Kommer du ihåg din första...

[TCM]

45 7": Teenage Rampage eller Ballroom Blitz av The Sweet


45 12": Blue Monday av New Order (det är väl den enda tolva man behöver)


33: Burn av Deep Purple


Kassett: kommer inte ihåg

CD: Story of the Clash, Vol. 1 av The Clash

[Stranne]

Kul fråga! Jag är såpass ung att min första skiva var en cd. Den första jag köpte för egna pengar var denna



Jag tror året var 1990, då jag var på väg att fylla 10. Det var väl inte riktigt vad mina klasskompisar lyssnade på, men som tur var var jag inte så imponerad av New Kids On The Block och Christer Sandelin eller vad de andra nu spelade när vi gick i fyran.

[PekkaJohansson]

45: Ottawan - Hands Up (kanondisco med inte mindre än två lysande stick)
33: Suzi Quatro - Rock Hard (hmm...innehöll i alla fall en version av Dave Clark Fives "Glad All Over")
cd: Beatles - Past Masters vol 2 (kommentar överflödig)
Kassett: Beatles - Greatest hits (dito)

Pekka

[Vee-Eight]

45 7" : Kim Wilde - Kids in America

45 12": Edelweiss - Bring me Edelweiss

33: Caramba (hubba hubba zoot-zoot)

MC: Bamse och hans vänner

CD: Fågelsång i Sverige

[Slartibartfast]

Inte helt säker på någon annat än min första CD-singel, men jag tror mig ha koll på första LP också..

LP:

Banana Splits - We´re the Banana Splits

CD-singel:

U96 - das Boot

/J[/img]

[Pinnick]

LP: Kiss - Lick it up
CD: Def Leppard - Hysteria

DVD-A: Porcupine Tree - In Absentia

[phloam]

45: Teenage Rampage eller Ballroom Blitz av The Sweet

hehe minns att jag var på Expert och köpte nästan exakt samma, på singel...!! Vad kostade de... fem spänn? Mycket på den tiden






Edit: Inte japan/belgiumvarianterna här men med dessa bilder på omslaget..!

[PekkaJohansson]

Jag minns tydligt att min Ottawan-singel kostade 13 kronor i den där skivaffären nära Koppargrillen i Vänersborg. Suzi Quatro-LP:n i samma butik kostade 50 kronor om jag inte minns fel. Past Masters fick jag med på köpet när jag handlade min första cd-spelare.

Med vänlig hälsning

Pekka, lätt nostalgisk

[Morello]

Pekka,

Vilket år var detta?

[Morello]

Mitt första fonograminkäp torde ha varit gyllentider och det var cirka 1983. Mitt första CD-inköp torde ha varit Eric Clapton "Time Pieces" runt 1990.

[Morello]

Pekka, lätt nostalgisk

Ni menar "svårt nostalgisk"?

[TCM]

45 7" : Kim Wilde - Kids in America

45 12": Edelweiss - Bring me Edelweiss

33: Caramba (hubba hubba zoot-zoot)

MC: Bamse och hans vänner

CD: Fågelsång i Sverige

Glöm fågelsången! Frågan är: står du fortfarande för Caramba (hubba hubba zoot-zoot)?

Bra idé att dela på 7" och 12". Jag har uppdaterat mitt svar.

[PekkaJohansson]

Här avslöjas de mörkaste av hemligheter! Gyllene Tider anno 1983! Albumet "Puls", månne? Oavsett vilket - det finns uppenbarligen hopp för jazzgossen Morello!

Ottawan bör jag ha köpt ca 1979, och Suzi Quatro 1980. Den förra sålde jag många år senare för 85 kronor. Den senare skämdes jag alltid en smula för, och den försvann sedemera under oklara former. Har väl aldrig riktigt saknat den.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Morello]

Inga hemligheter här inte - jag har även Gyllene tiders första skiva i originalpressning. Den köpte jag dock aldrig, utan fick några år senare - jag vill minnas att året var cirka 1985.

Den sista LP'n jag köpte innan LP-skivans "död" var Dire Straits "On Eveery Street",1991. Det är en helt makalös skiva. Extra angenämt är förstås att det är en av batteristen Jeff Porcaros sista bidrag till musikhistorien; han dog 1992. En helt sanslös trumslagare. Lyssna tex. på den tyngd med vilken han spelar fillen i slutet på "Heavy Fuel".

[Strauss]

Första LP



Första Singel

Popcorn ... hittar ingen bild

Första CD



Kasettband:

[phloam]

Ottawan bör jag ha köpt ca 1979, och Suzi Quatro 1980. Den förra sålde jag många år senare för 85 kronor. Den senare skämdes jag alltid en smula för, och den försvann sedemera under oklara former. Har väl aldrig riktigt saknat den.

Hörde du också rykten om att Suzi Quatro inte hade nåt på sig alls under skinnstället!?

[Bill50x]

Första skivan var en singel med The Beatles, She Loves You. Kostade 5:- och året var 1963.

/ B

[Rocker]

Min första Lp var nog Goda, goda av Jojje Wadenius som jag fick i födelsepresent av min farbror. Första skivan som jag köpte själv av antingen en skiva med Elvis eller Sweet "Give us a wink".

[PekkaJohansson]

Hörde du också rykten om att Suzi Quatro inte hade nåt på sig alls under skinnstället!?

