Lyssnar du på obekväm musik?

[PerStromgren]

Lyssnar du på musik hemma som du inte enkelt tar till dig?

Jag brukar ibland lyssna på musik som ligger litet bortom det jag förstår, som t.ex. modern (och inte så modern) konstmusik där musiken kan vara tämligen disharmonisk och på andra sätt skava. Möjligen kan jag lättare uppskatta den nu, än när jag var yngre. Jag övar mig litet då och då, för att kolla om jag utvidgat mitt område.

Exempel på sådant som ligger i utkanten kan vara verk av Sven-David Sandström och Ingvar Lidholm. Eller något jag borde lätt kunna tillägna mig, Bartok stråkkvartett 3 och 4. Femman och sexan är mycket mer nära, av någon anledning.

Hur gör du? Sorterar bort det obekväma, eftersom det finns så mycket bekväm musik? Eller utmanar du dig? Eller tycker du musik ska vara obekväm?

PS. Detta blev aktuellt då jag nyss fick en skiva av Nattis: Reimann-operan Lear. (Tack Nattis!) Den smeker inte lyssnaren medhårs precis, men det är intressant, så jag sätter mig rak i ryggen och lyssnar!

[Bill50x]

Som alltid med sådana här frågor är det en fråga om var gränserna går och de är ju högst individuella. Det finns ju de som tycker att allt som spelas i P4 sportradion är ok men därutöver "skaver" det...

Personligen har jag blivit lite bekvämare med åren även om en del musik som jag lyssnar på då och då får lyssnas på i min ensamhet. För många år sedan lyssnade jag mycket på musik från Ralph Records (Tuxeedo Moon, Snakefinger, Fred Frith mfl) men det var ganska länge sedan. Idag fördrar jag lite mer lättlyssnat, det får gärna vara komplext och intrikat men ändå med lite socker på toppen

Spännande är det när uppenbarligen enkel musik efter några lyssningar ändå visar sig ha flera bottnar och vissa stycken tom kan vara lite svåra. Julia Holter är en sådan artist, tex. Finns på Spotify.

/ B

[petersteindl]

Undrar om Shifts hittar hit

[PerStromgren]

Ja, att det är individuellt tänkte jag att jag inte behövde tillägga. "Lyssnar du på musik som DU tycker är obekväm?" hade väl varit övertydligt?

Jag har provat Sun Ra, men fattar nada trots flera lyssningar, måste jag säga. Senaste gången jag provade kom fru S hem mitt i lyssningen och utbrast "Vad i hela friden är det du lyssnar på?"

[paa]

Jag har lyssnat en hel del på Sun Ra i min ungdom, så det är nog inte alls samma upplevelse för dig som för mig.

[AndreasArvidsson]

Nu lyssnar jag på en del udda musik som säkerligen uppfattas obekvämt för många, men jag brukar inte lyssna på sådant som jag själv tycker är obekvämt.

[Nattlorden]

Det är inte huvudkonsumtionen, men jag lyssnar definitivt periodvis på jobbig/obekväm musik. Det är definitivt inget familjen vill ha igång. Men att bli fysiskt omtumlad av musik kan vara skönt på sitt sätt. Det är dock oftast i det elektroniska området, men omnämnda "Lear" (Varsågod och tack för AES-artiklarna!) var en mycket intressant upplevelse på Malmö Opera när jag såg/hörde den.

Intressant att töja gränserna och "lära" sig lyssna på/förstå nya saker (och lite skönt att veta att man har lite plasticitet kvar i knoppen dessutom).

[shifts]

Undrar om Shifts hittar hit

Hehe, har redan kikat på trådfrågan. Försökte formulera något svar i huvudet, men det blev invecklat och gav för tillfället upp.

Vad som är "obekvämt" här är definitivt högst individuellt och om man normalt sett lyssnar på sådant som befinner sig ute i gränsmarkerna, kan ju mer typiskt "normal" musik vara lite skavande och obekvämt. För att fortsätta lyssna på något som först känns en smula obekvämt, krävs att man hittar något uns av dragningskraft som håller en kvar. Viss avancerad jazz kan jag klara av, men när det tippar över i total frijazz kan det slå ifrån helt när galenskaperna blir för outhärdliga/svårbegripliga att följa.

Det handlar mycket om att utsätta sig för något igen och igen tror jag, tills man finner förståelse eller hittar mönster (eller brist på mönster om det nu är vad man gillar). I vissa fall kan det ju landa i att man helt enkelt finner musiken… dålig. Det är också en skön insikt faktiskt: Obegripligt och konstigt kan vara det på bra och kittlande sätt, samtidigt som de kan vara det på oerhört dåligt sätt.

Det där kändes väldigt diplomatiskt, men så är det tycker jag.

Frank Zappa är en sådan figur som jag alltid tänkt att jag borde kunna ta till mig, men det går bara inte. Ger upp varje gång. Ligger för långt bortom mina referensramar.

[Tarzan]

Exempel på musik som gör mig obekväm (eller illamående):


Exempel på musik som jag tycker blir intressant på grund av att den är obekväm på något sätt att lyssna på:

[shifts]

Bra exempel Tarzan. Från Autechre EP:n föredrar jag faktiskt sista spåret, Cap. IV. Möjligen ännu lite mer obekvämt. Det har en väldigt vacker hets som byggs upp låten genom. I ett bra tyst rum med låg efterklang är låten ren njutning. Om rummet bidrar mycket blir låten mer eller mindre ohanterbar och alldeles för hetsig.

[KarlXII]

Spännande. Bör man sitta på en obekväm stol när man njuter av detta. Krävs för trånga kalsonger?

[Tarzan]

Spännande. Bör man sitta på en obekväm stol när man njuter av detta. Krävs för trånga kalsonger?

Helst ska man sitta med benen uppe på soffbordet en kall vinterdag utan strumpor. Med det vill man att ena benet ska somna samtidigt som man fryser om fötterna utan att vilja röra sig på grund av pirrandet det kommer leda till.

[petersteindl]

Här är Frippe d v s Bengt Nordström. Ett Stockholmsoriginal. Han börjar lira vid ungefär 6 minuter.



På den tiden det begav sig såg jag honom ofta på Skivspåret. Jag har för det mesta lite svårt för hans spel.

Här är dock ett stycke som jag verkligen gillar och som jag lyssnat på en hel del under åren.



Då det var dags att utvidga musiken åt det konstiga hållet så var det bara att styra kosan till Stig Carlsson.

