Dirigentfärgningar och apparatdito

[Strmbrg]

Eftersom detta är ett väldigt aktivt forum med massor av infallsvinklar, så kanske denna fråga har varit uppe och kladdat ner tapeten tidigare.

Vill börja med att betona att jag INTE har avsikten att förringa, förlöjliga eller ifrågasätta ambitioner som syftar till ofärgad återgivning.

Det ligger under min ringa intellektuella värdighet att ha dylika syften.


Med andra ord: Blir det tjafs, så har någon annan orsakat det.

---

Vore det önsvärt och angeläget att få höra exakt hur Dvorak tänkt sig sin cellokonsert?
Eller precis hur Vareses Ionisation egentligen var tänkt att låta?

Är detta väsentliga aspekter för lyssnarens inblick i och upplevelse av kompositörens konstnärliga intentioner?

Pja, det beror naturligtvis på vem som svarar på frågan.

En sak är väl emellertid hyfsat säker:
Kompositionen har översatts/kodats till en instruktion i form av en manual, i form av ett partitur eller liknande.

Varje insats att sedan återskapa musik av koden ger ett unikt resultat.

Jämför med skulptörens verk: Här behövs ingen kodning/avkodning, eftersom skulpturen finns fysiskt. (Förvisso kanske den var tänkt att stå på en annan plats, i ett annat ljus.)

När Karajan vevar Berlinarna så låter konstverket si och när Järvi viftar framför Göteborgarna så låter samma konstverk så.

Båda resultaten är sannolikt färgningar av hur det egentligen var tänkt att låta.
Vi kan därför inte komma konstverket ända "in på huden".

Vi kan däremot komma tolkningen in på huden:
Enklast genom att besöka konsertsalen och avlyssna truddelutten live.

Ännu enklare (läs bekvämare) är att nån spelar in framförandet på ett korrekt sätt och att vi återskapar det hela med korrekt återgivande apparater i ett korrekt återgivande rum.

Självklart kan man ju välja att optimera apparaturen till att inte färga inmatad signal, trots att orkestertolkningen alltid är en färgning av "signalen" från kompositören.
Att det ena är omöjligt behöver ju inte betyda att man även struntar i det som är möjligt.

Vad är syftet med den ofärgande apparaturen?
Svaret är rimligtvis beroende av vem som svarar.

Låt säga att syftet är att få direktkontakt med kompositörens intentioner, konstverkets finaste strukturer och känsloförmedlande nerver.

-Var någonstans i kedjan, från Mozarts nedtecknade instruktioner, via dirigentens tolkning, till vårt öra sker den största förvrängningen?

Distorderat konstverk.
Hur stort "konstverksfel" orsakas av dirigenten?
Hur stort "konstverksfel" orsakas av apparaturen?

[subjektivisten]

Distorderat konstverk.
Hur stort "konstverksfel" orsakas av dirigenten?
Hur stort "konstverksfel" orsakas av apparaturen?

'


Konstverket är den färdiga produkten, dvs skivan. Dirigenten gör således inget fel med egen tolkning, medans en starkt färgad apparat/kedja återger inte konstverket rätt.

[AndreasArvidsson]

En dirigent, eller valfri musiker egentligen, gör sin egna tolkning av musiken. Det kanske låter helt olikt orginalet, men det är kanske inte alltid avsikten att det skall göra heller.
Musikalisk frihet helt enkelt, vilket oftast är väldigt intressant och positivt.

En apparat eller högtalare däremot som inte avger källmaterialet korrekt förvränger och förstör bara i min mening.

Däremot så kanske "orginalet" spelad genom en distad förstärkare låter mer som orginalet skall göra än om någon annan musiker hade framfört den.
Dock så hade jag förmodligen njutit mycket mer av musiken om den var framfört av någon annan med bra ljud istället.

ps. En annan dirigent eller musiker kan förbättre och tillföra musiken vilket en apparat aldrig kan eller bör så är inget man direkt kan jämföra med varandra imo.

[petersteindl]

Nu har det valts ett verk för solist, nämligen Dvořáks cellokonsert. Då är det lite andra saker som gäller än att det enbart är dirigenten som påverkar. I musikstugan skrev jag:

Ett verk som är med solist är skrivet för solisten och normalt tillägnat en specifik solist. Det är så att säga solistens verk. Det är på grund av solisten som tonsättaren har fått inspiration att skriva verket. Det är ett samspel mellan tonsättare och solist. Det brukar vara denna specifika solist som urupför verket vid dess premiärspelning, men ibland blir det inte så, såsom var fallet med Sibelius violinkonsert.

Dirigenten vet om detta förhållande och det måste klaffa mellan solist och dirigent för att samarbetet skall bli bra.

MvH
Peter

Dvořáks Cellokonsert skrevs 1894–1895 och tillägnades hans vän cellisten Hanuš Wihan, men vid premiären framfördes solostämman av cellisten Leo Stern.

I en solokonsert har solisten stort inflytande på framförandet och även ibland på själva partituret eller på olika cadenzor som solisten själv komponerar eller möjligtvis andras.

Då är frågan, är konstverket partituret eller själva framförandet? Jag ser det som att det är framförandet.

Hur väl kan då ljudåtergivningen (inspelning/uppspelning) återge/återskapa framförandet eller känslan/upplevelsen av att befinna sig vid framförandet?

MvH
Peter

[celef]

var det inte nyligen på tapeten att vissa instrument idag inte alls låter så som dom gjorde när det begav sig, men att man nu försöker återskapa det riktiga soundet för att få veta

hur upplever dirigenter/tonsättare idag uppspelning av musik i hemmiljö, bryr dom sig eller är det bara musikutgivarna och vi som lyssnar?

[petersteindl]

var det inte nyligen på tapeten att vissa instrument idag inte alls låter så som dom gjorde när det begav sig, men att man nu försöker återskapa det riktiga soundet för att få veta

hur upplever dirigenter/tonsättare idag uppspelning av musik i hemmiljö, bryr dom sig eller är det bara musikutgivarna och vi som lyssnar?

Detta är också bra synpunkter i frågeställningen. Jag tror helt enkelt att man får lyssna på den musik som spelas med de instrument som används och det är bara att gilla läget, lixom. Man har väl idag också stämt instrumenten med en högre frekvens gentemot tidigare. De tonsättare som skrev musik för instrumenten innan de byggdes om vid restauration tror jag har svårt att bry sig angående ljudåtergivningen

MvH
Peter

[Kronkan]

Herr Strmbrg frågan är svår. Enklaste svaret ger Subjektivisten. Det är ett av många möjliga svar. Men skall börja med en händelse igår. Min dotter har varit bortrest ett tags så vi träffades. Hon gav mig en bok om nutida japansk trädgårdskonst. Jag gav henne en orginalskiva från 1957 – Modern Jazz Quartet at the Opera house. (Jag har en också en välljudande japanpress). Hon säger direkt ”n liveinspelning”. Nej säger jag – jazz spelas inte på operahus. Utan inspelningen gjordes för att de ville förbättra monoljudet genom att tillföra ett rumsljud. Om man nu spelar skivan i mono och jämför det spelat över två högtalare kommer nog de allra flesta till slutsatsen att goda monoinspelningar vinner mycket på spelas över två högtalare. Bland annat rumsinformationen kommer att upplevas som faktisk stereo.
Alltså genom att spela goda monoinspelningar över två kanaler kommer vi närmare en faktisk musikhändelse än om vi varit trogna orginalet.

Mozart skrev inte musik överhuvudtaget för att spelas in. Han skrev för den befintliga publiken, för dåtidens instrument och för dåtidens salar. Visst går det att göra uppspelningar trogna ursprunget.