Jo, vid närmare eftertanke gjorde jag nog det, men det här tilldrog sig på den tiden då en 11-årings idoldyrkan inte nödvändigtvis behövde vara av sexuell natur. Suzi Quatros största bidrag till rockhistorien var annars som 14-årig medlem i The Pleasure Seekers. Detta popbands singel What A Way To Die/Never Thought You'd Leave Me från 1965 är ett fantastiskt stycke girl group-musik/garagerock som kan avlyssnas på den lika fantastiska cd:n Friday At The Hideout på Norton Records. Den är ett måste i varje sann musikälskares samling om man är det minsta intresserad av amerikansk independentrock från 60-talet.

Bill50x träffade rätt från början, får man säga! Å andra sidan kanske man får beklaga att han inte kunnat köpa något senare som nått upp till samma standard.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Bill50x]

Bill50x träffade rätt från början, får man säga! Å andra sidan kanske man får beklaga att han inte kunnat köpa något senare som nått upp till samma standard.

Hahaha! Jodå. Det har kommit massor med bra musik sedan dess. Se det så här... jag gick ut hårt och sedan dess har det bara blivit bättre

/ B

[paa]

Den här, på 60-talet då när den var ny:



Kostade väl runt 20-25:- men jag är inte helt säker, när LP-skivorna senare gick över 30:- var det ju en smärtgräns för den tidens gymnasister.

[Max_Headroom]

LP:


Om jag minns rätt så var första 12an:


Första CD: Erasure, the Touring Circus. Köptes långt innan jag ägde en CD-spelare.

Första singel: Osäker, kan ha varit Alphaville - Sounds like a melody, kan ha varit nåt helt annat.

[Tengil]

Första singeln Sweet/ Little Willy
Första Lp Elvis, någon samlingsplatta
Första Maxi New Order/Blue Monday
Första Cd Nick Lowe/party of one "underskattad platta"



Christer

[IngOehman]

Mina första fonogram var två schellack-plattor/stenkakor (78-varvare), den ena fransk och den andra tysk.

Den franska var en glad sång-dialog mellan en grevinna och hennes betjänt. Hon ringer hem under semestern och frågar betjänten om allt är bra (lät ungefär; 'allå, 'allå James, kell'eluel'e?*), och han svara allt är bra! Utom att... och sen en lång uppräkning av katastrof efter katastrof.
(Dialogen sjungs dock av bata en person, som sjunger i fasett när han härmar grevinnan.)

Höjdarlåt!


Den andra, tyska, hade titeln 'dray cypressen amere', eller hur det nu kan tänkas stavas på tyska (tre cyresser vid havet?). Miniorkester med ukulele och flerstämmig sång.

Även det en höjdarplatta!


Tyvärr har båda gått i kras för över 30 år sedan.


Vh, iö

- - - - -

*Talar ryvärr ingen franska alls, och stavar ännu värre. Det samma gäller tyvärr tyska.

[krellmaster]

Första inköpta 45:a var "Keep searchin" med Del Shannon febr. 65.

33:a var en Lovin Spoonful-platta med bl.a "Daydream" på.

Första CD var ett gäng bluesplattor, återutgivningar från Chess, till den inköpta CD-spelaren hösten 89.

[HSideback]

Min första LP skiva, inköpt c:a 1980.


Min första CD, inköpt strax efter 90-talets utbrott.


...hmmm...jag har faktiskt inte skaffat mig 'We're only in it for the drugs' på cd och har ingen vinylsvarv i riggen.

måste nog handla lite på lunchen....

[viktor]

Gene Vincent: Be Bop A Lula, första singeln

The Hollies: For Certain Because, första LP:n

Sjostakovitj: Symfoni nr 10 - Karajan, första CD:n

[Jalk]

Min första skiva som inte var en barnskiva, önskade jag mig 1973 när jag var 6år och det var "The Sweet - Biggets Hits" en skiva som jag fortfarande tycker är riktigt bra.
Första skivan som jag köpte för egna pengar kan nog ha varit
"Boney M - Take The Heat Of Me" eller möjligtvis
"Kiss - Destroyer".

/Janne

[TCM]

Jag börjar undra om flera av oss är i samma ålder eftersom Sweet har kommit upp flera gånger

[Bill50x]

Jag börjar undra om flera av oss är i samma ålder eftersom Sweet har kommit upp flera gånger

Eller så var Sweet så bra att det var först när ni hörde den gruppen som det riktiga intresset för musik väcktes

/ B

[PerStromgren]

Grabbar, detta är länge sedan, jag undrar om mitt minne sviker mig...

Min första egna LP (1966?) torde varit :



Den första CD minns jag mycket bättre, det var ju i modern tid!



Jag hade LP:n och köpte CD:n tidigt 1983, innan jag ägde min första CD-spelare. CD-spelaren inköptes något halvår senare. Båda finns kvar.

Några singlar har jag nästan inte köpt, däremot någon enstaka 78:a, som jag dessvärre inte minns titeln på!

[matså]

dubbelpost

[matså]

Pekka, lätt nostalgisk

Ni menar "svårt nostalgisk"?

Ni? Är Pekka två personer??

[Bill50x]

Pekka, lätt nostalgisk

Ni menar "svårt nostalgisk"?

Ni? Är Pekka två personer??

Inte nödvändigtvis. Det finns fortfarande artiga människor som använder tilltalet "ni"

/ B

[IngOehman]

Det är det väl rimligt att göra, när det passar. Tycker
det passar rätt ofta.

