Och vad gör man då?
Jo då går man ut på nätet och ser efter vad andra personer i världen tycker om de olika spelarna. Och detta gjorde mig inte ett dugg klokare. Samma spelare som höjdes till skyarna av en person, bedömdes vara måttligt god av en annan. Stundtals hade jag bestämt mig för än den ena, än den andra spelaren tills jag stötte på bedömningar som gjorde att jag helt släppte dem.
Och vad gör man då?
Jo då går man till en hifi-handlare som vars rekommendationer brukar stämma med mina öron. I mitt fall är detta Radiolagret i Göteborg. Nu köper jag apparater väldigt sällan (i allmänhet flera år emellan) och endast för måttliga pengar - men jag blir ändå igenkänd!
Jag förklarar vad jag är ute efter och att min budget egentligen är c:a 3000 kr, men att jag kan sträcka mig upp till absolut max 5000 om det verkligen blir hörbart bättre. Vad gör försäljaren då? Plockar han fram en spelare för 6000 kr och säger att "denna måste du absolut ha!"? Eller plockar han fram en för 5000 kr och säger "Detta är den bästa du kan få för din budget!"? Eller plockar han överhuvudtaget fram en spelare och försöker sälja den till mig?
Svar: Nej! Han säger att de funderar på att sätta ner priset kraftigt på några spelare, men att det är bättre att jag pratar med hans bror om detta nästa (=denna) vecka. I stället kan jag på kul få låna hem en budgetspelare från Marantz så länge för att se (höra) vad man får för de pengarna. Skulle jag bli nöjd med denna kan jag få den för ett riktigt bra pris!
Väl hemma kopplade jag in Marantzen och den svarade med två hörbara förtjänster och en hörbar försämring jämfört med min gamla HK. Basen upplevdes klart stramare och djupare och svaga nivåer (pianissimopartier på "fulldynamikskivor") lät inte grumligt som på HK:n, utan musikaliskt och fint. Nackdelen var att diskantrika instrument och s-ljud lät litet mer betonat än på HK:n. Hi-hatter (heter det så?) lät mer "Tsss, tsss" än "Tssch, tssch" exempelvis.
Idag (tisdag 15/11 som dessutom råkar vara min födelsedag - jo den nya spelaren är en present från min fru!
) besökte jag Radiolagret igen. Det var brodern som var där. Jag lämnade tillbaka Marantzen och förklarade mitt ärende. Då beskrev han vilka spelare som låg inom min budget. Och det var några stycken som var nedsatta till hälften av c:a-priset. C:a-priserna varierade mellan 6500 kr - 10000 kr. Jag frågade vilken han rekommenderade. Men inte 17 gav han mig en spelare!
I stället började han berätta om sin syn på musikåtergivning och musik överhuvudtaget. Efter en stund frågade jag vad han skulle gjort om han vore jag. "Då skulle jag lyssna på de olika spelarna för att kunna bestämma mig" blev svaret.
Sagt och gjort! Vi gick in i ett lyssningsrum och han kopplade in den första spelaren. Skivan hade han spelat in själv (han sysslar med sådant) och musiken var en Beethovensonat för violin och piano. Ljudmässigt lät det som i ett vardagsrum vilket det också visade sig vara!
Jag tyckte att det i princip lät likadant om de olika spelarna. Men försäljaren dömde snabbt ut min favorit (en fruktansvärt maffig maskin - stor, tung och macho). Det kändes inte bra alls - å vad gärna jag ville att den skulle låta bäst (eller åtminstone lika bra - då skulle jag ta den bara på utseendet!). När min 2:a kandidat (även den himla fräck) också dömdes ut så började jag misströsta. De lät ju för 17 likadant allihop!
Efter nästan två timmar i butiken med musiklyssning blandat med föreläsningar om musik och musikåtergivning hade vi till sist enats (=han hade övertalat mig) om vilken maskin inom min budget som var bäst. (Det fanns alltså bättre - men de låg utanför budgeten.) Det var en Arcam CD62 som jag fick för 3250 kr.
Hörde jag då inte de skillnader som försäljaren gjorde? Nja... Till slut tyckte jag att jag kunde ana mig till det. De stora skrytbyggena (som jag egentligen helst ville ha
) presenterade inte musiken lika musikaliskt. Det lät mer ansträngt och som om stycket var mer svårspelat. Men skillnaderna (för mig) var så subtila att jag kan ha inbillat mig dem. Fast jag kom faktiskt på mig själv att i den inledande lyssningen lyssnade jag efter hur alla spelare lät utom Arcamen där jag istället fastnade i musiken. Kanske var det en tillfällighet - kanske var det ett "symtom" på vad han menade med musikalisk spelare.
Nåväl, jag kom undan med mindre pengar än vad jag var beredd att lägga och det låter skitbra här hemma! Basen är ännu bättre än på Marantzen jag lånade hem och diskantrika instrument låter (minst) lika bra som jag är van vid från HK:n. Både riktigt svaga och riktigt starka passager låter också bättre än vad jag är van vid.
Sammanfattningsvis kan man då säga att en god budgetspelare låter riktigt bra - men inte helt invändningsfritt. Man kan också säga att spelare mellan 5000 och 10000 kr är mycket svåra att skilja från varann. Och att jag sannolikt fått mycket välljud för 3250 kr!
Hälsn. Michael