Men min egen hållning är numera i någon mån frikopplad både den historiska sanningen och den eventuella sanningen som finns i vinylspåret. Absolut inte helt obekymrat men syftet för mig är ju att spela musik och ljud på ett sådant sätt att man vill lyssna mer.

[Piotr]

Konstverket är den färdiga produkten, dvs skivan.

Ingen av de dirigenter jag jobbar med ser skivan som ett konstverk. De ser det snarare som det är en ljudupptagning med kompromisser, no more no less.

Dirigenten gör således inget fel med egen tolkning, medans en starkt färgad apparat/kedja återger inte konstverket rätt.

Och om skivan producerats av dirigenten på en färgande anläggning?

Det finns ingen anläggning utan färgningar och egenljud. Det enda korrekta för en hardcore purist måste då vara att kopiera den anläggningen som använts vid produktionen. Hur har du gjort?


/Peter

[Nattlorden]

Konstverket är den färdiga produkten, dvs skivan.

Ingen av de dirigenter jag jobbar med ser skivan som ett konstverk. De ser det snarare som det är en ljudupptagning med kompromisser, no more no less.

Nej, och ingen mjölnare ser vad han gör som ett bakverk. Spelar väldigt liten roll för den som äter semlan vad mjölnaren ansåg.

Och om skivan producerats av dirigenten på en färgande anläggning?

Så bör han om han gör ett bra jobb vara medveten om denna karaktären och kompensera för den ifall jobbet skall vara bra. Annars blir resultatet sämre... men likfullt ett resultat.

[Piotr]

Nej, och ingen mjölnare ser vad han gör som ett bakverk. Spelar väldigt liten roll för den som äter semlan vad mjölnaren ansåg.

Nu snackar vi inte om mjölnaren utan om bagaren.

Saken är den att det är fritt för envar att se en vara som ett konstverk men att hävda att "det är ett konstverk" är en annan sak.

Så bör han om han gör ett bra jobb vara medveten om denna karaktären och kompensera för den ifall jobbet skall vara bra. Annars blir resultatet sämre... men likfullt ett resultat.

Saken är den att det inte finns någon standard för musikproduktion eller avspelning.


/Peter

[Nattlorden]

Nu snackar vi inte om mjölnaren utan om bagaren.

Det är inte dirigenten som gör skivan, dirigenten är en musiker som spelar instrumentet "orkester".

Saken är den att det inte finns någon standard för musikproduktion eller avspelning.

Nej, men mycket väl för fonogrammet!

[Piotr]

Nu snackar vi inte om mjölnaren utan om bagaren.

Det är inte dirigenten som gör skivan, dirigenten är en musiker som spelar instrumentet "orkester".

Dirigenter är ofta är involverade eller ansvariga för skivproduktion.

De dirigenter jag känner och arbetar med sitter med och fäller avgörande beslut angående ljudproduktionen.

För övrigt vet jag vad en dirigent har för uppgifter i sitt arbete med ensembler och orkestrar.

Nej, men mycket väl för fonogrammet!

Nej det finns inga standarder för fonogrammet, varken för dess produktion eller dess avspelning.


/Peter

[Nattlorden]

Nej det finns inga standarder för fonogrammet, varken för dess produktion eller dess avspelning.

The Red Book specifies the physical parameters and properties of the CD, the optical "stylus" parameters, deviations and error rate, modulation system (eight-to-fourteen modulation, EFM) and error correction (cross-interleaved Reed-Solomon coding, CIRC), and subcode channels and graphics.
It also specifies the form of digital audio encoding: 2-channel signed 16-bit Linear PCM sampled at 44,100 Hz. This sample rate is adapted from that attained when recording digital audio on a PAL (or NTSC) videotape with a PCM adaptor, an earlier way of storing digital audio.[7]
An audio CD can represent frequencies up to 22.05 kHz, the Nyquist frequency of the 44.1 kHz sample rate.
The audio bit rate is 1411.2 kbit/s:
2 channels x 44,100 samples per second per channel × 16 bits per sample = 1,411,200 bit/s = 1,411.2 kbit/s.
As each sample is a signed 16-bit two's complement integer, sample values range from -32768 to +32767.
On the disc, the data are stored in sectors of 2352 bytes each, read at 75 sectors per second. Onto this the overhead of EFM, CIRC, L2 ECC, eight subcode data channels, and so on, is added, but these are not typically exposed to the application reading the disc. Because of this overhead, the raw bitrate (at the optical pickup) is considerably higher than the audio bitrate.

[Piotr]

Jisses!

Redbook-standarden har ingenting med ljudproduktionen att göra.


Nu tjaffsar du för tjaffsandets skull utan att tillföra något. Trolling kallas det för.


/Peter

[Nattlorden]

Redbook-standarden har ingenting med ljudproduktionen att göra.

Redbook-standarden är måltavlan för ljudproduktionen när konstverket skall bli en CD.

[Piotr]

Redbook-standarden har ingenting med ljudproduktionen att göra.

Redbook-standarden är måltavlan för ljudproduktionen när konstverket skall bli en CD.

Nej absolut inte. Inte på långa vägar. Förstår inte hur du kan komma på något sådant.


/Peter

[subjektivisten]

Det finns ingen anläggning utan färgningar och egenljud. Det enda korrekta för en hardcore purist måste då vara att kopiera den anläggningen som använts vid produktionen. Hur har du gjort?


/Peter

Nej, eftersom skivan är konstverket och referensen så är det den som jag återger.

[phloam]

Det enda vettiga är att inkludera den återgivning man råkar ha som en del av konstupplevelsen. Så fort man flyttar gränsen gränsen/referensen whatever utanför sig själv nånstans så har man ju bara skapat problem för sig själv.

Sen kan man ju se till att skaffa en bra, jättebra eller superbra sterio i förväg, men sen när man lyssnar så gör man nog bäst i att ta det hela för vad det är. Först då skapas en ostörd brygga mellan lyssnaren och skaparen av musiken.

Det är kanske därför vissa kan njuta av musiken via Denver-köksradion, eftersom de tar situationen för vad den är. Det är ju vad man upplever, där och då, som är det viktiga - inte grunna på vad man skulle ha kunnat uppleva om inspelningen varit lite bättre, eller yada yada yada,.....

[Piotr]

Det finns ingen anläggning utan färgningar och egenljud. Det enda korrekta för en hardcore purist måste då vara att kopiera den anläggningen som använts vid produktionen. Hur har du gjort?


/Peter

Nej, eftersom skivan är konstverket och referensen så är det den som jag återger.

Du skrev:

Dirigenten gör således inget fel med egen tolkning, medans en starkt färgad apparat/kedja återger inte konstverket rätt.

Du påstår här att att en starkt färgad apparat/kedja inte återger "konstverket" rätt.

Det är ett falskt påstående vilket inte kräver studier eller djupa funderingar för att förstås.

Om produktionen tagits fram för att låta trovärdigt och/eller subjektivt bra på en viss anläggning med färgningar (jag poängterar igen att alla anläggningar har färgningar och egenljud) så är det ju inte fel, det kan det inte bli.


/Peter

[subjektivisten]

Du påstår här att att en starkt färgad apparat/kedja inte återger "konstverket" rätt.

Det är ett falskt påstående vilket inte kräver studier eller djupa funderingar för att förstås.

Om produktionen tagits fram för att låta trovärdigt och/eller subjektivt bra på en viss anläggning med färgningar (jag poängterar igen att alla anläggningar har färgningar och egenljud) så är det ju inte fel, det kan det inte bli.