I England och andra engelskspråkiga länder så säger
ju faktiskt alla "ni" till varandra.

Att det finns människor i Sverige som passerat 10 års
ålder men inte vet att "ni" kan vara singularis förvånar
mig högeligen!


Vh, iö

[Bill50x]

I England och andra engelskspråkiga länder så säger ju faktiskt alla "ni" till varandra.

Mjae. Det är väl snarare så att man har samma ord för ni och du. Precis som finskan har samma ord för hon och han (hän).

/ B

[matså]

Det är det väl rimligt att göra, när det passar. Tycker
det passar rätt ofta.

I England och andra engelskspråkiga länder så säger
ju faktiskt alla "ni" till varandra.

Att det finns människor i Sverige som passerat 10 års
ålder men inte vet att "ni" kan vara singularis förvånar
mig högeligen!


Vh, iö

IÖ, du vet mycket väl att här i Sverige så säger man du till en person. Speciellt till en person man känner. Antingen genom att man känner varandra genom forum eller i verkliga livet. Vad jag vet så känner Gustaf Morello, Pekka väldigt väl. Då blir ännu mer löjligare. Men du kanske tycker väl att vi skall säga ni till varandra (singularis) till våra föräldrar, till våra arbetskamrater, till chefen.

Oj varför inte köra med kära fru Blomberg, oj vet ni inte att jag är Psykoakustikinnan Öhman osv osv (fast den de talar till känner varandra).


Man kan säga du (nu pratar jag naturligtvis när man träffar varandra) på olika vis. Jag säger knappast du där på ett plumpt sätt, naturligtvis. Men du säger jag till alla.

Nej trams av högsta grad att säga ni, speciellt till personer man känner.

Oj Ingvar nu är vi faktiskt inte i England eller USA osv. I dom länderna är det lätt för du och ni har samma ord nämligen you!


För min del när man säger ni till en person man känner. Ja det låter som man vill vara fiiiiiin i kanten, ställa sig in. Mallig och upp med näsan.

Hade någon sagt ni till mig, då hade jag frågat personen. Ser ni dubbelt ?

Jag hade önskat, eller vi på jobbet hade önskat att folk speciellt förr. När det gäller kvinnorna fick mer själ. Jag menar förr så hette det ex förvärvat från: fru Andersson. Och? Så själlöst. Man vill gärna veta förnamnet. Men kvinnan hade inte så mycket att säga till om då.

Eller ännu värre. Brukare/Ägare: Öhman Ingvar fru(bara ett exempel, Ingvar). Här får man inte veta mycket om frugan mer att hon är gift med Öhman. Trist att det var så, men det låter fint.

[matså]

Pekka, lätt nostalgisk

Ni menar "svårt nostalgisk"?

Ni? Är Pekka två personer??

Inte nödvändigtvis. Det finns fortfarande artiga människor som använder tilltalet "ni"

/ B

Hallå du menar alltså att man inte är artig om jag säger du till en person? Nu menar jag inte som vissa tror (gissa vem ) typ: Du där din jävel? Man kan som sagt säga du på ett trevligt sätt. Man också säga ni och vara mycket oartig och otrevlig

[guldfisk]

Kassettband (1985):
Dire Straits - Brothers in Arms

LP-singel (1989):
Svullo med Electric Boys - För fet...

CD-singel (1992):
Whitney Houston - I Will Always Love You

CD-album (1992):
Absolute Music 14

[PekkaJohansson]

Jag har tidigare invänt mot Morellos fula vana att nia folk här på listan och hoppas att han vill respektera det. Det niande som uppenbarligen har en renässans i vissa kretsar är synnerligen oartigt. Den här gången lät jag nåd gå före rätt. Förr, när det var brukligt att nia enskilda personer, skrevs förstås Ni med stor begynnelsebokstav.

Över till roligare saker: Jag kan bekräfta trenden med Sweets "Biggest hits". Den var, tillsammans med Kiss "Destroyer", de två första samtida rockskivorna jag lyssnade på. Det skedde dock inte hemma, utan hos en kompis.

Med vänlig hälsning

Pekka

[MichaelG]

IÖ, du vet mycket väl att här i Sverige så säger man du till en person. [etc, etc, etc]

Oj vad jag håller med Mats! Själv blir jag lika obekväm varje gång någon niar mig. Och det händer dessvärre alltmer ofta. Jag vet inte om det beror på att det blivit mer modernt eller om det beror på att mina tinningar blir alltmer grå. Bara för att markera min frustration brukar jag använda "vi" och "oss" i stället för "jag" och "mig" när jag talar med personer som envisas med att nia mig. En del fattar vinken och flinar litet generat, men en del ser ut som spån och fortsätter med niandet.

(Världsliga ting - jag vet! Men man kan väl få uppröras över något världsligt någon gång också. )

Hälsn. från oss alla

[Morello]

Det niande som uppenbarligen har en renässans i vissa kretsar är synnerligen oartigt.
Med vänlig hälsning

Pekka

Enligt vem? Vem bestämmer sådant?

[PekkaJohansson]

Det är förstås den drabbades upplevelse som räknas. Jag blir, precis som MichaelG ger uttryck för, oerhört upprörd när någon niar mig. Det spelar ingen roll om det är nedåt eller uppåt - en överklasslyngel i butiken på Fina gatan eller en lågutbildad och -betald kassörska på en smörgåsbar. För mig är ny-niandet ett sätt att åter skapa avstånd mellan människor. Niandet hör hemma i en svunnen tid, innan idéerna om alla människors lika värde och behandling hade slagit igenom på bred front. Jag vill även fortsättningsvis kunna umgås otvunget med människor utan fjantiga konventioner som bygger på någon slags nivelleringstänkande.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Morello]

"Nivilleringstänkandet" måste väl rimligtvis tillskrivas den som söker nivillera?

