1983-84 (släpptes 1984, men måste ha tagit lång tid att göra) lyfte sig Ricki och Marty Wilde i håret och skapade med Kim Wilde ett riktigt super-album. Jag har haft det sedan julen 1984 och spelade det massor då, på 80-talet. Så har det plockats fram då och då.
Albumet har inte fått det beröm det förtjänar bland kritiker och förståsigpåare. Produktionen är mästerklass, det står jävlar i min låda inte Trevor Horn efter.
Skivan visar också den explotion av möjligheter med all ny och skojig teknik som ploppade upp vid den här tiden (när sampling och sequenzing blev vanligt verkar det som att lekfullheten och kreativiteten försvann?). Synclavier används flitigt på detta album.
Läser man noteringarna på konvultet avslöjas också att man verkar ha varit väldigt petig: Man anävnder t.ex. ett flertal olika basgitarrer på en och samma låt, antagligen för att få precis just rätt sound på rätt ställe. Hur många lägger ned tid på sånt? Inte många? Hur många skapar ett album på den här nivån? Inte många det heller.
Vill du ha en riktigt bra 80-tals pop-skiva med smällfet produktion, då ska du ha den här.