Denna skiva Archie Shepp Fire Music hänvisade jag dock till i mitt första samtal med Stig och Stig gillade det.
Här är en annan låt från denna skiva.



Det är faktiskt en klassiker inom Jazz Avant Garde.

Mvh
Peter

[darkg]

Lyssnar du på musik hemma som du inte enkelt tar till dig? ... Jag övar mig litet då och då ...

Ungefär så. Mest är det som med böcker - jag skaffar eller antecknar pretentiösa, svåra eller disharmoniska saker, sen sitter jag och lyssnar på samma sak som för tjugo år sedan och läser om nån gammal deckare.

Men med musiken provar jag absolut någorlunda djärvt, tidvis, med bra utdelning.

Men även bekanta sorter kan behövas tas i små doser vid rätt tillfälle, det är inte bara obekantheten som är grejen, en del musik är helt enkelt jobbigare i sig. Där liknar det litteratur. Det tyngre kan vara värt mödan, men är inte alltid det rätta.

[darkg]

Sen finns det en sorts sweet spot mellan det tråkiga och det jobbiga... där förtrogenheten kan modulera båda dessa variabler åt båda håll

[Nattlorden]

Det här tycker jag är bra, men jag kan inte undvika att bli obekväm samtidigt:
https://vimeo.com/112686941

eller
https://vimeo.com/111113746

[Svante]

Med åren har jag accepterat att jag inte passar ihop med viss musik, och det har fått mig att passa ihop med mer musik.

Konstigt, men så är det.

[PerStromgren]

Tack för era exempel, det gav mig en intressant vinkel på frågan! Peters exempel är helt i linje med mina egna av vad det innebär att vara utanför sin komfortzon. De elektroniska har helt andra kvaliteter, där jag finner stor trygghet i den tydligt markerade rytmen, som gör att musiken ovanpå tål mycket mer. Motsvarighetn i jazzsammanhang är stycken där kompet ligger kvar under solisten med en tydlig puls, det gör tämligen utfreakade solon lite mer lättilgängliga.

Här är ett verk som jag hörde i min ungdom och blev stämplat "olyssningsbart", men som jag på senare år tagit till mig, om än inte som skvalmusik.

Ingvar Lidholm, Nausikaa ensam

Finns exempel från pop och rockvärlden?

[Ronnie]

Nej... höll jag på att svara. Det enda undantaget, på sätt och vis, är Bartoks Sonat för två pianon och slagverk. Älskar den trots att han får mig att hoppa till flera gånger i början. Precis som med en otäck skräckfilm spänner jag mig och försöker räkna ut när överraskningskrascherna ska komma, och misslyckas alltid. Skön effekt av skräcken dock

[Almen]

Lyssnar du på musik hemma som du inte enkelt tar till dig?

Jag brukar ibland lyssna på musik som ligger litet bortom det jag förstår, som t.ex. modern (och inte så modern) konstmusik där musiken kan vara tämligen disharmonisk och på andra sätt skava. Möjligen kan jag lättare uppskatta den nu, än när jag var yngre. Jag övar mig litet då och då, för att kolla om jag utvidgat mitt område.

Exempel på sådant som ligger i utkanten kan vara verk av Sven-David Sandström och Ingvar Lidholm. Eller något jag borde lätt kunna tillägna mig, Bartok stråkkvartett 3 och 4. Femman och sexan är mycket mer nära, av någon anledning.

Hur gör du? Sorterar bort det obekväma, eftersom det finns så mycket bekväm musik? Eller utmanar du dig? Eller tycker du musik ska vara obekväm?

Jag har gått åt bägge hållen faktiskt, lyssnar numera både på simplare och svårare musik. Tidigare spånade jag in på lagom svår musik (dit jag räknar även Lidholm et al), typ Sjostakovitj, Chick Corea, Gentle Giant, sjuttiotals-Zappa, etc., men numera lyssnar jag mycket på både sådant jag tidigare tyckte var för konstigt (typ Mahavishnu, Synclavier-Zappa, Xennakis, Nörgård) och sådan jag tyckte var för enkelt (Donald Fagen, EWF, NiN).

Musik skall inte vara på bara ett sätt, det kan vara allt möjligt.

[KarlXII]

Det som är obekvämt för vissa, kanske olidligt i vissa fall, är säkert rena njutningen för andra.

Ni som säger er lyssna på obekväm musik: Är det verkligen så obekvämt? Sitter ni och plågar er? Isåfall: varför?

[Almen]

Ni som säger er lyssna på obekväm musik: Är det verkligen så obekvämt?

Nä.

[Bill50x]

Tack för era exempel, det gav mig en intressant vinkel på frågan! Peters exempel är helt i linje med mina egna av vad det innebär att vara utanför sin komfortzon. De elektroniska har helt andra kvaliteter, där jag finner stor trygghet i den tydligt markerade rytmen, som gör att musiken ovanpå tål mycket mer. Motsvarighetn i jazzsammanhang är stycken där kompet ligger kvar under solisten med en tydlig puls, det gör tämligen utfreakade solon lite mer lättilgängliga.

Här är ett verk som jag hörde i min ungdom och blev stämplat "olyssningsbart", men som jag på senare år tagit till mig, om än inte som skvalmusik.

Ingvar Lidholm, Nausikaa ensam

Finns exempel från pop och rockvärlden?

Detta är just sådan musik jag kan lyssna på just för att den är lite "skavande". När jag lyssnar på detta dras tankarna i viss mån till Schnittkes - Es geschah https://play.spotify.com/track/2rkYpNwSemGgvo3MSusIS7 eller (K)ein Sommernachtstraum https://play.spotify.com/track/3wqyQFeCkvnmcdhRR035Kq. Den senare börjar så fint och smekande för att sedan transformeras som en riktig skräckis.

/ B

[Bill50x]

Det som är obekvämt för vissa, kanske olidligt i vissa fall, är säkert rena njutningen för andra.

Ni som säger er lyssna på obekväm musik: Är det verkligen så obekvämt? Sitter ni och plågar er? Isåfall: varför?

Obekvämt kan det vara på flera sätt. Tex att man blir orolig för vad övriga boende i hushållet ska tycka...

/ B

[petersteindl]

Det som är obekvämt för vissa, kanske olidligt i vissa fall, är säkert rena njutningen för andra.

Ni som säger er lyssna på obekväm musik: Är det verkligen så obekvämt? Sitter ni och plågar er? Isåfall: varför?

Det är självklart att man skall plåga sig under späkning och klagorop. Spyhinken måste finnas framtagen. Alla dragspelsfilter måste vara frånkopplade och en Hellströmafton skall vara bokad.
Per får gotta sig med Läderlappen.

