Vilken Hugo Alfvén ska man ha?

[johanrohm]

Vilken Hugo Alfvén ska man ha?

Viktigt för min del är att inlevelsen och känslan förmedlas/lyckas komma fram.

Motivera gärna!

Tack!


Hälsningar
JR

[ptr]

Finns det fler än en?

Jag rekomenderar hur som helst den riktige Hugo Alfvén, alla andra är bleka kopior!

/ptr

[johanrohm]

ptr skrev

Finns det fler än en?

Jag rekomenderar hur som helst den riktige Hugo Alfvén, alla andra är bleka kopior!

Så VAD har du själv?

Hälsningar
JR

[MichaelG]

Jag tänker främst på någon av hans svenska rapsodier och då främst Midsommarvaka, eller Dalarapsodi.

Nu är jag ingen Alfvénkännare (jag kan i princip inget alls) men han lär själv ha ansett om sin sista (5:e) symfoni att "den är den minst dåliga jag har gjort".

Hälsn. Michael

[mapem]

Hugo Alfvén var väl dirigent för Orphei Drängar tror jag och skrev en hel del musik, varav en del av lättare karaktär. En bit ur "Roslagsvår" var landsplåga när jag var liten. I samband med Nobelprisutdelandet igår i Konserthuset spelades en marsch ur "Drottningen av Saba" som är en opera tror jag.

Jag tycker inte det jag hört av vad han skrivit är särskilt märkvärdigt, men jag har inte hört allt, och smaken är delad. Men han var en duktig körarrangör och hans plats i den svenska körhistorien är säkrad.

Om man ändå ska nämna något så kanske hans "Festspel" som ofta spelas i lite officiösa sammahang och är festligt pampig musik. "Bergakungen" är ett musikdrama som har sina förtjänster. "I Havsbandet" har också fina avsnitt. Allt det där skrevs när han var ganska ung.

Någon mer "svensk" tonsättare än Alfven är svårt att tänka sig. Svensk nationalromantik i sin prydno, mycket folkton, men han har långt kvar till sina mostvarigheter i Norge och Finland.

[PerStromgren]

Någon mer "svensk" tonsättare än Alfven är svårt att tänka sig.

( Det skulle möjligen vara PB då. "Intåg i sommarhagen" är min definition på nationalromantik! )

[paa]

Det är väl flera argument som talar för den här, texten på Svalanders hemsida berättar mera:
http://www.svalander.se/bracd/alfven.htm

[Thomazo]

Du ska ha hans symfoni nr 2 med ryssen Svetlanov som dirigent. Han dirigerar Alfvén med en patos och övertygelse som ingen annan. Finns på Musica Suecia.

Sen ska naturligtvis alla ha Alfvén dirigerar Alfvén på Swedish Society, som bland annat innehåller Midsommarvaka i stereo från 1954. Kjell Stensson rattade.

[jockewe]

<SNIP>
Sen ska naturligtvis alla ha Alfvén dirigerar Alfvén på Swedish Society, som bland annat innehåller Midsommarvaka i stereo från 1954. Kjell Stensson rattade.

Absolut, enda rättvisa inspelningen....

[mapem]

Jo den plattan borde man nog ha även om man inte är stenhård Alfvén-diggare. Verkar innehålla de flesta godbitarna.

Själv tycker jag Roman och Stenhammar är de bästa svenska kompositörerna. Bästa inspelningen av Petterson-Bergers Frösöblomster är med Niklas Sivelöv på Naxos. Carlstedt och Sandström gillar jag också. Och Otto Olssons körverk. Elfrida André var inte dålig, nästan okänd romantisk kompositör med fina kammarmusikverk. Ett tag gillade jag Allan Petterson skarpt, men har numera svårt för hans i musiken utfläkta själssmärtor (och även fysiska sådana).

[C4rlsson]

I havsbandet gillar jag med Alfven. Dag Wiréns "Serenad för stråkorkester" är fin med.

[johanrohm]

Tack för alla förslag hittils!

Hälsningar
JR

[IngOehman]

Jag älskar verkligen Alfvén, och har massor av och något med honom.

