Ryms "hårt och kallt", "vasst" och dålig "akustikkänsla" inom dessa fel.
Nej, det gör de nog inte.
Det är ju tämligen enkelt att sätta upp en högklassig kedjan med AD och DA eventuellt med lagring emellan, och finna att alla som lyssnar på den misslyckas med att detektera några förändringar överhuvudtaget (om man som programmaterial använder valfritt kommersiellt programmaterial, oavsett vilket medium det ligger på). Förutsatt självklart att goda AD- och DA-omvandlare använts.
Det bevisar självklart inte felfrihet, men om man betänker att en sådan kedja består av BÅDE systemfel och apparatfel, och att människor ändå misslyckas med att höra några som helt förändringar av signalen från den (om man väljer apparater med tillräckligt små apparatfel) är det nog rimligt att säga att de teoretiska kvantiseringsprodukter under -90 dB som kan göras signaloberoende (sett ur ett psykoakustikt perspektiv) inte kan tillskrivas egenskaper som "hårt och kallt", "vasst" och dålig "akustikkänsla".
Hade så varit fallet hade det ju varit enkelt att bevisa det (eftersom det går att bevisa närvaron av sådana färgningar när de finns, med given signifikans).
Kort sagt: Det är lika rimligt att spekulera i att CD-systemet innehar egenskaper som färgar musiksignaler som passerar systemet så att ljudet blir "hårt och kallt", "vasst" och får dålig "akustikkänsla", som det är att hävda att CD-systemet färgar ljudet så att gitarrer börjar låta som när man skalar banan. Båda hypoterna brister på samma sätt - de är tagna ur luften och finner inte stöd i några kontrollerade studier som gjorts. Sådana hypoteser brukar man inte arbeta vidare med inom vetenskapen. Det är bättre att starta med en indikation.
Men, om man anser att det räcker att någon tror att CD-systemet ger de nämnda färgningarna för att man skall säga sig ha en indikation, så kan man ju starta teoribildningen från detta och sätta upp falsifieringsvillkor därefter.
. . . Det primära falsifieringsvillkoret blir självklart att tesen falsifieras om man inte lyckas detektera den färgning som någon trodde fanns, i en uppställning som överensstämmer med de villkor under vilka tesen utgick ifrån att de skulle höras (Duh!) - vilket självklart betyder att tesen är falsifierad redan - givet de studier som är gjorda! (v.s.b.)
Sammanfattning: Det finns inget förnuftigt (läs vetenskapligt hållbart) skäl att tro att CD-systemet skapar karaktärer som "hårt och kallt", "vasst" och dålig "akustikkänsla" (tvärtom finns det utmärkta skäl att misstro det). Därtill finns det verifierade förklaringsmodeller för varför sådana förmodanden/uppfattningar ändå förekommer.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Som system betraktat alltså. Därför återstår primärt kvantiseringsbruset att tala om. (Nota bene: På systemnivå!)
Men då går det nog bra med 12-bitsmaterial.