/Peter

Nej, eftersom den färdiga produkten, konstverket, är skivan så är det den man återger. Om producenten är lomhörd eller om dirigenten är döv gör inte att återge en skiva helt tyst utan några högra frekvenser är rätt. På samma sätt som filmmissar är rätt att återge även om det inte var med i regissörens vision.

[Piotr]

Om producenten är lomhörd eller om dirigenten är döv gör inte att återge en skiva helt tyst utan några högra frekvenser är rätt.

Denna mening blir svår för mig att tyda.


/Peter

[phloam]

Låt säga att syftet är att få direktkontakt med kompositörens intentioner, konstverkets finaste strukturer och känsloförmedlande nerver.

-Var någonstans i kedjan, från Mozarts nedtecknade instruktioner, via dirigentens tolkning, till vårt öra sker den största förvrängningen?

Jag tror ingen konstnär skapar verk som är så fruktansvärt känsliga för "förvrängning" att de inte går att förmedla i praktiken. Alla konstnärer är nog rätt medvetna om den distortion som förekommer, och anpassar sig efter det. Huvudpoängen är oftast väldigt tålig, om man säger så.

De fattar själva, som Piotr säger, att reproduktioner är kompromisser, som iofs funkar väldigt väl. Vill man ha the real deal så får man se till att uppleva "live".

[Goldfinger]

Finns inga garantier alls för att en så transparent kedja som möjligt skulle ge den mest rättvisa bilden av artistens verk, iaf inte den akustiska presentationen.
Det som finns på skivan kan man ju däremot försöka återge så sanningsenligt som möjligt, men är detta verkligen artistens verk?
Ursprungshändelsen är ju redan där förvrängd i okänd omfattning.

[Kronkan]

Redbook-standarden har ingenting med ljudproduktionen att göra.

Redbook-standarden är måltavlan för ljudproduktionen när konstverket skall bli en CD.

Nej absolut inte. Inte på långa vägar. Förstår inte hur du kan komma på något sådant.


/Peter

Håller med dig Piotr. Vad är kosntverket. Är det partituret, eller kompistörens vison, eller är det den faktiska spelningen, skivan, eller är det uppspelningen hemma.
Själva inspelningens innersta väsen kan väl aldrig bero på en teknisk standard. En inspelningstekniker är kanske inte konstnär men torde närmast vara en konsthantverkare eller en förhoppningsvis skicklig hantverkare. Alltså en som vars skicklighet påtagligt påverkar det upplevda slutresultatet.

Sedan är det frågan om hur uppspelningen görs. Vi har herr Strmbrgs skimrande ton i mellanregister och topp. Hans anläggning är totalt sett nog inte högdistad utan kanske till och med relativt ofärgad men det tillkommer en dist genom rören. Hur förhåller sig till denna ton till originaluppspelningen, visionen hos musiker, kompositör och dirigent och till de tankar som de som gjorde inspelningen hade. Stmbrg verkar nöjd genom att han upplever musiken utan störning.

[mapem]

Jag kan bara säga att för egen del väljer jag inspelning i första hand efter dirigent, orkester och solist och först när jag kommer hem och lyssnar reflekterar jag över om ljudet är bra eller inte.

En dålig dirigent, orkester eller solist kan allvarligt distordera kompositörens avsikter. Detta gäller i mycket hög grad exemplet Dvoraks cellokonsert. Sen kan man ju strida hur mycket som helst om vad kompositörens avsikter egentligen var, särskilt om kompositören, som så ofta är fallet, är död.

Jag vet inte om det finns någon inspelning av Stravinskis Våroffer i ursprungsverion med honom själv som dirigent på fonografrulle eller vaxskiva, men om det funnes skulle jag vilja ha den oavsett ljudkvalitet.

[Nattlorden]

Nej absolut inte. Inte på långa vägar. Förstår inte hur du kan komma på något sådant.

Nähä... vad har du för innehåll på dina skivor då? Det kan inte avvika mycket om du inte skall behöva bygga din avspelare helt själv...

[Nattlorden]

Vad är kosntverket. Är det partituret, eller kompistörens vison, eller är det den faktiska spelningen, skivan, eller är det uppspelningen hemma.

Det som är köpbart naturligtvis.

Alltså finns det 3 konstverk:

1) Man kan köpa och äga partituret.

2) Man kan gå och bese/behöra konserten.

3) Man kan köpa inspelningen.


Vill vi kämpa så kan man göra ett fjärde också... man kan göra en "konstinstallation" av stycket i ett rum mha en musikanläggning - men detta blir inte ett konstverk om det inte är till salu.

[Piotr]

Nej absolut inte. Inte på långa vägar. Förstår inte hur du kan komma på något sådant.

Nähä... vad har du för innehåll på dina skivor då? Det kan inte avvika mycket om du inte skall behöva bygga din avspelare helt själv...

Att berätta för mig vad en dirigent är och gör samt kopiera in ett helt stycke som beskriver Redbook när diskussionen handlar om musikproduktion känns inte vidare konstruktivt eller genomtänkt och du framstår som en bråkstake utan intresse för konstruktiv diskussion.

En digital inspelning kan ju spridas (och så görs i mycket hög grad idag) utan en plastdisk och Redbook-standarden.

Är det då etherenetkabeln eller flashminnet som är din "måltavla"?



/Peter

[Nattlorden]

Att berätta för mig vad en dirigent är och gör samt kopiera in ett helt stycke som beskriver Redbook när diskussionen handlar om musikproduktion känns inte vidare konstruktivt eller genomtänkt och du framstår som en bråkstake utan intresse för konstruktiv diskussion.

...för att DU tycker att diskussionen handlar om musikproduktion betyder inte att den gör det. Eller att det bara är en diskussion som pågår.

En digital inspelning kan ju spridas (och så görs i mycket hög grad idag) utan en plastdisk och Redbook-standarden.

Är det då etherenetkabeln eller flashminnet som är din "måltavla"?

Nej, men den lär spridas i ett format som är definierat. FLAC är en standard(-familj), AAC en, MP3 en tredje...

[Piotr]

...för att DU tycker att diskussionen handlar om musikproduktion betyder inte att den gör det. Eller att det bara är en diskussion som pågår.

Att tramsa och dra upp ovidkommande saker är inte att diskutera.

Gå tillbaka i tråden och se vad du håller på med.

Nej, men den lär spridas i ett format som är definierat. FLAC är en standard(-familj), AAC en, MP3 en tredje...

Ja, digitalt ljud kan spridas i ett antal olika filformat och ingen av dessa standarder har något inflytande över hur en musikprpoduktion går till.

Eller menar du att man innan inspelning anpassar arbetet efter vilket format det hela kan tänkas levereras på?

Om man sprider via FLAC kör man med Neumann mickar och mixmonitorer från Tannoy i ett livligt rum?

Om man i stället siktar in sig på MP3 som "måltavla" så tar man i stället mickar från AKG samt monitorer från Genelec och mixar i ett LEDE-rum?


Mycket märklig diskussion..


/Peter

[Nattlorden]

Gå tillbaka i tråden och se vad du håller på med.

Gå tillbaka själv och läs första svaret i tråden. -> Konstverket är skivan.

[petersteindl]

Jag kan bara säga att för egen del väljer jag inspelning i första hand efter dirigent, orkester och solist och först när jag kommer hem och lyssnar reflekterar jag över om ljudet är bra eller inte.

En dålig dirigent, orkester eller solist kan allvarligt distordera kompositörens avsikter. Detta gäller i mycket hög grad exemplet Dvoraks cellokonsert. Sen kan man ju strida hur mycket som helst om vad kompositörens avsikter egentligen var, särskilt om kompositören, som så ofta är fallet, är död.

