pi60s intryck (recension)

[patjoh]

Tänkte ge intryck av provlyssning av pi60s hos Ingvars lyssningsrum i Täby.

Det fanns inte tid till en fullödig recension, då det urval av CDs som jag normalt går igenom inte fanns tid till att spela, men rätt bra intryck blev det.

Ingvar spelade både en del musik och en del mer eller mindre ljudeffekter samt även lite multikanalsljud från film (DVD). Några medtagna låtar spelades också.

Förutsättningarna var förstås då Ingvars rum, med den miljön det rummet har avseende dämpning etc.

En kommentar tycker jag kringutrustningen skall ha. Att EKK och en gammal Pioneer 668 används är i mitt tycke inte det mest imponerande (ja, så uttrycker jag mig), utan det faktum att Denon 2105 reciever används. Då inte med tanke på (ev) välljud, utan den effekt och strömstyrka som en 2105 har (lågt jmf med vad som brukar användas).

Nåväl:

- pi60s har en mycket bra tonal balans. Detta gäller både röster, både manliga och kvinnliga, samt instrument. S-ljud låter väldigt korrekt och njutbart. Ingen vasshet kan uppfattas i mitt tycke.

- pi60s har en mycket, mycket bra dynamik. Transientresponsen var väldigt bra. Högtalaren "andas ut" på ett väldigt obehindrat sätt och ger ingen (upp till den lyssningsnivå vi hade) känsla av att komprimera ljudet. Högtalaren var exakt att avsluta tex trumljud, och var allt annat än "fladdrig" (efterklangens påverkan i rummet kanske spelar in?, den är låg).

- Ljudbilden målas upp på ett trovärdigt sätt, djup och höjd märks väl i ljudbilden och det går och placera instrumenten väl i både djup och höjd.

- Högtalaren "dissekerar" inspelningen och återger övertygande hur inspelningen är genomförd, avseende komprimeringen, inspelningsmissar osv. Högtalaren premierar verkligen en god inspelning och avslöjar rätt obarmhärtigt en sämre inspelning. Dock verkar dåliga inspelningar ej leda till vasshet och lyssningströtthet (invändning här att tiden relativt kort).

- Ett intryck var att placeringen av individuella instrument kan vara ännu bättre, det var en aning diffust med vad jag tidigare har hört med väldigt bra högtalare.


Så ett väldigt bra intryck gjorde pi60s. Den kritik (eller kanske mindre väldigt bra) som finns uppkommer i jmf med väldigt bra återgivare, som har flera andra direkta svagheter jmf med pi60s.

Ingvar själv var en väldigt trevlig bekantskap han själv. Intressant att lyssna på, och tålmodig att tala med. Hans rum är hur skönt som helst också Mer skivor och DVDs än någon jag känner...

[subjektivisten]

Himla kul inlägg och håller med om det mesta själv.

[Wolfie]

Det där med att instrument placeringar kan låta diffust beror nog
väldigt mycket på hur inspelningen är utförd.

Tycker faktiskt att instrumenplaceringar när man lyssnar på en akustisk
koncert i det verkliga livet (alltså inte en uppspelning via högtalare) kan
låta rätt diffust ibland.

Vissa inspelningar ger klart mer distinkt placering men frågan är om det
egentligen är korrekt...

Lyssnar man på elektronisk musik så tycker jag att pi60 familjen bjuder
på helt överlägsen förmåga att återge "punktkällor" oavsett var i
ljudbilden de befinner sig.

Sitter hemma med ett par Ino Audio i28, Prof. X-4 i ett rum akustikdesignat av Ingvar.

[RogerGustavsson]

Tycker faktiskt att instrumenplaceringar när man lyssnar på en akustisk
koncert i det verkliga livet (alltså inte en uppspelning via högtalare) kan
låta rätt diffust ibland.

Vissa inspelningar ger klart mer distinkt placering men frågan är om det
egentligen är korrekt...

Kan bara hålla med. Tror inte att det är många som kan ge exakt svar på frågan var instrumenten är placerade i rummet med t.ex. en stor orkester och med bara öronen som redskap. I verkligheten är inte instrumenten så punktformade som de framträder på många inspelningar. Vi har nog vant oss vid multimono med panorerade instrument.

[Bill50x]

Tyvärr är det väl så att det bara är i undantagsfall som en akustisk och "naturlig" återgivning är referensen, numera. För min egen del är det väl säkert 95 % eller mer av alla konserter jag besöker som görs med förstärkning. Och i sådana fall handlar det väl i princip alltid om mono-kanaler som panoreras ut. Och merparten av alla inspelningar görs väl på samma sätt.