Frågan är om inte det där gamla Swedish Society-fonogrammet, som
bland annat innehåller Midsommarvaka i stereo från 1954, är den jag
spelar mest. Mycket på den är i mono dock, och det gör inte musiken
ett dugg sämre.


En annan svensk tonsättare som jag faktiskt håller som den främsta vi
haft genom tiderna, är Lars-Erik Larsson. Tyvärr är bara en liten del av
hans rika produktion utgiven på köpbart medium. Men nästa allt är bra.

Jag skulle dock betala nästan hur mycket som helst för att få ta del av
hela hans rika produktion. Mycket av den musik han skrev var filmmusik,
som jag tyvärr inte sett har givits ut, varken som fonogram eller video-
gram.

Man får ha tur att råka vara hos någon med TV när Sveriges Television
sänder någon av de gamla filmerna där LE-L skrivit musiken.


Vh, iö

[johanrohm]

IÖ,

Om man vill ha en något senare produktion, vad blir det då?
(Inte nödvändigtvis sent 90-tal, eller ens 80-tal)

Hälsningar
JR

[IngOehman]

Om inspelningsdatum får vara äldre (han dog ju trots allt typ 1960 har jag för mig), så finns det en CD som kan ut på 90-talet tror jag, som heter "Alfven Conducts Alfven", eller något sådant.

Det är en trippel-CD, och den tycker jag nog man skall ha om man vill börja intressera sig för hans musik - att få höra den som han själv vevade den är ju en bra referens för musiken.


Vh, iö

[PerStromgren]

Det är en trippel-CD, och den tycker jag nog man skall ha om man vill börja intressera sig för hans musik - att få höra den som han själv vevade den är ju en bra referens för mus iken.

Var han en bra dirigent? Jag tycker att det krävs för att en kompositörs egna tolkningar ska bli en bra referens. Det finns många exempel på kompositörer som kan skriva för ett instrument de inte kan ta en ton på, än mindre spela så virtuost som det ärr tänkt.

För att uttrycka sig ingenjörsmässigt: det hjälper ju inte om är-värdet analyseras av källan, om det inte finns en återkoppling som fungerar så att skillnaden mellan bör och är blir noll!

En del kompositörer kan helt enkelt inte få till musiken som de hade tänkt sig, medan det finns andra som kan. Jag vet dock inget om HA på den här punkten, men du kanske vet?

[ptr]

ptr skrev

Finns det fler än en?

Jag rekomenderar hur som helst den riktige Hugo Alfvén, alla andra är bleka kopior!

Så VAD har du själv?

I grund och botten så tycker jag jag nog att Farbror Hugo skrev ganska trist musik, lättsmält, sånglig, enkel, musik som tilltalar svensonerna innom "klassisk" musik! (Och helt utan att vilja skriva någon annan på tungan, det är bara min upplevelse! ... Men jag tycker mest att den svenska nationalromatiken är ångestframkallande!)

Hans dirgerande var habilt, men inte särskillt inspirerat, givetsvis skall man ha SSD's första stereoinspelning med honom (inte minst om man är intresserad av utveklingen av svenska stereoinspelningar! lika dant gäller Phono Suecia-CDboxen som Öhman nämner, historiskt mycket intressant!)..

Grundkursen i Alfvéns musik är annars symmfonierna, jag gillar inte Svetlanovs tolkning av andra symfoni, Petter Sundqvists inspelningar på Naxos är en bra introduktion, Järvi på BIS har överlägset bäst ljud, men Järvi är en mycket ojämn dirigent med egna ideer, så den boxen är inget självklart, när han är inspirerad så är han en världsdirigent, när han inte är det så är han en trist figur!

Swedish Society Discofil har givit ut massor av Alfvén, kvalitén är ojämn, både musikaliskt och vad gäller ljud. Stig Westerberg kan man nästan alltid lita på, han är en tyskartad hantverkare som var den svebnska musiken framförare under 40 år, Jag tror att både Lars Roos (Philips) och Olof Höjer (SSD) spelat in det mesta av pianomusiken, jag tycker nog att den senare är en roligare pianist!

