Ärade läsare!
Det verkar ibland som om förstärkarbranschen är en tävling i vem som kan göra den största, varmaste och mest strömslukande förstärkaren/slutsteget. Som om det vore ett egenvärde i detta!
Och, till åtminstone min förvåning finner man ibland folk som stolt berättar att deras förstärkare blir så varm att man kan steka ägg på den. Det kan måhända vara en extra kvalitet om man saknar spis. Nå, åter till ämnet!
Det som jag tänker, när jag ser dessa (varma) förstärkarkonstruktioner, med ett helt kompani kondensatorer innanför locket, är: Stackars elektrolyter. Elektrolyten i kondensatorerna är ju en mycket flyktig vätska (rätta mig om jag har fel), som bokstavligen kokar bort. Hög värme gör att livslängden på en kondensator förkortas avsevärt. Är det måhända därför man trycker i så många att locket nästan spricker, i någon sorts konstig filosofi om att "med så många kondingar håller säkert några"?
Vad säger den samlade visheten om denna fråga? Många förstärkare har ju såna batterier av kondingar att de vida överstiger de faktiska behoven, delvis för syns skull antar jag, men kan det också vara pga mindre optimala konstruktioner?