[PekkaJohansson]

Exakt! Skulden bärs av den som skapar avstånd mellan människor, alltså den som niar i stället för duar.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Morello]

Exakt! Skulden bärs av den som skapar avstånd mellan människor, alltså den som niar i stället för duar.

Med vänlig hälsning

Pekka

Jag får inte ihop ekvationen. Den som alltid säger du är ju den som nivillerar. Den som slår vakt om avstånden tar ju snarast avstånd från nilleringen. Till en främmande människa eler om man vill vara extra artig torde det vara rimligt att säga "ni".

[PekkaJohansson]

Ursäkta, jag hade alltför bråttom. "Nivelleringstänkande" skulle förstås ha varit något motsatt, t ex i still med "skapa barriärer". Faktum kvarstår - den som niar bidrar till att rasera årtiondens arbete för ett mer otvunget umgänge människor emellan.

Med vänlig hälsning

Pekka

[PeterAkemark]

Det är förstås den drabbades upplevelse som räknas. Jag blir, precis som MichaelG ger uttryck för, oerhört upprörd när någon niar mig. Det spelar ingen roll om det är nedåt eller uppåt - en överklasslyngel i butiken på Fina gatan eller en lågutbildad och -betald kassörska på en smörgåsbar. För mig är ny-niandet ett sätt att åter skapa avstånd mellan människor. Niandet hör hemma i en svunnen tid, innan idéerna om alla människors lika värde och behandling hade slagit igenom på bred front. Jag vill även fortsättningsvis kunna umgås otvunget med människor utan fjantiga konventioner som bygger på någon slags nivelleringstänkande.

Med vänlig hälsning

Pekka

Jag tror att Ni har förväxlat saker och ting här. Tilltals ordet ni har absolut inget att göra med överklass eller inte utan är enbart ett uttryck för respekt. Att kunna umgås med andra men att samtidigt kunna visa respekt och aktning för den som ni talar med är faktiskt en konst som kräver/krävde viss övning. Ni eller ni Edra,Er har inget att göra med människors lika värde. Problem blir det när Ni, Pekka, börjar tala om Er själv i tredje person, Vi/Oss. " Vi är trötta nu och går och lägger Oss. Det är ett klart identitetsproblem.

Vi är artigt och belevat och ett sätt att kommunicera mellan människor, alla av lika värde.

Glömde huvudfrågan:

Min första skiva var en Single 45varv 7" eller så. Titeln var "Red River Rock" med "Johnny and the Hurricanes" året är jag lite osäker på men nånstans omkring 1957/58 var det nog. Skivan finns inte kvar längre.

[Morello]

Nivelleringstänkandet är ju för övrigt något som våra masteringtekniker slagit vakt om.

[PekkaJohansson]

Jag tror att Ni har förväxlat saker och ting här. Tilltals ordet ni har absolut inget att göra med överklass eller inte utan är enbart ett uttryck för respekt. Att kunna umgås med andra men att samtidigt kunna visa respekt och aktning för den som ni talar med är faktiskt en konst som kräver/krävde viss övning. Ni eller ni Edra,Er har inget att göra med människors lika värde. Problem blir det när Ni, Pekka, börjar tala om Er själv i tredje person, Vi/Oss. " Vi är trötta nu och går och lägger Oss. Det är ett klart identitetsproblem.

Vi är artigt och belevat och ett sätt att kommunicera mellan människor, alla av lika värde.

Nej, jag har inte förväxlat något. Det går alldeles utmärkt, ja, till och med bättre, att umgås med främmande om man direkt behandlar varandra som jämlikar. Du borde pröva själv! Du kan ju börja med att respektera min önskan att bli duad.

Vänligen (som absolut inte betyder detsamma som "med vänlig hälsning")

Pekka

[phloam]

Jag tänker härmed börja säga OT och LOL när jag pratar. FFS!!!!

[Bill50x]

Kan inte "ni-diskussionen" klippas ut och läggas i egen tråd?

Dvs går det att ta ut enstaka inlägg från en tråd och lägga separat? Skulle vara bättre än att kontaminera denna tråd som ju är ganska distinkt till sin benämning.

/ B

[Morello]

Bill, jag ska respektera Er önskan.

[TCM]

Tackar phloam och Bill

[Bill50x]

Bill, jag ska respektera Er önskan.

Vördade Morello, Eder inställning mottages med acklamation.



/ B

[IngOehman]

Jag har tidigare invänt mot Morellos fula vana att nia folk här på listan och hoppas att han vill respektera det. Det niande som uppenbarligen har en renässans i vissa kretsar är synnerligen oartigt. Den här gången lät jag nåd gå före rätt.

En verklig bottennotering!

Skall man vara tacksam för din nåd? Det var nog den värsta von Oben-kommentar jag sett på länge.


Peter Akermark:
Er inställning i frågan gör mig varm i hjärtat!

Även Ni, Morello föregår med gott exempel! Inte oväntat med tanke på er generellt goda språkkänsla.


Till alla som tror att You betyder både du och ni på engelska:
Ni har fel!