Med ytterst plågsamma hälsningar
Peter

[PerStromgren]

Sitter ni och plågar er? Isåfall: varför?

Ja, där är själva kärnfrågan. Varför gör man detta?

Ett skäl kan vara att man på detta sätt breddar urvalet av musik, förstås. Ett annat kan vara att man vill på något komma framåt i sitt lyssnande; man tror att det olyssningsbara innehåller något man ännu inte förstått är intressant.

Du, själv, KXII? Mest medhårsmusik?

[i]

När jag är på det humöret. Och det kan variera från läge "låter ju lite intressant trots allt" till läge "är spisplattan verkligen på, känna efter".

[hifikg]

Tack för Archie, Peter, den måste jag få min hökare att ta hem

[BORIS]

Nä, sådana snobberier försöker jag hålla mig ifrån. Inom alla områden

Finns det inget jag uppskattar tvingar jag mig inte heller att försöka uppskatta det.
Finns det däremot något jag uppskattar kan det vara precis hur obekvämt som helst.

[PerStromgren]

Finns det inget jag uppskattar tvingar jag mig inte heller att försöka uppskatta det.
Finns det däremot något jag uppskattar kan det vara precis hur obekvämt som helst.

Ge ett exempel på något som du uppskattar som är rejält obekvämt, men du lirar hemma med glädje! Har något blivit mindre obekvämt när du lirar det ofta? Det är alltid intressant att höra hur det är för andra.

PS. Jag måste fundera på det där med snobberier, kanske har du en poäng där?

[Nattlorden]

Ni som säger er lyssna på obekväm musik: Är det verkligen så obekvämt? Sitter ni och plågar er? Isåfall: varför?

Det kan finnas ljud i musiken som skär i öronen så man nästan tror man kommer att få huvudvärk (medvetna ljud, inte bara dålig mastering), det kan finnas tonala klanger som totalt går emot allt man förväntar sig, det kan komma baspartier som trycksätter rummet så man nästan tappar andan... Sen när det är klart och tyst... Men hjärtat klappar tungt och hjärnan undrar "vad var det där? Det var plågsamt stundtals men ändå bra... Riktigt bra.... " och så blir mat glad och mätt och nöjd...

Varför sätter folk sig i en berg-och-dalbana eller något som snurrar runt så de blir yra eller är tacksamma att de inte fick ha glasögonen på i nedsläppet eftersom de upptäckte de var mer höjdrädda än de trodde? För att det blir en upplevelse.
Den mesta musiken är bra/trevlig... Men sällan en upplevelse som får en skakig...

[lennartj]

Min första termin som ung student i Göteborg drabbades jag 1971 av Sun Ra som skulle ha konsert på kåren.
Efter mycket strul bl.a. med hans 115 V 60 Hz elektronik, brakade spektaklet lös vid 20:30 med 17 musiker, 5 dansare, projektioner mm. efter 6 nummer slutade de och blev inapplåderade för ett extranummer, då var klockan 23:30 och även extranumret var ca. en halvtimma. En hisnande upplevelse!
Redan då förflyttades min tröskel för "obekväm musik" en bra bit.
Sedan dess har jag upplevt ytterligare tre konserter med Sun Ra, den sista borde jag avstått då både han själv och hans Galactic Arkestra bara var en spillra av vad de hade varit, tragiskt, men han hade väl ingen pensionsförsäkring.
På senare tid har jag bl.a. utforskat Drone och annat mer eller mindre obskyrt på skiva.

[darkg]

Jag måste fundera på det där med snobberier, kanske har du [Boris] en poäng där?

I mitt fall är det definitivt ett mått snobberi med i bilden. Att vägra ta den risken vore väldigt konformistiskt. Men att söka efter kvaliteter i det man spontant eller tidigare har ratat tror jag är hälsosamt.

[sprudel]

Vissa former av jazz uplever jag artisterna spelar helt för sig själva, och inte för en utomstående lyssnare. Att det är en privat och intim form av umgänge och innehåller en kommunikation som man inte får tillgång till.
Men jag skulle gärna vilja vara med om jag var en rackare på saxofon.

[Nattlorden]

[PJo]

Nästan alltid får jag höra: "Va faan lyssnar du på?" Så jag lyssnar nog på obekväm musik.

[PerStromgren]

Nästan alltid får jag höra: "Va faan lyssnar du på?" Så jag lyssnar nog på obekväm musik.

För andra ja, men lyssnar du på sådant som du själv är obekväm med? Det var främst det jag skulle vilja diskutera.

[Tarzan]

Kan vi inte få igång en definitionsdebatt snart?

Att se på skräckfilm är ju tänkt att skapa obehag, någonting man skulle kunna kalla en ganska obekväm känsla. En bra skräckfilm är ofta bra eftersom den lyckas skapa just obehag, men personer som gillar skräckfilm känner sig snarare bekväma med att titta på den...

Mitt förslag:
Känna sig obekväm med = någonting man inte vill. Att självmant vilja lyssna på någonting en inte vill lyssna på borde väl vara omöjligt per definition?

Någonting är obekvämt = (i det här sammanhanget) någonting som skaver på grund av någon norm som bryts vad gäller harmoni, rytm, komposition eller någonting annat man lärt sig bli van vid. Att lyssna på sådant betyder ju egentligen bara att man utforskar genrer man inte är så van vid, kanske mest för att man är nyfiken.

Jag har iofs inte kollat upp vad saob säger

[lennartj]

Mitt förslag:
Känna sig obekväm med = någonting man inte vill. Att självmant vilja lyssna på någonting en inte vill lyssna på borde väl vara omöjligt per definition?

Nej, varför det?
Som "Nattis" redan nämnt är det ju många människor som frivilligt åker bergochdalbana, och jag kan lägga till exempelvis bungyjump.
PerStromgren nämnde snobberi i sammanhanget, och bungyjumpare (heter det så?) får väl oftast något slags diplom som en del ramar in och sätter upp åtminstone medan aktiviteten har nyhetens behag.

[BosseS]

Jag skulle inte använda ordet obekväm, det har aldrig lockat. Men däremot lockar svårbegriplig musik, att försöka förstå och hitta den röda tråden. Det praktiseras dock sällan, men Henryk Gorecki's andra symfoni snurrar en hel del (finns av någon anledning inte på spottan ) S-D Sandström är en idiot...

