Kärt barn har många namn, heter det ju. Den här högtalaren kallar jag microPlutten, eller µP, uttalas då my-Pee, enligt känt mönster från en mycket större kusin.
Eller, det kanske är kompiskusin egentligen, fast .... dom delar ju faktiskt vissa gener så det är nog kusin ändå på nåt sätt. Lite som lillebror-kusin-släkting-kompis eller nåt.
my-Pee är en liten fullregisterhögtalare på endast 3,4 liter, bestyckad med ett bredbandselement. Konstruktionen är underavstämd basreflex och den är tänkt att användas i närmiljö, kanske vid en bildskärm eller i ett sovrum som frontar till en micro-bio. Direktkopplad till MP3-spelare går också bra, den är relativt högohmig.
Avstämningen ligger på aningen över 60Hz, med den något större lådan blir det aningen under 60Hz istället. Det kanske låter högt men bashanteringen är ändå ganska imponerande för den här storleken på låda.
Det hela börjar som så ofta med en knippe furulamell från K-Rauta, och det resulterade så småningom i två små platta lådor. Yttermåtten är 233mm höga, 126mm breda och från början var dom nästan 300mm djupa. Prototyperna är 230 mm djupa, men 10 mm till hade kanske inte skadat. Jag har dock sågat klart i dessa lådor efter ett antal kapningar och nya pålimningar. Materialets tjocklek är 18 mm, lådorna är klarlackade med polyuretanlack.
I lådorna huserar bredbandselement från en fIN Och välrenommerad tillverkare, de använda elementen är dock något vandaliserade. De är försedda med tre magneter staplade på varandra, för att se till att magnetfältet hamnar på rätt ställe. Vi kan kalla dom Fino F38 CRT.
Elementen är monterade med centrum 82 mm från toppen på lådan, således 151 mm kvar till botten. Baffelmåtten och placeringen är viktigt.
Lådorna är dämpade med Red Stuff för att passa in såhär i juletid. Senare, fram mot påsk, går det bra med Yellow Stuff istället, Gullfiber eller möjligen selleri. Q-värde i den motsvarande slutna lådan är något under 0,5.
Här ser man de två speciella basrören, strömningsoptimerade och försedda med dämpad Svanteslits för släckning av första resonansen. Dämpningen under rören samt bakom inre porten är till för att ta bort två andra resonanser. Inre porten har en liten ring pålimmad för att öka på arean en aning och för att runda av hörnen.
Nu är det läge att kolla lite på Svantes Edge, så här ser det ut med och utan kompensation.
Det blir en liten bulle mellan 1 och 4 kHz som jag får titta närmare på. En mätning visar på ungefär samma bulle. Höjningen över 4-5 kHz finns mest i min mikrofon, och den övre kurvan visar loudness-knappen i stärkaren. Tryckte in den för kul bara för att se vad som hände. Bullen syns tydligt i båda fallen.
Här monteras ett filter version 1 in, komponenterna är limmade på bakre baffeln, som sedan limmas fast i lådan. En konstruktion jag har ångrat ett antal gånger redan ...... Detta filter är en ren parallellkrets som bara är bull-borttagande, detta för att provlyssna och mäta lite i början.
Dags att kalibrera miken. Ett litet besök i en viss källare i Täby ger dels en kontrollyssning med filter version 1, dels en kontrollmätning för att kunna checka min egen mik senare. I lyssningen hördes att registret över notchen var väl framträdande, inte så konstigt kanske eftersom det var helt naturellt där i det läget.
Övre grafen IngOehmans dyrmik (ja, eller halvdyrmik), undre grafen min blå mik, som är en WM61 monterad i ett alu-rör. Detta ex ej Linkwitz-moddat.
Det följer varann rätt bra tycker jag. Man kan se min lilla höjning i övre registret. Man ser också att farbror Nyqvist hälsar på vid 24kHz som då ger mina 48 kHz i samplingsfrekvens. Ljudkortet skall fungera upp till 96 säger dom, men tydligen inte på mitt moderkort. Man ser också responsen från basröret, rent och snyggt hela vägen.
(hmmm, konstigt att bilderna inte ligger helt över varandra, när man printar ut dom blir skalorna helt lika .... jaja ... )
Mätningarna har resulterat i ett antal filter för att utröna vad som händer i de olika delområdena med olika komponenter. Här en del simuleringar på olika filterversioner i stigande ordning efter färgskala a la motstånd. Filtret tar både bort bullen och sänker nivån ovanför den för att kompensera baffelstödet. En spole, en kondensator och just nu tre motstånd ingår, allt kopplat på ett aningen annorlunda sätt (tror jag).
Här syns filter version 3, med de tillhörande kopplingstrådarna. Det är kopplat internt med EKUA som brukar föreskrivas, dock är tråden röd i denna låda för att harmoniera med det röda dämpmaterialet. Jag vill inte ha någon dissonans inuti lådan i onödan. Med Yellow Stuff bör man använda naturell EKUA.
Det här filtret, version 6, sitter i just nu, men har försetts med variabel presenskontroll, något jag inte vet om jag behåller. Rätt praktisk grej ändå. Allt mellan soft som i moderna högtalare, eller analytiskt när man vill ha det.
Högtalaren mätt med Lilltrolls program visar på otroligt låg distorsion, nedåt -50 till -60dB som bäst. Här är det uppmätt ca 20 grader offaccis och på lagom lyssningsavstånd, uppställd nära dämpad vägg på dämpat golv så som den är tänkt att stå. Under det en mätning med gravstenen i samma läge. Texten om mätmiljö i Trolldist stämmer inte.
Och så här ser dom ut klara.
Just nu står dom placerade på mina OA2212, sämre stativ får man väl leta efter. Jag mätte just med min Radio Schack SPL-meter, det blir inte mycket över 100dB på en meter, men det är gott nog för den här sizen högtalare tycker jag.
.
