Vinyler som är bättre än CDn

[subjektivisten]

Jag tycker det behövs en tråd där man kan ge varandra tips om vinylskivor som låter bättre än CD versionen. Så folk kan använda detta när dom letar skivor. Nu är ju detta med ljud subjektivt, och speciellt när vi snackar om olika system och jämföra skivor utan ha en referens (masterbandet). Så vi får ju inse att allt som sägs är INTE någon fakta som måste stämma för alla, utan att det är mer av tips.

För det första, så vill jag gärna att man skriver vad för utgåva man har. Speciellt när det gäller äldre vinyler så kan samma skiva finnas på massa olika utgåvor som alla låter helt olika. Så en utgåva kan låta piss och en annan låta kanon. Så det är bra om man kan ge så mycket info man kan. Om man även kan förklara vad man tycker låter bättre är ju också en fördel. Olika grafer på låtar mm är också välkommet

Så mitt första förslag är

Blackfield - II. Denna briljanta skiva som kom förra året, där våran Steven Wilson (Porcupine Tree) är i storform, har släppts på vinyl i 1000 ex av Gates of Dawn i USA. Vinylen är graverad av Kevin Grey, en av dom bästa i branschen nu. Och det hörs. Skivan låter otroligt bra, men bra värme och bra dynamik. Allt känns rätt. Det hjälper också att själva vinylen är väldigt tyst också, troligen RTI pressad.
När jag jämför den mot en Flac av CDn jag har så hör man direkt hur mycket ljusare och platt CDn låter. Dynamiken är mer pressad också. Så detta var en klar vinst för LPn, som också har ett underbart utvik. Så jag rek verkligen detta släpp.

Några bilder från två låtar, efter normalisera maxvärdet till -3db:


CD

LP


CD

LP



Så vad har ni för tips?

[soundbrigade]

Jag har inget tips direkt men jag minns en jämförelse mellan King Crimsons Island på CD och vinyl. Det finns ett parti i låten The Letters där Ian Wallace går lös på cymbalerna. Det är helt OK på LP:n med CD-version låter för dj*vligt, det riktigt skär i öronen.

[Almen]

soundbrigade: Är det första CD-utgåvan eller 30th Anniversary-utgåvan?

[soundbrigade]

soundbrigade: Är det första CD-utgåvan eller 30th Anniversary-utgåvan?

Det var 1:a. Köpte den för typ 78 år sedan, nä men i början av 90-talet.

Ed. Hade den i spelaren tidigare men glömde lyssna på cymbalerna.

[Almen]

OK. Jag är inte så förtjust i den perioden, så av alla KC-skivor är den en av de få jag inte har.

[soundbrigade]

OK. Jag är inte så förtjust i den perioden, så av alla KC-skicor är den en av de få jag inte har.

Fasiken Almén. Så fort det dyker upp något KingCrimsonskt blir det en dialog mellan oss. Är det bara vi två som är hängivna fans??

Jag tycker å ena sidan att Islands är ett mellanalbum men den är klart intressant med Ladies of the Road som kunde vara en Beatles-låt och Fripps frippiga gitarr på A Sailors Tale.
Pete Sinfield skrev och berättade att det blev krux med omslaget och nebulosan som pryder omslaget är en kompromiss

[Almen]

Fasiken Almén. Så fort det dyker upp något KingCrimsonskt blir det en dialog mellan oss. Är det bara vi två som är hängivna fans??

Nja, jag tror att alla andra tycker att det är vansinnigt intressant.

Jag tycker å ena sidan att Islands är ett mellanalbum men den är klart intressant med Ladies of the Road som kunde vara en Beatles-låt och Fripps frippiga gitarr på A Sailors Tale.
Pete Sinfield skrev och berättade att det blev krux med omslaget och nebulosan som pryder omslaget är en kompromiss

Rent musikhistoriskt borde man kanske ha den, men... Kan bli ett inköp vad det lider.

Jag tror förresten att Anniversary-CD:erna är försiktigt mastrade, om man bortser från att de är gjorda i HDCD. Vore intressant att lyssna på med HDCD-spelare.

[subjektivisten]

Judas Priest - Screaming for Vengeance. Ett klassisk hårdrocksskiva med fullt av grymma låtar. Och min Hollänska LP låter riktigt bra, och enligt rykte så ska original Uk släppet vara ännu bättre. Men det räcker med denna pressning för formligen krossa den vedervärdiga remastrade utgåvan
Den är totalt sönderpillad. EQn är sjuk, så vi har ett extremt tunt och ljust ljud. Man hör även att man lekt med noisereduktion, där flera låter har partier som låter som man lagt en filt över högtalaren. Sen så har man såklart pressat bort den sista dynamiken som fanns innan





Jag jämförde också mot original CDn och den utgåvan var KLART bättre än rem utgåvan. Dock var vinylen bättre än denna dock. Ska försöka fixa Uk vinylen och se om den är så mkt bättre.

Att avsluta det hela så ska visst ALLA Judas Priest remaster släppen vara kassa, så dom kan man hålla sig ifrån.

[Bill50x]

Hm, förstår inte riktigt frågeställningen i tråden. Hade det inte varit bättre att fråga efter CD som låter bättre än original-vinylen? För det kan inte vara så många

Men Heather Novas "Storm" är en sådan, men den är bara ett par år gammal (vinylen alltså).

/ B

[bomellberg]

Jag kan inte förstå hur alla "CD"-bilder ovan kan vara så klippta? Det ser ju ut som att utsignalen är utstyrd för högt. Hur har filerna rippats från CD:n? Jag ifrågasätter inte att du har gjort rätt, men om CD'n ser ut sådär så är det ju katastrof (det handlar iofs om distade gitarrer).

Har du några tysta partier att jämföra?

/Bosse

[eatfrog]

Blackfield - II. Denna briljanta skiva som kom förra året, där våran Steven Wilson (Porcupine Tree) är i storform, har släppts på vinyl i 1000 ex av Gates of Dawn i USA.