[PerStromgren]

Jag skulle inte använda ordet obekväm, det har aldrig lockat. Men däremot lockar svårbegriplig musik, att försöka förstå och hitta den röda tråden. Det praktiseras dock sällan, men Henryk Gorecki's andra symfoni snurrar en hel del (finns av någon anledning inte på spottan ) S-D Sandström är en idiot...

Härligt, Bosse!

Vad jag ville åt med termen är musik som det tar emot att lyssna till, vilket ofta också innebär att den är svårbegriplig. För mig är det en del väldigt populär och lättlyssnad musik rent svårbegriplig...

[Bill50x]

Jag skulle inte använda ordet obekväm, det har aldrig lockat. Men däremot lockar svårbegriplig musik, att försöka förstå och hitta den röda tråden. Det praktiseras dock sällan, men Henryk Gorecki's andra symfoni snurrar en hel del (finns av någon anledning inte på spottan ) S-D Sandström är en idiot...

Yepp svårbegriplig är ett bättre ord, i alla fall om jag tolkat TS fråga rätt. Men varför kallar du Sandström för en idiot? Svår musik, javisst. Men idiot?

/ B

[Nattlorden]

Låter som man behöver lyssna på Sandström. "Tack" för tipset.

Första besynnerliga/småjobbiga jag blev utsatt för var nog Ralph Lundsten "Horrorscope".

[BosseS]

Kanske för att mitt förstånd aldrig någonsin kommer att nå de dimensioner Sandström rör sig i Men det är baserat på minst 20 år gamla minnen av Requiem, har inte försökt nå honom idag, och tänker nog inte försöka, det finns så mycket annat som låter intressant och som jag skulle vilja utforska, Messiaen, Adams, Bryars, Honegger. Det är ju också väldigt personligt, har t.ex aldrig förstått mig på Miles Davis.

[hifikg]

Kanske för att mitt förstånd aldrig någonsin kommer att nå de dimensioner Sandström rör sig i Men det är baserat på minst 20 år gamla minnen av Requiem, har inte försökt nå honom idag, och tänker nog inte försöka, det finns så mycket annat som låter intressant och som jag skulle vilja utforska, Messiaen, Adams, Bryars, Honegger. Det är ju också väldigt personligt, har t.ex aldrig förstått mig på Miles Davis.

Miles har ju gjort musik av milesvid olika karaktär, nästan ingen kan låta bli att gilla Tutu, medan en del andra verk är lite mer svårtillgängliga utan träning. Träningen är emellertid en njutning och platsar inte i en tråd om obekväm musik. Åke Hodell har en del tyckt vara obekväm, men hans epos Spirit of Ecstasy, Racing Car Opera, är lätt att ta till sig, så det beror på och beror på mycket, som en känd profil brukar uttrycka det.

[Max_Headroom]

Exempel på musik som gör mig obekväm (eller illamående):

[ YouTube ]

Exempel på musik som jag tycker blir intressant på grund av att den är obekväm på något sätt att lyssna på:

[ YouTube ]

Den där första sög ju tredjeklassens halvhårda älgballe. Exempel 2 var ju inte någon höjdare heller, men klart med njutbar än den första.

Tja, en del av den muzak jag lyssnar på är ju inte alltid så jävla lättillgänglig den heller. En del synth och sånt som nog många tycker är kontigt, även om det inte är extremt på något sätt. En del jazz och nästan-jazz kan nog också få många att skruva på sig så att säga.

[Max_Headroom]

Finns exempel från pop och rockvärlden?

Smörig hissmussik jämfört med annat i tråden. Skramligt med orginell sång för att vara pop. Ingen försöker ens att hålla ton. Det är inte meningen heller.
Absolut Spitzen klasse AAA+ om man frågar mig. Otroligt snyggt.

https://www.youtube.com/watch?v=h4_7V3sx1N0

Propaganda - JEWEL
Kodord: Synclavier

Samma komposition finns i massor av varianter.

[phloam]

Jag började lyssna på Cabaret Voltaire nån gång i början på 80-talet och föll totalt för "The Crackdown" som är en sån där totalt helgjuten LP. Detta ledde till att jag ville utforska precis allt de gjort, och deras många olika stilar och kompromisslöshet gjorde att man lärde sig att lyssna på sådant som inte var lätt att ta till sig med en gång - tills man insåg att "det måste fan vara så här!" och att det ofta var just "obekväma" element i musiken som gjorde det så briljant.

[phloam]

Man får ju skilja på smakmässigt obekvämt (sånt man inte gillar) och formmässigt obekvämt (musik som är "jobbig" men bra).

[CODY]

föll totalt för "The Crackdown"

Det är lätt hänt

[PerStromgren]

Kanske för att mitt förstånd aldrig någonsin kommer att nå de dimensioner Sandström rör sig i Men det är baserat på minst 20 år gamla minnen av Requiem, har inte försökt nå honom idag, och tänker nog inte försöka, det finns så mycket annat som låter intressant och som jag skulle vilja utforska, Messiaen, Adams, Bryars, Honegger. Det är ju också väldigt personligt, har t.ex aldrig förstått mig på Miles Davis.

Jag tycker att du ska ge Sandström en andra chans. Jag tänkte på vår dialog när jag var på bibblan idag och tog med The High Mass hem, som jag nyss lyssnat färdigt på. Den är jäkligt bra, måste jag säga! Påminner om Pärt i de svaga partierna.



PS. Det fanns två exemplar, ett kvar till dig!

PPS. Ligetis cellokonsert kom också med hem, ett verk jag inte rekommenderar någon att ha som bakgrund till sitt cocktailparty...

[BosseS]

Tack för tipset, jag ska fundera på saken, kanske infaller rätt sinnesstämning så småningom.

[Zeeall]

Det händer väl att jag lyssnar på Drone Metal eller väldigt extrem metal som Anaal Nathrakh


Sunn o))) - Agartha
https://www.youtube.com/watch?v=6akow0G-2HY

Anaal Nathrakh - You Can't Save Me, So Stop Fucking Trying
https://www.youtube.com/watch?v=8yKJT2AU8ZY


Oftast orkar jag inte med mer än en eller två låtar...

[Max_Headroom]

En halvhård låt är ju annars Aphex Twin Twins "Come to Daddy".
Väldigt långt ifrån sockersöt pop. Antagligen ungefär så obehaglig som jag inbillar mig att den var tänkt.

https://www.youtube.com/watch?v=h-9UvrLyj3k

[KarlXII]

Det spelades någon dansbandslåt på en TV-reklam nyss. Nånting med saxofon, oklart vilket band, kanske Jan-Börjez eller liknande.
Det var mycket obekvämt. Slog omedelbart av ljudet så jag får nog svara "nej" på topic.

