Isidor brukar propagera för att dämpmateralet (=gullfibern tex) ska sättas mitt i lådan, snarare än efter väggarna. Såvitt jag förstår kommer rekommendationen från att första stående vågen har sitt hastighetsmaximum där. Intill väggarna är ju hastigheten noll och därmed får man dålig dämpning om man sätter materialet där.
Min fundering är: Är detta optimerat mot ekonomi (=minsta mängd dämpmaterial för en viss ståendevågdämpning) eller prestanda (bästa dämpning av stående vågor relativt resistiva förluster vid lägre frekvenser*)? Eller kanske båda? Det är ju så att även vid låga frekvenser så blir partikelhastigheten noll nära väggen. Det är därför inte givet för mig att prestanda skulle bli sämre om man sätter ullen efter väggarna. Däremot kan det bli svårt att få den att sitta still om man lägger en ullboll i mitten av lådan. Den kanske kan börja uppföra sig som en massa och bara Murphy vet vad det blir då.

*I basreflexsystem vill man ju helst inte ha några resistiva förluster i lådan vid låga frekvenser, men om lådan ska användas vid frekvenser med risk för stående vågor så måste lådan dämpas. Man vill alltså ha liten dämpning vid låga frekvenser, men bra dämpning vid lite högre frekvenser. Frågan är alltså om detta förhållande ändras av att vi sätter ullen mitt i lådan.
(Nej jag svarade visst inte själv