Jag vet inte om det finns någon inspelning av Stravinskis Våroffer i ursprungsverion med honom själv som dirigent på fonografrulle eller vaxskiva, men om det funnes skulle jag vilja ha den oavsett ljudkvalitet.

Stravinskij har dirigerat Våroffer på skiva. Jag har den. Den är bra. Inspelningen är gjord på 60-talet men det är nog 1954 orkestreringen. Jag vet inte om det finns någon ursprungligare version inspelad. Det behöver inte vara på wax för att vara före 1954.

MvH
Peter

[shifts]

Själva inspelningen är en stor del av det uppspelade verket, så klart. Hoppas
ingen här tycker det är sekundär och något man inte behöver ta hänsyn till.
Det är till och med oundvikligt skulle jag vilja säga. Även om kompositören
själv dirigerar, skulle få nöja sig med en upptagning gjorde med en besökares
mobiltelefon. Eller jo, det beror på. Ibland duger även det. Det beror nog på
målet med att lyssna på inspelningen. I mina yngre dagar bytte jag en hel del
bootlegs med obskyra inspelningar av The Smashing Pumpkins och där kunde
lyckan ibland vara gjord, om någon spelat in en osläppt låt, med mikrofonen
liggandes i sin ficka.

Nu måste jag läsa i tråden igen för att se om jag ens lyckades kommentera
innehållet. Fick en association när jag läste, som jag var tvungen att gå vidare på.

Tillägg: Ja jo, det jag kanske egentligen vilja säga är att konstverket allt är
upplevelsen i konsertsalen. Eller, det är ett av konstverken. En annan är
inspelningen. Den ena ersätter inte, eller står över, den andra.

[petersteindl]

Låt säga att dirigenten och orkestern är världsklass och spelar som gudar och att inspelningen har ett diskantfall på 0,175 dB vid 20 kHz och ett basfall på 0,15 dB vid 20 Hz.

Låt säga att vi har kräbbleboda ungdomsmusiker som spelar falskt och uselt och med halvtaskiga instrument, men inspelningen är rak från 20 Hz till 20 kHz.

Vilken skiva skulle du välja att lyssna på hemma?

För min del tar jag inspelningen med dirigenten och orkestern av världsklass.

Nu blir jag säkert stenad av alla på forumet eftersom jag valde helt galet enligt vad jag förstår man skall välja om man är en sann faktisktoid som alla som skriver på faktiskt utom jag är, eller?

MvH
Peter

[shifts]

Gillar man att samla på utgåvor med en särskild dirigent, lär man samla på sig
utgåvor av denna. Är det själva verket man vill åt, så vill man kanske ha båda.
Känner man en av ungdomarna i Kräbbleboda kommer man säkert välja den
utgåvan.

Gillar jag ett verk och känner till att både att verket är väl framfört samt
formidabelt inspelat, lär jag välja det verket, även om kompositören dirigerat
en annan inte lika välinspelad utgåva. Men som sagt, den som helst vill åt
kompositörens inflytande på orkestern, lär välja den senare.

Skulle jag gå och se ett uppförande på plats skulle jag helst vilja se det som
viftas av kompositören.

[Piotr]

Gå tillbaka i tråden och se vad du håller på med.

Gå tillbaka själv och läs första svaret i tråden. -> Konstverket är skivan.

Frånvaron av saklighet i ditt inlägg tolkar jag som att du inte har något konstruktivt att tillägga i diskussionen. Det är ok såklart.


/Peter

[petersteindl]

Gillar man att samla på utgåvor med en särskild dirigent, lär man samla på sig
utgåvor av denna. Är det själva verket man vill åt, så vill man kanske ha båda.
Känner man en av ungdomarna i Kräbbleboda kommer man säkert välja den
utgåvan.

Gillar jag ett verk och känner till att både att verket är väl framfört samt
formidabelt inspelat, lär jag välja det verket, även om kompositören dirigerat
en annan inte lika välinspelad utgåva. Men som sagt, den som helst vill åt
kompositörens inflytande på orkestern, lär välja den senare.

Skulle jag gå och se ett uppförande på plats skulle jag helst vilja se det som
viftas av kompositören.

Väl talat där

[Nattlorden]

Gå tillbaka själv och läs första svaret i tråden. -> Konstverket är skivan.

Frånvaron av saklighet i ditt inlägg tolkar jag som att du inte har något konstruktivt att tillägga i diskussionen. Det är ok såklart.

Antingen orkade du inte gå tillbaka till första svaret i tråden (dvs. Subjektivistens) eller så förstod du det inte... och då förstår jag att du inte fattar vad diskussionen handlar om...

[Piotr]

Antingen orkade du inte gå tillbaka till första svaret i tråden (dvs. Subjektivistens) eller så förstod du det inte... och då förstår jag att du inte fattar vad diskussionen handlar om...

Vad är det jag inte förstår?

Att subjektivisten hävdar att skivan är ett konstverk?

Jo, jag förstår att han hävdar det men det gör det inte till en sanning. förstår du det?

Jag informerade då om att ingen av de dirigenter jag jobbar med ser en skiva som ett konstverk och jag gör det inte heller.. sen börjar du snacka om mjölnare och Redbook standard och jag förstår inte vad du pysslar med öht.

Jag förstår naturligtvis vad som står skrivet och jag förstår min egen mening i dessa frågor.. vad jag inte förstår är vad du tjaffsar om och varför du upprepade gånger föreläser för andra om saker du inte greppar men som andra har full förståelse för och insyn i.


/Peter

[Ragnwald]

Jag informerade då om att ingen av de dirigenter jag jobbar med ser en skiva som ett konstverk och jag gör det inte heller..

Va tråkigt.

[Nattlorden]

Vad är det jag inte förstår?

Att subjektivisten hävdar att skivan är ett konstverk?

Jo, jag förstår att han hävdar det men det gör det inte till en sanning. förstår du det?

Jag vet att det inte är en sanning för att han hävdar det, det var naturligtvis en sanning redan innan han upplyste om det.

[mapem]

Jag kan bara säga att för egen del väljer jag inspelning i första hand efter dirigent, orkester och solist och först när jag kommer hem och lyssnar reflekterar jag över om ljudet är bra eller inte.

En dålig dirigent, orkester eller solist kan allvarligt distordera kompositörens avsikter. Detta gäller i mycket hög grad exemplet Dvoraks cellokonsert. Sen kan man ju strida hur mycket som helst om vad kompositörens avsikter egentligen var, särskilt om kompositören, som så ofta är fallet, är död.

Jag vet inte om det finns någon inspelning av Stravinskis Våroffer i ursprungsverion med honom själv som dirigent på fonografrulle eller vaxskiva, men om det funnes skulle jag vilja ha den oavsett ljudkvalitet.

Stravinskij har dirigerat Våroffer på skiva. Jag har den. Den är bra. Inspelningen är gjord på 60-talet men det är nog 1954 orkestreringen. Jag vet inte om det finns någon ursprungligare version inspelad. Det behöver inte vara på wax för att vara före 1954.

MvH
Peter

Ja men det är ju klart. Han levde ju länge, Igor. Det borde jag begripit. Den skivan ska jag skaffa. Har bara en med Ansermet. En Decca-LP. Och så har jag hört den live med Ehrling. Han distorderade inte verket!

Jag tänkte mig uruppförandet i Paris, med ryska baletten, buanden och allt. Det kallar jag ambiens-ljud!

[Piotr]

Jag informerade då om att ingen av de dirigenter jag jobbar med ser en skiva som ett konstverk och jag gör det inte heller..