Vart har du fått tag på den här godbiten då? Beställt från andra sidan pölen?

[bomellberg]

Jag tankade ner Christenings på mp3 bara för att kolla hur den såg ut och den överensstämmer med den första bilden i denna tråd.

Om inte båda rippar är klantigt gjorda så stämmer det du säger, att CD mastringen är helt uppåt väggarna.

/Bosse

[subjektivisten]

bomellberg, Detta är tyvärr standard idag. Testa vilken ny CD inom pop, rock, metal lr dyl så har du samma sak där. Du kanske missa våra trådar om mastering och loudness war?


eatfrog, Ja, köpte den via en handlare på Ebay. Han hade även Porcupine Tree's Stupid Dream på mkt fin vinylutgåva. Bara söka efter Blackfield. Båda utgåvorna har fint utvik.

[bomellberg]

bomellberg, Detta är tyvärr standard idag. Testa vilken ny CD inom pop, rock, metal lr dyl så har du samma sak där. Du kanske missa våra trådar om mastering och loudness war?


eatfrog, Ja, köpte den via en handlare på Ebay. Han hade även Porcupine Tree's Stupid Dream på mkt fin vinylutgåva. Bara söka efter Blackfield. Båda utgåvorna har fint utvik.

OK, den tråden har jag missat. Ska läsa ikapp lite. Men min första reaktion är ju att sluta helt med CD eftersom de inte kan producera verktroget material. Jag har bara haft en vinylspelare tidigare och har endast ett fåtal skivor så det blir dyrt att konvertera!

[subjektivisten]

Bloc Party - A Weekend in the City. Senaste Bloc Party skivan är en mkt bra skiva och kanske inte lika lättillgänglig som Silent Alarm. En sak är iaf säker, man bör nog lyssna på vinylen om man vill lyssna på denna skivan. Det vill säga, om man inte föredrar ett ljust, tunt, dynamiskt fattigt, in-your-face ljud det vill säga. Då duger CDn bättre
Dock är ju inte vinylen någon audiofildröm, men man kan iaf lyssna på den utan huvudvärk.

Normaliserat till samma genomsnittliga nivå:






Det enda negativa jag kan säga om vinylen är att den är inte så tyst jag vill den ska vara. Dom skulle använt ett bättre ställe att pressa den. Men jag sväljer hellre det än ljudet på CDn.

[subjektivisten]

Spoon - Kill the Moonlight (2002)

Spoon's fjärde skiva är en briljant rock men väldigt catchiga låtar som The Way We Get By och Something to Look Forward To. Det är lekfullt och det är otroligt snyggt gjort. Och ljudet är riktigt bra. Ja, på vinylen det vill säga. För ljudet på den CD jag hört (320 lame MP3a) är mycket sämre. Där vinylen är varm, med ett stort djup, bra bas och låter "organisk", så låter CDn platt, ljus och trist. Så den är verkligen värd att köpa på vinyl. John Golden har gjort en riktigt bra gravering. (Merge Records).

[boyafraid]

ja, en klassiker

[subjektivisten]

Jag chansa på tv st bild-vinyler. Normalt sett så ogillar jag bildvinyl för dom har väldigt mycket mer brus än vanliga vinyler, men när skivorna bara finns på bild-vinyl och CD versionerna låter piss så chansa jag. Det var ett lyckat köp.

System of a Down - Hypnotize. En av 2005 bättre skivor som tyvärr låter inget vidare. CDn är ljud, platt, totalt sönderkrossad dynamik och bara jobbig. Så var bild-vinylen bättre? Ja, faktiskt. Varmare och mer naturligt ljud, klart mer bredd och djup. Dynamiken är ingen större skillnad men den är inte lika krossad som CDn. Så vinylen är klart bättre IMO.

CDn:


LPn:



The Killers - Sam's Town. The Killers efterföljare till den briljanta Hot Fuss är bra, men inte i samma klass enligt mig. Ljudet är inget vidare heller. Men vinylen gav en klar förbättring över UK CDn. Vinylen hade MKT bättre djup och bred i ljudet. Den var inte lika ljus som CDn (låter som hack i skivan men detta stämmer in på 90% av alla jämförelser). Det var mycket lättare att urskilja instrument på vinylen, där det var mer grötigt på CDn. Vinylen hade bättre dynamik och basen lät bättre också. Så vinylen var klar vinnare IMO.

CDn:



LPn:



*Testen är gjorda mot FLAC versioner av CD:na och bygger på min personliga smak*

[subjektivisten]

The Who - Endless Wire. Testa 3 låtar från vinylen mot CDn (Flac) och jag föredrog vinylen klart. Men något som var även kul var att man kunde se hur dynamic compression och maximizing inte bara påverkar låtar utan även strukturen och skillnaden mellan låtar.
Låt oss kolla på vinylen:

Första spåret


Bra och dynamiskt.

Andra spåret:


På andra spåret så ser vi att den är mycket tystare och längre än första.

CDn

Första spåret:


Vi ser att CDn är mycket "hetare" masterad och man ser att den lider av compression med krossade toppar.

Andra spåret:


Nu ser vi att den skillnaden som var mellan första och andra spåret på vinylen är stort sett borta. Den låter nästan exakt lika högt som första spåret och den dynamiska skillnad som fanns mellan spåren är borta.

