Instrumentval.

[Flint]

Du som är aktiv musiker, varför valde du det instrument du spelar?
Eller sångare, varför blev det just sång?

[PerStromgren]

Aktiv och aktiv. Räknas amatörer som bara spelar hemma?

Jag har alltid gillat cellons ton som liknar den mänskliga rösten. När jag blev medelålders och ännu inte lärt mig spela något instrument tyckte jag det var dags. Jag köpte mig en cello, letade upp en lärare och på den vägen är det.

[Flint]

Aktiv och aktiv. Räknas amatörer som bara spelar hemma?

Jag har alltid gillat cellons ton som liknar den mänskliga rösten. När jag blev medelålders och ännu inte lärt mig spela något instrument tyckte jag det var dags. Jag köpte mig en cello, letade upp en lärare och på den vägen är det.

Jo då är du väl i allra högsta grad aktiv. Jag gillar också cellons ton. Hur går det att lära sig spela vid vuxen ålder? Är instrumenten i sig dyra? Jag menar, gitarrer växer det ju nästan på trän men jag minns aldrig att jag har träffat en cello.

[Max_Headroom]

Jag brukar sitta och göra beats och basgångar på datorn. Räknas det? Jag har sedan jag var ett litet gli intresserat mig för syntar och trummaskiner. Jag saknar dock såväl tålamod som talang till att göra melodier, så det har det inte blivit mycket av.
Vad gäller syntar så är klangerna mer intressanta än att försöka göra muisk. Pulandet med ljudsyntes har dessutom hjälpt mig i förstålsen av bl.a. högtalarfilter.

Jag skulle vilja kunna spela steelguitarr.

[MichaelG]

I småskolan började jag traggla piano och höll på med det ett antal år till jag någon gång i högstadiet vägrade titta åt ett piano mer! Efter några misslyckade år med först trumpet och sedan flöjt (fel sorts läppar för blåsinstrument) spelade jag bara litet gitarr för husbehov några år. (Gitarren kom för övrigt in i mitt liv 15-årsåldern och har tagit mig igenom några rockband i tonåren.)

När jag så fyllde 30 år, gav jag mig själv ett s.k. autokompkeyboard i födelsedagspresent och detta var en riktig hit! Här behöver jag bara hålla ordning på melodier i högerhanden och lägga ackord med vänsterhanden - och ändå låter det som en hel orkester!

Härifrån har jag vandrat via olika syntar och keyboards till dagens konfiguration med ett Roland G-70 och SampleTank-baserade instrument i datorn tillsammans med Cubase. Gitarrerna har jag förståss kvar och så har jag skaffat ett Yamaha digitalpiano som jag klinkar litet Chopin och Debussy på emellanåt.

Hälsn. Michael

[Flint]

Max_Headroom
Steelguitar. Jag har ägt en AWH. Ett svenskt märke som tydligen anses vara rätt bra. Jag kunde inte ens stämma den. Det var det svåraste jag någonsin har gett mig på. Försökte i 10 år att få kläm på't. Sen gav jag upp.
Den gamla räven George Jones hade en suverän steelkille med på 70-talsinspelningarna. Vet inte vad killen hette men han spelade mer på bassträngarna än vad som är vanligt. Hög ståpälsfaktor.

[PerStromgren]

Jo då är du väl i allra högsta grad aktiv. Jag gillar också cellons ton. Hur går det att lära sig spela vid vuxen ålder? Är instrumenten i sig dyra? Jag menar, gitarrer växer det ju nästan på trän men jag minns aldrig att jag har träffat en cello.

En anständig cello kostar ca 25 000:-. Uppåt finns det en gräns någonstans vid en Strad för någon miljon, eller mer.

Hur var det att lära sig spela cello vid vuxen ålder? Ja, man kan säga så här: hade jag vetat hur besvärligt det var hade jag nog inte försökt! Men jag är glad att jag gjorde det. Jag kommer nog aldrig att komma till den nivån att jag spelar för andra, men det är rätt kul att spela Autumn Leaves för sig själv också.

