Tony skrev:I modernt svenskt språkbruk så är förkortningar av ansyftingar inte bara väldigt vanligt, det är fullt acceptabelt också.
"Att sjunga sopran" (-stämma) kan man säga...
Absolut! Men det var inte "att sjunga sopran" jag reagerade på. Det var uttrycket sjunga
med sopran. En man kan sjunga en sopranstämma (=de noter som skrivits för en sopran), men inte med sopranstämma (=en kvinnas röst).
Sist men inte minst var inte min avsikt att kritisera vad någon skrivit, bara att spinna lite runt ett intressant ämne. (röstregister, falsett, röstfysiologi och sånghistoria). Då var det praktiskt att ta ansats från ett föreliggande inlägg.
Tony skrev:...lika gärna som man kan säga "Jag har likadan gunghäst som han" (har).
Självfallet. Men parallellen är inte relevant.
Tony skrev:(Nu är just det här ganska dialektalt och i många dialekter har man korrigerat detta till "Jag har likadan gunghäst som honom" vilket ju egentligen blir väldeliga fel då hästen nog inte alls är lik kompisen utan kompisens häst.)
Absolut. Du har helt rätt i att det är helt fel!
Det är dock ingalunda en dialektal grej, utan ett språkligt fel. Fredrik Lindström för säga vad han vill.
Den som tror eller anser att det är egalt hur man uttrycker sig får gärna förklara hur man utan distinktion mellan uttrycksformerna skall kunna skilja på:
1. Vem efterträdde han?
2. Vem efterträdde honom?
Med korrekt språkbruk är det entydigt att syftningarna går i olika tidsled. Med felaktigt språkbruk är syftningarna oklara.
Jag är förkämpe för dialektala varianter och språklig rikedom liksom dito utveckling, men avveckling av information och nyanseringsmöjligheter i språket är inte språklig utveckling. Språklig avveckling bör fetdissas, typ!
Tony skrev:Jag delar IÖ:s åsikt om att man i sådana här allmängiltiga media bör försöka uttrycka sig stringent som möjligt för att undvika missförstånd, men jag vil inte sträcka mig så långt som till att påstå att det Pekka skriver är på något som helst sätt fel. Risken för att någon skulle misstolka Pekka och tro att han åsyftade duettsång är nog minimal,
Du har absolut helt rätt, inlägget med tvåstämmig sång var ett försök till humorinlägg från min sida och dessutom bara en komplettering till det jag själv skrivit om att man "inte kan sjunga med sopran". Jag drev med mig själv bara, ingen annan.
Vh, Ing. Öhman
PS: Appropå citatet från susning, som i större helhet lyder:
Högsta röstläget för kvinnor... ...I körsång kan sopranstämman vara uppdelad i 1:a (högsta), 2:a, 3:e sopran... ...Historiskt sjöngs sopranstämman ursprungligen av antingen pojkar som ännu inte kommit i målbrottet (gossopran) eller av kastrater.
Här kan tilläggas att orsaken till att inte sopraner (kvinnliga) alltid sjöng sopranstämman inte framgår av texten. Nämligen att det av politiska/kulturella skäl inte alltid var tillåtet för kvinnor att sjunga, eller ens vistas, i alla sammanhang och miljöer där det musik skulle vara.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Dock är jag mkt mer för skivor som ex