Marinens musikkår och Andreas Hansson (Serpent) gav ut en CD ängnad Alfvén 2002 som är "jättetrevlig", speciellt om man gillar blåsorksterar, jag är dålig på OD's inspelningar, men OD sings Alfvén på Bis är så bra dom blir, är man annars intresserad av körsång finns det en bra CD i Musica Sveciae serien med Uppsala Kammarör under Stefan Parkman! Dom två CDena med kantater på Sterling är kanske mest av akademiskt intresse, tyvärr, som med dom flesta av Sterlings utgåvor, musikhistoriskt intressanta, men dåligt förberedda ur ett musikaliskt perspektiv! Den gamla Sterlinginspelningen med sviterna ur "En bygdesaga" och "Synnöve Solbakken" kan säkert fungera som en bra introduktion till Alfvén, både Hans-Peter Franck och Harry Damgård gär habila insattser på dirigentpulten!

Gillar man Alfvéns musik finns det som det nämnts ovan stora möjligheter att man gillar Wilhem Peterson-Berger, August Söderman och modernare (mer intressanta) alternativ som Kurt Atterberg, Lars-Erik Larsson, Lille Bror Söderlundh och Bo Linde (för att nämna några!)..

[johanrohm]

ptr,

Det finns tillfällen då nationalromantik känns helt rätt!
Ibland infinner de sig bara…

Tack!

Hälsningar
JR

[Thomazo]

Det där med tonsättare som dirigerar är intressant och faktum är att jag inte alls håller med Per. Titta på Richard Strauss dirigerandes. Han rör inte en min, har bara en arm i luften. Ändå låter det fantastiskt.

Stravinskys bästa inspelningar är hans egna, detsamma gäller Elgar, Britten och i viss mån Copland.

Man måste inte alls kunna spela samtliga instrument för att kunna dirigera bra, det vore ett orimligt krav.

[Thomazo]

Vad gäller Lars-Erik Larsson så finns det en hel del på cd, inte minst på BIS. Hans tolv concertinor är fullständigt bedårande och även om symfonierna inte är skapelser av mahlerska mått så innehåller de en hel del bra musik.
Men visst, en Larssonrevival vore välkommet.

Violinkonserten finns i ett flertal förträffliga inspelningar, Vintersagan likaså. Pastoralsviten ska vi inte ens nämna. Förklädd gud...

Tyvärr anses filmmusik i Sverige vara sekunda vara. Hemskt egentligen, med tanke på den enorma mängd filmmusik som skapats i landet. Larsson, Bo Nilsson, Torbjörn Lundqvist (minns ni Nils Holgersson?), von Koch, Rosenberg...

[PerStromgren]

Det där med tonsättare som dirigerar är intressant och faktum är att jag inte alls håller med Per. Titta på Richard Strauss dirigerandes. Han rör inte en min, har bara en arm i luften. Ändå låter det fantastiskt.

Stravinskys bästa inspelningar är hans egna, detsamma gäller Elgar, Britten och i viss mån Copland.

Man måste inte alls kunna spela samtliga instrument för att kunna dirigera bra, det vore ett orimligt krav.

Nej, det var inte alls det jag menade, jag uttryckte mig slarvigt. Vad jag menade var att man måste vara duktig på att dirigera för att det ska låta bra. Jag menade också att man inte alls måste kunna dirigera för att kunna komponera ett orkesterstycke, lika litet som man måste kunna spela cello, för att kunna skriva en cellosonat, eller dito konsert.

Tycker du att det automatisk blir bra när kompositören dirigerar?

[johanrohm]

På tal om dirigenter. Kolla in den här! http://www.youtube.com/watch?v=2MhzvayE ... re=related

Hälsningar
JR

[C4rlsson]

På tal om dirigenter. Kolla in den här! http://www.youtube.com/watch?v=2MhzvayE ... re=related

Hälsningar
JR

Här sitter jag och tänker på F. Reiner när det görs inlägg om att Strauss var stel när han dirigerade! Kul att det finns fler som tänker samma ibland haha . Reiner hade onekligen pli på Chicagogossarna. De visste alla hur de skulle spela innan maestro kom in.

[IngOehman]

Det där med tonsättare som dirigerar är intressant och faktum är att jag inte alls håller med Per. Titta på Richard Strauss dirigerandes. Han rör inte en min, har bara en arm i luften. Ändå låter det fantastiskt.

Stravinskys bästa inspelningar är hans egna, detsamma gäller Elgar, Britten och i viss mån Copland.