/ B

[shifts]

patjoh: Otroligt fin genomgång av din upplevelse, både högt och lågt.
Uppskattas!

[subjektivisten]

Det jag har hört som låter "bättre" på andra högtalare än Ino är detta med bred/placering av instrument. Jag har hört högtalare med mer djup och bred men anledningen varför jag skrev inom "" är att dom har gett liknande ljud på det mesta jag spelade, en viss form av sameness, medans på Ino har det varit mer skillnader. Därför uppfattar jag Ino som mest korrekt och det som jag personligen gillar. Men jag kan förstår folk som gillar grymt djup på allt dom spelar.

[Richard]

Fin recension !

bara en kommentar till detta:

En kommentar tycker jag kringutrustningen skall ha. Att EKK och en gammal Pioneer 668 används är i mitt tycke inte det mest imponerande (ja, så uttrycker jag mig), utan det faktum att Denon 2105 reciever används. Då inte med tanke på (ev) välljud, utan den effekt och strömstyrka som en 2105 har (lågt jmf med vad som brukar använda.

Troligen är det verkligt svårt att hitta en cd-spelare som återger hörbart bättre än Pioneer 668. Den är ju rätt konstruerad från början, med minimala hörbara tillkortakommanden. Bättre än fullt genomsläpp av signalen kan det ju inte bli. Det behöver inte heller bli speciellt dyrt. Priset är inte en parameter här. De utgångs op-ampar som används- opa 2132, är ju bland det bästa man kan få tag på...


Detsamma gäller Denon 2105. Effekten kan vara en akilleshäl, om man tycker att 105,6 watt per kanal är för litet ( 8 ohm, 0,1 % THD ). 117, 5 w avges vid 4 ohms belastning, 0, 1 % THD.
Den är dock ganska strömstark. Starkare än många "highend" slutsteg som finns där ute. Nåväl- Nad 208 och Rotel 1090 samt många krellslutsteg är ju förvisso strömstarkare.

Framförallt verkar Denon avr 2105, liksom den senare 2807 vara verkligt transparenta återgivare- vilket innebär att ljudförsämringen från absolut transparens kan liknas med att flytta sig någon centimeter i soffan.
Kabeln "EKK" låter ungefär som ingen kabel alls- vilket är det högsta betyget man kan ge en kabel. Det finns många dyrare kablar från t.ex. purist audio m.fl. som medvetet påverkar ljudet till det sämre.

Vid många "highend" demonstrationer använder man alltså mycket sämre återgivare än hos IÖ, enligt min uppfattning.

[shifts]

Jag gillar det som stod i intervjun från Ljud & bild:

– Varför denna blygsamma kringutrustning?
– Om jag ansluter högtalarna till dyr elektronik kan man inte veta om det
verkligen behövs. Genom att använda enkel elektronik vill ja visa hur långt
det trots allt räcker – det vill säga att de verkliga trånga länkarna faktiskt är
högtalarna och rummet

Tycker det är rätt fint. Tvärtom vad jag ofta ser på annat håll, där allt
runtomkring ska vara så exklusivt som möjligt.

Och jag vill inte säga att andra saker är sämre återgivare, för det vet jag
nämligen inte. Tycker därför att det jag citerade ovan är så bra. Ingenting
om att de är bättre än något annat.

[Pinnick]

Var har du läst att 2105 är så strömstark? Länk?

Fasen när jag tänker efter så funkade mina pi10 hur bra som helst med både Linn Majik, Denon pma-1060 och en Denon avr-1404. Lite sämre dock med 2105 som brann *2 på kort tid. Förmodat att den inte gillade lägre impedans än 6 Ohm av någon anledning.

Trådskaparen: Fin recension för övrigt !


mvh

[Richard]

Var har du läst att 2105 är så strömstark? Länk?

Fasen när jag tänker efter så funkade mina pi10 hur bra som helst med både Linn Majik, Denon pma-1060 och en Denon avr-1404. Lite sämre dock med 2105 som brann *2 på kort tid. Förmodat att den inte gillade lägre impedans än 6 Ohm av någon anledning.

Trådskaparen: Fin recension för övrigt !


mvh

Själv har jag, under min indoktrinerade period faktiskt haft en majik I förstärkare, och visst kan man spela ganska högt med 2* 34 w. Byggade ic-kretsar istället för riktiga transistorer är dock inget som lämnar speciellt mycket ström...

