Visst är det så att många ljudtekniker är musiker, dock är inte alla lika misslyckade. En vän är utbildad kantor, för att ta ett exempel. En annan är f.d. basist i ett band som nyligen var ute på Europaturné. Det är dock antagligen mycket vanligare att man är misslyckad

Något annat som är rätt vanligt är att man börjar med att spela skivor någonstans, som discjockey. Jag höll på med lite sånt i mellanstadiet, men det var tekniken som var roligt då också, även om jag insåg det först fem år senare.
Hörseln mår finfint tack, ikväll var det inget teknikerarbete utan bara "humpjobb", d.v.s. man är där för att bära och liknande saker. Inte någon stor dos ansvar, men lite lön så man har råd med saker och ting. I torsdags var det dock lite teknikerjobb, jag avslutade en soundcheck. Riktigt liten lokal, mindre än 15 meter mellan väggarna på den långa ledden. Danslokal i vanliga fall. Jag skruvade mindre än tio minuter, åkte därifrån med ett tjut i öronen. Alldeles för starkt och skramligt för att det ska vara kul, och eftersom det inte var jag som skulle mixa bandet och hade något ansvar för att mixa så la jag mig inte i det hela. Det var dessutom första gången på det stället, då vill man inte röra upp alltför mycket. Nästa gång sätter jag i mina Bellmanproppar dock. Om bandet på scenen tio meter bort alla har proppar och klagar på dålig medhörning, varför ska inte jag få ha proppar i? Gitarristens stärkare var ju riktig rakt mot mitt ansikte dessutom, och spelade honom i knävecken. Konstigt att han inte hörde sig själv
Alla som håller på med ljud och ljus är precis lika bittra som jag dessutom, eller värre ibland t.o.m.!
Vi har en cello hemhemma för övrigt. Fioler, trumpet, klarinett, basfiol, tramporgel, flygel, nyckelharpa, flöjt och piano också. Bra att ha-grejor?

Common sense is not that common.