Man måste inte alls kunna spela samtliga instrument för att kunna dirigera bra, det vore ett orimligt krav.

Nej, det var inte alls det jag menade, jag uttryckte mig slarvigt. Vad jag menade var att man måste vara duktig på att dirigera för att det ska låta bra. Jag menade också att man inte alls måste kunna dirigera för att kunna komponera ett orkesterstycke, lika litet som man måste kunna spela cello, för att kunna skriva en cellosonat, eller dito konsert.

Tycker du att det automatisk blir bra när kompositören dirigerar?

Hmmm...

Ja, nästan.

Men... Det där är ju alltihopa saker som det inte finns några tumregelsvar på (som alltid) men en uppfattning man kan ju ha - baserad på "ens egna upplevelsers statistik", och vad man kanske vet om de inre skeendena...


Om jag får klämma ur mig en således extraherad uppfattning, så blir den att jag måste hålla med Thomazo. Utan invändningar.

Tror det hela bottnar i att "skicklig i att dirigera" inte finns. Fast missförstå mig då rätt. Vad jag menar är att det visst kan finnas dirigenter som har lättare att styra en orkester genom sin dirigeringsskicklighet, men de främsta talangen som en dirigent har är inte hur man vevar (dirigerar) utan det handlar om att tolka partituret. Det är där 98% av saken ligger.

Dirigenten behöver inte vara "skivklig på att veva", eller ens bra på att förklara i ord vad han eller hon vill ha orkestern att göra, för arbetet görs inte under konserten (då står dirigenten primärt där för att övervaka och få (den rättmätiga) äran för sin insats) utan under repetitionerna. Om dirigenten gjort sitt jobb kan orkestern spela praktiskt taget utan dirigent under konserten. Det enda som väl kanske är konsertant oersättligt är den respektinjagande (skräckingivande?) funktionen.

Så vart vill jag nu komma med allt detta? (Och mera kommer det...)

Jo, att en dirigent som är dålig på att veva, liksom på att tala med orkestern, inte är nämnvärt handikappad, eftersom det är ett återkopplat system. Det är bara att fortsätta tills det blir rätt, för det är inte på konserten som jobbet görs!

Vad som INTE går att kompromissa med dock, är tolkningen, och det är ALDRIG ett problem för kompositören själv. Så - en kompositör kan vara en urkass dirigent av andras verk, men knappast av sina egna, eftersom ingen annan har direktlänk till sanningen av det korrekta uttolkandet av noterna.

----------------------------------------------------

Men mera kommer det, lovade jag ju. Vad skall jag skriva om då då?

Jo, en kommentar titt det Per skrev, som jag fetat - det där med att en dirigent kan skriva musik för instrument han eller hon inte "kan spela".

Jag håller med om att en kompositör inte behöver vara virtuos, men kompositioner skrivna av kompositörer som inte behärskar instrumenten, men avseende på spelbarhet är tyvärr alltför vanligt. En kompositör som betrktar alla instrument som keyboard-instrument inom sitt register, är både musikerns och musikens mardröm. Och min.

Kompositörer måste vara MYCKET insatta i de instrument de skriver för. De behöver som sagt inte vara virtuoser, men de måste känna instrumenten väl, och det är definitivt ett tillgång att de kan spela på dem, och känner deras parametrar.

Man kan se det som en begränsning, men också som en möjlighet.

Förstår man instrumenten så följer det på köpet med en sorts mjukt regelsystem - som kan ses som en begränsning - en bana som man bör hålla sig inom.

Men det är också ett hjälpmedel för att hitta till de vägar som ur andra perspektiv ger de största frihetsgraderna - t ex med avseende på möjlighet till uttryck.

----------------------------------------------------

För att dirigera behöver man däremot inte alls kunna spela alla instrument. Finns knappt något värde med det ens. Det räcker bra att veta hur de låter. Oftast finns det förvisso inför en konsert vissa instrumenttekniska saker som måste bestämmas, att sätter stråk och liknande t ex, men det får oftast dirigenten slippa.

Det uppdraget delegeras till stämledarna, så dirigenten kan fokusera på... Just det - själva musiken!