[lennartj]

Här är ett litet bolag som distribuerar nästan uteslutande "obekväm" musik
http://www.dronerecords.de/download/Newsflash15-12.pdf
Jag brukar beställa en hög riktigt obskyra skivor från dem en gång om året.
De har t.o.m.skivor från svenska Fylkingen som jag inte hittat någon annanstans, t.ex.
Ilmar Laaban: "Ankarkättingens slut är sångens början"
S-D Sandström kan slänga sig i väggen!

Drone Records
Non-Entertaining-Muzak
LABEL and MAIL-ORDER for
EXPERIMENTAL DRONE - DARK AMBIENT - TRANSCENDENTAL - INDUSTRIAL & NOISE
ELECTRO-ACOUSTIC - FIELD RECORDINGS - IMPRO - MODERN CLASSIC
Explorer 7"- vinyl-series of international artists with hand- or selfmade covers (1993-2011)

[petersteindl]

Har ni hört Dragspelskonsert no 4 i giss dur av Sten Broman?

[PerStromgren]

En halvhård låt är ju annars Aphex Twin Twins "Come to Daddy".
Väldigt långt ifrån sockersöt pop. Antagligen ungefär så obehaglig som jag inbillar mig att den var tänkt.

https://www.youtube.com/watch?v=h-9UvrLyj3k

Jag håller med, detta är en typ av musik som åtminstone jag inte klarar så länge. Som tur är, är det heller inte en musiktyp som jag längtar efter att kunna förstå.

PS. Zeall, dina exempel var inte heller så sockersöta!

[shifts]

Aphex Twins-låt har åldrats rätt mycket känner jag när jag lyssnar på den nu och den chockverkan den hade på mig som ung tjugoåring är inte fullt så stor längre. Tycker den är hyfsat ordinär faktiskt, utan att spela Allan.

[shifts]

Att se på skräckfilm är ju tänkt att skapa obehag, någonting man skulle kunna kalla en ganska obekväm känsla. En bra skräckfilm är ofta bra eftersom den lyckas skapa just obehag, men personer som gillar skräckfilm känner sig snarare bekväma med att titta på den...

När det kommer till andra kulturyttringar än musik så är det ok att låta sig skrämmas, känna sig obekväm, bli äcklad eller beröras med djupare känslor. Tänker mestadels på böcker, teater, ståuppkomik, filmer. När det kommer till musik så är detta inte alls lika utbrett, vilket jag finner mycket märkligt. Musik ska kittla och beröra/uppröra på samma sätt tycker jag och varför det nu inte är så förvånar mig. Har inget bra svar eller fundering på den frågan.


KTL - Last Spring: A Prequel: https://www.youtube.com/watch?v=Zdm1v4e97ms
Hela albumet på Spotify, rekommenderas: https://open.spotify.com/album/1q2M49uimaB6tHeYNfwtaa

Kreng - Depression: https://www.youtube.com/watch?v=kPIgeOvuGqk
Hela albumet på Spotify, rekommenderas: https://open.spotify.com/album/1IvVH8GppK7oTIVI9UYndi

Trepaneringsritualen & Sutekh Hexen ‎- One Hundred Year Storm: https://www.youtube.com/watch?v=c7by427QyjE

[Tarzan]

Att se på skräckfilm är ju tänkt att skapa obehag, någonting man skulle kunna kalla en ganska obekväm känsla. En bra skräckfilm är ofta bra eftersom den lyckas skapa just obehag, men personer som gillar skräckfilm känner sig snarare bekväma med att titta på den...

När det kommer till andra kulturyttringar än musik så är det ok att låta sig skrämmas, känna sig obekväm, bli äcklad eller beröras med djupare känslor. Tänker mestadels på böcker, teater, ståuppkomik, filmer. När det kommer till musik så är detta inte alls lika utbrett, vilket jag finner mycket märkligt. Musik ska kittla och beröra/uppröra på samma sätt tycker jag och varför det nu inte är så förvånar mig. Har inget bra svar eller fundering på den frågan.

Spoiler:

Visa

KTL - Last Spring: A Prequel: https://www.youtube.com/watch?v=Zdm1v4e97ms
Hela albumet på Spotify, rekommenderas: https://open.spotify.com/album/1q2M49uimaB6tHeYNfwtaa

Kreng - Depression: https://www.youtube.com/watch?v=kPIgeOvuGqk
Hela albumet på Spotify, rekommenderas: https://open.spotify.com/album/1IvVH8GppK7oTIVI9UYndi

Trepaneringsritualen & Sutekh Hexen ‎- One Hundred Year Storm: https://www.youtube.com/watch?v=c7by427QyjE

Jag tror det har att göra med att musik har blivit någonting man gör under tiden. Under tiden man transporterar sig, under tiden man pluggar/jobbar, under tiden man lagar mat ... För att verkligen tillgodogöra sig en stämning tror jag man måste ägna mediet mer uppmärksamhet än ett bakgrundsljud eller soundtrack. I och med vinylens (stundande?) återkomst kanske folk börjar ägna sig åt att sitta och lyssna på musik på ett annat sätt, vilket kanske skapar förutsättningar för en mer stämningorienterad musik jämfört med den nu rytm/melodiorienterade? många kanske där hehe

[hifikg]

Jag var nära nog jazzhatare innan jag plötsligt och oförutsett började lyssna mer på jazz än något annat. Så en dag bestämde jag mig för att lära mig att lyssna på opera, något som jag alltid hade haft svårt för. Sprang till Norrmalmstorg och införskaffade Prokofjevs 33:e opus på en trippel-LP som jag, skam till sägandes, inte tagit mig igenom än *s*. Fast opera lyssnar jag gärna på, en utmaning som var väl värd underkasta sig, tycker jag. Idag skulle det väl vara någon form av hip-hop för att motsvara, men jag känner inget behov av det. Än.

För övrigt lärde jag mig dricka whisky på samma sätt, dvs jag (egentligen en polare) "tvingade" mig fast jag egentligen inte alls tyckte det smakade gott. Att jag inte tyckte det var gott är något jag inte kan förstå idag.

[PerStromgren]

För övrigt lärde jag mig dricka whisky på samma sätt, dvs jag (egentligen en polare) "tvingade" mig fast jag egentligen inte alls tyckte det smakade gott. Att jag inte tyckte det var gott är något jag inte kan förstå idag.

Det är precis det jag hoppas uppnå med mitt lyssnande på - vad jag tycker nu - obekväm musik!