Du på engelska heter Thou. Det finns till och med en pluralis-form av du på engelska, nämligen thee (alternativt yee).

För de flesta engelsmän är den artigare formen you (ni) den enda som används, och vill man vara ännu artigare (vilket engelsmän ofta är) så säger man you sir (om det är en man som tilltalas). Thou används dock fortfarade dialektalt på många håll i både England och i ännu högre grad i Skottland (men mig veterligt inte på Irland, fast jag är inte expert på det här ämnet).

Allt det ovanstående är fakta, men någon kommer säkert ändå att komma med något inlägg i stil med "jag håller inte med" eller "det tycker inte jag"...


En annan intressant sak är att sådana här språkliga saker inte sällan går i vågor (perioderna kan vara så små som20 år eller mindre och upp till flera hundra år!), och jag skulle inte ha något alls emot om flera skulle börja använd ni i svenskan, såsom jag gör när det kan bidra till att öka trevnaden och vänligheten människor emellan.

Att det finns en om annan som kanske "anser" att det är oartigt att säga "ni" visar väl bara att de har denna fixa idé (eller fått den itutat i sig av något politiskt skäl?). Det finns säkert någon som tycker att det är oartigt att säga tack också, men sant blir det näppeligen ändå.


Vh, iö

[Magnus]

1a LPn för egna pengar




1a CDn

[TCM]

*Babylon 5 intro röst*

And so it begins

Ännu en tråd som smittas av en massa ovidkommande OT-snack. Jävligt trist. Snart är väl tråden uppe i 10 sidor med tyska, franska, spanska [fyll i det som saknas] språkregler vad det gäller tilltal

[Bill50x]

Till alla som tror att You betyder både du och ni på engelska:
Ni har fel!

Du på engelska heter Thou. Det finns till och med en pluralis-form av du på engelska, nämligen thee.

Thou används fortfarade dialektalt på många håll i både England och i ännu högre grad i Skottland (men mig veterligt inte på Irland, fast jag är inte expert på det här ämnet).

Enligt Norstedts stora engelska ordbok översätts du med you, i ålderdomlig, poetisk eller religiös tappning med thou. Tittar man på ordet ni får man också översättningen you. Tittar man på ordet you så översätts det med "du; ni; som obj. o.d dig; er, Eder"

Men precis som svenska många gånger inte är överens om vad saker heter på svenska, så är vi ännu mer o-överens när det gäller engelska

För mig låter såväl thou som thee gammalt och smått religiöst.

Edit: sorry, trodde jag var inne i en ny språktråd... Snälla moderator - flytta!

/ B

[phloam]

Edit: sorry, trodde jag var inne i en ny språktråd... Snälla moderator - flytta!

/ B

Hehe, det trodde jag också först


Men för att vara on topic - jag minns inte riktigt första CD'n, minns att jag köpte vinyl så länge det bara gick....

Tror att första cd'n var denna från 1985:



Nu måste jag leta reda på den bara för det...

"Wax and Wane" is re-mixed from the album Garlands, recorded in spring 1982, when Cocteau Twins comprised Robin Guthrie, Elizabeth Fraser, and Will Heggie. By the summer of 1983 Will Heggie had departed and material was produced for the subsequent release Sunburst and Snowblind, from which "Hitherto" and "From the Flagstones" are taken. Simon Raymonde joined Cocteau Twins in late 1983 and new material included "The Spangle Maker," "Pearly-Dewdrops' Drops," and "Pepper-Tree," which were released as a 12" EP, and the song "Millimillenary," which appeared on an NME compilation tape. "Lorelei" was recorded in the summer of 1984 for the album Treasure, and "Aikea-Guinea" produced for 7" and 12" EP release in early 1985. All songs produced by Cocteau Twins except "Wax and Wane," Cocteau Twins/Ivo. "Millimillenary" was performed live during 1984/85.

Art direction and sleeve design by 23 Envelope.

[viktor]

På Shakespeares tid var betydelsen av thou singularis. Men då sa man inte you i plural utan thee. I England är användandet äv dessa ord i stort dett utdöd och de få gånger de används har betydelsen närmast blivit den omvända. Thou anses formellt och stelt.

Det är beklämmande att läsa Ingvars och Morellos inlägg. Den förstnämnde är okunnig och den senare respektlös. Att fortsätta nia en person som inte vill bli niad är respektlöst. Det är dessutom ett förbannat oskick att nia alls.

[Ragnwald]

Tror det var någon skiva med Mendelson eller Paganini, avnjöts i en Philips stereogrammofon, såg ut som en damsugare med högtalare i båda ändar.

Första rock-/poppskivorna, vet inte om det var Floud Cramer pianospelande Chattanoga Cho Cho, eller Knock on your door med Eddie Hodges. Upplevdes som fräckt och syndigt, där mina tidigare preferenser sträckte sig som längst till Charlie Parker.

Men man tillhör ju helt klart oldboylaget här på Faktiskt.

[Morello]

På Shakespeares tid var betydelsen av thou singularis. Men då sa man inte you i plural utan thee. I England är användandet äv dessa ord i stort dett utdöd och de få gånger de används har betydelsen närmast blivit den omvända. Thou anses formellt och stelt.

Det är beklämmande att läsa Ingvars och Morellos inlägg. Den förstnämnde är okunnig och den senare respektlös. Att fortsätta nia en person som inte vill bli niad är respektlöst. Det är dessutom ett förbannat oskick att nia alls.