Vh, iö

[PerStromgren]

Ingvar, jag håller nästan helt med dig, fast det kanske inte verkade så vid ett första ögonkastet.

Låt mig bena upp vad jag menar. Att dirigera innebär, enligt min lekmannamässiga syn:

1. Att tolka partituret och förstå kompositören.
2. Att överföra denna tolkning till orkestern.
3. Att tillsammans med orkestern instudera denna tolkning tekniskt och repetera den.
4. Att tillsammans med orkestern framföra verket.

Vi är helt eniga om att 1 blir dödslätt för en kompositör. Punkt 2 (och 3, i viss mån), däremot kräver en rätt stor pedagogik. Punkt 4 kan vi, vilket jag är helt enig med dig om, nästan strunta i.

Vad händer om man tar en autistisk, eller kanske helt döv(!), kompositör? Då kan 2 och 3 gå åt pipan, om det vill sig illa, hur bra punkt 1 än blir!

Vad beträffar detta att kunna spela alla instrument i orkestern, missförstod du och Thomazo mig, jag menade "instrumentet" dirigent.

Att en kompositör måste veta vad ett instrument har för möjligheter och begränsningar borde, som du säger, vara ett självklart krav för att komponera, men inte att själv kunna exekvera på gränsen till dessa begränsningar. Det skulle begränsa kompositören alldeles fruktansvärt, tror jag.

Framgick det bättre nu, vad jag menar?

Var Beethoven en bra dirigent på nian? Tillåt mig tvivla.

[Thomazo]

Beethoven var nog inte en bra dirigent i nian, men jag skulle gärna suttit i orkestern.

Naturligtvis ska en kompositör ha instrumentkännedom, det ingår också i utbildningen. Musiker och sångare gnäller alltid över modern musik och att den är svår att spela/sjunga. så har det alltid varit. Tjajkovskijs violinkonsert var "ospelbar" när den kom osv. Det kallas utveckling.

En kul historia: när Peterson-Berger dirigerade en egen symfoni och det var skrivet i femtakt så räknade han, 1, 2, 3, 4, och, 5 med samma tidsintervall. Det blev alltså sextakt.

Hindemith kunde spela samtliga orkesterinstrument. Tror inte att det begränsade honom det minsta. Där kan vi snacka om underskattad tonsättare.

[jockewe]

Här är jag igen och kan inte hålla tyst...
Himla skojigt att läsa efter 25 års minst heltidsarbete i orkestrar både som tuttimusiker, stämledare, konsertmästare eller solist hur det EGENTLIGEN förhåller sig, tack IÖ ;
Nej, så är det inte Ingvar - Inga principer funkar utom en enda alltigenom förutsägbar faktor: ju mer känd/ökänd dirigenten är desto bättre brukar musikerna förbereda sig.
(Inget av vad IÖ skriver känner jag igen från verkligheten.)

Anyway, angående Hindemith så tror jag att det stora problemet med hans musik är att det behövs BETYDLIGT längre instuderingstid för att göra den rättvisa, nästan allt jag har hört/läst igenom, spelat är jättebra skrivet och nästan ingen inspelning gör musiken så bra som den är. Vi har inte tid och pengar att lära oss Hindemiths musik idag

Det är så mycket information och så mycket som måste läsas "mellan raderna", oftast låter det akademiskt trist för att alla är så upptagna med att bara tolka information.

Stravinsky, Webern och t.o.m. Berg har också mycket info i skrift men är oftast mer direkt gripbart.

/Joakim

[mapem]

Det finns väldigt mycket bra nationalromantisk musik. Det är inget fel på genren i sig, men just Alfvén är enligt min (och tydligen också ptr:s) mening inte världens eller ens Sveriges bästa representant. Av svenska nationalromantiker sätter jag Petersson-Berger högre. Det finns större djup och musikalitet i hans symfonier än i Alfvéns, som i alla fall jag upplever som rätt ytliga.

Men ingen av de svenska i genren når upp till nivån hos en Grieg, Dvorak, Sibelius eller Smetana. Smetana är den bäste svenske nationalromantikern. Hurdå? Jo han bodde ett tag i västsverige och har använt sånt han hörde där i sin orkestermusik, t ex ett berömt tema i Moldau, som bygger på "Ack Värmeland du sköna".