[Slartibartfast]

Vet inte om det gåtts förbi, men jag lirar trumor. Började med fiol ( ) vid 8års ålder (dett för att mor tyckte jag skulle lära mig noter innan jag började spelar trummor... undrar vad som låg bakom det beslutet?). Detta avslutades vid typ 10 års ålder lite stagnerande tills jag var elva kanske.
Gitarr var nästa instrument, hoppades på vid typ 11 års ålder ungefär för att sedan läggas på hyllan då det fanns för många gitarister och för få trumisar/basister. Basist är bland det tråkigaste instrumentet att spela enligt mig, så... Sedan började jag spela trummor, typ vid 15 års ålder eller så. Gör det fortfarande och håller just på att spela in en fullängdare med bandet.

Mvh Jocke

[Flint]

Slartibartfast
Flera berättar att dom har testat olika instrument innan dom hittade hem. Undrar om det är så för alla? Jag gjorde likadant men tvingades precis som du till det första vilket var piano och det var katasrof. Sen blev det gitarr och en massa annat för att till slut landa i gitarren igen. Men bas tycker jag i motsats till dig är skitkul. Man har stor makt på bas. Som att köra en stor HD. Kraft. Man kan koncentera sig på grundtakten och mosa på. Har du tänkt på att basister ofta brukar vara långa och smala och sävliga?

[dawen]

Av någon anledning brukar basister och trummisar anses vara lite dummare än de andra i bandet, även om jag personligen hyser stor respekt för basister. Trummisar finns det många väldigt duktiga och väldigt kompetenta, men en hel del idioter också.

Har för övrigt spelat fiol i nio år, gnissel gnissel. Blev lite piano, sång, gitarr och bas på vägen också. Fastnade aldrig direkt, för dåligt tålamod tror jag.

Strax innan jag fyllde 17 fastnade jag för att vara del av musikframföranden på annat sätt istället, nämligen genom att hantera teknik runt arrangemang. Det däremot, det har jag fastnat för. Kom precis hem efter kvällens pass på Konserthuset i stan.

[Flint]

dawen
Om vi ska ventilera myter så sägs det också att ljudtekniker är hm... misslycka.. (ja du vet) musiker. Stämmer det? Och hur är det med hörseln efter kvällens pass?

[dawen]

Visst är det så att många ljudtekniker är musiker, dock är inte alla lika misslyckade. En vän är utbildad kantor, för att ta ett exempel. En annan är f.d. basist i ett band som nyligen var ute på Europaturné. Det är dock antagligen mycket vanligare att man är misslyckad Något annat som är rätt vanligt är att man börjar med att spela skivor någonstans, som discjockey. Jag höll på med lite sånt i mellanstadiet, men det var tekniken som var roligt då också, även om jag insåg det först fem år senare.

Hörseln mår finfint tack, ikväll var det inget teknikerarbete utan bara "humpjobb", d.v.s. man är där för att bära och liknande saker. Inte någon stor dos ansvar, men lite lön så man har råd med saker och ting. I torsdags var det dock lite teknikerjobb, jag avslutade en soundcheck. Riktigt liten lokal, mindre än 15 meter mellan väggarna på den långa ledden. Danslokal i vanliga fall. Jag skruvade mindre än tio minuter, åkte därifrån med ett tjut i öronen. Alldeles för starkt och skramligt för att det ska vara kul, och eftersom det inte var jag som skulle mixa bandet och hade något ansvar för att mixa så la jag mig inte i det hela. Det var dessutom första gången på det stället, då vill man inte röra upp alltför mycket. Nästa gång sätter jag i mina Bellmanproppar dock. Om bandet på scenen tio meter bort alla har proppar och klagar på dålig medhörning, varför ska inte jag få ha proppar i? Gitarristens stärkare var ju riktig rakt mot mitt ansikte dessutom, och spelade honom i knävecken. Konstigt att han inte hörde sig själv

Alla som håller på med ljud och ljus är precis lika bittra som jag dessutom, eller värre ibland t.o.m.!

Vi har en cello hemhemma för övrigt. Fioler, trumpet, klarinett, basfiol, tramporgel, flygel, nyckelharpa, flöjt och piano också. Bra att ha-grejor?

