Jag har nu lyssnat en stund på 8071orna med fel baselement monterade. De låter helt ok på de flesta sätt men i god komparativ vetenskaplig anda så jämför jag ju gärna med de övriga högtalarna som låter här hemma ("Man måste alltid jämföra, tänk på hunden Laika" som Ingemar säger i "Mitt liv som hund"). De låter bättre än småDuxarna och V1orna får inte vara med i jämförelsen då de verkligen låter uselt. Däremot har S-systemhögtalarna en i mina öron en lugnare och behagligare ljudbild på något sätt. Jag tycker alltså fortfarande att de är bäst.
Ljudjämförelser medelst öron måste vara bland det mest ovetenskapliga man kan ägna sig åt tänker jag i mitt stilla sinne. Och i det här jämförelsefallet är det än värre. Inga högtalare står bredvid varandra vid jämförelsen, de finns i olika rum som ser helt annorlunda ut och är väldigt olika stora. Högtalarna är inkopplade på olika stärkare.
Sen funderar jag på det där med Vintageprylar. Är det så att det på -70-talet inte var lika mycket i ropet att försöka återge en ljudbild lika "ren" som nu för tiden? Var det på -70-talet mer ok med en färgad ljudbild och kan det vara den där färgen i S-system som jag fastnat för? Vi människor gillar ju olika sorters ljud, somliga gillar fågelkvitter andra gillar ljudet av stora V8or ytterligare andra gillar ljudet när havet når strandkanten. Det "ljud" jag egentligen diggar mest är frånvaron av ljud som man kan stöta på i naturen om nätterna (jag är en stillsam varelse för det mesta).
Men vart vill jag komma egentligen? Det har jag glömt av...
Det här blev ju bara massa snömos...
/A