Länk till mätning av 2105 finns tex här:

http://hometheatermag.com/receivers/305 ... ndex2.html

Denna länk visar att Denon avr 2105 är oerhört mycket strömstarkare än t.ex. audioresearch modeller- men inte lika strömstarka som krellmodellerna.

Kanske du hade en defekt modell, min bäste Pinnick!
2105 lämnar ju avsevärt mycker mera effekt än majik I vid 4 ohms belastning- det dubbla... )

[Pinnick]

Denonen ser väl inte exceptionellt stark ut vid 4 Ohm? Sen jämförde jag aldrig Denonen och Linnen vad gäller strömstyrka vad jag kunde se. Bara att den ena inte verkade gilla 5 Ohms impedans. Defekt? Ja förmodligen både före första reparationen, före andra reparationen och förmodligen fortfarande kanske då. Vad vet jag? Det skulle vara dumt att använda dess slutsteg igen till pi10. Jag har inget mer att kommentera om Linn Majik och strömstyrka heller. Vet inte ens att jag gjort det överhuvudtaget?

Ursäkta över OT.

Kan ju kommentera att jag känner igen mig i recensionen vad gäller mina pi60 (utan s) också.

mvh

[Michael]

Troligen är det verkligt svårt att hitta en cd-spelare som återger hörbart bättre än Pioneer 668. Den är ju rätt konstruerad från början, med minimala hörbara tillkortakommanden. Bättre än fullt genomsläpp av signalen kan det ju inte bli. Det behöver inte heller bli speciellt dyrt. Priset är inte en parameter här. De utgångs op-ampar som används- opa 2132, är ju bland det bästa man kan få tag på...

VA Inte visste jag att det fanns olika versioner av 668an, som har olika komponenter! Har du mer utförlig info om detta? eller kan det vara så att du råkat titta i en som någon har varit inne och lött i?

//Michael

[RogerGustavsson]

Tyvärr är det väl så att det bara är i undantagsfall som en akustisk och "naturlig" återgivning är referensen, numera. För min egen del är det väl säkert 95 % eller mer av alla konserter jag besöker som görs med förstärkning. Och i sådana fall handlar det väl i princip alltid om mono-kanaler som panoreras ut. Och merparten av alla inspelningar görs väl på samma sätt.

/ B

Jovisst, är väldigt mycket multimono utan mycket verkligt rumljud. Brukar ibland lyssna på storbandet sonen spelar med. PA är det bara i undantagsfall och det brukar låta märkligt mycket bättre utan. I deras övningslokal är ljudnivån öronbedövande redan utan PA men det är inte alls tröttande! Det låter också stort och diffust. Samma musik på köpt CD brukar låta rätt mycket "utslätat" och "städat". Jag har ibland roat mig själv med att stänga ögonen vid konserter utan PA (det behöver inte vara akustiska instrument) och visst är det svårt att peka ut instrumenten med större precision.

[Richard]

Troligen är det verkligt svårt att hitta en cd-spelare som återger hörbart bättre än Pioneer 668. Den är ju rätt konstruerad från början, med minimala hörbara tillkortakommanden. Bättre än fullt genomsläpp av signalen kan det ju inte bli. Det behöver inte heller bli speciellt dyrt. Priset är inte en parameter här. De utgångs op-ampar som används- opa 2132, är ju bland det bästa man kan få tag på...

VA Inte visste jag att det fanns olika versioner av 668an, som har olika komponenter! Har du mer utförlig info om detta? eller kan det vara så att du råkat titta i en som någon har varit inne och lött i?

//Michael

Kanske jag minns fel här, och blandar ihop intrycken från pioneers senare toppmodell 989 med 668. I sådana fall ber jag om ursäkt. Vilka op-kretsar sitter i 668, enligt din uppfattning ?

I modellen 989 sitter iallafall opa 2132 på utgången- vilket jag konstaterade då jag öppnade locket på en dylik maskin för två år sedan.

Man får dock komma ihåg att det är själva kretslösningen som sådan, inte "superIC:n", som avgör om ljudet försämras hörbart eller ej.

[Michael]

Vilka op-kretsar sitter i 668, enligt din uppfattning ?

NJM4560 och NJM2068 från JRC (New Japan Radio Co., Ltd.). Enligt mina noteringar och va jag kommer ihåg, hoppas jag inte fått helt kortis i hjärnan. Har tittat inuti och kollat på schemat, för många år sedan. Om jag bara visste va schemat ligger skulle jag kunnat titta igen.