[Flint]

dawen
Låter kul men inte det där att både mixa ljudet utåt och monitorljdet på scen. Hur klarar du det? Eller har ni en kille på scen också som mixar bara det ljudet. Jag minns inte vad det kallas. Förmodligen stagemixer.

[dawen]

Njae, det man gör är ju inte att mixa scenen, utan att mixa ljudet som musikerna ska ha. När man liksom vill övervaka något, då monitorerar man. Medhörning brukar man kalla det ibland, en del säger t.o.m. skvaller. Monitor är det vanligast att man kallar det dock. För att inte förväxla monitor med en medhörningslåda brukar man säga wedge, efter engelska ordet för något vinklat, ungefär

Monitormix från FOH (Front Of House, d.v.s. framför scenen (till skillnad från MON, d.v.s. monitor)) är inga stora problem faktiskt, utan tvärtom ganska vanligt. Ungefär 80% av de gig som görs i Sverige har den lösningen, om jag skulle gissa (medan 10% har separat monitormix och 10% sker utan monitorer).

Nackdelen med detta är att man sällan kan ha en egen wedge för att kunna lyssna på de olika artisternas mixar, helt enkelt för att det alltför ofta är för mycket i vägen. Istället får man använda sig av lurar som inte låter som monitorerna på scenen eller så får man helt enkelt chansa. Separat monitor är mycket enklare i de flesta fallen. I torsdags var det monitor från FOH, på torsdag ska jag mixa monitor till ett band som heter Hello Saferide.

Vad jag babblar...

[Flint]

Jo jag är med på det där med monitorer och skvaller men det jag menade är att det måste vara svårt att få alla musikerna nöjda med det dom hör i sina "skvallerlådor". Alltså så att alla får sin egen valda mix eller fungerar det inte så?

[dawen]

Tja, det är ju det man har en soundcheck till Man kollar instrument individuellt och i grupp, vilket förfarande man går efter skiftar men i vanliga fall kollar man trummor (och hela trumsetet gemensamt), bas, gitarr och sång (såvida man inte har fler instrument, givetvis). Därefter kollar man monitor.

Jag brukar ge alla som sjunger lite sång och framför allt egen sång, trummor får lite gitarr och halvmycket sång. Sen ber jag bandet spela en halv låt och sen säga vad som är fel i monitorljudet.

Under gig fungerar pekningar väldigt bra, och räcker inte det till (eller om bandet inte förstår att det är enklare att peka på rätt instrument och sen ner eller upp) så brukar sångaren i bandet säga ungefär "Kan vi få lite mer saxofon hos gitarristen", typ.

Speciellt svårt är det inte, men visst är band generellt sett mycket mer nöjda då man har separat monitormix.

[Magnuz]

Började spela gitarr i 10-årsåldern på kommunala musikskolan. Ville egentligen spela trummor, men det ville inte mina föräldrar. Sedan 15-årsåldern spelar jag även trummor så ofta jag kommer åt (vilket tyvärr är alltför sällan). Har aldrig ångrat att jag började spela gitarr, dock. I likhet med Flint tycker jag också att det är riktigt kul att spela bas.

[MusicMan]

När jag var runt 4-5 år så brukade jag dra fram kastruller, plastburkar och kastrullock och slå på. Mina förstående föräldrar anmälde mig då till musikskolan så när jag var typ 9-10 så började jag ta trumlektioner. Det sög första terminen när jag bara skulle lära mig rytmer och noter på endast en trumma men sen när man gick på trumsetet så var det svinkul. Min pappa spelar gitarr så jag fick ta över hans gamla nylonsträngade (fest)gitarr och han lärde mig mina första tre-fyra ackord någon gång på mellanstadiet. Jag måste ha spelat Knocking on heavens door en jäkla massa gånger för det var den första låten jag lärde mig. Jag sattes upp på väntelista för elgitarrlektioner i högstadiet då jag fått min första elgitarr men det var inte förrän i gymnasiet jag fick börja men då kunde jag redan grunden och hade även några elgitarrer.

