Häromdagen så var jag och gjorde lite ärenden på stan och gick än en gång förbi samma hifi-affär. Det som skilde sig denna gången var att det var öppet och jag hade tid att gå in och kika. I ärlighetens namn så har jag ju varit inne i dylika butiker förr men alltid känt mig som ett fån då jag inte kunde alla hifi-termer samt inte hade ens i närhet till ekonomi att köpa de mest billiga saker som finns i dessa affärer.
Sinnet var öppet och jag strosade omkring lite lätt, mkt tidigt kom en trevlig herre och frågade om hjälp osv. Jag skulle ju bara kika så det gjorde jag. Jag är ju vintagenörd, inte helt utan anledning. Det finns uppenbarligen massvis med hifi-produkter som spöar skiten ur gamla grejor, det är ingen tvekan om det även om det inte behövs uteslutas. Men när jag gick där så slog det mig hur enormt stela produkterna var estetiskt. Jag har iofs lite känsliga ögon men när min omgiving bara blir faketrä och silvermålad plast så tar det emot, speciellt när prislappen BÖRJAR på 8000 kr.
Det är ju svårt att räkna om äldre prislappar, även om man gör inflationsräkningar men om vi skulle anta att man betalar densamma peng per sak(beroende av kvalitén naturligtvis), vad är det man betalar för då? Är det forskning och konstruktion? Med tanke på hur världen har förändrats med produktion i Asienländer, snabba production lines med färdiglimmade mdf-skivor och CNC-fräsning med mera så undrar man ju vad det är som kostar i denna plastvärld?
Nu säger inte jag att ett riktigt fanér gör en högtalare men det blir ändå slående när man går in i en affär med så många produkter uppradade sidanom varandra. Klart, det finns högtalare som har riktigt fanér och lite mer känsla, men då måste man helt plötsligt hosta upp över 20000 kr.
Innan jag gick iväg så slängde jag en snabb fråga om dom någonsin fick in äldre Hifi-grejor någon gång, jag hade fått detta tips från en kille som jag pratade med för ett tag sen. Svaret var tveklöst nej eftersom han kunde inte ge den 3-månaders repgaranti som krävs för äldre grejor. Det förstår jag och respekterar han för, har man valt en nisch i branschen så skall man ju hålla sig till den. Men diskussionen fortgick, jag frågade om han visste någon bra reperatör och därefter kom det några påståenden som jag ställer mig frågandes till:
Alla de där gamla grejorna går ju alltid sönder ... om man rengör dom så kommer alltid problemen tillbaka ... det är inte lönt att laga ... den enda anledningen för att ha äldre hifigrejor är om man vill ha dom som museiföremål ... det finns inte reservdelar ... det går inte att laga... osv.
Måste ändå säga att han var saklig i sitt framställande och jag kan förstå hans ställningstagande iom att han har en Hifibutik som säljer modern Hifi. Men har han verkligen rätt i dessa uttalanden, är det verkligen bara framåt vi skall se? Klart det är vissa saker som är svåra att laga och det är ju inte så att man letar upp en nätdel till en Pioneer SX-1280 över disk direkt.
För mig verkar det som att om man vill ha något nytt som låter bra och ser visuellt dugligt ut så är utvägarna:
Gör själv
Köp nya men den enda dugliga finishen är blanksvart eller blankvit vinyl
Köp Ino där du kan få riktig yta (nej, jag har inte lyssnat eller är pro-Ino men jag respekterar ändå möjligheten att få riktigt fanér)
Lägg ner över 100 lökar(dvs mer än du vill ge, iaf jag)
ELLER
Köp vintage för spottstyver, mecka lite, svär lite över saker som inte funkar, laga, mys och må hyvens för kaffepengar.
Mvh
Filip
Även om dessa också var rätt plastiga i ärlighetens namn 