[subjektivisten]

CSS - Cansei de Ser Sexy


En av förra årets bästa skivor är denna sköna synth-dance-pop-rock från Brasilien. Sköna grooves, coola texter, svängig musik. Dock brukar sällan sådan musik ha några större ljudliga kvaliter på skiva och jag räknade inte mycket på den billiga (72 kr) Sub Pop vinylen. Idag när en hel del vinyler är graverade från CDR (sån tur är inte så ofta från den söndermasterade CDn) så trodde jag att Sub pop vinylen skulle låta som CDn, som jag har på Flac. Så fel jag hade.
Det är ENORM skillnad mellan vinylen och CDn. På CDn så har vi kanske en av dom värsta hängmattorna i mannaminne. Framför så är diskanten enormt jobbig och allt där uppe står verkligen ut och skriker till en. Mellanregistret är stort sett helt väck och vi har den numera klassiska "in-your-face" ljudbilden, som är tunn och som blir rörig när det blir mer drag i musiken.

Vinylen låter som en helt annan skiva! Inga register som sticker ut, utan vi har en neutral återgivning men bra värme, fin bas och framförallt, en normal diskant. Nu kan man även höra saker i mellanregistret. Ljudbilden har mer djup och den låter klart bättre när det blir mer drag i låtarna utan röra till allt. Vinylen har klart mycket bättre dynamik än CDn.
När jag kollar dead waxet så ser jag att Kevin Grey har masterat och graverat skivan. Än en gång gör han det kanon.

Nej, detta var inte ens en match, CDn åkte på matchstraff efter 20 sekunder.

Bild från samma låt, båda normaliserade till samma genomsnittliga nivå:

CDn


LPn


Kolla i början av låten, på CDn är det inte speciellt stor skillnad mellan max dynamiken och det lugnare partierna, medans på vinylen är det stor skillnad.

[subjektivisten]

Tom Petty - Highway Companion
En av förra årets "sleeper" skivor. Det är först nu som jag inser att den är verkligen en superbra skiva. Med låtar som Saving Grace, Flirting With Time och Jack så har vi en knippe riktigt vassa låtar. En anledning varför det kanske tog sådan tid att inse kvaliten på denna skivan är ljudet på CDn. Den är verkligen inget vidare alls. Den låter som mycket populärmusik gör idag, tunnt, ljust, ingen dynamik. Så att kunna höra skivan via helt analog LP blir som en uppenbarelse. Helt plöstligt så låter det som människor av kött och blod. Basen låter som en bas, Toms sång blir mänsklig från varit robotaktig. Ja, alla dom felen som var på CDn är bortblåsa. Vi har ett varmt och tonalt bra ljud som har djup och bredd. Dynamiken är tillbaka och det är helt plöstligt skillnad i ljudnivå mellan låt ett och den lugnare låt två, där CDn var jämnhög hela tiden (på grund av compression).

Skulle vilja påstå att vinylen kör åttor runt CDn, den är inte med på samma planhalva. Och man ser verkligen hur viktigt det är att skivan är rätt masterad för att få optimal upplevelse.

Här har vi två bilder från låt tre, där jag normalisera dom till samma generella ljudnivå.




Så har ni CDn, sälj den lr bränn upp den och köp vinylen. Har ni inte skivan, köp vinylen. Har ni ingen skivspelare, köp en skivspelare

[subjektivisten]

Fick hem en bunt nya vinyler idag och hann jämföra 3 låtar på Megadeth - United Abominations. Enligt mig är detta nog den bästa skivan Megadeth släppt på över 10 år. Väldigt bra låtar, riff och det känns som det är en grupp som spelar. Hade vi sluppit remaken så hade det varit ännu bättre.

Har tjuvlyssnat på skivan innan och inte varit impad av ljudkvaliten och hade rätt stora förhoppningar att vinylen kunde vara bättre. Och det var den. Verkligen.
CDn (Flac) är väldigt odynamisk på grund av massiv compression i mastering steget (säker i mixningssteget med). Bland annat på grund av det så är ljudet väldigt platt och dovt. Som ett sunkigt kassettband.

Vinylen är en klar förbättring. Mycket mer dynamisk, öppen, luftig, klarare ljud och naturlig. Så det är ett självklara valet är vinylen denna gången med.

Vi kan kolla på låten Gears of War där jag normaliserat båda klippen till samma genomsnittliga nivå, för lättare se skillnad i dynamik.





Mer skivor kan komma till helgen när jag jämfört fler.

[i]

Deprimerande tråd.
(Inte ditt fel dock, subjektivisten.)

[matereo]

Tur att det i princip bara är the who jag lyssnar på och har det mesta i originalutgåva med .

[subjektivisten]

Tur att det i princip bara är the who jag lyssnar på och har det mesta i originalutgåva med .

Testa en del av Classic Records återsläpp på vinyl. Speciellt Tommy

[subjektivisten]

Tja. Dax för ett par vinyler som jag funnit vara bättre än CD versionen

P J Harvey - Is this desire?. Grymt bra skiva men starka låtar och väldigt bra texter. Vinylen lät bättre än CD enligt mig och som ni ser är CDn lite mer dynamiskt pressad (a la loudness race)

CD



LP
[/img]


Nästa skiva var ingen som jag trodde skulle vara bättre.
Eminem - The slim shady LP hitta jag när jag rota i min hyllan efter något att lyssna på. Jag börja lyssna och det slog mig hur bra den lät mot vad jag kom ihåg låtarna. Så jag var tvungen och se om den var bättre än CDn. Och ja, det var den. MYCKET bättre t o m
Det trodde jag faktiskt inte. Vinylen var även en mycket fin och tyst pressning, väl värd att kolla upp IMO.

CD


LP

[subjektivisten]

Carcass - Heartwork är, utan tveksan, en helt annan skiva på vinyl än CD. Vet inte vilka droger killarna som gjorde original CDn och remasterade CDn, gick på, men döva lär dom varit. Bedrövligt ljud på CD versionerna, totalt sönderpressad dynamik som dödar helt ljudet (speciellt trummorna). Lägg till en överdriven bas så har vi en skiva som låter skit.

