Jag fick nyss ett PM från Mats, som jag uppfattade som en fråga som nog kunde vara av intresse för flera, så jag svarar här istället. Den allra första frasen i hans text förstår jag inte riktigt vad den betyder, men jag tror jag förstår quintessensen i helheten av det han skriver, och svarar efter bästa fårmåga!
mats skrev:Hej
Såg att skrev att det var myt att dynamikbegränsa klassisk musik.
Du såg att VEM skrev vad för något? Att dynamikbegränsa klassisk musik kan inte vara en myt, men väl ett otyg, rent språkligt alltså.
Kort sagt: Jag är inte helt säker på att jag förstår vad det är du menar.
Är det du säger att någon har sagt att det är en myt att klassisk musik BRUKAR dynamikbegränsas (på inspelningar)? Isåfall kan jag berätta att det tyvärr inte är en myt. Alltför mycket inspelad klassisk musik är dynamikbegränsad.
mats skrev:Det har jag trott har varit sanningen. För jag trodde det skulle vara svårt för vanliga högtalare att klara av den dynamiken som det utspelas i ett konserthus, den kraften.
Hur kan högtalarna klara av det? Nyfiken i en strut. Typ jag trodde att de flesta högtalare skulle sprängas av den kraft som en stororkester spelar på en konserthall osv
Dynamik används för att beskriva skillnaden mellan de starka och de svaga delarna av musiken. Jag tror du kanske blandar ihop det med ljudtryck. Men stor dynamik är inte samma sak som stort ljudtryck.
Om du ställer volymen så att du tycker att det blir lagom starkt i de starkaste delarna av musiken (eller helt enkelt ställer volymen samma när du spelar en komprimerad och en okomprimerad inspelning) så kommer skillnaden mellan en komprimerad och en okomprimerad (=fulldynamisk) inspelning faktiskt vara att den som är fulldynamisk låter mycket svagare i snitt. Inte tvärtom.
Ljudnivån när en stor symfoniorkester spelar FFF är på publikplats förvisso rätt påtaglig, men det kanske ändå inte är så stark som du tror?
En fullspelande symfoniorkester genererar ungefär 20 watt akustisk effekt, och detta i ett jättestort konsterhus. Det blir inte ens en bråkdel av en watt i akustisk effekt för en liten del av konsertsalen som motsvaras av ett vardagsrums storlek. Hur mycket det blir beror på avståndet till ljudkällan när det gäller direktljudet, men i praktiken så sitter nästan alla lyssnare så långt bort från orkestern att det de lyssnar på är dominerande reflekterat ljud, och därför är inte skillnaden så stor ljudtrycksmässigt mellan olika platser i ett konserthus. Det finns dock fall där vissa delar har så stor lokal absorption, att det inte råder helt diffusa frutsättningar, och då kan det bli lite svagare där.
Å andra sidan är det de största transientlljudtrycken som kräver mest effekt att återge, och de finns ju i direktljudet, så trots allt är det mera krävande att återge ett orkesternära lyssningsperspektiv.
Men igen: Det handlar ändå om en bråkdel, av en bråkdel, av en watt som passerar varje kvadratmeter där någon sitter och lyssnar.
Å andra sidan så har inte högtalare så väldigt stor verkningsgrad i regel, så det behövs ändå förstärkare på en del watt för att återskapa de ljudtryck som förelåg i konsertsalen.
Om man mätte upp en ljudtrycksnivå om 100 dB i konserthuset (vilket inte är ovanligt, det betyder ungefär 0,01 W per m^2 i ljudeffektnivå) och tänker sig att man i vardagsrummet behöver alstra ett ljud vars effekt passerar tvärsnittet av rummet där lyssnaren sitter (säg 2,5 * 6 meter = 15 m^2) så behöver högtalarna ge ifrån sig 0,15 W. Om de har en verkningsgrad om 1/3% så behöver de matas av t ex 45 W = 2 * 22,5 W. Det är ju inte så farligt mycket. Mer än så kan de flesta HiFi-anläggningar skapa, även om långt ifrån alla gör det med en sådan kvalitet att man vill spela så starkt.
Kan avsluta med att nämna att den bild jag skissade där "ljudeffekten från högtalarna får hjälp av rummet nära dem att ta sig framåt och såsmåningom passera ett tvärsnitt av rummet där lyssnarna sitter, för att till sists absorberas bakom lyssnaren" - är en förenkling. Den är långt ifrån sann, men ändå ger den en förhållandevis korrekt bild av effektnivån på lyssningsplats samt vilken förstärkareffekt som behövs med högtalare av normal verkningsgrad.
Det som har störst toleranser i skissen, är angivelsen av ljudeffektnivån i konserthuset (som i vissa fall kan vara i varje fall 5 ggr högre än 0,01 W/m^2, och det finns specialfall då den är ännu högre) samt hur mycket av effekten som verkligen når lyssnaren i hemmamiljön. Problemet med det sistnämnda är att de flesta riktigt välägnade (enligt min subjektiva uppfattning) lyssningsrum medger lika mycket mera exakt återgivning som de är mindre effektiva (de stjäl mera effekt från högtalarna) och därför behöver man ofta större förstärkare än de skissade 22,5 W per kanal om man på realistisk nivå vill kunna återge en symfoniorkester spelandes FFF.
Vh, iö
är man vaken igen 
fast givetvis vill man ju inte ofra dynamiken på skivorna för det, inbyggd kompressor/limiter ( i stereon då) skulle kunna vara användbart i vissa situationer
man kanske skulle skriva nåt stycke som passar. 
