Först och främst: Rolig tråd! Verkligt bra initiativ.
Att Tandberg Portable 41 låter bra tycker jag är troligt, givet tonkurvan.
Jag brukar dock säga att man genom att lyssna på någon återgivare som
regel kan uppskatta dess tonkurva rätt bra, men det är betydligt svårare
att från en tonkurva föreställa sig exakt hur saken låter.
Det kanske låter motsägelsefullt, men det beror ju på att en tonkurva är
informationsreducerad så avvikelser man ser kan bero på flera olika feno-
men som låter olika. Speciellt är det så när man tittar på en kombination
mellan en högtalare och ett rum.
Så lite nyfiken är jag allt över vad det är som får dig att uppfatta att den
tonkurva du mätte upp är sämre än hur apparaten låter? När jag tittar på
tonkurvan så ser jag en god bredbandsbalans, en imponerande bandbredd
och även bra balans mellan Fu och Fö.
Den enda lite allvarligare karaktär som jag ser skäl att tro kan finnas, ja i
varje en viss dos av, är en viss nasalitet (på grund av tonkurvans form i
mellanregisterområdet).
Hur som helst - kul tråd!
Jo en sak till: Vill bara nämna att telefoner använda som telefoner, har en
bedrövlig tonkurva, nästan undantagslöst. Och även distorsionsbeteendet
är katastrofalt nästan alltid. Och detta alltså beroende på GSM-systemet
som sådant (eller 3G eller 4G...).
aisopos skrev:Men mobiltelefonen är ju egentligen jättebra.
Den klarar ju ±5dB i hela röstområdet, 500Hz - 5kHz. Ja i princip upp till 10k också.
Att ha försöka få bra ljud i röstområdet måste man väl säga är en korrekt ingenjörsmässig ansats i en telefon.
Är lite nyfiken på vad det beror på att du (och många andra) anser att
röstområdet är 500 - 5000 Hz.
De flesta män talar med en grundton i trakterna av 100 Hz när de talar lite
avslappnat (de flesta män kan dock ta toner nedåt 60 Hz. En bassångare
talar dock i förekommande fall nedåt 60-70 Hz (~som en cello alltså) eller ännu lägre när de är som lägst.
Och tittar man på de sibilantljud som vi använder för tal så är t ex S-ljudet
i huvudsak ÖVER 5 kHz (energin faller hastigt under 5 kHz).
F-ljudet är faktiskt ännu ljusare, även om många, speciellt äldre, uppfattar
att S är "diskantigare". Det beror på att S har mera energi runt 8 kHz och
även nedåt, men faktiskt oftast inte över 12 kHz. Så hör man lite över 10
kHz så låter faktiskt S som mera toppdiskant än F.
Sje-ljudet (7) kan sägas på två olika sätt men de har båda ungefär lika
mycket energi över som under 5 kHz och ofta en betoning mellan 4 och 8
kHz.
Tje-ljudet (20) är spektralt lite lika Sje-ljudet, men har betoningar vid
cirkus 2,5 och 7 kHz, där den vid 7 kHz är huvudorsaken till att man kan
uppfatta Tje-ljudet som lite ljusare klingade än Sje-ljudet.
I själva verket finns det många flera krumelurer än så, och dessutom stora
personliga skillnader, trots att vi hör när var och en säger Sje- eller Tje-
ljudet.
Men min poäng var bara att röstområdet rimligen bör definieras som i varje
fall 100 - 12 kHz. Alltså om alla språkliga nyanser skall kunna överföras på
ett rimligt oförvanskat sätt.
Däremot kan man fortfarande uppfatta vad folk säger även med en band-
bredd nedskuren till 500 - 5000 Hz. Men å andra sidan går det med 1000
till 3000 Hz också. Det handlar om olika grader av helvetet bara.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
)
