Egentligen borde jag kanske skriva något väldigt specifikt om just W121 (har gjort två varianter av detta element) men jag känner att jag istället vill skriva något om metodologin jag tillämpar för utveckling av Woofers. Samma gäller även utvecklingen av Boomers, men där är det ju så mycket annat som måste fungera samtidigt.
Och nyckeln till hur jag gör ligger i min okunskap!
(Och att jag vägrar låta mig begränsas av den!)
Jag är väl inte helt okunnig i hur högtalarelement fungerar, tvärtom egentligen. Men poängen är att min kunskap är otillräcklig. Det vet jag, och därför behöver jag ha metoder som gör att jag kan göra högtalare som är bättre än min kunskap och mitt förstånd räcker till.
När jag mäter på ett högtalarelement så räcker min kunskap till för att kunna lista ut skälen till att det mäter som det gör, så ingenjörsmässigt kan jag styra prestanda med konstruktionen.
I viss mån kan jag även från mätningarna bedöma hur de kommer att prestera hörmässigt, men jag kan bara bedöma när det jag mäter "inte är ett problem", det vill säga när det är så bra att jag inte kommer länge med hjälpa av bara mätningar. Eller omvändt - jag kan säga att ett element är för dåligt, men om det är tillräckligt bra kan jag inte (ingen annan heller vågar jag påstå) säga baserat på mätningar. I förekommande fall kan jag säga att det KAN vara tillräckligt bra. Jag kan dock inte avgöra om det finns andra problem som jag inte ser och kan bedöma utifrån mätningarna. Så mätningar räcker inte ända fram.
Vad gör man då då?
Jo, man behöver utforma en massa utveckligsmetoder som använder öronen!
Lyssningar som är objektiviserade i möjligast mån. Har genom åren t ex samlat på mig massar av inspelningar som jag gjort själv/=har hört det akustiska originalet till. Och vissa av dessa är omistbara för mig, då jag utvecklar baselement. Och de visar verkligen hur märkvärdigt lite mätningarna kan säga om vissa väldigt betydelsefulla hörbara skillnader.
Och att läsa det jag läser att flera skriver i tråden är därför väldigt glädjande, de faktiska orden som ni användt alltså. För det finns nog ingenting som jag sliter så mycket med som:
1. Att basmodulerna under INGA omständigheter skall höras som ljudkällor. Det är grundkravet.
2. Att inspelningar som har basljud som jag VET är distanta, skall återges med det korrekta djupet, med rumsligt fokus och artikulerat! Det är det utmanande kravet.
Alla kommersiellt tillgängliga baselement/bassystem jag hört (oavsett mätkurvor) är bristfälliga på dessa punkter.
Jag har i mina egna elementutvecklingar åtskilliga gånger gjort förändringar i konstruktionen som lett till mätdata som "förståsigpåare" säkert skulle tolka som försämringar eller i varje fall förändringar med tveksamt värde - och det har jag gjort baserat på den information jag fått från lyssningstester. Ser nämligen ingen poäng med att dra växlar på mätdata som inte har tillräckligt stöd i min tolkningskunskap.
Jag KAN inte tolka data när de visar fel under en viss nivå, helt enkelt.
Missförstå mig inte - självklart skall det mäta väldigt bra, gör det inte det så låter det ju garanterat dåligt. Men efter att jag uppnått en viss teknisk grundkvalitet som kan verifieras med mätningar så vet jag att jag kan forsätta att utveckla elementet signifikant, men mätmässigt sker det i blindo.
Självklart är det teoretiskt mätmässiga förändringar (läs tekniska förändringar) som leder till att elementen utvecklas och blir bättre, men alltså utan att jag har metoder för att studera dem med hjälp av just mätningar.
Om jag skall utvärdera på t ex tryffelskalan hur bra basen återges så är Y-basen den absolut bästa. Den är mera än dubbelt så bra som X-basen. Men å andra sidan är antalet också en faktor. Så på sätt och vis är två X-basar bättre än en Y-bas, på andra sätt är en Y-bas bättre än två X-basar.
Det jag är stoltast över är att baselementet i pi60s inte är långt efter X-basen. Trots att det är ett element som i den högtalaren bidrar signifikant upp till 7 kHz.
Detta får ni ta för vad det är - ett uttalande från konstruktören:
Jag ger Y-basen full pott (10) på tryffelskalan. X-basen och baseöementet i pi60s ger jag 9,6 poäng. Det bästa jag hört från något icke-Ino-system ger jag 6 poäng. De flesta basåtergivningar ger jag 1-3 poäng = på tok för dåligt. Skaligt många når inte ens upp till 1. Men det är vad mina öron säger mig. Var och en skall bedöma själv.
Det kan även nämnas att även om högtalarsystemen på många sätt faktiskt typiskt har en större roll än rummet (!) när det gäller dessa saker, så påverkar rummet. Och skillnaderna mellan olika system blir förstås mindre i ett sämre rum. Jag kan inte utesluta att det kan finnas rum där knappt några fördelar från ett bättre bassystem märks. Men i de flesta fall medger rum återgivning av djupdimensionen, och då blir skillnaderna i mina öron väldigt påtagliga.
Vh, iö
- - - - -
PS. Kan även nämna att jag gör MASSOR av okonventionella mätningar med egenutvecklad utrustning, som ger mig mycket mera användbar information är tonkurve- och vanliga distorsionsmätningar. Men min poäng är att jag försöker gå längre än även det jag får fram från dessa mätningar.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