Va tråkigt.

Nä varför det?

Att framföra musik ser jag som konst.. typ, men att dokumentera (om än med en gnutta handppåläggning i processen) ett framförande ser jag som ett tekniskt och måhända ingenjörsmässigt arbete.

En CD-skiva är i min värld en bärare av information, inte ett konstverk.

Jag känner mänga människor i musikvärlden och jag har aldrig hört någon uttrycka sig om en CD som ett konstverk.


/Peter

[mapem]

En CD kan absolut vara ett konstverk. Så tycker jag utvecklingen blivit inom delar av den s k populärkulturen. En skiva av en konstnärligt medveten artist som gjort ett genomtänkt val av låtar blir i sig, och även tillsammans med konvolut och annat som kan bilda en konstnärlig helhet, definitivt ett konstverk.

[Piotr]

En CD kan absolut vara ett konstverk. Så tycker jag utvecklingen blivit inom delar av den s k populärkulturen. En skiva av en konstnärligt medveten artist som gjort ett genomtänkt val av låtar blir i sig, och även tillsammans med konvolut och annat som kan bilda en konstnärlig helhet, definitivt ett konstverk.

Håller med 100%


/Peter

[petersteindl]

Jag kan bara säga att för egen del väljer jag inspelning i första hand efter dirigent, orkester och solist och först när jag kommer hem och lyssnar reflekterar jag över om ljudet är bra eller inte.

En dålig dirigent, orkester eller solist kan allvarligt distordera kompositörens avsikter. Detta gäller i mycket hög grad exemplet Dvoraks cellokonsert. Sen kan man ju strida hur mycket som helst om vad kompositörens avsikter egentligen var, särskilt om kompositören, som så ofta är fallet, är död.

Jag vet inte om det finns någon inspelning av Stravinskis Våroffer i ursprungsverion med honom själv som dirigent på fonografrulle eller vaxskiva, men om det funnes skulle jag vilja ha den oavsett ljudkvalitet.

Stravinskij har dirigerat Våroffer på skiva. Jag har den. Den är bra. Inspelningen är gjord på 60-talet men det är nog 1954 orkestreringen. Jag vet inte om det finns någon ursprungligare version inspelad. Det behöver inte vara på wax för att vara före 1954.

MvH
Peter

Ja men det är ju klart. Han levde ju länge, Igor. Det borde jag begripit. Den skivan ska jag skaffa. Har bara en med Ansermet. En Decca-LP. Och så har jag hört den live med Ehrling. Han distorderade inte verket!

Jag tänkte mig uruppförandet i Paris, med ryska baletten, buanden och allt. Det kallar jag ambiens-ljud!

Det finns en samlings CD-box som jag sett på NK med Stravinskijs inspelningar av sig själv. Den var synnerligen prisvärd. Jag ångrar att jag inte köpte den. Jag tror att den hade 9 CD och kostade kring 400 kr. Det var några år sedan.

Nu finns det en samlingsbox med 22 CD med Stravinsky conducts Stravinsky på Amazon för 25 USD Jag beställde nu direkt d v s för 20 minuter sedan.

http://www.amazon.com/gp/product/B000PTYUQG/ref=ox_ya_os_product


Den här monovarianten nedan är smått fantastisk. Jag hade denna variant av Pulcinella på LP. Det är monoinspelningar gjorda kring 1953. Jag hade original LPn och tog med den till Stig Carlsson Han blev grön av avund. Den versionen av Pulcinella är bara bäst.

Jag såg den nu och har nu beställt ett exemplar.

http://www.amazon.com/Stravinsky-Conducts-Mono-Years/dp/B00000C3SN/ref=dp_return_1?ie=UTF8&n=5174&s=music

Det är kul att köpa skivor

MvH
Peter

[Ragnwald]

En CD-skiva är i min värld en bärare av information, inte ett konstverk.

En konstförfalskare, kan med skicklig teknik, lura en hel konstvärld.
En CD-skiva har ju i alla fall motsvarande ram, naturligtvis inte att förväxla med avlyssning i konserlokalen i inspelningsögonblicket.

[mapem]

Oj vad det fanns mycket Stravinskij med Stravinskij! Måste nog beställa jag med.

Alldeles strax ska jag knalla iväg till Konserthuset och höra Psalmsymfonin. Oramo ska dirigera. Eric Ericssons kammarkör sjunga. Dessutom får vi höra Sjostakovitj 8. Musik är bäst live, trots allt.

[petersteindl]

Oj vad det fanns mycket Stravinskij med Stravinskij! Måste nog beställa jag med.

Alldeles strax ska jag knalla iväg till Konserthuset och höra Psalmsymfonin. Oramo ska dirigera. Eric Ericssons kammarkör sjunga. Dessutom får vi höra Sjostakovitj 8. Musik är bäst live, trots allt.

Instämmer Det där blir en bra konsert.

Jag passade precis på att boka biljett Jag kommer oxå. Jag sitter på parkett rad 11 plats 355.

Vi kanske kan mötas

MvH
Peter

[subjektivisten]

Låt säga att dirigenten och orkestern är världsklass och spelar som gudar och att inspelningen har ett diskantfall på 0,175 dB vid 20 kHz och ett basfall på 0,15 dB vid 20 Hz.

Låt säga att vi har kräbbleboda ungdomsmusiker som spelar falskt och uselt och med halvtaskiga instrument, men inspelningen är rak från 20 Hz till 20 kHz.

Vilken skiva skulle du välja att lyssna på hemma?

Jag lyssnar på det jag gillar och skiter fullständigt om det är bättre ljud på något jag inte gillar.

[subjektivisten]

Tillägg: Ja jo, det jag kanske egentligen vilja säga är att konstverket allt är
upplevelsen i konsertsalen. Eller, det är ett av konstverken. En annan är
inspelningen. Den ena ersätter inte, eller står över, den andra.

Den mesta musiken som släpps är inte liveinspelad musik så det känns tämligen meningslöst att ständigt använda det.
Sen så håller jag fast vid att skivan är konstverket/musiken och referensen. Bara för att Mozart inte hörde hur musiken lät IRL betyder inte att man ska återge det på samma sett. Man återger skivan eller filerna. Något som är självklart för vilken logisk tänkande människa.

[petersteindl]

Låt säga att dirigenten och orkestern är världsklass och spelar som gudar och att inspelningen har ett diskantfall på 0,175 dB vid 20 kHz och ett basfall på 0,15 dB vid 20 Hz.

Låt säga att vi har kräbbleboda ungdomsmusiker som spelar falskt och uselt och med halvtaskiga instrument, men inspelningen är rak från 20 Hz till 20 kHz.

Vilken skiva skulle du välja att lyssna på hemma?

Jag lyssnar på det jag gillar och skiter fullständigt om det är bättre ljud på något jag inte gillar.

Väl talat S

MvH
Peter

[shifts]

Tillägg: Ja jo, det jag kanske egentligen vilja säga är att konstverket allt är
upplevelsen i konsertsalen. Eller, det är ett av konstverken. En annan är
inspelningen. Den ena ersätter inte, eller står över, den andra.

Den mesta musiken som släpps är inte liveinspelad musik så det känns tämligen meningslöst att ständigt använda det.
Sen så håller jag fast vid att skivan är konstverket/musiken och referensen. Bara för att Mozart inte hörde hur musiken lät IRL betyder inte att man ska återge det på samma sett. Man återger skivan eller filerna. Något som är självklart för vilken logisk tänkande människa.