[Nattlorden]

För övrigt lärde jag mig dricka whisky på samma sätt, dvs jag (egentligen en polare) "tvingade" mig fast jag egentligen inte alls tyckte det smakade gott. Att jag inte tyckte det var gott är något jag inte kan förstå idag.

Vad var det för skrot de tvingade i dig? Jag hade inte tyckt om någon annan alkohol någon erbjudit, men när man fick en riktig single malt så nappade i alla fall jag på direkten...

[hifikg]

För övrigt lärde jag mig dricka whisky på samma sätt, dvs jag (egentligen en polare) "tvingade" mig fast jag egentligen inte alls tyckte det smakade gott. Att jag inte tyckte det var gott är något jag inte kan förstå idag.

Vad var det för skrot de tvingade i dig? Jag hade inte tyckt om någon annan alkohol någon erbjudit, men när man fick en riktig single malt så nappade i alla fall jag på direkten...

Jag var lite mer svårflirtad *s*, samma med opera faktiskt, det tog rätt lång tid innan jag lyssnade igenom en hel sådan. Även idag insuper jag opera i ganska små mängder, men det är nog mest av lathet. Whisky insuper jag i lite större mängd. Om man nu kan jämföra så.

[Nattlorden]

För övrigt lärde jag mig dricka whisky på samma sätt, dvs jag (egentligen en polare) "tvingade" mig fast jag egentligen inte alls tyckte det smakade gott. Att jag inte tyckte det var gott är något jag inte kan förstå idag.

Vad var det för skrot de tvingade i dig? Jag hade inte tyckt om någon annan alkohol någon erbjudit, men när man fick en riktig single malt så nappade i alla fall jag på direkten...

Jag var lite mer svårflirtad *s*, samma med opera faktiskt, det tog rätt lång tid innan jag lyssnade igenom en hel sådan. Även idag insuper jag opera i ganska små mängder, men det är nog mest av lathet. Whisky insuper jag i lite större mängd. Om man nu kan jämföra så.

Skaffa ett abonnemang på närmsta opera... Det är så jag tillgodogör mig mitt huvudsakliga behov... En biljett till alla förställningar på Malmö Opera de senaste 25 åren (c:a) - och samma stol.

[PerStromgren]

Jag var lite mer svårflirtad *s*, samma med opera faktiskt, det tog rätt lång tid innan jag lyssnade igenom en hel sådan. Även idag insuper jag opera i ganska små mängder, men det är nog mest av lathet.

Får jag tipsa om något lättlyssnat att börja med, då? Listan toppas av Bizets Carmen och Mozarts Trollflöjten. Bägge finns som utmärkta spelfilmer, som alternativ. Bägge operor har ett flertal hits du säkert känner igen.

Efter ett tag drämmer du i dig Wagner som om du aldrig gjort annat!

[Nattlorden]

Efter ett tag drämmer du i dig Wagner som om du aldrig gjort annat!

hela Götterdämmerung kommer att öppna sig för honom...

[hifikg]

Jag lyssnar på Wagner, men inte så ofta, och jag uppskattar musiken, men den kräver mer engagemang av mig som lyssnare än mycket annat och jag e ju lat av naturen *s*. När jag får en tyst projektor ska jag se många fler operor än jag gör idag. Närmaste operahus ligger vid Gustav Adolfs Torg och dit tar det nästan en timma att åka (och lika lång tid att hitta en parkering).

[PerStromgren]

Jag lyssnar på Wagner, men inte så ofta, och jag uppskattar musiken, men den kräver mer engagemang av mig som lyssnare än mycket annat och jag e ju lat av naturen *s*. När jag får en tyst projektor ska jag se många fler operor än jag gör idag. Närmaste operahus ligger vid Gustav Adolfs Torg och dit tar det nästan en timma att åka (och lika lång tid att hitta en parkering).

Ta bilen till Västerås och sätt dig på tåget, då, din lata typ!

[hifikg]

Jag lyssnar på Wagner, men inte så ofta, och jag uppskattar musiken, men den kräver mer engagemang av mig som lyssnare än mycket annat och jag e ju lat av naturen *s*. När jag får en tyst projektor ska jag se många fler operor än jag gör idag. Närmaste operahus ligger vid Gustav Adolfs Torg och dit tar det nästan en timma att åka (och lika lång tid att hitta en parkering).

Ta bilen till Västerås och sätt dig på tåget, då, din lata typ!

Då måste jag ju GÅ ända upp till Gustav Adolfs Torg, flera hundra meter, åker jag runt ett par timmar kan jag parkera framför entrén. Jag måste på allvar ta mig i kragen och besöka Kungliga Operan, har inte varit där fast de öppnade redan 98... 1898, skamligt. Nog med sidospår nu

[sprudel]

Vissa alster tar det tid att komma överens med, då får man inte ge sig.
Jag hade lite svårt för The Wall när den kom, tro det eller ej. Nu hör den till favoriterna och jag hittar nya intryck nästan varje gång jag lyssnar.

[petersteindl]

Jag var lite mer svårflirtad *s*, samma med opera faktiskt, det tog rätt lång tid innan jag lyssnade igenom en hel sådan. Även idag insuper jag opera i ganska små mängder, men det är nog mest av lathet.

Får jag tipsa om något lättlyssnat att börja med, då? Listan toppas av Bizets Carmen och Mozarts Trollflöjten. Bägge finns som utmärkta spelfilmer, som alternativ. Bägge operor har ett flertal hits du säkert känner igen.

Efter ett tag drämmer du i dig Wagner som om du aldrig gjort annat!

Per, börja med Läderlappen



Fortsätt med Glada änkan



Därefter kan du börja steppa loss med Greven från Luxemburg.



Mvh
Peter

[lennartj]

Om åtskillig musik kan man säga att den upplevs bäst live, men jag tycker det gäller opera mer än all annan musik. Operor kan vara mycket svårsmälta utan den visuella komponenten, men trots det, mycket hellre opera än operett för min del. Under mycket lång tid var jag ungefär lika (o)förtjust i operett som i svensk dansbandsmusik. Vissa kan tycka att det är en form av kultursnobberi, och jag säger inte emot i så fall utan konstaterar bara faktum.

[Nattlorden]

Om åtskillig musik kan man säga att den upplevs bäst live, men jag tycker det gäller opera mer än all annan musik. Operor kan vara mycket svårsmälta utan den visuella komponenten, men trots det, mycket hellre opera än operett för min del. Under mycket lång tid var jag ungefär lika (o)förtjust i operett som i svensk dansbandsmusik. Vissa kan tycka att det är en form av kultursnobberi, och jag säger inte emot i så fall utan konstaterar bara faktum.

