Börja med att mäta och simulera utan filter.
Bas i låda utan filter och mellanregister i låda utan filter samt diskant utan filter.
Sedan kan man mäta bas + mellanregister utan filter och då bör man även polaritetsskifta mellanregistret. Då fås 4 kurvor i en mätpunkt.
I samma mätpunkt kan man mäta mellanregister och diskant och polaritetsvända diskantenheten.
Då får man även 4 kurvor dem emellan. Det blir sammanlagt 8 kurvor per mätpunkt.
Då får man utvärdera resultatet. Mätpunkten kan t.ex. vara en slags on-axis 1,5 meter från högtalaren som är stående på golv mot vägg.
Sedan kan man flytta mikrofonen i sidled och från on-axis mäta +/- 15 grader och +/- 30 grader och +/- 45 grader. Då får man ett horisontellt spann från 0-90 grader. Det skulle bli ungefär 15 grader från vägg till 105 grader där 90 grader är vinkelrät från vägg. Beroende på hur man väljer att vinkla ut högtalarna från början. Jag väljer oftast att vinkla ut OA116 och OA 2212 ungefär 15 grader.
Man får då en kurvskara där man i princip kan se frekvensgång och det akustiska fasläget mellan de olika frekvensregistren. Det man ser ur frekvensgångskurvorna är fasdifferensen beroende på hur de summerar utan filter.
Vill man vara noggrann så kan man gör samma kurvskara 45 grader vertikalt och då kan man få fram hur ljudvågen för takreflexen ser ut. Först därefter kan man göra en bedömning hur delningsfiltren kan komma att se ut.
Så vill jag helst gå till väga då jag bygger högtalare.
Det blir förfärligt fula tonkurvor var och en för sig i varje mätpunkt, men det spelar ingen roll. Då man därefter summerar mätpunkterna utan att ta hänsyn till fasläget och med en akustisk viktning så ser det genast roligare ut. Det är då man lättare kan finsnickra filtren utan att få spader.
Man måste i viktningen ta hänsyn till den area som varje mätpunkt motsvarar på en tänkt sfär runt högtalaren samt den gångsträcka reflexen tillryggalägger till lyssnaren i jämförelse med direktljudets gångsträcka.
Oftast blir det en kompromiss mellan rakast möjliga direktljud och rakast möjliga frekvensgång på total utstrålad energi. Att det blir loobning i olika riktningar är i princip ofrånkommligt. Räkna också med att det blir diskantfall på total utstrålad energi.
Det har dock ingen stor betydelse för delningsfiltret om inte diskanterna har en mycket hög känslighet som man måste ta ner i delningsfiltret. Det man kan koncentrera sig på är frekvensområdet 200 Hz till 4/5 kHz då själva delningarna mellan de olika frekvenregistren sätts.
Det området bör helst vara rakt på den totalt utstrålade energin. Då summeras alla reflexer. Lyckas man bra så blir frekvensgången på lyssnarplats hyfsat rakt i det området.
Min erfarenhet är att frekvensgången i varje position i rummet blir lite berg och dalbana från ungefär 350/400 Hz och neråt på grund av rummet och begränsningsytornas reflexer som under 400 Hz ungefär summerar fasmässigt d v s vid låga frekvenser kan man inte summera som om det vore diffusljudfält. Då spökar rummets tidiga reflexer. Även om högtalaren har en hyfsad frekvensgång på den totalt utstrålade energin så kommer rummet in och reflexerna från vägg nära mikrofonen att ge sitt bidrag.
Direktljudet bör till skillnad från total utstrålad energi vara hyfsat rakt ända upp till 20 kHz.
Man får snickra filtrena så man får den loobning man vill ha.
Lycka till
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