Numera så spelar jag inte så mycket tyvärr. Jag hade riktigt kul när jag pluggade och spelade trummor i ett ska-band men nu bor jag inte kvar i studieorten så utöver lite plinkande med en arbetskamrat så kan man väl säga att jag letar efter ett band.

Rent teoretiskt och kunskapsmässigt så kan jag mer trummor än gitarr men jag känner mig mer bekväm med att spela gitarr. Trummor behöver jag öva mer regelbundet för att känna mig säker på. När jag tänker efter så är det först de senaste åren som jag vågat släppa loss på trummorna och det blir ju inte så bra om man mesar. Gitarr sitter mer i ryggmärgen för mig men jag spelar numera mindre än jag skulle vilja. Just nu har jag dock ett starkt begär att köpa en stålsträngad akustisk gitarr eftersom jag inte har någon sådan. Jag lyssnar mest på musik med distad elgitarr men det har blivit mer och mer musik med akustisk gitarr på sistone så jag är riktigt sugen nu.

Slutligen så lärde jag mig att spela några melodier på trumpet för ett par år sedan och det är kul som fasen så om någon skulle ha en trumpet till salu för 500-1000 kr så skulle jag nog slå till. Vore kul att lära mig mer. Fast slutligen så är det ändå roligare med intrument där man kan spela mer än en ton samtidigt, eller slå på mer än en sak samtidigt för den delen, så gitarr och trummor vinner helt klart i längden.

För övrigt äger jag en bas som jag gärna lirar på och några ackord på piano kan jag väl också.

[Vee-Eight]

Började precis som musicman att göra livet surt för mina föräldrar att idka plåtslageri på alleghanda grytor och lock när jag var liten telning. Jag minns att jag var helt uppslukad av trummor, och hur de lät. En gång fick jag hamra lite vilt på min kusins trumset vilket jag minns än hur euforiskt det var. Efter den obligatoriska blockflöjten så blev jag lite sugen att faktiskt fortsätta med blockflöjt, fast en större barytonvariant, som liknar fagotter. Fortfarande satt ju trummandet i nacken; förstavalet var ju att spela trummor efter flöjtandet. Dock hade jag en simultanförmåga som var urusel.

Som en kul grej så arrangerade musikskolan en liten pröva-på-mässa, och pga av en lungvolymmätare så blev det trumpet som blev valet. Under samma period under mellanstadiet så hade jag inget vidare resultat i skolan, och kombinationen konstig italiensk lärare och att en efter en av mina kompisar slutade med mässingsblås så var jag tvungen att prioritera. Jag var mest sur över alltsammans för att jag inte fick spela det jag tyckte var skoj, dvs trummor.

Inte förrän på högskolan började mitt musicerande igen. I kören Köörmit- "rekordeliga sångarsyskon" var jag först 2:a tenor, sedan 1:a bas. Efter ett antal år så tröttnade jag pga att kören inte utvecklades till det bättre. Även här så blev det trist pga att gamla polare faktiskt tog examen och kom ut i verkligheten. Nu hade studentorkestern SOS - "Studentorkestern Salmonikerna" ett skriande behov av en trummis. Jag provspelade och var efter 2:a takten anlitad. Samtidigt så kom jag med i pubbandet Tomtar With the Skägget in the Brevlåders, och vi spelade ganska regelbundet på kårpuben. Repertoaren var en blandning av Metallica, Sven-Ingvars och Cork and the Juice-pigs. Mkt spex och mkt lite talang.

Saker och ting ang trumspelande föll på plats, jag fattade vitsen med det hela. Nu så befinner jag mig i Trollhättan och i våras startades återfallsbandet Carlssonz som numer består av mig, Tux, AVR7000 och magnus2. Ett gammalt svart Tama Swingstar och en Yamaha BB450 är numer i min ägo. Den senare köptes pga att jag funderade på om man inte kunde fuska sig in på basspelande trots att mitt vänstra pekfinger är lite avkortad av en olycka som liten. Hittils har det gått bra. Långfingret är däremot behäftat med blåsor och fanstyg numer...

Bra är jag inte, men jag har skoj!