Om vi kollar på vinylen mot original CDn (Flac) och remasterade CDn (bra mp3a), där alla är normaliserade till samma genomsnittliga nivå, så tror jag alla förstår hur illa CD versionenerna låter. LP vs CD vs rem-CD

[subjektivisten]

*edit: dubbelpost*

[PekkaJohansson]

Eminem - The slim shady LP hitta jag när jag rota i min hyllan efter något att lyssna på. Jag börja lyssna och det slog mig hur bra den lät mot vad jag kom ihåg låtarna. Så jag var tvungen och se om den var bättre än CDn. Och ja, det var den. MYCKET bättre t o m

Intressant med tanke på att cd:n ändå låter anständigt. Är din vinyl en USA-pressning?

Med vänlig hälsning

Pekka

[subjektivisten]

Oj, såg jag posta samma jämförelse två gånger!


Pekka, ja, det är en USA utgåva. Kan lägga upp liten av en låt så kan du lyssna.

[enJohn]

"Is this desire"! NEEEJ! Säg inte så! Älskar den skivan på cd!

/en john som inte kan skaffa vinyl av praktiska skäl

[PekkaJohansson]

Pekka, ja, det är en USA utgåva. Kan lägga upp liten av en låt så kan du lyssna.

Jättesnällt, men jag har bestämt mig för att köpa plattan. Var hittar man billig USA-vinyl i svensk butik eller näthandel numera?

Mvh Pekka

[subjektivisten]

Jag lägger upp en bit iaf, så du kan lyssna och se om det är värt att köpa vinylen. Har lagt upp 30 sekunder av låten Guilty conscience här

Att köpa den är väl ebay rätt bra ställe att leta

[PekkaJohansson]

Tack - ska lyssna så fort jag får tillfälle.

Tidigare i dag spelade jag min nyinköpta begagnade maxisingel med Terence Trent D'Arbys gamla hit "Sign Your Name" från 1987. Det är alltså fråga om en amerikansk 33-varvsmaxi. Helt fantastiskt ljud - har aldrig hört denna ganska stillsamma låt så dynamisk! Jag tog fram den europeiska original-cd:n "Introducing the Hardline According To..." och där var ljudet riktigt tråkigt, högfrekvensfiltrerat och dynamiskt platt. Döm om min förvåning när jag sedan spelade en tysk lågpris-cd-samling på Columbia, "Heartbreakers" från 1991, där det låter i stort sett lika fint som på den amerikanska maxin - och dessutom distfritt! Det visar att bolagen ibland inte har en aning, eller inte bryr sig, om vad de gör med musiken. Jag har inte spelat mina två kvarvarande versioner, den europeiska original-LP:n samt maxisingeln. Jag har för övrigt även i andra fall konstaterat att samlingar kan låta bättre än motsvarande spår på album - ofta för att de har klarat sig undan dålig remastering.

Med vänlig hälsning

Pekka

[subjektivisten]

Tackar Pekka, håller helt med dig.

[subjektivisten]

Nästa skiva där vinylen är överlägsen är Sunn0))) / Boris - Altar. Om vi kollar låten Etna, vinyl vs CD (Flac) så ser/hör vi att det inte är någon match alls. Man har använt så mycket compression på CDn att allt blir en dov sörja, helt instängt ljud. Som någon bootleg från ett slitet kassettband. Vinylen är mycket mer öppen, dynamisk och naturlig.

CD


LP



3-LP vinyl är släppt med ett helt underbart omslag som är utvikningsbart och har en satans snygg booklet i mitten med massa fina stora bilder. Man får även med en lång extralåt som endast är med på vinylen, Her lips were wet with venom (Satan oscillate my metallic sonatas). Så vinylen är ett måste-köp för fans.

[subjektivisten]

Tycker det var dax för tre jämförelser till, för samlingen.



Cradle of filth - Damnation and a day.
Den räknas väl inte som deras bättre plattor men jag måste nog säga att såhär i efterhand så är den väldigt stark. Har fullt med starka låtar som verkligen är "catchiga". Gillar verkligen Adrian trumspel på denna.

Oavsett så är dubbel LPn lite vassare ljudmässigt. Det är främst uppåt diskanten osm CDn åker på stryk. Antagligen för man har använt enorm mängd compression så låter allt dovt. Lägg till klassisk "vi höjer basen för det är hårdrock" så känns CDn inte alls speciellt rolig. Vinylen är mycket trevligare, men det är ju som sagt inte någon audiofilinspelning detta. Vilken har även snygga innerfodral (tyvärr inte utvik) och är väl värd att köpa för den som gillar gruppen. Den har en ganska normal presskvalite.

Om vi tittar på en låt, Presents from the poison-hearted, normaliserade till samma medelnivå:

CDn


LPn





Nästa skiva under luppen är Radiohead - Amnesiac. Kanske inte lika bra som Kid-A, men väl värd att kolla upp.
Vinylen är på 2 st 10 tums skivor som är väldigt snyggt paketerade i ett omslag med utvik.
CDn är också förstörd här med. Bland det värsta fallen är låten Pull-pull revolving doors som är rena slakten på CD. Till att börja med är basen så hissad att det bara mullrar och stör resten av ljudet. Sen är vår gamla "vän" compression med och pressar bort all form av dynamik. Så allt låter som en dov röra, helt bedrövligt.

Om vi kollar på låten, normaliserad till samma medelvärde, så ser vi väldigt stor skillnad mellan utgåvorna. Något som verkligen hörs också. Titta t ex runt 20 sekunder. Man kanske kan tro det är ett vinylknäpp som man ser drar iväg där, men så är icke fallet, utan det är musik. Detta är helt väck på CDn, där man har exakt samma nivå hela tiden. Inga som helst dynamiska skillnader.
Vinylen har väl ganska normal presskvalite med.