När det gäller dirigenter och dirigerande kan jag bara konstatera att det är stor skillnad på dem! Som flitig konserthusbesökare har jag sett och hört många. En del viftar jättemycket, en del bara med små små rörelser. Min upplevelse är att de med små åthävor oftare får fram ett bra resultat än storviftarna, men det kanske är en tillfällighet. Eller är det så att storviftarna kompenserar bristande instudering med viftande? Har ingen aning, naturligtvis, jag är inte musiker, bara lyssnare. Men en gång för länge sen bevistade jag en instudering. Dirigenten viftade minimalt men var j-t petig med de små nötterna och tog om i all oädlighet innan han var nöjd. Intressant.

På lördag ska jag höra filharmonikerna ledda av Kent Nagano i Bruckners åttonde. Det blir spännande.

[jockewe]

Hörs (iallafall jag : ) på lördag Mapem... Det skall bli kul!

Jo, Stenhammar är väl värd lite mer lyssning, superfina stråkkvartetter mm.
Man får undvika att jämföra med t.ex Sibelius, vårt svenska tonspråk (utom i folkmusiken) är allmänt lite mer lättsamt. (Alan Pettersson vände sig just i sin grav och knorrade)

Visst är det skillnad på dirigenter men det är ALLTID en förmån att få träffa kompositörer som dirigerar, enda chansen att få reda på vad som egentligen menas! Sen blir det ju liksom försent. (när de har dött)

Ciao
/Joakim

[Thomazo]

Stenhammars Serenad är väl mästerverket. Andra symfonin har en lite svag final - men det är ändå underbar musik. Men i Serenaden finns en tilltalande vekhet, en ömsinthet som är så unik. När Stenhammar slutade försöka låta som Brahms blev det genialt. Tyvärr skrev han relativt få verk.

Vill gärna uppmärksamma läsarna på den serie om Bo Lindes orkestermusik som Swedish Society ger ut, Två volymer är släppta och de innehåller helt makalös musik. Violinkonserten är i världsklass - och inspelningarna är både musikaliskt och ljudmässigt superba. Klokt nog ges de ut på SACD, fast de är naturligtvis spelbara på vanlig Cd.

[brumel]

Alven ar val inte min favoritkompositor direkt men jag har hans symfonier o rapsodier o sviter dar jag foredrar symfonierna pa Bis fast dom upptagningarna borjar bli "langa i tanden". Nr 2 ar min favorit med ett langsamt koralmotiv aven om Alven kan bli lite val nationalistisk och storvulen ibland.
Stycken som Alven har gjort sig skyldig till ar bla sorgemusiken till Gustaf Adolf Svit som rakade (eller knappast rakade) vara vinjettmusik till Hermans Historia.
Jag rakar vara en stor fan av senromantik och jag vill namna nagra gubbar som inte kommit fram har.
Kurt Atterberg har skrivit en trevlig symfoni nr 6 som han vann Schubert tavlingen med 1928 for hundraarsjubileet jag tror han skrev hela 9.
Han vaver in mycket folkmusikaliska saker i sina verk. En annan som vaver in folkmusik ar Oskar Lindberg som var organist i Engelbrektskyrkan. Forutom orgelstycken bla den kanda koralen en fabodpsalm, har han skrivit nagra symfoniska dikter som ar lyssningsvarda. Det finns antologi med nationalromantiker pa det utmarkta bolaget Finlandia.
Ett annat utmarkt skivmarke ar Cpo som givit ut mycket musik med en annan ganska okand kompositor Ture Rangstrom. Han har lite mer kolorit och inspiration fran kontinenten en det ovriga. Han skrev ocksa fina sanger bla med historiska teman.

Vilhelm Stenhammar skall ocksa tas fram. Han var en mer av hantverksmassig dirigent for Goteborgssymfonikerna under lang tid. Han skrev en wagnerinspirerad opera Tirfing som inte ar nagon hojdare och nagra kantater bla Sangen o Ett Folk som ar utgiven pa Sterling. Han ar ocksa kand for den svulstiga sangen Sverige. Men som nagon var inne pa ar hans kammarmusikaliska produktion inte minst pionomusiken Sensommarnatter hans i mitt tycke basta.
mvh
Johan