Snobb! Då hade väl en musikal tagit livet av dig då, eller?

Vad det gäller 'min' Opera så tror jag nog att det är utbudet av operett och musikal som sponsrar möjligheten att få se opera, och dessutom blir det ju en inkörsport för folk att lära sig uppskatta opera, så jag skulle aldrig säga ett ont ord om operett själv. En hel del av dem, troligen för att de skrivits senare, har dessutom en betydligt bättre story/intrig än många operor har, så om man ser på helhetsupplevelsen så kan den vara mer tillfredställande om man tar alla plan i beaktande - inte bara det musikaliska. Personligen tycker jag det är korkat att sätta etiketter mer indelat än att skilja teater från musikteater. Om Mozart hade haft dagens möjligheter, hur tror du/ni då att Trollflöjten hade låtit? Inte tusan tror jag att han nöjt sig med en klassisk operaorkester.... (Nu har jag dock hört Papageno på skånska inåkande på en flakmoppe och det tror jag nog Herr Wolfgang Amadeus skrattade gott åt där uppe...)

[Panelguy]

Frank Zappa är en sådan figur som jag alltid tänkt att jag borde kunna ta till mig, men det går bara inte. Ger upp varje gång. Ligger för långt bortom mina referensramar.

Jag brukar rekommendera Over-Nite Sensation för de som har svårt att ta till sig Zappa. Själv har jag svårt för tidiga Weather Report.

[PerStromgren]

Om åtskillig musik kan man säga att den upplevs bäst live, men jag tycker det gäller opera mer än all annan musik. Operor kan vara mycket svårsmälta utan den visuella komponenten, men trots det, mycket hellre opera än operett för min del. Under mycket lång tid var jag ungefär lika (o)förtjust i operett som i svensk dansbandsmusik. Vissa kan tycka att det är en form av kultursnobberi, och jag säger inte emot i så fall utan konstaterar bara faktum.

Me, too, Lennart.

[PerStromgren]

Per, börja med Läderlappen

Fortsätt med Glada änkan

Därefter kan du börja steppa loss med Greven från Luxemburg.

Mvh
Peter

Nu har jag givit dem en ärlig chans! Det hjälpte inte...

Läderlappen inleder ju fint i ouvertyren, men det spårar snart ur med Strauss-trummis och allt! Inte tusan visste jag att Domingo kunde vifta, jag har bara hört honom sjunga! Kan han bara tre-takt, förresten?

Glada Änkan är ju bara en massa punch- och snapsvisor! Och bondkomik, som även Läderlappen verkar full av! Det känns litet som en fars på Wasan med spring i dörrar och allt.

Greven är bäst, men även där härskar poängterad tre-takt. Undras om det är det jag vänder mig emot?

Nåja, det går allt att lyssna på. Detta är inte obekväm musik i den mening jag själv lägger i ordet. Men det visste du, du tog bara chansen att retas litet. Men sån't kan komma i retur.

[Nattlorden]

Vafalls? Är du valshatare? Hur gick det på bröllopet då??

Wienervals är bland det underbaraste som finns att dans, btw.

[PerStromgren]

Vafalls? Är du valshatare? Hur gick det på bröllopet då??

Wienervals är bland det underbaraste som finns att dans, btw.

Jo, så är det nog. Ingen vals, vi är inte den typen. Nej, inte i min värld, sorry!

Förresten, jag gillar tretakt i jazzsammanhang!

[Nattlorden]

Vafalls? Är du valshatare? Hur gick det på bröllopet då??

Wienervals är bland det underbaraste som finns att dans, btw.

Jo, så är det nog. Ingen vals, vi är inte den typen. Nej, inte i min värld, sorry!

Förresten, jag gillar tretakt i jazzsammanhang!

Ok. Min och fruns bröllopsvals:
https://www.youtube.com/watch?v=ateQQc-AgEM

[lennartj]

Som tidigare sagt bangar jag inte för obekväm musik och rekommenderar gärna de som annars spenderar en del pengar på diverse tweaks att som omväxling studera Drone Records utbud och våga bränna av en tusenlapp på ett antal obskyra fonogram. Spännande upplevelser väntar.
Det senaste året har jag faktiskt lyssnat på just sådan musik som nyss nämnts i tidigare inlägg och som är obekväm för mig, nämligen operett! En äldre pensionerad f.d. kollega donerade sin ganska lilla vinylsamling till mig och där finns några LP med Nicolai Gedda, som jag gillar, men han sjunger operett!
T.ex. Grevinnan Maritza, Greven av Luxemburg tillsammans med 1960-taletsTysk-/Österrikiska elit av operett-artister med gimten i ögat och häpnadsväckande musikalisk kvalitet. Jag blev nästan omvänd!

Min riktiga operafavorit är dock Puccinis Tosca och uppenbarligen även Sixten Ehrlings, så jag har
faktiskt varit med i operakören vid några konsertanta framföranden på Scandinavium under hans
ledning och bl.a. Nicolai Gedda och Ingvar Wixell som solister.

[Bill50x]

Frågan är hur man ska tolka "obekväm musik"? Det finns musikstilar som jag inte är speciellt förtjust i men jag skulle inte kalla dessa för obekväma av den anledningen. Operett, free-form-jazz, konservativ C&W tex. Obekväm musik är för mig sådan med mycket disharmonier, svåra taktbyten (och nej, det räcker inte med FZ's musik, det krävs mer) - som tex en del sk klassisk/seriös musik.

/ B

[PerStromgren]

Frågan är hur man ska tolka "obekväm musik"? Det finns musikstilar som jag inte är speciellt förtjust i men jag skulle inte kalla dessa för obekväma av den anledningen. Operett, free-form-jazz, konservativ C&W tex. Obekväm musik är för mig sådan med mycket disharmonier, svåra taktbyten (och nej, det räcker inte med FZ's musik, det krävs mer) - som tex en del sk klassisk/seriös musik.

Begreppet tog jag till i min fråga för att beskriva precis det du nämner. "... där musiken kan vara tämligen disharmonisk och på andra sätt skava. " skrev jag. Att musiken är tråkig och trivial räcker inte för att just jag ska kalla den obekväm. Heller inte att jag bara inte gillar den. Musiken ska vara jobbig att lyssna till, innan man tagit den till sig, om man nu lyckas med det.