CDn


LPn





Slutligen så har vi en av mina favoritgrupper. Nine inch nails - Year zero. Ännu en gång gör Trent helt rätt och släppen en mycket vass skiva. Det kom dock att dröja nästan 6 månader innan vinylen släpptes och under tiden fick jag lyssna på skivan i Flac format. Förhoppningen var att vinylen skulle vara masterad bättre än CDn, som jag hade flacen ifrån. Och det var den.
Vinylen är klart mindre pressad än CDn. Något som gör att man får mer dynamik och där cymbaler mm får sin rätta klang. Jämför man CDn och LPn så märker man fort att CDn är mer dov och "grötig", speciellt vid starka partier.
Vinylen kommer som dubbel LP där sista sidan inte har några spår utan en etsad bild istället. Omslaget är dubbelt utvik med snygga bilder och en 16 sidor booklet följer med. Med tanke på priset för skivan (36$ gav jag) är det det minsta man ska begära. Ljudmässigt så är det värt varandra krona. Presskvaliten var okej med.

Vi kan verkligen se skillnaden mellan utgåvorna på en rätt dynamisk låt som My violent heart, båda normaliserade till samma medelnivå.

CDn


LPn

[Britt-Gunnar]

var får man tag i det där programet du använder för att se skivornas dynaik?
mvh

[Bill50x]

var får man tag i det där programet du använder för att se skivornas dynaik?
mvh

Cool Edit Pro är ett gammalt program som köptes upp av Adobe och döptes om till Audition. Det blev version 2 av det hela (som är ett mycket trevligt program) men i senaste versionen heter de Soundbooth. Kostar pengar förstås, men Audacity är gratis och fungerar hyggligt för enklare uppgifter. Sådana här program brukar även följa med gratis när man köper brännare, tex Nero.

I Vista är det Soundbooth och Audacity som gäller, Audition och Cool Edit måste köras i kompabilitetsläge.

/ B

[Britt-Gunnar]

Så det finns i nero, det har ju jag faktiskt.
Tack

[subjektivisten]

Kent - Tillbaka till samtiden

Kent är tillbaka, en man kortare och en nytt sound igen. Måste säga att jag själv var tveksam i början men skivan växer och växer med tiden och vissa låtar är bland det bästa Kent gjort enligt mig.

Fick hem vinylen idag (endast 1000 ex snabba på folk!!!) och lyssnade rakt igenom den innan jag gjorde några tester. Direkt så tyckte jag mig höra en förbättring mot den MP3 version av CDn jag hade. Så jag jämförde 4 st låtar, LP mot CD (MP3 versionen dock). Och visst var vinylen vassare på flera områden. LPn låter mer öppet och luftig. Man tycker sig höra mer av anslagen på trummorna. Detta beror nog, som vanligt, på att CDn är rätt så pressad så transienterna tar skada. Vi kan se detta om vi kollar närmare på låten Ingenting.

Här har vi ca 30 sekunder av CDn


Här ser vi att nästan alla transienter har samma längd, det tar helt enkelt stopp.

Samma 30 sekunder från LPn


Här ser vi att transienter inte är lika långa utan mer natruligt olika. Detta är något som verkligen hörs.

Det enda negativa mot LPn, förutom dom naturliga problem som vinyl har, är att man har pressat in allt på en vinyl. Runt 54 minuter. Dock så verkar graveraren gjort ett bra jobb med detta och det som hörs är lite mindre bas. Dock så är det en smaksak om basen på CDn är bra eller om den är lite too much.
Lyssnar jag på låten Vid din sida, som har en rätt basig gång, så märker man att det är "mer" bas på CDn, men inte så att jag känner jag förlorar speciellt mycket. För mig är detta problem mindre än problemet med pressad dynamik och förstörda transienter, men smaken kan vara olika. Man kan säkert med EQ få tillbaka basen från CDn men man kan ju inte göra tvärtom för att få tillbaka transienter.

Så för mig så är vinylen vassare och rätt mycket bättre på vissa spår.
Dock vill jag påminna att jag jämförde mot en V0 MP3a. Det skall vara extremt nära CD originalet men kan inte vara helt hundra på det är en liten men hörbar skillnad. Dock så har jag testat olika former av MP3or och Flac och dessa transienter skillnader är inget jag hittills hört skiljer mellan CD och bra mp3or.

Vi kan avsluta med en bild på sista låten, Ensammast i sverige

CDn


LPn

[petersteindl]

Subjektivisten,

Det verkar som om ljudteknikerna har gjort ett väldigt stort och omfattande jobb med CD-skivorna. Synd bara att hela jobbet gick åt till att förstöra. Ja om det ser ut så där på pop CDn så är ju CD-skivorna obrukbara om man vill lyssna på dom förstås. Man kan ju kanske ha dom för annat ändamål. Man kan singla med dom men vinylen är nog bättre att singla med men det verkar som en dålig ide att singla bra vinyl. Man kan använda dom som spegel kanske?

Jag tackar för dina tips.

Jag kan berätta en annan sak.

Jag har kvar en del Klassiska CDn och motsvarande vinyl. Skivmärket är Franska Harmonia Mundi. LP-skivan har alltid varit helt överlägsen CDn som jag då dömt ut som kass.

Efter flera år då jag plockade fram CDn igen och den här gången hade jag utvecklat min D/A och mitt CD-drivverk så nu jämförde jag vinyl mot min egen CD avspelning. Till min stora förvåning så var läget nu omvänt. Vinylen hade inte någon chans. CDn var ännu mer levande och detaljerad och även maffigare. Det var en glad dag i mitt liv.

Tidigare var CDn alltid tråkig och död i jämförelse. Jag har många fler sådana jämförelser där CDn tidigare lät som ett skämt och vinylen var fantastisk men med mina egna digitala apparater var det som om CDn mer lät som originalmastern med bandspelare. Jag har ofta haft nöjet att jämföra vinyl med originalmaster och det är då som man förstår svårigheterna med att tillverka och återge vinylen på ett transparent sätt.

Det är på grund av dessa iakttagelser som jag har bildat mig den uppfattningen att hårdvaran inom digital avspelning är totalkass.

