Om vi ska försöka gräva lite i det här med effektspecar så behövs det lite klargöranden.
i manifestet för pX2 (w104) står följande:
Kontinuerlig effekt: 300 W (2*150 W)
Högsta ljudtryck (X-2) >18Hz: >120 dB i rum, kontinuerligt (80+80 W)
kontinuerligt:
effekt: 150w
ljudtryck: 80w
madisounds "ful w104" databladet anger:
100 h RMS noise test (IEC) 80 W
Longterm Max System Power (IEC) 250 W
IEC 268-5 noise signal is used for the powertest.
Så vad det än är ingvar testar hårdare så anser han att det är på lomgterm max system power
IEC 268-5 säger
Such a signal
is described by the International Electrotechnical
Commission (IEC) Standard number 268-5;
it is a pink
noise signal with a crest factor of 6 dB, filtered at 12
dB/octave below 40 Hz and above 5 kHz.
In establishing a meaningful power rating for a
loudspeaker, a sufficiently large sample size of the
model is subjected to the signal at power increments,
and the rating is defined as that power which the sample
can sustain for a period of 8 hours
We stated that the crest factor of the noise
signal was 6 dB. We now explain this in more detail.
Crest factor is related to peak factor and is a precise
measure of the peak noise value as related to the
average “heating capability” of the signal in the voice
coil. A crest factor of 6 dB means that a given
loudspeaker or transducer is being stressed by signals
with four-times the power of the average signal. For
instance, a loudspeaker rated at 150 watts by this
testing method would have been stressed during its 8-
hour test period by instantaneous power input of 600
watts.
Texten som iö hänvisar till i sitt manifest:
Kontinuerlig effekt respektive maximal effekt redovisar jag främst som ett hjälpmedel för att man skall kunna bilda sig en uppfattning av vilka absoluta gränser som finns då det gäller effekttålighet.
Med kontinuerlig effekt menar jag den maximala oklippta förstärkareffekt som får tillföras högtalaren under lång tid. Jag har då utgått ifrån en svår effektfördelning i frekvens¬planet och en signal med hög medeleffekt i tidplanet, alltså en effektreferenssignal som motsvarar en mycket krävande musiksignal. Därför blir effektsiffrorna så låga att vissa Ino-kunder svär på att högtalarna tång MYCKET mer än jag redovisar! Så länge det rör sig om okomprimerad musik har de helt rätt. Högtalarna tål då i regel många gånger högre effekt än jag redovisar.
Spektralt har test-signalen bandbredd 8 - 64 000 Hz, med två knäpunkter, ett knä vid 31,25 Hz (HP) och ett vid 2 kHz (LP), samt med en Crestfaktor på 6 dB. Denna Ino-mätnorm ställer högre krav på högtalaren än de normalt använda normerna (till exempel IEC och DIN). Därför finns det exempel på högtalare med högre angivna effekttåligheter än Ino Audios, men som i verkligheten tål mindre.
Det är främst mekanisk slaglängd och den termiska gränser som avgör hur mycket kontinuerlig effekt man kan tillföra systemen. Överskrider man sistnämnda en längre tid blir högtalarens talspolar överhettade och dessa och/eller närliggande delar skadas. I praktiken är det dock rätt svårt att nå dessa höga kontinuerliga effektnivåer om man spelar rimligt oförvrängt programmaterial. Spelar man sönderkomprimerad och högdistorderande radiomusik är det däremot ganska lätt att spela sönder även extremt effekttåliga högtalare, trots liten förstärkare.
Ino Audios högtalare går dock i de flesta fall att skydda med säkringar om man vill minimera risken för förstörda hög-talarelement. Våra studiomonitorversioner (r5, r14, r28, r56, pr10, pr60 med flera) är skyddssäkrade i standardutförande.
Med max effekt menar jag den effekt som kan tillföras systemet utan att högtalarens linjära arbetsområde överskrids. Ytterligare mycket mera effekt kan alltså ofta tillföras innan någonting skadas mekaniskt (slår i botten). Eftersom max-effekten blir frekvensberoende anger jag i förekommande fall även en undre gränsfrekvens för maxeffekten.
Ino test:
Bandbredd 8 - 64 000 Hz,
knäpunkter: 31,25 Hz (HP), 2 kHz (LP)
Crestfaktor: 6 dB.
Denna Ino-mätnorm ställer högre krav på högtalaren än de normalt använda normerna (till exempel IEC och DIN).
IEC:
it is a pink noise signal
Knäpunkter: 40Hz(HP), 5kHz(LP)
crestfactor:6 dB, filtered at 12 dB/octave
Så frågorna som poppar upp är:
vad för signal använder ino, pink noise med?
hur brant fallar kurvan vid brytpunkterna.
På vilket sätt är ino normen svårare än iec?
Är w104:s lägre effekt spec ett resultat av den lägre brytfrekvensen a 31Hz istf 40 jämfört med iec?
På vilket sätt påverkar den lägre lp filtreringen systemtåligheten på fullregisterhögtalare, eller används en annan signal då?
för i annat fall så skickas ju väldigt lite energi in i diskanten på exvis pi60 med den testsignalen.
detta är inget förtalsinlägg, är genuint intresserad.
Detta inlägg innehåller inga retoriska frågor utan ser gärna svar.
))
.jpg)
