philipbtz skrev:Om egenskapen att spela högt är det enda som väger in så kan man då köpa vilken högtalare som helst på mediamarkt så länge man inte spelar så den distar? Är det så då att ett par Andersson-högtalare från Siba bara har sämre tolleranser än en dyrare högtalare?
Eller är det man säger att de vanliga elementen i pi60, i28, i56 redan är så pass bra att enda skillnaden på dessa och de i pi60s, i32s och i64s är pyttesmå skillnader som man endast kan mäta och inte höra..och då självklart att man kan spela högre med dom? Detta kan ju vara fallet och att man då endast väljer högtalare utifrån vilket rum man har eller ifall man kommer spela med basmoduler till eller inte.
Fortfarande en ganska intressant fråga som jag tycker det fortfarande inte finns solklara svar till.
De riktigt spännande skillnaderna är mer esoteriska än så, de är så
hemliga att man inte kan mäta dem. Man kan inte ens höra dem! De
kan endast beskrivas med ord.
- - -
Skämt åsido - skillnaden mellan i 56 och i64s motsvarar på praktiskt
taget alla sätt de mellan pi60 och pi60s, och distorsionsskillnaderna
finns vid alla nivåer, inte bara när man spelar som starkast.
Men distorsionens hörbarhet som sådan är ju mycket lägre när man
spelar svagt, så även om skillnaden består så blir betydelsen av den
mycket mindre.
Så visst är skillnaden viktigast när man spelar starkt.
En sak som är spännande dock, tycker jag, är att det för de allra flesta
är svårt att i förvägföreställa sig hur gärna man VILL kunna spela starkt
när man plötsligt KAN göra det...
Det är fler än en som tänker att högtalare Y spelar praktiskt taget till-
räckligt starkt med hög kvalitet för mina behov, så om jag skaffar hög-
talare Z som klarar 6 dB mer än så så räcker det för alltid. Men med
högtalare Z så är det plötsligt mycket roligare att spela starkt, och
plötsligt inser man att behöver man 10 dB mer än så!
Den riktiga gränsen kommer man ju till först när öronen och inte anlägg-
ningen sätter gränsen. Men - det kluriga är, att med en anläggning som
sätter gränsen så är det väldigt lätt att tro att det är öronen som säger
ifrån...
Jag tror det är därför det är så lätt att tro att ett visst maxljudtryck är
tillräckligt, men att märka att man vill ha mera när man närmar sig det.
- - -
Så vägen framåt är ofta mer en fråga om att skaffa kunskaper och erfar-
enheter än vad man kan tro. Att leva med ett väldigt kapabelt system
är även något helt annat än att besöka någon som har ett, några tim-
mar.
Och en kul grej tycker jag, är att många av ägarna till "femsystemen",
alltså i56, i64s och i68es, berättar för mig att de inte alls spelar starkt
för jämnan, utan att de kolossala systemen även har fått dem att upp-
skatta spelning på väldigt svag nivå i tysta rum (t ex mitt i natten) mer
än tidigare! Att de kanske rent av i snitt spelar svagare än tidigare.
Vissa säger att volymvalet blivit en mera konkret "resurs". Tidigare och
med enklare anläggningar har det bara funnits en volym som dugt, eller
ett rätt så litet intervall: För svagt och det har låtit ynkligt och middigt,
för starkt och det har låtit illa.
Med femsystemen så berättar många avderas ägare just att det har
öppnat sig helt nya dimensioner, i det att nu plötsligt alla volymer lik-
som "fungerar".
Jag är ju själv ingen ägare av något femsystem

men det finns ju
flera här som är det, och det är väl bättre att de berättar än att jag gör
mig till uttolkare av vad de berättat för mig om deras upplevelser.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).