Operett, som nämnts, är ett bra exempel på musik jag inte gillar, men jag inte kallar obekväm. Den är knappast heller vare sig tråkig eller trivial.

[Tarzan]

Någonting skaver tycker jag. Jag tror fortfarande inte man kan bortse från lyssnarens egen smak när man definierar vad som är obekvämt att lyssna på...

[Bill50x]

Någonting skaver tycker jag. Jag tror fortfarande inte man kan bortse från lyssnarens egen smak när man definierar vad som är obekvämt att lyssna på...

Självklart kan man inte bortse från det, det är ju bara lyssnaren som kan avgöra om det är obekvämt eller inte. Vad jag ville åt är att musik inte är obekväm för att man inte gillar genren/artisten. Enligt mitt sätt att se det, alltså. Tvärtom är det så att det jag kallar för obekväm musik är inom de genrer jag lyssnar på, alternativt någon artist som gör tex ett speciellt fonogram som är extra obekvämt men där jag gillar det mesta av dennes produktion. Zappa är ett bra exempel, Schnittke ett annat.

/ B

[PerStromgren]

Någonting skaver tycker jag. Jag tror fortfarande inte man kan bortse från lyssnarens egen smak när man definierar vad som är obekvämt att lyssna på...

Nej, absolut inte. Självklart är det olika musiktyper som är jobbigt att lyssna till för olika personer. Ett tydligt exempel är nog alla kompositörer som komponerar musik jag tycker är obekväm, inte tusan tycker de att det är jobbigt att lyssna på den egna musiken. Åtminstone av samma anledning som jag.

Ett annat exempel är att väldigt många av mina kompisar tycker att halva min skivhylla utgörs av obekväm musik...

[petersteindl]

Per, börja med Läderlappen

Fortsätt med Glada änkan

Därefter kan du börja steppa loss med Greven från Luxemburg.

Mvh
Peter

Nu har jag givit dem en ärlig chans! Det hjälpte inte...

Läderlappen inleder ju fint i ouvertyren, men det spårar snart ur med Strauss-trummis och allt! Inte tusan visste jag att Domingo kunde vifta, jag har bara hört honom sjunga! Kan han bara tre-takt, förresten?

Glada Änkan är ju bara en massa punch- och snapsvisor! Och bondkomik, som även Läderlappen verkar full av! Det känns litet som en fars på Wasan med spring i dörrar och allt.

Greven är bäst, men även där härskar poängterad tre-takt. Undras om det är det jag vänder mig emot?

Nåja, det går allt att lyssna på. Detta är inte obekväm musik i den mening jag själv lägger i ordet. Men det visste du, du tog bara chansen att retas litet. Men sån't kan komma i retur.

Hur är ditt kärleksförhållande till musikaler? Showboat t.ex. Eller Phantom Of the opera?

Mvh
Peter

[PerStromgren]

Hur är ditt kärleksförhållande till musikaler? Showboat t.ex. Eller Phantom Of the opera?

Jag bara hört enstaka nummer ur båda, och jag gillar Showboat-numren (Ol' Man River är bra!) bättre än POTA. Jag brukar undvika musikaler i görligaset mån, förutom West Side Story.

[lennartj]

Musikaler, nej bevare mig. Någon sådan har jag aldrig varit på på Göteborgsoperan!

[AndreasArvidsson]

Jag tycker om musikaler. Speciellt Phantom of the opera är något av en personlig favorit.

[PerStromgren]

Musikaler, nej bevare mig. Någon sådan har jag aldrig varit på på Göteborgsoperan!

Jag är en aning kluven, eftersom de kör en del musikal på Värmlandsoperan och jag gärna vill stödja dem. Jag brukar försöka skicka ditt min fru och son...

Nu senast körde de En Gentlemans Handbok i Kärlek & Mord, som tydligen var bra. En fars, dock.

Lennnart, på den här punkten är du och jag helt överens!

[Nattlorden]

American Idiot var alldeles lysande i Malmö, om man vill ha riktigt modern musikal ( Green Day ), tror den spela(t)s i Stockholm senare också.

[darkg]

Apropå live och opera lyssnade jag vid ett tillfälle på Lucia di Lammermoore, och hamnade längst fram. Hur pinsamt det än kändes stoppade jag fingrarna i öronen ett par gånger, galet högt! Ohemult! Otjänligt!

[Nattlorden]

Apropå live och opera lyssnade jag vid ett tillfälle på Lucia di Lammermoore, och hamnade längst fram. Hur pinsamt det än kändes stoppade jag fingrarna i öronen ett par gånger, galet högt! Ohemult! Otjänligt!

Glad jag har tionde rad då, för operan i sig själv är en väldigt trevlig tidig opera. Vill man bara ha ett kort klipp så rekommenderas att se 'Det Femte Elementet'.

[Max_Headroom]

Här är ett verk som jag hörde i min ungdom och blev stämplat "olyssningsbart", men som jag på senare år tagit till mig, om än inte som skvalmusik.

Ingvar Lidholm, Nausikaa ensam

Finns exempel från pop och rockvärlden?

Det här var inte så tokigt. Ganska "rakt på" och inga egentliga konstigheter.

För några veckor sedan plöjde jag igenom en del youtube-filmer om den norska Black Metal-scenen. Då fick man med en del musik av starkt varierande kvalitet. En del av musiken skulle nog somliga uppfatta som obehaglig, särskilt med tanke på att en förhållandevis stor andel av dom som framförde verken var obehagliga, på rikigt.

Men en del av musiken var riktigt bra också!
Den här t.ex:

[Hjalmar_Branting]

SVT sände en bra dokumentär om Norsk Black Metal,inget som faller mig hårt på läppen men intressant att se och höra personerna och storyn bakom.
Kanske fortfarande finns på SVT Play/Arkiv?Den var i 3 delar vill jag minnas.

[jogge]

SVT sände en bra dokumentär om Norsk Black Metal,inget som faller mig hårt på läppen men intressant att se och höra personerna och storyn bakom.
Kanske fortfarande finns på SVT Play/Arkiv?Den var i 3 delar vill jag minnas.

"Helvete – historien om norsk Black Metal" heter den.
https://www.svtplay.se/helvete-historien-om-norsk-black-metal

Jag började lyssna på genren några år efter första vågen och gillar mycket av det. Dock inte de som är riktigt "trve", som låter som kassa fritidsgårdsinspelningar. Att det var en klick ungdomar som startade upp det hela är ju häftigt. Dock inte de våldsamheter de höll på med samtidigt. Fler "normala", men dock obekväma band har tillkommit sedan dess.