Självklart inte.
Man skall inte snöa in för mycket på någonting.
Det hörs ju på orden:
För mycket är - för mycket!
Alltså: Självklart skall man snöa in alldeles precis
lagom mycket på allting, det vill säga vad jag skulle beskriva som "insnöning efter betydelse".
Men...
Frågan man måste besvara innan man kan snöa in precis lagom mycket på varje sak är därför: Hur mycket är då "lagom"?
Eller med andra ord:
1. Hur
viktig är respektive parameter?
2. Hur
väger man parametrarna för lika viktighet?
När man som jag har studerat fenomenen ur en psykoakustisk synvinkel, bör man ha skaffat sig en uppfattning om ungefär var gränserna går för när det blir viktigt, så det har jag gjort.
Kan dock förmedla att frågorna inte blir helt lätta bara för det, ty det är nödvändigt att titta på problemen ur MINST två synvinklar - nämligen hörbarhet och störbarhet*. Störande fel är ju viktigare att undertrycka än mindre störande fel.
Är man subjektivist kan det till och med vara rimligt att förespråka helt andra vägningar, såtillvida att man då faktiskt kan föredra vackra fel framför inga fel alls, och att de "vackra felen" därtill ju blir föremål för personliga bedömningar!
Världen är inte okomplicerad.
Vh, iö
- - - - -
*Detta resonemang nota bene; är relevant framförallt sett från ett ackuratess-perspektiv, och dessutom bara projicerat på apparater vars fel svårligen kan pressas ned fullständigt under hörtröskeln.
När nedpressning av alla fel under hörtröskeln är praktiskt möjligt så behöver man givetvis inte väga fel efter störbarhet längre, utan endast hörbarheten är intressant att titta på - det vill säga undertrycka till ohörbarhet.
PS. Glöm kupé-tillskottet Magnus, det är försumbart i sammanhanget.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).