Lägger man ihop kass digital avspelningshårdvara med dina exempel på kass CD-mjukvara så undrar jag om inte folk tycker att MP-3 duger utmärkt i jämförelse så länge tills nåt mirakel händer. MP-3 är ju både billigare och mer lättillgängligt. Jag kan också begripa att vinylen därför kan hanka sig fram i ensamt majestät. Suck.


Väl mött
PS

[subjektivisten]

Vet inte om jag berättat det innan men senaste Rush skivan, Snakes & arrows är också rätt slaktad på CD medans vinylen låter transienterna få vara kvar. CDn låter dov och instängd, som många andra skivor låter som blivit sönderpressad.

[mapem]

Jag har upplevt något liknande som Peter. Utan att ha byggt nån egen DAC eller transport förstås, sånt kan inte jag, men genom att byta spelare. Förr ansåg jag vinylen totalt överlägsen CD men jag hade ändå CD-spelare eftersom det blev allt svårare att få tag på vinylskivor och att CD är väldigt bekvämt. Men mina första CD-spelare lät ansträngda och platta och gjorde lyssningen irriterande på något svårdefinierat sätt.

Nu har jag faktiskt en spelare som inte alls känns begränsande på det där sättet och jag lyssnar mycket mer på CD än vinyl nuförtiden. Och jag kan lyssna länge utan att tröttna. Vinyl kan i jämförelse ibland kännas mer begränsat, och förr tyckte jag precis tvärtom. Det går uppenbarligen att göra bra CD-spelare.

Vad är HIFi egentligen? Jag har gamla liveinspelningar från radio på kasettband som kan ge mig riktiga live-kickar. Några av dessa slår allt annat jag har i rumskänsla och närvaro.

Snarast är det så här när jag tänker efter att jag har alltid kunnat njuta av musik från alla tänkbara ljudförmedlare utom just de två första CD-spelare jag hade.

[Bill50x]

dubbelpost

[Bill50x]

Snarast är det så här när jag tänker efter att jag har alltid kunnat njuta av musik från alla tänkbara ljudförmedlare utom just de två första CD-spelare jag hade.

Frågan är VAD som gjorde dessa tidigare cd-spelare så usla? De flesta tekniker verkar vara överens om att man i princip kan mäta allt som har betydelse för hörselintrycket. Så vad är det som mäter dåligt i de gamla cd-spelarna? Vad jag minns så presenterades ju de tidiga cd-spelarna som mätmässigt perfekta, spikrak frekvensgång, stor dynamik, låg dist osv.

/ B

[Almen]

Vad jag minns så presenterades ju de tidiga cd-spelarna som mätmässigt perfekta, spikrak frekvensgång, stor dynamik, låg dist osv.

Och? Det är väl en jädra skillnad på hur en hifi-produkt presenteras och hur den verkligen presterar mätmässigt?

Liknande frågor har avhandlats bland annat här, men det här tröttnar vi väl aldrig på.

[Bill50x]

Vad jag minns så presenterades ju de tidiga cd-spelarna som mätmässigt perfekta, spikrak frekvensgång, stor dynamik, låg dist osv.

Och? Det är väl en jädra skillnad på hur en hifi-produkt presenteras och hur den verkligen presterar mätmässigt?

Vad är det som hindrar att man presenterar relevanta mätdata?

Vad jag efterfrågade, måhända luddigt, var VAD som mätte dåligt i de tidigare konstruktionerna. Varför lät de så illa om nu de "vanliga" parametrarna var exemplariska och i synnerhet mycket bättre än den analoga konkurrensen?

/ B

[subjektivisten]

Vi ska icke förglömma att det kanske inte bara är en verklig skillnad som ger det positiva resultatet.

[Bill50x]

Vi ska icke förglömma att det kanske inte bara är en verklig skillnad som ger det positiva resultatet.

Vilket positiva resultat?

/ B

[Magnuz]

Vad är det som hindrar att man presenterar relevanta mätdata?

Lusten att sälja tonvis med kassa spelare för dyra pengar?

Jag tänker inte ge mig på att spekulera i vad som orsakade de tidiga CD-spelarnas dåliga ljud, men det måste väl finnas någon här som har kvar en tidig och dålig variant. Kanske finns det också någon som kan mäta lite?

[Bill50x]

Vad är det som hindrar att man presenterar relevanta mätdata?

Lusten att sälja tonvis med kassa spelare för dyra pengar?

Nu var det inte detta jag avsåg.

Vad jag menar är att när CD-spelarna dök upp så PRESENTERADES det en massa tekniska mätningar som påvisade hur bra de var. Frekvensgången var snörrät mellan i stort sett DC till den översta möjliga gränsen, disten mättes i delar av promille och bruset låg på hur många minus-db som helst. Om någon påstod att dessa spelare ändå lät sämre så fick man genast i halsen att det var färgningen från analoga media man föredrog. Dvs samma resonemang som fortfarande används.

Men nu menar många att CD-spelarna har kommit ikapp och låter bättre än analogt. Alltså undrar jag, VAD var det som mätte, och lät, sämre på de tidigare CD-spelarna? Att gissa, och raljera över marknadsavdelningarnas floskler, är ingen intressant vinkling för mig utan nu vill jag ha hårda fakta. Exakt vilka tekniska och mätbara tillkortakommanden hade cd-spelarna till en början?

För det måste väl finnas någon teknisk och mätbar anledning till varför de låter bättre idag? Eller är det bara tillvänjning och placebo? Eller att man idag anpassar den övriga avspelningsutrustningen till digitala media istället för analoga?

/ B

[Laila]

O hade du inte tjackat "digitalanpassade" högtalare/hörlurar
så var du verkligen illa ute !

[subjektivisten]

Vilket positiva resultat?

/ B

Som vissa upplever över vissa äldre spelare.

[Bill50x]

Vilket positiva resultat?

/ B

Som vissa upplever över vissa äldre spelare.