Njaee, alltså, jag tycker det är ett obestridligt faktum att en livemusik är en
konstform och ibland spelas den inte in och då finns den konsten bara där och
då i det ögonblicket. En inspelning av en konsert kan i sin tur vara ett eget
konstverk (samtidigt en förmedling av ett annat konstverk).

Jag tycker inte det här är så konstigt. Konstverk är ju så trevliga på det
sättet, att de kan vara så många olika saker beroende på vem man talar
med. De som bara går på konserter och aldrig lyssnar på skivor tar även de
del av konstverket, precis lika mycket som den som köper en inspelning och
lyssnar på hemma. Men en annan form/skepnad av den (i mitt tycke
egentligen ett annat konstverk).

Bertil Alving gör konstverk, till exempel av/med Anders Bondeman.
Bondeman gör också konstverk, av kompositören vars verk han framför.
De där styckena är också konstverk. Alla kan de återges på olika sätt.

Det här är ingen fråga (nu pratar jag inte om den fråga du skriver om, men
det var ju inte ämnet i mitt inlägg) med ett givet svar; det är helt beroende
av vilken angreppspunkt man har. Det jag har skrivit i tråden har inte
handlat om vad som är referensen för en anläggning.

[jannemannen]

Jobbigt med allt snack om "referensen". En referens är för mig något man jämför med. Om jag köper en ny skiva som jag aldrig har hört tidigare, då har jag ingen referens. Jag har ju inget att jämföra med ! Jag har inte hört "konstverket" varken i verkligheten, eller på någon annan anläggning..

Däremot om min nya skiva låter extremt bra (i mina öron), då kan ju skivan bli en referens helt plötsligt. Jag kan ju då ha skivan som "måttstock" över hur bra det kan låta med just denna sorts musik.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Referens

Mvh/Janne

[Kronkan]

Tillägg: Ja jo, det jag kanske egentligen vilja säga är att konstverket allt är
upplevelsen i konsertsalen. Eller, det är ett av konstverken. En annan är
inspelningen. Den ena ersätter inte, eller står över, den andra.

Den mesta musiken som släpps är inte liveinspelad musik så det känns tämligen meningslöst att ständigt använda det.
Sen så håller jag fast vid att skivan är konstverket/musiken och referensen. Bara för att Mozart inte hörde hur musiken lät IRL betyder inte att man ska återge det på samma sett. Man återger skivan eller filerna. Något som är självklart för vilken logisk tänkande människa.

Njaee, alltså, jag tycker det är ett obestridligt faktum att en livemusik är en
konstform och ibland spelas den inte in och då finns den konsten bara där och
då i det ögonblicket. En inspelning av en konsert kan i sin tur vara ett eget
konstverk (samtidigt en förmedling av ett annat konstverk).

Jag tycker inte det här är så konstigt. Konstverk är ju så trevliga på det
sättet, att de kan vara så många olika saker beroende på vem man talar
med. De som bara går på konserter och aldrig lyssnar på skivor tar även de
del av konstverket, precis lika mycket som den som köper en inspelning och
lyssnar på hemma. Men en annan form/skepnad av den (i mitt tycke
egentligen ett annat konstverk).

Bertil Alving gör konstverk, till exempel av/med Anders Bondeman.
Bondeman gör också konstverk, av kompositören vars verk han framför.
De där styckena är också konstverk. Alla kan de återges på olika sätt.

Det här är ingen fråga (nu pratar jag inte om den fråga du skriver om, men
det var ju inte ämnet i mitt inlägg) med ett givet svar; det är helt beroende
av vilken angreppspunkt man har. Det jag har skrivit i tråden har inte
handlat om vad som är referensen för en anläggning.

Hej Shifts, Peter och alla andra. Jag äger bara en skiva som garanterat är ett konstverk i sig. Numrerad upplaga, bildskiva samt inspelade ljud och röst samt texthäfte och konvulut är ett konstverk om jag förstår saken rätt. Utgivare är tre konstnärer. Titeln på verket är Radio Regn och den innehåller varken sång eller musik. Den är definierad som konst och säljs inte inom musikhandlen vad jag vet utan är inköpt på stadens konstmuseum.

För mig är konstverket uppspelningen. Antingen urspungliga inspelningen eller den uppspelning som sker hemma. Det som spelas hemma är väl sånt som man gillar alternativt vill lära känna.

Men samtidigt så försöker jag pröva nya sätt att utveckla själva uppspelningen. Idag har jag snabbt prövat att diffusera bakom elektrostaterna. Detta efter en diskussion med annan ljudintresserad.
Det kan nog vara så att jag skulle bygga om de akustiska åtgärderna något är tyvärr min slutsats. Kanske blir det lite mer liv då. Bara ett litet exempel.

Men vi lyssnar ju på sånt vi gillar men mest rullar ju sådant som också är väl inspelat. Detta innebär inte att ens inspelningen är felfri. Ett exempel är den skiva från 1957 som jag gav till dottern igår. Det går att höra att de höjer volymen för sent. Ett rör brummar ett tag. Men detta gör det inte till en dålig inspelning. För mig stör inte detta uppspelningen. Det stör inte heller att jag är medveten att uppspelningen kan göras bättre.

[petersteindl]

Oj vad det fanns mycket Stravinskij med Stravinskij! Måste nog beställa jag med.

Alldeles strax ska jag knalla iväg till Konserthuset och höra Psalmsymfonin. Oramo ska dirigera. Eric Ericssons kammarkör sjunga. Dessutom får vi höra Sjostakovitj 8. Musik är bäst live, trots allt.

Vilken fin konsert det blev. Jag föredrar Sjosstaåttan. Jag hade den med Previn på LP EMI för en herrans massa år sedan d v s 1976, skulle jag tro. Då hade jag OA6-typ1 och rörförsteg. Det var jättebra ljud tyckte jag då och tolkningen var superb.

Jag älskar speciellt 3e satsen En riktig killer.

I morgon är det lunchkonsert i konserthuset på stora orgeln. Anders Bondeman spelar och biljetterna kostar 55 kr, så jag köpte en biljett 12:15 börjar konserten.

Orgelmatiné

Den magnifika orgeln byggdes av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad och invigdes 1982. Den täcker hela väggen över körläktaren och är med sina 6.100 pipor och 69 stämmor ett mycket imponerande instrument. Den längsta orgelpipan är 11 meter lång och den minsta bara några millimeter. Orgelmatinéerna i Konserthuset ger dig möjlighet att höra den underbara orgeln tillsammans med landets bästa organister.

Anders Bondeman orgel

Stanley Voluntary
J S Bach Preludium och fuga h-moll BWV 544
Guilmant Marche sur un thème de Haendel
Hambraeus Extempore
Bondeman Improvisation

Det är spännande musik och som vanligt då Bondeman improviserar så vet ingen hur det blir

MvH
Peter

[petersteindl]

Vad gäller konstverk, så tyckte jag att LP var ett utmärkt medium med sina stora omslag som jag uppfattade som konstverk i sig på väldigt många skivor. Det var en helt annan sak än CD. Hur det är med hårddisk vet jag inte, men om man kan få upp stora bilder på en stor platt TV så kan det kanske vara bra, men frågan är om man vill ha TVn igång då man spelar musiken. Med LP kunde man hålla i fodralet och titta på konvolutet medans man spelade skivan. Det tyckte jag var fint.

MvH
Peter

[Kronkan]

Vad gäller konstverk, så tyckte jag att LP var ett utmärkt medium med sina stora omslag som jag uppfattade som konstverk i sig på väldigt många skivor. Det var en helt annan sak än CD. Hur det är med hårddisk vet jag inte, men om man kan få upp stora bilder på en stor platt TV så kan det kanske vara bra, men frågan är om man vill ha TVn igång då man spelar musiken. Med LP kunde man hålla i fodralet och titta på konvolutet medans man spelade skivan. Det tyckte jag var fint.

