Calleberg skrev:petersteindl skrev:....då är det IM som slår igenom.
Det här är min slutsats ochså. Att det som gör att det hörs är att när det får modulera med nyttosignal och det övriga distorsionsspektrat blir dels en bredbandig diskrepans förvisså låg i nivå, men inte försumbar i total energi och dessutom helt i dissionans med nyttosignalen.
Så om vi tänker oss en klassisk 1kHz distorsionsmätning mätt där övertonerna finns representerade var för sig. Vilken nivå på respektive udda och jämna övertoner skulle du säga att man kan tillåta innan även den känsligaste av lyssnare kan detektera det?
Jag är medveten om att andra uppfattningar kan råda, men nu är jag intresserad av just din åsikt.
Så, nu har jag tid att svara, men nu har I-or redan gett ett svar jag inte behöver upprepa.
Jag har tidigare vid flera tillfällen skrivit angående distorsion och hur jag och lilltroll gjorde de undersökningar i frågan som jag ville utreda. Jag tog exemplet ovan eftersom det var hur enkelt som helst för både lilltroll och mig att detektera.
Lyssnar man på att det skall låta gällt eller vasst på något sätt på exempelvis en cymbal eller annat instrument så letar man helt fel. Jag lyssnar helt förutsättningslöst på musik och med dist blev musiken suddig och tappar ryggrad. Det går mot suddig bakgrundsmusiksörja. Lilltroll reagerade mycket starkt på suddigheten och diffusiteten. Han var tvungen att inom 5-10 sekunder ta av sig lurarna för att inte må illa då disten var påslagen. Det var under den tiden lilltroll hade haft vissa problem med sitt balanssinne. Hörselns känslighetsnivå kan helt klart variera vid olika tillfällen.
Jag fick exakt det bekräftat som jag upplevt vid musikåtergivning ända sedan 1969 men aldrig haft en förklaringsmodell för, fram till år 2019/2020 då vi gjorde experimenten.
Med ren sinuston som input uppstår inte all IM och lyssningsresultaten blir helt annorlunda. Då tål man högre enskild dist.
Med musik däremot, eller med flera harmoniska sinustoner som input, så framträder IM klart och tydligt. Det var så vi började våra undersökningar. På så sätt kunde vi åstadkomma mätningar för att mäta och beräkna THD + IM på utsignalen samtidigt som vi lyssnade. Vi kunde även titta på skärmen för att se hela skogen av mellanliggande IM toner och alternera mellan olika ordningens harmonisk distorsion. Ju högre ordning desto sämre d v s mer skog av IM på utsignalen mellan de riktiga harmoniska tonerna från insignalen. Det är lätt att åskådliggöra med rätt kunskap och utrustning.
Detta är egentligen inget konstigt. Det är helt enligt matematiken i skolböckerna. Det gäller dock att konfronteras med resultaten och se vad som händer på dataskärmen och samtidigt lyssna och höra eller snarast att lyssna och höra i test där man enkelt kan koppla om på tangentbordet. Praktisk erfarenhet är hela grejen för insikt och förståelse. Det är då som 10-öringen trillar gällande abstrakta matematiska formler.
Det är en helt normal F/E-lyssning man gör, fast inte på hifi-apparater, utan på överföringsfunktioner i MatLab som genererar de övertoner vi programmerar in.
Jag föreslog för många år sedan för Svante att mäta på förstärkare och apparater inklusive d/a och därefter programmera resultatet i Matlab och sedan göra F/E-lyssning via matlab. Då slipper man lyssna på apparaterna.
Jag skulle tro att man skulle kunna skriva program för mätning där man genom skript stegar sig fram mellan nivåer och frekvenser på insignal och mäter utsignal och sedan gör en form av reverse engineering för att beräkna fram apparatens överföringsfunktion. Frekvensgång måste vara med i mätningsprogrammet.
Sedan kan man lyssna på Matlabmodulerna via datorn och göra sin dubbelblinda F/E-lyssning i lugn och ro när som helst utan att behöva koppla in apparaten och det gäller även d/a-omvandlare.
Svante var dock inte så pigg på detta. Det kanske blir lite för kliniskt att lyssna på överföringsfunktioner istället för på de fysiska apparaterna. Men, men . . .
I övrigt sätter jag +1 på I-ors svar i tråden.
Avslutningsvis vill jag säga att jag och lilltroll gick ytterligare ett steg längre och programmerade beräkningsmodeller för hörbarhet som var uppbyggda utifrån korrelationsmodeller och kovarians där beräkningsresultaten visade om det var hörbart eller inte. Sedan gjorde vi lyssning i blindtest och av ungefär 1000 filer så blev det inte ett endaste fel. 1000 rätt av 1000 alltså. I detta fanns naturligtvis ett övergångsområde som även det visade sig vara korrekt.
Med sådant program kan man skicka in godtyckligt valt musikmaterial och analysera skivan/låten för hörbarhet.
Hörbart ger grön ruta på skärmen. Ohörbart ger röd ruta på skärmen. Övergångsområde ger gul ruta.
Vill man med musik dema sina egna apparater väljs skivor med röd ruta.
Vill man analysera konkurrenters apparater och dema hur dåliga de är så väljer man skivor/låtar som ger grön ruta.
Vi gjorde många roliga experiment.
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Du får en chans till att tänka igenom vad du just har skrivit.
Förresten, är det något fel om man skulle råka gilla rör?
) 