Det är beklämmande och en smula förvånande att Viktor ständigt måste hugga efter Ingvar.

[Ronnie]

Den första 33 1/3-varvare jag köpte för 25 kronor av en kompis var Kiss - Destroyer

De första 45-varvarna var nog av Iron Maiden. Det tog mycket lång tid innan jag förstod varför de var så enormt seeega!

[misanplass]

Bump!

Min första skiva som jag köpte var Freestyles Fantasi. Inhandlades på Domus i Uddevalla. Spelas fortfarande med jämna mellanrum.

[Jansson]

En jäkligt bra tråd.

Tack för knuffen.

Min var för egna pengar Red Rose speedway med Wings.

Fådda räknas inte här eller hur?

[misanplass]

Fådda räknas inte här eller hur?

Tror inte det. I så fall skulle jag nämnt min Kiss-kassett Love Gun.

[Jansson]

Fådda räknas inte här eller hur?

Tror inte det. I så fall skulle jag nämnt min Kiss-kassett Love Gun.

Oki.

Min första fådda var Frank Sinatra, Strangers in the night.

[hifikg]

Magnus Uggla, Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, fast på kassett. Första CD'n var BIS CD med Kroumata. Den köpte jag flera år innan jag köpte min första cd-spelare. Första LP... hmm... Köpte en hel back skivor av en polare, den innehöll bl a en massa Hurricanes.

[30Hzbone]

Min första (inköpta jan 1968) skiva var egentligen två nämligen:
Peer Gynt av Edvard Grieg, tolkad-arrangerad-spelad av Duke Ellingtons orkester
(skivan inspelad 1960 och dödskallemärkt i Norge om jag minns rätt).
Och den andra var Anton Bruckner Symphony No. 5

Skivan med Peer Gynt sviten är i utmärkt skick och spelas ofta.

[-Palle-]

Min första CD som jag fick samtidigt som min första CD-stereo!

[petersteindl]

Den första skivan jag köpte för egna pengar var denna.



Jag var jättestolt. Jag cyklade från Bagarmossen till radiohandlarn i Kärrtorp som hade fått in denna skiva. Jag var 8 år Det är på prick 50 år sedan

Min andra skiva var Please please me och min tredje var She loves you.

Beatles är en av mina favvos.

MvH
Peter

[NADifierad]

Först spelade jag morsans Elvis och farsans Deep Purple och Nazareth skivor. Den första egna skivan var den här:

På Vinyl då cd inte var påhittat.

[TCM]

Härligt - tråden har vaknat igen

[Nattlorden]

Första singel: sweet - fox on the run
Första egenköpta singel: alphaville - jet set/golden feeling

Första lp: black sabbath - born again
Första egenköpta lp: alphaville - forever young

Första cd: stevie wonder - in square circle
Första e henköpta cd: thompson twins - here's to future dreams

[phloam]

Med reservation för att jag kanske minns helt fel, men jag tror att min första (och en av mycket få seriöst köpta, helt ny från affär) musikkassett var Prince - "Around The World In A Day". Då var jag på resande fot i USA så vinyl var för jobbigt/tungt. Rätt in i freestylen bara



Nästan jobbigt när musik tar en tillbaks till vissa ställen/tidpunkter så starkt...! Kan knappt lyssna på det idag...

[staxe]

Första skivorna jag köpte för egna pengar:

Singel: Sweet - Funny Funny
Efter att ha avlyssnats 1000ggr på min Philips plaststereo med kristallpickup så råkade jag ha sönder singeln under ett slagsmål med min storasyster. Var livrädd att mina föräldrar skulle upptäcka detta och grävde ner den trasiga skivan långt ute i skogen. Jag hade ändå svår ångest för att dom skulle råka hitta den under någon av sina skogspromenader.

LP: Sweet - Fanny Addams
Ville egentligen haft Biggest Hits, men den var slut så jag fick köpa Fanny Addams istället, dock så gillade jag aldrig riktigt Sweet i hårdrockstappningen utan det var tuggummipopen som gällde för mej.

Dubbel LP: ELO - Out Of The Blue
Ännu en sönderlyssnad skiva, gick nonstop under jullovet '77. Fascinationen för skivomslaget med de airbrushade hippiesarna som kontrollerade ett stort mysigt rymdskepp var stort. Sedan kom punken och ägde man detta alster medförde det dödstraff, eller åtminstone supertöntsämpel.

Maxi: New Order - Ceremony
Fortfarande en favvogrupp. Fantastisk låt, fantastiskt omslag.
Mina kompisar som var lite halvproggiga var dock inte så glada för New Order. De ansågs vara spekulativa/komersiella eftersom de dels profiterade på Ian Curtis död och senare gav ut skivor med flera färgvarianter på samma omslag. Detta gjorde de enbart för att skapa köphets och suga ut tredje världen.

CD: David Sylvian - Secerets Of The Beehive
Gillar Davids röst skarpt, helst som här där den kombineras med en avklädd akustisk produktion.
Den här används ännu idag som provlyssningsskiva.

[TCM]

Första skivorna jag köpte för egna pengar:

Singel: Sweet - Funny Funny
Efter att ha avlyssnats 1000ggr på min Philips plaststereo med kristallpickup så råkade jag ha sönder singeln under ett slagsmål med min storasyster. Var livrädd att mina föräldrar skulle upptäcka detta och grävde ner den trasiga skivan långt ute i skogen. Jag hade ändå svår ångest för att dom skulle råka hitta den under någon av sina skogspromenader.