MvH
Peter

Tycker detsamma. Har hittat ett sätt att använda stringhyllor för att visa omslagen samtidigt som de tre stringhyllorna blir ett korttidslager för skivor. På detta sätt visas alltid minst 16 omslag hemma. Men kanske mera rimligt att kalla omslagen för design än konst. Och den faktiska fysiska skillnaden mellan den faktiskt numrerade skivan somkan kallas ett konstobjekt ochen vanlig skiva är ju liten.

Några skivor har jag dubbleter av. Alltid för omslagets skull. Det är då censurerade omslag. Ingen gigantisk samling. Men ramlar jag på det så köper jag sådant. Kan ibland vänta med att köpa en skiva för att få rätt omslag. Ibland ointressant men alltid ett plusvärde om bilden är intressant eller tidstypisk.

Sonen har upp bilder och mätapparater på tv:nmm när han streamar. Någon grafik virvlar också runt till musiken. Men han ogillar det digitala ljudet. Han tycker mera om det ljud som vinyl ger. Jag har själv en någon mera nyanserad åsikt. Men finns det någon värre produkt än plastomslagen till cd-skivor.

[subjektivisten]

Jobbigt med allt snack om "referensen". En referens är för mig något man jämför med. Om jag köper en ny skiva som jag aldrig har hört tidigare, då har jag ingen referens. Jag har ju inget att jämföra med ! Jag har inte hört "konstverket" varken i verkligheten, eller på någon annan anläggning..

Skivan är referensen för vad din anläggning ska återge. Du behöver inte veta innan hur den "låter" om CD spelaren återger den korrekt.

[petersteindl]

Oj vad det fanns mycket Stravinskij med Stravinskij! Måste nog beställa jag med.

Alldeles strax ska jag knalla iväg till Konserthuset och höra Psalmsymfonin. Oramo ska dirigera. Eric Ericssons kammarkör sjunga. Dessutom får vi höra Sjostakovitj 8. Musik är bäst live, trots allt.

Hej Mapem

Nu har jag lyssnat på fler Shosstaåttor hemma och jag kan bara säga att gårdagens framförande var synnerligen bra. Jag är faktiskt förvånad eftersom även Mravinsky ligger i lä och även Haitink.

Det fanns en grundton av mörker som kom fram igår som ger stycket en djupare dimension. De andra tolkningarna som jag har lyssnat på är alldelas för duraktiga. Symfonin handlar om krig och denna kändes helt rätt medans andra känns mer förskönande "Hollywoodstil", efter Kazanperioden vill säga. Holywood hade en film noire period på 50-talet som var exceptionell.

Ja, det var en bra afton med riktiga konstverk, tycker jag. Tackar för tipset.

MvH
Peter

[Britt-Gunnar]

Jag kan bara säga att för egen del väljer jag inspelning i första hand efter dirigent, orkester och solist och först när jag kommer hem och lyssnar reflekterar jag över om ljudet är bra eller inte.

En dålig dirigent, orkester eller solist kan allvarligt distordera kompositörens avsikter. Detta gäller i mycket hög grad exemplet Dvoraks cellokonsert. Sen kan man ju strida hur mycket som helst om vad kompositörens avsikter egentligen var, särskilt om kompositören, som så ofta är fallet, är död.

Jag vet inte om det finns någon inspelning av Stravinskis Våroffer i ursprungsverion med honom själv som dirigent på fonografrulle eller vaxskiva, men om det funnes skulle jag vilja ha den oavsett ljudkvalitet.

Stravinskij har dirigerat Våroffer på skiva. Jag har den. Den är bra. Inspelningen är gjord på 60-talet men det är nog 1954 orkestreringen. Jag vet inte om det finns någon ursprungligare version inspelad. Det behöver inte vara på wax för att vara före 1954.

MvH
Peter

Ja men det är ju klart. Han levde ju länge, Igor. Det borde jag begripit. Den skivan ska jag skaffa. Har bara en med Ansermet. En Decca-LP. Och så har jag hört den live med Ehrling. Han distorderade inte verket!

Jag tänkte mig uruppförandet i Paris, med ryska baletten, buanden och allt. Det kallar jag ambiens-ljud!

denna box kanske kan vara av intresse då:
http://www.amazon.co.uk/Works-Igor-Stra ... 581&sr=1-1

edit. var visst lite sen

[shifts]

Kronkan och petersteindl: Tycker ni inte att det man kan kalla konstverk om
ett fonogram, sträcker sig längre än till förpackning och omslag? Det tycker jag.

[Kronkan]

Kronkan och petersteindl: Tycker ni inte att det man kan kalla konstverk om
ett fonogram, sträcker sig längre än till förpackning och omslag? Det tycker jag.

Jag tycker inte själva plasten är konstverket utan konstverket musik uppstår när det spelas. Sedan finns det skivor som faktiskt är ett konstverk. Ett exempel är när Kent limmar på en skiva på en grammofon mm och säljer den som ett unikt objekt. Då blir det konst, för mig, vilket kan säljas exempelvis på ett Galleri.

En vanlig vinylskiva med omslag är inte konst för mig utan hamnar mera i kategorin design. Men kan vara hur trevligt som helst. Är ju ett kreativt område för sig. Design handlar nog om att formge en funktion eller att markandsföra något och eller skapa ett intresse kring en viss produkt.

Ett sätt att resonera.

[mapem]

Oj vad det fanns mycket Stravinskij med Stravinskij! Måste nog beställa jag med.

Alldeles strax ska jag knalla iväg till Konserthuset och höra Psalmsymfonin. Oramo ska dirigera. Eric Ericssons kammarkör sjunga. Dessutom får vi höra Sjostakovitj 8. Musik är bäst live, trots allt.

Instämmer Det där blir en bra konsert.

Jag passade precis på att boka biljett Jag kommer oxå. Jag sitter på parkett rad 11 plats 355.

Vi kanske kan mötas

MvH
Peter

Jag hade redan gått iväg, såg inte detta! Det blev en fin konsert. Nästan fullsatt. Fyra inrop eller kanske fem efter Sjostakovitj. Åttan är mäktig och Orama tolkade den mycket bra med full dynamik men ändå nyanserat.

Psalmsymfonin, en ovanligt stillsam Stravinskij, framfördes ochså mycket fint. Innerligt som det ska vara.

[petersteindl]

Kronkan och petersteindl: Tycker ni inte att det man kan kalla konstverk om
ett fonogram, sträcker sig längre än till förpackning och omslag? Det tycker jag.

Jo absolut, men det har jag ju tagit för givet att så är fallet så det ansåg jag att jag inte ens behövde nämna. Det kan finnas ett musikaliskt konstverk och det kan även finnas ett konstverk för ögonen, men allt ligger i betraktaren och dennes uppfattning. Konst är upplevelse och inlevelse.

MvH
Peter

[Nattlorden]

Konst är upplevelse och inlevelse.

Eller ett spekulationsobjekt, eller något som köpts för att imponera på andra.

[petersteindl]

Konst är upplevelse och inlevelse.

Eller ett spekulationsobjekt, eller något som köpts för att imponera på andra.

Nåe, så ser inte jag på saken. OBS, jag skrev konst. Hade jag skrivit konstverk istället, så blir situationen en annan. Jag skrev konst för att jag menade strikt den immateriella delen.

Ett spekulationsobjekt är, som jag ser det, alltid en materiell sak och det är även imponatormojänger som man kan köpa sig till.

