Ett begrepp som jag förknippar med "riktig" hifi är närvaro vid återgivningen av musik, ett begrepp som när det inträffar är betydligt mer upplyftande än vetskapen om en ofärgad återgivning av "whatever".
Så, gårdagens hifi-upplevelse bestod av en samlingsplatta med Monica Zetterlunds bästa någonting, inte den musik jag normalt sett lyssnar på.
Ljudet på skivan kan karaktäriseras som ofta bestående av bandbrus, mangnetbandsdistorsion och ibland överstyrda mikrofoner/mikförstärkare/mixrar MEN wow! vilken närvaro i ljudet! Och vilken pinpoint-stereoeffekt och djup ljudbild.
Självklart underlättar det att det är bra låtar, en oerhört skicklig vokalissa och duktiga musiker men ljudteknikern/teknikerna har verkligen gjort ett strålande jobb med den begränsade teknik man hade på den tiden.
Musiken ÄR verkligen i vardagsrummet, levande och andandes. Det är mer än man kan säga om nästan ALLA moderna inspelningar. Krasst känns det som om inspelningstekniken bara har gått bakåt sen 60-talet ... Jag vill minnas att jag tidigare haft liknande hifi-upplevelser med Frank Sinatras DECCA-inspelningar.
Som extrem kontrast råkade jag spela en Journey-skiva i samma veva, tala om att låta illa ur hifi-hänseende hehe typ 1dB dynamik på hela skivan. Rent och klart förvisso, men så o-kul ljudmässigt, även om jag är svag för vissa av Journeys låtar.
Visst har jag tidigare kört både BiS-skivor och Opus3, liksom High fidelitys demo-skivor mm mm, men det brukar sällan vara några upplyftande upplevelser rent musikaliskt även om ljudkvaliteten är på topp.
Finessen med att avnjuta Monica Zetterlund igår var att det var högklassig musik OCH bra ljud. Och då pratar vi inte om bra ljud som i låg distorsion, utan bra ljud som i magnifik ljudbild.
Normalt sett lyssnar jag nästan bara på progressiv hårdrock och metal, och visst finns det en hel del sådana skivor som har "imponerande" ljud typ Metallicas svarta men man undrar ibland om inte framför allt den progressiva hårdrocksgrenen skulle kunna ha en del att vinna på att studera ljudteknken som användes vid jazzinspelningar på 60-talet applicerad på modern musik? Har tex Pink Floyd någonsin haft bättre ljud än på "Dark side of the Moon" från 1973? Skulle inte tro det.
Då har jag delat med mig av gårdagens "hifi-flash"