LP: Sweet - Fanny Addams
Ville egentligen haft Biggest Hits, men den var slut så jag fick köpa Fanny Addams istället, dock så gillade jag aldrig riktigt Sweet i hårdrockstappningen utan det var tuggummipopen som gällde för mej.

Dubbel LP: ELO - Out Of The Blue
Ännu en sönderlyssnad skiva, gick nonstop under jullovet '77. Fascinationen för skivomslaget med de airbrushade hippiesarna som kontrollerade ett stort mysigt rymdskepp var stort. Sedan kom punken och ägde man detta alster medförde det dödstraff, eller åtminstone supertöntsämpel.

Maxi: New Order - Ceremony
Fortfarande en favvogrupp. Fantastisk låt, fantastiskt omslag.
Mina kompisar som var lite halvproggiga var dock inte så glada för New Order. De ansågs vara spekulativa/komersiella eftersom de dels profiterade på Ian Curtis död och senare gav ut skivor med flera färgvarianter på samma omslag. Detta gjorde de enbart för att skapa köphets och suga ut tredje världen.

CD: David Sylvian - Secerets Of The Beehive
Gillar Davids röst skarpt, helst som här där den kombineras med en avklädd akustisk produktion.
Den här används ännu idag som provlyssningsskiva.

Schysst lista.

[Tompa_39]

Första LP jag köpte:






Andra plattan:

[Objektivisten]

Första plattan jag köpte, eller snarare tjatade till mig var Elvis 'The Sun Collection'. Jag var väl kanske 6 år gammal och den köptes hos den lokala Ica-handlaren i kvarterets centrum. Snacka om besvikelse när jag kom hem och satte på den, tuffaste låten var typ 'Blue Moon of Kentucky'. Ett decennium senare fattade jag nog vad det handlade om, det är ju en musikalisk pärla och jag har kvar plattan fortfarande. Så här ser den ut (vilken 6-årig spoling med rockambitioner kunde inte låta bli att bländas av det omslaget):

[2-ch]

Första LP var den här.



Först maxisingeln var Suzanne vega - My name is Luca



Första CD ingick när jag köpte CD-spelaren Philips CD 202
Den innehåller några riktigt bra låtar.

[Simp_the_pimP]

MC - Alphaville - forever young - 84

7" - Sandra - In the heat of the night - 85

LP - Tears for fears - Songs from the big chair - 85

12" A-ha - hunting high and low, typ 9 min lång. - 86

CD - Jethro tull - Aqualung, kommer ej ihåg året men runt -90 typ.

[Bill50x]

Första skivan var en singel med The Beatles, She Loves You. Kostade 5:- och året var 1963.

Men första LP´n var med gruppen It's A Beautiful Day "Marrying Maiden" från -69. Köpte jag enbart för att ha med mig samma skiva till olika butiker för att jämföra anläggningar, men det var mycket trevlig musik också! Kostade 25:- på den tiden, hur mycket blir det idag?

/ B

[Panelguy]

Första singel: "My Sweet Lord" George Harrison
Första LP: "Bridge Over Troubled Water" Simon and Garfunkel
(minns att den kostade 28.50 )

[oyegie]

När jag fick min allra första CD-spelare (CD-limpa) av morsan så blev det även en skiva till dvs Guns n roses spaghetti incident,cd var ju också helt nytt för mig för man var mer van vid vinyl och kassetband.
Detta var nån gång på nittotalet när man gick i lågstadiet.

[Conny]

Första singeln: 1966 (var 10 år)



Första LP:n: 1969 (still going strong!)



Första CD:n: 1993 (inköptes samma dag som första CD-spelaren för att ha något att testa med)



Conny

[carpelux]

Jo jag kommer ihåg min första. Hon hette...

Va, var det inte tjejer det handlade om? Nåväl, första albumet jag köpte för egna pengar till fullpris tror jag måste vara Manfred Manns Earth Band - Messin, efter det jag hört Black and Blue fadea in och ut på mellanvåg från Radio Caroline sent en kväll.



Earth Band var för övrigt det första band jag såg live 1974 på konserthuset i Gbg. Glömmer aldrig vad imponerande det var att se Manfred ratta omkring på sina syntar och Chris Slade i karatedräkt bakom trummorna.

Innan det var det en mängd singlar med Slade, T-Rex, Sweet osv.

[slockna]

45:a Anita och Televinken
33:a Madness - Rise and Fall eller om det var SoftCell "nonstop erotic cabaret" kommer inte ihåg.
CD Peter Gabriel "So"
MAXI... "House on fire" med Boomtown Rats

försök pigeonhole:a min musiksmak!

[Dartman]

Första fådda lp:
Jean Michel Jarre - Oxygene. Jag fick den en julafton efter ett mycket idogt önskande. Det rådde inget tvivel om vad min hetaste önskan var det året!


Första köpta lp:
Electric Light Orchestra - A new world record. Fantastisk platta!


Första köpta 12":
Kan ha varit New Order - Blue Monday


Första köpta 7":
Svårt att säga, kan ha varit någon Ebba Grön kanske


Första köpta CD:
Pink Floyd - Wish you were here


/Jonas - Lyssnar på Charlotte sometimes just nu

[TCM]

*BUMP*

Det måste ju ha kommit till några de senaste 1½ åren.