//Michael

[Ragnwald]

NJM5532 enligt schema.

[Richard]

NJM5532 enligt schema.

Tack för infon! 5532 är ju verkligt bra.

[pingvinlakrits]

Då kan man ju ställa en still fråga; om man nu går i tankarna att uppgradera (eller tvärgradera) från sin befintliga 668:a till en något modernare DVD med lika fin musikåtergivning vad som står till buds idag?

Är det så illa att Pioneer inte lyckats ta med sig den lyckade kretslösningen i 668:an vidare i kedjan till de nya modellerna?

Kikar ju på Meridian eftersom jag kör på det i övrigt men det är ju vidrigt dyrt, även en smula dyrt begagnat.

Har ju kommit till det stadiet att jag inte gärna byter ut väl fungerande delar av återgivningskedjan men gärna ser färre burkar i racklet och då är en separat CD och DVD inte i tankebanan.

[Kaffekoppen]

Känns som om man skall ha lite is i magen nu omman har något som fungerar bra...

[Almen]

Nu sitter man väl tight på en hyfsad DVD-spelare, och avvaktar tills det kommer något bra och billigt på BD-fronten.

[Kaffekoppen]

Jupp

[Svante]

Jag är lite förbryllad över att förstärkares strömdrivningsförmåga mäts som" watt i ohm" och inte i ampere.

Likaså är jag förbryllad över att en strömstark förstärkare aldrig kallas spänningssvag. För det är ju vad den är, relativt sin uteffekt.

[bassman]

Nu sitter man väl tight på en hyfsad DVD-spelare, och avvaktar tills det kommer något bra och billigt på BD-fronten.

Ursäkta en okunnig Almen, men vad är du avser med BD-fronten..?

Det vet säkert alla utom jag,:oops: men frågar man inte får man leva i ovisshet..

[TomasF]

Jag är lite förbryllad över att förstärkares strömdrivningsförmåga mäts som" watt i ohm" och inte i ampere.

Likaså är jag förbryllad över att en strömstark förstärkare aldrig kallas spänningssvag. För det är ju vad den är, relativt sin uteffekt.

Rent lingvistiskt borde det då även bli:
uteffektstark, relativt sin spänningsförmåga,
uteffektsvag, relativ sin strömdrivningsförmåga.
reaktiveffektstark, relativt sin aktiva effekt mm.
/Tomas F.

[Pinnick]

Jag vågar påstå att BD i det här fallet står för blu-ray.

[bassman]

Tack för det Pinnick!

[IngOehman]

Jag vågar påstå att BD i det här fallet står för blu-ray.

Vågar mig på en gissning, nej ett påstående, om att det betyder:

Blu-ray Disc.


Vh, iö

[Pinnick]

Jag tänkte faktiskt för tio minuter sen lägga till att BD just står för "Blu-ray Disc" . Men jag började lyssna på gefle if - ljungskile på webradion istället. ! (0 - 0 för övrigt i skrivande stund!)

edit: 1 -0 , Berggren slutet av första.

mvh

[IngOehman]

Till Svante och TomasF vill jag föreslå att man med "stömstark förstärkare" menar en för stärkare som förlorar (jfr med 8 ogm last) mindre spänning när den lastas ned med 4 eller 2 ohm elle värre - än en annan, mindre strömstark för stärkare.

Begreppet är alltså relativt, och alla förstärkare är ju i varje fall lite störmstarka.

Ser inget som hindrar att man kan tala om strömstyrka (lastbarhet) som en underdicilin till uteffekten, och alltså "jämföra strömstyrka" mellan förstärkare som kan ha samma 8-ohmseffekt.

En "strömstark förstärkare" behöver alltså inte ha lägre uteffekt i 8 ohm än en strömsvag, men om den har samma 8 ohmseffekt så väger antagligen dess transformator mera. I varje fall om de är linjärförstärkare, och det inte är nogra tokerier gjorda på någon av dem.

Sen kan man ju se på det där med strömstyrka lite olika mellan stereoförstärkare och flerkanalsförstärkare. En stereoförstärkare har ju som regel en nätdel som inte någonsin kommer att behöva försörja mer än två slutsteg. I en hemmabioförstäakre kan samma nätdel dock behöva försörja 7 kanaler!

