phloam skrev:IÖ - omstart.
Ska jag alltså uppfatta det du hittils har uttryckt om "det musikaliska 90talet" (perioden ca 84 och ca 10 år framåt) som rent personliga åsikter?
Fört och främst (och för andra gången!) - varifrån har du fått idén at jag skulle kalla perioden 1984-1994 för "det musikaliska 90-talet"???
Jag har kallat perioden som ungefärligen sträcker sig från 1983/84 till 1993/94 för det musikaliska 80-talet. Ingeting annat.
Vad jag har sagt är alltså att tidstypisk musik med avseende på årtionden brukar släpa några år, således att musik från ett årtionden hänger kvar några år in på nästa. Konsekvensen är att femtiotalsmusiken spelades några år in på 60-talet, och så vidare.
Jag vet inte varför jag behöver repetera detta gång på gång, och du trots det skriver att jag hävdat något annat?
Svaret på din fråga är att det jag uttryckt om musik från olika perioder SJÄLVKLART BARA handlar om åsikter. Dock kan åsikterna ha orsaker, men orsakerna som sådana (hur musiken är uppbyggd m m) är aldrig skäl nog att underkänna den. Det som människor tycker är bra, är bra, för dom.
Jag har uttryckt både min personliga uppfattning om musiken ifråga, och min uppfattning om andras uppfattningar om musiken ifråga, och då har det antagligen framkommit (för dem som läst och förstått det jag skrivit) att jag tycker mig ha märkt att det är särdeles sällsynt att människor som inte var i den "toleranta åldern" under perioden 1984-1993, gillar den. I stort alltså. För jag hoppas jag inte behöver repetera flera gånger, att det givetvis finns massor av bra musik från alla perioder.
phloam skrev:Att jag överhuvutaget har diskuterat saken beror på att jag trodde att det gick att ha åtminstone en delvis objektiv syn på saken. Men det går alltså inte, menar du? Om det du sagt varit helt subjektiva värderingar så köper jag det, naturligtvis. Intressant att du tycker så. Men bara så jag vet, så att jag inte ensam argumenterar ur en "objektiv" synvinkel.
Är du säker på att du är ordentligt bekant med orden objektiv och subjektiv?
(Frågar i bästa välmening, för att i möjligaste mån effektivisera diskussionen. Det är ju rätt meningslöst att vi talar förbi varandra på grund av missförstånd om vad ord innebär.)
Jag har så vitt jag minns inte sett att du argumenterat någonting ur en objektiv synvinkel, bara att du argumenterat ur en subjektiv men kallat det du skrivit objektivt.
Det gör det självklart! Men de objektiva egenskaperna som finns är inte "bra" eller "dåligt" (som du t ex skrev om Mozarts musik). "Bra" och "dåligt" är värderingar, och sådana är SUBJEKTIVA egenskaper. De objektiva egenskaperna som kännetecknar musik är hur den är uppbyggd, hur snabbt den spelas, vilka instrument eller ljud som används för att bygga upp den, hur eventuell text går...
Det kan även vara ett objektivt faktum ATT människor, statistiskt sett tycker om viss musik, och att den sålt si och så mycket är också något som är objektivt. Men VAD de tycker om den (t ex "bra" eller "dåligt") är subjektivt, det vill säga åsikter.
Ok?
Så GLÖM alla ideer om att det någon tycker om musik är en objektiv beskrivning av musiken. Skriver någon att en låt är bra så betyder det att de tycker det. Inte ett dugg konstigt utan helt normalt språkbruk. Man behöver inte specificera att en subjektiv beskrivning är en åsikt, det ligger ju i dessa natur att vara det*.
Något som däremot är konstigt är om någon skriver att de inte gillar någon musik - som dock är bra! Det är ju 100% motsägelsefullt - i varje fall tills de berätta vad de menar med "bra", om det skiljer sig från vad de tycker.
De kanske t ex menar att musiken är populär, det vill säga att den bedöms vara bra av andra/många. Då är den kommersiellt bra (vilket inte är en åsikt utan ett faktum). Eller de kanske berättar att musiken är bra - eftersom den när den spelas i ladan får korna att mjölka mera. Då har de också definierat vad de menar med bra, som skiljer sig från deras åsikt om musiken som sådan ur lyssnarperspektiv.
Ok?
Vh, iö
