet+dynamik (linjäritet - linearity)
Rytmik (tidsackuratess - timing)*
Allt det ovanstående helt korrekt hanterat bildar ett frånsett stereosystemets limiteringar transparent (ofärgat) system.
Och förtås vill jag även ha frihet från att rummet man lyssnar i färgar någon av de nämnda egenskaperna från fonogrammet.
Vad avser F/E-lyssning finns det massor av trådar som beskriver vad det handlar om.
Vh, iö
- - - - -
*På sätt och vis är tidsdistorsion det mest komplexa en anläggning kan ställa till med - eftersom den kan uppehålla sig i så många dimensioner och yttrar sig med stora olikheter beroende på skepnad.
Den kan vara illa frekvensberoende (grupplöptidsbeteenden från högtalare och rum exempelvis) - den kan vara olinjär (förändringar i de nämnda, som funktion av avspelningsnivå) - den kan vara stokastisk - den kan vara periodisk (i båda fallen former av svaj och jitter exempelvis). Periodiska tidsdistorsioner kan vara helt orelaterade till musiksignalen.
Men utöver detta kan det handla om datainducerade tidsoegentligheter, som faktiskt är signalberoende(!), men på ett sätt som inte man beskrivas med enkla modeller om gradtal på olinjäriteter.
Alla de senast nämnda formerna kan yttra sig på oerhört varierande sätt, beroende på sina karaktärer. Allt ifrån att addera ett syntetiskt "levandegörande" av musiken, till att få den att upplevas "grusig och grå".
Det finns ytterligare former av både olinjära och linjära tidsdistorsioner, men de flesta linjära är förhållandevis harmlösa jämfört med de först nämnda ofta stora grupplöptidsfenomen man kan hitta i både högtalare, delningsfilter och rum vid frekvenser under några hundra Hz.
En med hörseln hyggligt synkroniserad modell är att man tål grupplöptidsfel som är mindre än 0,8/f sekunder. Det är inte sant i registret mellan 100 och 250 Hz dock, där större krav måste ställas. Vid högre frkenvser yttrar sig dessutom grupplöptidsdistorsionen på lite annorlunda sätt, och om man vill säkerställa total ohörbarhet av felen måste de vara mycket små, i synnerhet i registret 500 - 3000 Hz. De fel som brukar finnas i konventionella högtalare är dock att betrakta som harmlösa.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).