[aisopos]

Min första LP har jag lite svårt att minnas, men det poppar upp att det kanske var någon slags samlingsskiva med den tidens disco-musik. Hette kanske Disco-stars eller nåt sånt.
Min första CD var Dire straits - Brother in arms som var i ropet precis då och fullkomligt spelades sönder och samman i radion.

Först singel minns jag inte heller, men bland de tidigaste var Kim Wilde - cambodia och Soft cell - tainted love.
Jag köpte öht inte så många singlar, det var LP-album som var min grej.

Tänk om jag kunde komma ihåg vad jag spelade in först på kassettband.

[BPM]

Min första skiva överhuvudtaget var en födelsedagspresent ifrån min storebror.. Singeln "Alive and kicking" av Simple Minds..
Fortfarande en av mina absoluta favoritlåtar..

[KarlXII]

Harry Belafonte in Concert at Carnegie Hall den eller Beatles: Abbey Road.
Som musikskivor alltså..

Annars var det Mästerkatten i stövlar och Teskedsgumman.

[Persson]

Min första LP var Cool Candys Go' bitar 2! Den fick jag av mina föräldrar tillsammans med en DUX skivspelare (mono med högtalare i locket). Detta var 1971.
Både skiva och spelare finns kvar.
Vilken jag köpte först själv mins jag inte, men jag snöade in på tidig 50-tals rock (Bill Haley) vidare med en lång period med dansband innan min musiksmak styrdes upp åt det håll den är idag.
Därför hade jag under 80-talet funnit Dire Straits och hade Brothers In Arms på LP. Fortfarande bland de bästa skivor jag vet. Har den idag på LP, CD och SACD.
Följaktligen blev min första CD On Every Street med Dire Straits.

Kassettband har jag knappt köpt något färdiginspelat

Singlar har det heller inte blivit många, men den första kan ha varit CCR med Sweet Hitch Hiker

[tobm]

Första vinylen har jag ingen aning om, men första cd:n var Stone Roses första album. Inköpt på Folk & Rock (eller vad den hette, skivaffären på Kungsgatan i Göteborg, ganska långt "upp" på Kungsgatan, typ Kungsgatan 20 eller så) 1989. Hade precis köpt min första och hittills enda cd-spelare, en Marantz CD-50 på Ågrens Hifi.

[TCM]

*BUMP*

[ottovonkopp]

[Olle99]

ja det var grejer det

[CODY]

Första skivorna jag köpte för egna pengar:

Singel: Sweet - Funny Funny
Efter att ha avlyssnats 1000ggr på min Philips plaststereo med kristallpickup så råkade jag ha sönder singeln under ett slagsmål med min storasyster. Var livrädd att mina föräldrar skulle upptäcka detta och grävde ner den trasiga skivan långt ute i skogen. Jag hade ändå svår ångest för att dom skulle råka hitta den under någon av sina skogspromenader.

LP: Sweet - Fanny Addams
Ville egentligen haft Biggest Hits, men den var slut så jag fick köpa Fanny Addams istället, dock så gillade jag aldrig riktigt Sweet i hårdrockstappningen utan det var tuggummipopen som gällde för mej.

Dubbel LP: ELO - Out Of The Blue
Ännu en sönderlyssnad skiva, gick nonstop under jullovet '77. Fascinationen för skivomslaget med de airbrushade hippiesarna som kontrollerade ett stort mysigt rymdskepp var stort. Sedan kom punken och ägde man detta alster medförde det dödstraff, eller åtminstone supertöntsämpel.

Maxi: New Order - Ceremony
Fortfarande en favvogrupp. Fantastisk låt, fantastiskt omslag.
Mina kompisar som var lite halvproggiga var dock inte så glada för New Order. De ansågs vara spekulativa/komersiella eftersom de dels profiterade på Ian Curtis död och senare gav ut skivor med flera färgvarianter på samma omslag. Detta gjorde de enbart för att skapa köphets och suga ut tredje världen.

CD: David Sylvian - Secerets Of The Beehive
Gillar Davids röst skarpt, helst som här där den kombineras med en avklädd akustisk produktion.
Den här används ännu idag som provlyssningsskiva.

Kanon alltihopa. Sörskilt kul med ELO. Har ni hört hans senaste skiva som har rymdskeppet på omslaget? Jättebra

[petersteindl]

Harry Belafonte in Concert at Carnegie Hall den eller Beatles: Abbey Road.
Som musikskivor alltså..

Annars var det Mästerkatten i stövlar och Teskedsgumman.

Just det, tidigare i tråden skrev jag om de första skivorna jag köpt för egna pengar. Det var the Beatles och det var 1962/63. Nu kom jag på att jag fick en singel på 50-talet som var Barnen på Bråkmakargatan. En Astrid Lindgrenberättelse. Jättefin.

Mvh
Peter

[Kalejdokom]

Min far jobbade med biluthyrning. Tidigt 70-tal och jag hade just upptäckt hifi (nåja, vi hade en integrerad Luxor Dirigent 7G i mitt barndomshem).
En dag "glömmer" en kund en hel back med LP-skivor i en hyrbil... ingen frågar efter skivorna så dom landar hemma på vardagsrumsbordet. Storögd bläddrar jag bland Frank Sinatra, Rockfolket, Burt Bacharach, Ingemar Nordströms, Elvis och en uppsjö av budgetcovers med noname-artister . Detta kan ha varit det ögonblick i mitt liv, då jag förlorade mig i audioträsket...