Att ha klockan i DACen är egentligen inget större problem, men det är ingen standardlösing, så det kräver apparater specifikt gjorda för det, liksom förtås nya dubbelriktade kablar. Linn har gjort sådana lösningar.
FIFO-minne renderar inte heller några praktiska problem med cycle-slips, eftersom man ha låta den mottagande klockan vara "härmande".
Det kan ske på två sätt.
1. Antingen låter man den ingå i ett servo med lämpligt låg bandbredd, således att endast mycket lågfrekventa variationer från sändarklockan ingår och i det fallet behöver FIFO-minnets längd bara några tiotal sampel för att undvika cycle slips, även om mycket låg gränsfrekvens används. Använder man lite högre frekvens kan det räcka att ha en fördröjning om mindre än ett enda sampel!
. Denna sorts FIFO-lösning med slavande ny-klocka finns på praktiskt taget alla separata DA-omvandlare. Åtgärden kallas oftar för re-clocking (återklockning på svenska) och rent tekniskt kallas lösningen för PLL, eftersom det är en sådan man tillgriper.
2. Alternativt kan man ha en klocka som "lär sig" sändarklockan under några sekunder, för att sedan låsas och kör vidare utan hänsyn till sändarklockans variationer. I det fallet är det lämpligt att ha några tusen sampels i minnet (vilket betyder att minnet behöver vara 2000 sampel långt, eftersom sampelmångden både kan sjunka och stiga). 1000 sampel är 1/44,1 dels sekund. alltså drygt två hundradels sekunder.
Ett tredje sätt att undvika cycle slips är att ha ett jätte FIFO-minne, nämligen ett sisådär en sekund långt (44100 sampels), som börjar med en halv sekunds fördröjning (brukar räcka) således att de normala klockdifferanserna kan absorberas under en hel CD-skivas speltid, oavsett om det blir til att fylla eller tömma minnet.
Alla dessa saker har kunnat läsas om i MoLt långt innan det fanns någon på marknaden som använde någon av prnciperna. Dé ni!
Vh, iö
- - - - -
PS.
Just det, ämnet ja... Jag har i de studier jag gjort inte någon gång kunna påvisa hörbara effekter av jitter när det legat under 200 ps vid DACen. Jag tror även 500 ps är rätt svårt att höra i de allra flesta fall, för jag har haft endast måttlig framgång med att påvisa hörbarhet av så litet jitter.
När det ökar däröver kan det bli hörbarare dock, med det låter väldigt olika beroende på hur det ser ut i tiden. Vissa jitterformer är väldigt harmlösa även när det är 50 gånger större än 500 ps, medan andra är värre.
Jitter på mer än 10 ns bör man nog försöka undvika om man gör en seriös konstruktion. Helst skall det vara undre 1 ns, men som sagt - hörbarheten av det beror mycket på hur jittret ser ut i tiden, så storleken på jittret räcker inget vidare för att definiera det. I de allra flesta fall domineras jittret av tre karaktärer:
1. Fasta störfrekvenser som drrar klockan.
2. Brus (stokatiska ojämnheter i klockan).
3. Datarelaterat jitter, alltså ryck i tiden som är beroende av själva koden som beskriver musiken. Överföringsgenererat jitter har praktiskt taget undantagslöst den senare karaktären. En bra sak med sådant jitter är att det är relatsivt lätt att filtrera bort redan med ett välgjort PLL-system.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
)[/quote][quote][/quote]
.