http://www.dxt.dk/tweeter-enhancement/h ... works.html
Lägger även upp bilden de har där.
Det är alltså ett exempel på hur man använde diffraktion på ett positivt sätt. Men hur är det med det. Är diffraktion likvärdigt med direktljudet eller skiljer det sig på nåt vis? DVS är en dylik diffraktionslins lika "transparent" (eller insert valfritt ord) som ett direktstrålande element?
Är en "vanlig" waveguide bättre elelr fungerar den på samma sätt?
Ibland när man pratar om högtalarlådor och diffraktion så uttrycks ibland en åsikt om att ingen diffraktion är det bästa. Men är det verkligen så eller kan man använda diffraktionen positivt?
Vet att Öhman nämnt något om att hans element beteer sig bättre i lådan de är menade att sitta i än på en oändlig baffel. (basen i pi60 ligger väl inom +/- 1db i lådan mot +/- 2db i ob om jag kommer ihåg rätt).
Så frågan är om man kan höra skillnaden på ett diffrakterat ljud och ett direktljud? Eller är det samma sak?
Om det förra är sant borde lådor helst inte ha nån diffraktion alls. Om det senare är sant så är diffraktion bara en variabel att ta hänsyn till i konstruktionen av högtalaren som helhet. En "oönskad" diffraktionspeak vid en frekvens kan mao hävas med motsvaraned dipp i elementet och få en systemåtergivning som är bättre.
På så vis finns det egentligen ingen "dålig" diffraktion bara dålig systemoptimering. Eller?