Äldre CD-spelare? Det är väl ingen som gillar sådana?

/ B

[subjektivisten]

Att skillnaden kanske inte finns eller så är det extremt överdriven.

[subjektivisten]

Rush - Snakes & Arrows. Dom gamla Kanadensiska rockarna i Rush är inget undantag i loudness race. Deras 18:e skiva är, som vi sett så många gånger tidigare, söndermasterad på CD. Så ännu en gång har vi en dov och platt röra. Sån tur är kom det en vinylversion några månader efteråt, som är masterad mer varsamt. Så nu kan vi höra trummorna som dom ska vara, vi slipper "bomull i örat" ljudet och istället får ett öppet och trevligt ljud.

[snickarn]

Hej jag är ny här besitter inte alls några kunskaper i vare sig elektronik eller högtalarkonstruktion.
Men jag ser ju att det fattas massor av information i musiken som du visar
VARFÖR GÖR DOM PÅ DETA VISET. Det kan ju inte bero på okunskap eller?

mvh snikarn

[Ragnwald]

VARFÖR GÖR DOM PÅ DETA VISET.
mvh snikarn

Rumpnisse?

Det är för att få så hög medelnivå på utstyrningen som möjligt.
Det antas i produktionskretsar och en del musikerkretsar att det behövs för att nå ut med musiken i den enorma konkuransen och då via köksradio och bilradio.

Men man kan ju tycka en audiofilutgåva för redan hängivna borde finnas tillgänglig.

[Rocker]

Ja det är bedrövligt att se Rush gå i samma fälla som alla andra. Vem är det som bestämmer ang masteringen? Är det artisterna/producenten eller är det personer på skivbolagen?

[Magnuz]

Vem är det som bestämmer ang masteringen? Är det artisterna/producenten eller är det personer på skivbolagen?

Ofta skivbolagen. Det finns ganska gott om ljudtekniker på nätet som klagar över att de måste limitera stenhårt mot sin vilja. Inte sällan gillar nog artisterna det också och/eller tror att det ska hjälpa dem att sälja bättre. Vilket det nog dessvärre också gör...

[PekkaJohansson]

Hittade nyss ett exempel på en tidig cd som låter oerhört mycket sämre än original-LP:n. Det är Roberta Flacks "Killing me softly" på USA-cd från 1990 som har blivit kraftigt högfrekvensfiltrerad, vilket gör att allt från röster till små percussionljud låter instängt och dovt. Jag gissar att brusskräck ligger bakom, eftersom masteringen enligt cd-häftet ska vara gjord från originaltejperna. Masteringtekniker är Joe Gastwirth på Ocean View Digital. Jag får kolla om det eventuellt finns en ännu tidigare utgåva som låter acceptabelt, eller om möjligen Europa-utgåvan av samma skiva är mindre massakrerad.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Rocker]

Magnuz: Tack för svaret!



Jag har beställt Rush cd "permanent Waves" i Permanent Waves Ultradisc II(tm) 24 KT Gold CD version. Originalet låter rätt bra! Behovet att ge ut liknande versioner för senare cd med Rush är betydligt större.

[subjektivisten]

Hittade nyss ett exempel på en tidig cd som låter oerhört mycket sämre än original-LP:n. Det är Roberta Flacks "Killing me softly" på USA-cd från 1990 som har blivit kraftigt högfrekvensfiltrerad, vilket gör att allt från röster till små percussionljud låter instängt och dovt. Jag gissar att brusskräck ligger bakom, eftersom masteringen enligt cd-häftet ska vara gjord från originaltejperna. Masteringtekniker är Joe Gastwirth på Ocean View Digital. Jag får kolla om det eventuellt finns en ännu tidigare utgåva som låter acceptabelt, eller om möjligen Europa-utgåvan av samma skiva är mindre massakrerad.

Med vänlig hälsning

Pekka

Tack för tipset Pekka. Håller med, filtrering och brusreducering är nästan, eller kanske till och med värre, än "vettig" komprimering.

[subjektivisten]

Hittade nyss ett exempel på en tidig cd som låter oerhört mycket sämre än original-LP:n. Det är Roberta Flacks "Killing me softly" på USA-cd från 1990 som har blivit kraftigt högfrekvensfiltrerad, vilket gör att allt från röster till små percussionljud låter instängt och dovt. Jag gissar att brusskräck ligger bakom, eftersom masteringen enligt cd-häftet ska vara gjord från originaltejperna. Masteringtekniker är Joe Gastwirth på Ocean View Digital. Jag får kolla om det eventuellt finns en ännu tidigare utgåva som låter acceptabelt, eller om möjligen Europa-utgåvan av samma skiva är mindre massakrerad.

Med vänlig hälsning

Pekka

Det finns en tidigare CD utgåva som visst lär låta MKT bättre. Du ska kolla efter "CD Mastering by Barry Diament". Inte hört den själv men läst flera som tycker den låter kanon och Barry är en person som INTE använder någon compression alls eller något sånt, bara kanske lite EQ ibland.

[PekkaJohansson]

Tack för info! Det stämmer bra med mina tidigare erfarenheter. Jag har sett Diaments namn på åtminstone en platta som låter bra (minns inte vilken just nu) och Gastwirths namn på ett gäng andra generationens utgåvor från 90-talet som inte är så roliga alls. Han har bl a gett sig på Yes och Beach Boys. Normalt undviker jag alltså Gastwirth, men i det här fallet köpte jag skivan osedd.

Med vänlig hälsning

Pekka

[subjektivisten]

Barry är en av dom bra masteringsteknikerna. Han har endast använt compression EN enda gång under 25 år, artisten ville det men efter det har han valt att säga nej till det, då får dom leta rätt på annan tekniker. Du kan läsa lite mer om han på hans hemsida http://www.barrydiamentaudio.com/

[MangeRock]

Iron Maiden - Killers är en helt annan skiva på vinyl. En fråga..hur kommer det sig att vissa skivor lämpar sig för att spelas på vinyl medan andra låter bättre på cd?