Och då kan man ju fråga sig om det är dess lastbarhet med alla 7 kanalerna samtidigt lastade och utstyrda som är det intressanta att titta på, eller om man skall hålla det rimligt att det tillhör sällsyntheterna att alla 7 kanaler (eller om det nu i verkligheten är 5 eller 6 kanaler som matar de 7 slutstegen) är fullt utstyrda samtidigt?

Jag menar nog att det är ytterst sällsynt att så är fallet, men att det ändå är en av hemmabioförsärkarnas styrkor, detta att de har en närdel som fungerar för 7 förstärkare gör den ofta rätt lagom stor för högklassig försörjning av två av dem - det vill säga för musikspelning.

Det hade kunnat varit en generell poäng om det inte varit så att alldeles för många hemmabiförstärkare har en illa ingripande strömbegränsning som gör dem olämpade för stereobruk.

Denon har det inte på någon av de apparater jag tittat på.


Vh, iö

[RogerJoensson]

Det hade kunnat varit en generell poäng om det inte varit så att alldeles för många hemmabiförstärkare har en illa ingripande strömbegränsning som gör dem olämpade för stereobruk.

Denon har det inte på någon av de apparater jag tittat på.


Vh, iö

För ett litet arbete och en liten peng, borde man ju kunna parallellkoppla kanalerna två och två, med något seriemotstånd på utgångarna. För stereobruk då alltså. Om man kan tänka att offra lite utimpedans så får ju stegen nästan dubbel strömdrivningsförmåga, förutsatt att nätdelen är hyffsad.
Åtminstone i vissa hemmabioreceivrar så är ju slutstegsmodulerna identiska för alla kanalerna.

Jag är nog inte den ende som bl a sitter med en hemmabioreceiver och som bara har två högtalare inkopplade, ett par av dom andra slutstegsmodulerna kunde gott hjälpa till...
Detta skulle ju verkligen vara en moddning värd att göra...

[IngOehman]

...så får ju stegen nästan dubbel strömdrivningsförmåga, förutsatt att nätdelen är hyffsad.

Fast om inte slutstegen har någon inbyggd strömbegränsning så vinner man ju i princip ingenting på det. Då är det ju nätdelen som sätter gränsen.

Eller om man hellre ser det såhär:

Man vinner automatiskt strömkapacitet (frihet från spänningsdropp) på att bara använda två av slutstegen, eftersom HELA nätdelen då blir tillgänglig för de två kanalers slutsteg som man använder.


I det fall som slutstegen är strömbegränsade finns det dock teoretiskt något att vinna på att parallellkoppla flera slutsteg, men bara om man har högtalare som är så svåra laster att de kommer att trigga strömbegränsningen.

Och jag tror inte man skall underskatta besväret med att åstadkomma en sådan mod. I varje fall om man vill att det skall fungera perfekt, det vill säga utan att man behöver offra dämpfaktorn. Det betyder att man behöver flytta återkopplingen till efter summationspunkten, eller nlja sig med att parallellanvända effektsteget i förstärkarna. I bipolär designer är det faktiskt rätt lätt att bara ösa på med flera effekttransistorer, eftersom det snarare förenklar drivstegets jobb än försvårar det, såsom när man arbetar med mosfetar.


Vh, iö

[RogerJoensson]

...så får ju stegen nästan dubbel strömdrivningsförmåga, förutsatt att nätdelen är hyffsad.

Fast om inte slutstegen har någon inbyggd strömbegränsning så vinner man ju i princip ingenting på det. Då är det ju nätdelen som sätter gränsen. Vh, iö

Jo, men med det är väl så att de ofta har stömbegränsning (på enklare receivrar) och denna inte låter så fint. Eller som i mitt fall steget ner stänger ner temporärt om man överlastar (har hänt ett par gånger bara). Visserligen en ärligare metod än att börja srtömbegränsningsdista, men ändå...

I det fall som slutstegen är strömbegränsade finns det dock teoretiskt något att vinna på att parallellkoppla flera slutsteg, men bara om man har högtalare som är så svåra laster att de kommer att trigga strömbegränsningen.

Naturligtvis...

Och jag tror inte man skall underskatta besväret med att åstadkomma en sådan mod. I varje fall om man vill att det skall fungera perfekt, det vill säga utan att man behöver offra dämpfaktorn. Det betyder att man behöver flytta återkopplingen till efter summationspunkten, eller nlja sig med att parallellanvända effektsteget i förstärkarna.