[mathsg]

Rolling Stones "Rolled Gold" kom ut -75, den gavs ut igen -07 och då hade man adderat 18 låtar, så från att vara en dubbel LP har den vuxit till 4 vinylskivor. jag har jämfört med 40 Licks som är väl den låtmässigt mest kompletta samlingen, detta i och med att det var första gången London records och Rolling stones records samsats på samma skiva.
Jag tycker att de versioner som finns på Rolled Gold vinyl är bra mycket mer dynamiska är 40 licks på Cd har inte jämfört med Rolled Gold på Cd.

[subjektivisten]

Iron Maiden - Killers är en helt annan skiva på vinyl. En fråga..hur kommer det sig att vissa skivor lämpar sig för att spelas på vinyl medan andra låter bättre på cd?

Ett ord: Mastering.

[lazpete]

Barry är en av dom bra masteringsteknikerna. Han har endast använt compression EN enda gång under 25 år, artisten ville det men efter det har han valt att säga nej till det, då får dom leta rätt på annan tekniker. Du kan läsa lite mer om han på hans hemsida http://www.barrydiamentaudio.com/

Jag håller med, Barrys mastrar låter fint.
Sitter just nu och lyssnar på Barrys mastring av Physical Grafitti med Led Zep i min nya Pro Ject head box II, och försöker jämföra Houses of the holy från denna platta med den nya mastringen på Mothership. Och det är inte kul att en ny generation inte skall få uppleva musiken som den är tänkt. Mothership låter vasst och eländigt. Notera att denna bild illustrerar tre CD versioner (FLAC), och ingen LP version. Den i mitten är Barrys kashmir, längst ner versionen från Remasters boxen.

[PekkaJohansson]

Det finns en tidigare CD utgåva som visst lär låta MKT bättre. Du ska kolla efter "CD Mastering by Barry Diament".

Fick hem Diaments mastring i dag och den låter mycket riktigt bättre än versionen från 1995 (som jag felaktigt fick efter den första beställningen). Ändå är det en bra bit kvar till LP:n. Det är fortfarande ett betydligt dovare ljud, men samtidigt mycket brusigare, än vinylen. Underligt.

Med vänlig hälsning

Pekka

[subjektivisten]

Pekka, är den mkt bättre än original vinylen eller är dom rätt likvärdiga?

[PekkaJohansson]

Lyssningsrapport Roberta Flack: "Killing Me Softly"

Jag lyssnade i går på den första sidans fyra låtar parallellt på vinylen (1973), första cd:n (mastrad av Barry Diament, 1990) och andra cd:n (Joe Gastwirth, 1995). Alla utgåvor är USA-pressningar.

För det första låg cd-utgåvorna närmare varandra än vad jag trodde. Diaments mastring ligger lägre i nivå (oftast ett sundhetstecken) och är möjligen något mer dynamisk än Gastwirths, men jag vill nog titta på en analys innan jag uttalar mig bergsäkert (ändrade nivån löpande, varför det blev något abrupta justeringar ibland). Klangmässigt var cd-utgåvorna väldigt lika. Det konstiga är att båda uppvisar samma dova och samtidigt brusiga ljud på titellåten jämfört med LP:n. Samma tendens fanns på den fjärde och sista låten på sid 1, medan spår två och tre lät rimligt lika på de tre utgåvorna.

Distorsionsmässigt klarar sig den gamla LP:n ganska bra, eftersom det är fråga om ganska stillsam musik utan stora sättningar och dynamiska utbrott. De ytrepor som finns på min platta stör inte så farligt med den använda pick-upen (Ortofon OM-40).

Att LP:n låter öppnare på ett par spår kan förklaras av någon av följande faktorer: man har gjort medvetna förändringar i klangbalansen vid överföring till LP (förutom RIAA, förstås), originalbanden kan ha blivit slitna eller borttappade genom åren eller man har gjort medvetna klangförändringar eller filtrering vid överföring till cd. Det senare låter mindre troligt eftersom cd-skivorna alltså låter lika sinsemellan. Jag ska kanske inflika att jag har trimmat mitt RIAA-steg för korrekt frekvensgång med använd pick-up och kabel. Andra jämförelser mellan cd och vinyl har inte visat motsvarande klangskillnader.

Jag kan än en gång konstatera att det ibland är nödvändigt att ha flera utgåvor av sin favoritmusik om man är ute efter bästa möjliga kvalitet. Kan också meddela, för den som undrar varför man lyssnar på en hel skivsida samtidigt som man kopplar om mellan tre olika källor, att albumet "Killing Me Softly" med Roberta Flack är väldigt bra! I kväll blir det B-sidan...

Med vänlig hälsning

Pekka

[subjektivisten]

Tackar pekka för den utförliga recensionen. Jag föredrar vinyl och det verkar som jag klarar mig med den.

[-distortion-]

Inaktiverad är han ju.. Hur får jag tag på subjektivisten?

[Britt-Gunnar]

Inaktiverad är han ju.. Hur får jag tag på subjektivisten?

Han heter "MattiasKarlsson" här på forumet numera

[CODY]

Rolling Stones "Rolled Gold" kom ut -75, den gavs ut igen -07 och då hade man adderat 18 låtar, så från att vara en dubbel LP har den vuxit till 4 vinylskivor. jag har jämfört med 40 Licks som är väl den låtmässigt mest kompletta samlingen, detta i och med att det var första gången London records och Rolling stones records samsats på samma skiva.
Jag tycker att de versioner som finns på Rolled Gold vinyl är bra mycket mer dynamiska är 40 licks på Cd har inte jämfört med Rolled Gold på Cd.

Rolled Gold i sin första LP-inkarnation har ett mycket bra ljud. Den första sidan av 4 är i mono!