Ska man börja rota med återkopplingen så blir det ju helt klart svårare och knappast vär besväret om man bara ska göra det på ett exemplar, men om man förutsätter att förstärkningen är väldigt lika och dämpfaktorn är hög i modulerna och man använder två 0.1 ohms motstånd så lägger man ju bara till 0.05 ohm till utgångimpedansen. Det är ju inte mycket, förutsatt att högtalaren är svårdriven.
Eller så kopplar man rakt mot den ena modulens utgång och kör den andra parallellt som strömhjälp via ett lite större motstånd. Då förlorar man ju inte dämpfaktorn lika mycket.

Jag har kanske inte tänkt igenom det tillräckligt, men det borde väl inte vara så problematiskt. Men förhållandena kanske inte är så idealiska i verkligheten som jag tänkt mig... Och förresten har jag inte tid att klödda med sån't. Nä det får nog vara...

[IngOehman]

Det är ju det där med korsströmmar...

Om man utgår ifrån att det finns lite offset så kan det inverka, men värre är:

Om det därtill har använts enprocentiga (i bästa fall) motstånd i återkopplingen, närmare bestämt två stycken för varje kanal, så kan gain skilja nära 4 % mellan kanalerna, vilket betyder att den ena kanalens försök till att lägga ut 40 volt, sammanfaller med den andras försök att lägga ut 40 * 0,96 = 38,4 volt. Alltså 1,6 volts skillnad.

Med 0,1 ohm på ena slutsteget blir spänningsfallet tll lasten (som vi för enkelhetens skulle kan säga är 8 ohm) 40*0,1/8,1 = 0,49 volt, det vill säga den kommer ensam att driva högtalaren (med knappt 5 ampere peak), samtidigt som den kommer att behöva leverera in ström i den andra kanalen också! Strömmen in i den andra kanalen blir faktiskt 1,6/0.2 = 8 ampere - redan innan högtalaren har anslutits...

Kort sagt - råder till viss försiktighet med parallellkoppling av förstärkare.


Förvisso är oddsen för att gain skall skilja maximalt mycket, mycket låga, men jag tycker ändå det känns som en tveksam lösning. Vill nog att trackingfelen skall generera felströmmar som max en tiondel av nyttoströmmarna, och då behöver ju varje förstärkare ha sisådär 1,5 om ut...


Vh, iö

[RogerJoensson]

Om den ena halvan skulle agera strömhjälp åt den andra vore det väl helt OK att köra med ett motsånd på 0,5-1 ohm eller så, för att dämpa ev. slaskströmmar. Och gainen kan ju mycket enkelt finjusteras, om så skulle behövas.

Hur som helst kommer jag nog aldrig få veta hur bra eller dålig idén var eftersom den redan lagts på is...

[IngOehman]

Det är faktiskt ofta betydligt enklare att få sådana där kopplingar att fungera perfekt, om man låter den ena steget arbeta som buffert (gain = 1) åt det andra, drivet direkt från det förstas utgång. Då minskar den där potentiella dryga volten på utgången till millivolt, och man kan lätt summera utgångarna med säg 0,2 ohm var, resulterande i en lämplig resistiv utimpedans om 0,1 ohm.

Men då är det ju en tämligen dramatisk ombyggnad som krävs...

Frågan är, om den som bara vill använda en 7.1-förstärkare till 2.0, och som spekulerar på att införskaffa en dylik apparat av en typ som ställer till med problem på grund av strömbegänsningskopplingar, gör klokare i att satsa på en tvåkanalsförstärkare på direkten?

Jag kan nog tycka att tvåkanalaren är ett bättre alternativ, än en dålig flerkanalare.

En bra flerkanalare däremot...


Vh, iö

[Michael]

NJM5532 enligt schema.

Jag har tänkt lite till och undra om jag faktiskt inte har service manual till just 668an, skrev alltså lite fel förut (har till en annan Pioneer DVD).

Jag antar att de har 5532 som I/V, istället för 4560. 2068an sitter efter och driver utgången.

I min maskin sitter i alla fall de jag skrev.


Undra om olika kretsar har använts i produktionen. Någon som sett 5532 i den, i verkligheten?

//Michael

[Ragnwald]

Hm... ser det lika ut på IC 331 som som driver 2-kanal stereoutgången.
IC 311 och 321 ska ju också vara 5532.
Verkar som jag får lyfta på locket och kolla för första gången.

[Ragnwald]

Vad sägs om denna variant?

Hi hi hi... det är inte min.