MvH
Peter

[Nattlorden]

Ok, jag förstår hur du menar.

( Personligen ser inte hur man kan skilja på dem, för någon helt virtuell konstform känner jag inte till (möjligtvis drömmar kan klassas så?). Men det förväntar jag mig inte att få medhåll angående. )

[petersteindl]

Det är nog så att ordet konst betyder så många olika saker beroende på i vilken kontext ordet används. Konstnärlighet är något immateriellt, medans konstverk är något materiellt och om man ser musik som en konstform så kan man debattera spörsmålen där också, men just nu skall jag lyssna på orgeln i konserhuset om 3 kvart. Anders Bondeman lirar.

MvH
Peter

[shifts]

Ja, jag kände att sättet jag använde ordet "konstverk" i mitt svar till
subjektivisten var väl trubbigt.

[mapem]

Oj vad det fanns mycket Stravinskij med Stravinskij! Måste nog beställa jag med.

Alldeles strax ska jag knalla iväg till Konserthuset och höra Psalmsymfonin. Oramo ska dirigera. Eric Ericssons kammarkör sjunga. Dessutom får vi höra Sjostakovitj 8. Musik är bäst live, trots allt.

Vilken fin konsert det blev. Jag föredrar Sjosstaåttan. Jag hade den med Previn på LP EMI för en herrans massa år sedan d v s 1976, skulle jag tro. Då hade jag OA6-typ1 och rörförsteg. Det var jättebra ljud tyckte jag då och tolkningen var superb.

Jag älskar speciellt 3e satsen En riktig killer.

I morgon är det lunchkonsert i konserthuset på stora orgeln. Anders Bondeman spelar och biljetterna kostar 55 kr, så jag köpte en biljett 12:15 börjar konserten.

Orgelmatiné

Den magnifika orgeln byggdes av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad och invigdes 1982. Den täcker hela väggen över körläktaren och är med sina 6.100 pipor och 69 stämmor ett mycket imponerande instrument. Den längsta orgelpipan är 11 meter lång och den minsta bara några millimeter. Orgelmatinéerna i Konserthuset ger dig möjlighet att höra den underbara orgeln tillsammans med landets bästa organister.

Anders Bondeman orgel

Stanley Voluntary
J S Bach Preludium och fuga h-moll BWV 544
Guilmant Marche sur un thème de Haendel
Hambraeus Extempore
Bondeman Improvisation

Det är spännande musik och som vanligt då Bondeman improviserar så vet ingen hur det blir

MvH
Peter

Jo det var fantastiskt, mycket bra framfört, särskilt Sjostakovitj-åttan. En prestation av Oramo och orkestern. Både konstnärligt och fysiskt! Jag har f ö också Previn-skivan på EMI! Den är från 73.

Bondeman är kul att höra på. Det kan man göra i Jacobs kyrka då och då. Senast gjorde jag det i mellandagarna, då jag och hustrun också fick höra ett mycket fint framförande av Pärts Fratres av kördirigenten Gary Garden på piano och hans son på cello.

Fast jag lyssnar nästan ännu hellre på Bondemans elev Ulf Norberg på Hedvig Eleonoras mycket fina orgel. Att höra hans orgelspel är definitvt värt en mässa, t ex första advent, då även en klentrogen person som jag får tillfälla att njuta av fin musik. Han brukar spela en bit ur en orgelsymfoni av Widor, ett fint stycke. Och han gör väldigt fina improvisationer som inledning till olika psalmer. Efteråt får han varma applåder av alla som kanske i första hand gick dit för musikens skull. Som icke-medlem skäms jag lite för att få lyssna gratis, men jag dövar samvetet med ett litet bidrag i håven.

[jannemannen]

Jobbigt med allt snack om "referensen". En referens är för mig något man jämför med. Om jag köper en ny skiva som jag aldrig har hört tidigare, då har jag ingen referens. Jag har ju inget att jämföra med ! Jag har inte hört "konstverket" varken i verkligheten, eller på någon annan anläggning..

Skivan är referensen för vad din anläggning ska återge. Du behöver inte veta innan hur den "låter" om CD spelaren återger den korrekt.

Jag förstår hur du menar. Anläggningen skall återge det som finns på skivan. Varken mer eller mindre. Men däremot så tycker jag inte att du skall kalla skivan för referens. Referens är något man jämför med !

Mvh/Janne

[KarlXII]

Jobbigt med allt snack om "referensen". En referens är för mig något man jämför med. Om jag köper en ny skiva som jag aldrig har hört tidigare, då har jag ingen referens. Jag har ju inget att jämföra med ! Jag har inte hört "konstverket" varken i verkligheten, eller på någon annan anläggning..

Skivan är referensen för vad din anläggning ska återge. Du behöver inte veta innan hur den "låter" om CD spelaren återger den korrekt.

Jag förstår hur du menar. Anläggningen skall återge det som finns på skivan. Varken mer eller mindre. Men däremot så tycker jag inte att du skall kalla skivan för referens. Referens är något man jämför med !

Mvh/Janne

+1

Lycka till, jannemannen.

[subjektivisten]

Jag förstår hur du menar. Anläggningen skall återge det som finns på skivan. Varken mer eller mindre. Men däremot så tycker jag inte att du skall kalla skivan för referens. Referens är något man jämför med !

Mvh/Janne

Och det är precis det man gör, man jämför med insignalen. På samma sätt som man jämför insignalen med utsignalen när man mäter något, man jämför inte med Bruce på ullevi 86.

[hassez]

Jag har en LP med orgelmusik av Mozart (CBS 72 477) där E. Power Biggs spelar. Inspelningen är gjord i en kyrka som heter Sankt Bavo, i Haarlem. 1959-61 reastuerades den till att bli så nära som möjligt till sitt ursprung.
På den här orgeln har Mozart själv spelat sin egen orgelmusik.

När jag lyssnade på den fick jag en känsla av att höra Mozart spela. Så min konstupplevelse var att jag trodde mig höra Mozarts musik spelas såsom han avsåg att den skulle spelas.

[-AG-]

Vissa färgningar*, tex tonkurveavvikelser, bör vara relativt svårt att urskilja utan referens. Det ger olika nivå på olika instrument och något olika klang, men behöver inte nödvändigtvis låta illa och kan ses som olika tolkningar av samma material.
Andra färgningar* som är mer icke-linjära - förstörande - av sin natur, tex distorsion av olika typ, kan rimligen upptäckas utan referens (en inre referens av hur röster och instrument låter behövs förstås). Denna typ av färgning vill nog alla vara utan oavsett "ljudideal".

Och apropå tolkning, så är det ju inte bara vem som framför materialet som ger olika ljud hemma i soffan eller fåtöljen. Även mixningen och hur upptagningen i det rum där spelningen sker har ju betydelse. Om musiken mixas för bil får man möjligen en tråkig upplevelse i en ofärgad hemmastereo - och vice versa.

* med reservation för att jag inte har koll på begreppet färgningar.

[Goldfinger]

Jag förstår hur du menar. Anläggningen skall återge det som finns på skivan. Varken mer eller mindre. Men däremot så tycker jag inte att du skall kalla skivan för referens. Referens är något man jämför med !

Mvh/Janne

Och det är precis det man gör, man jämför med insignalen. På samma sätt som man jämför insignalen med utsignalen när man mäter något, man jämför inte med Bruce på ullevi 86.

Alltså man måste skilja på referens och systemfel.
Det som kommer genom högtalarna är en akustisk händelse och måste jämföras med en annan akustisk händelse för att man skall kunna prata om referens, däremot är ju tanken rätt att skivan skall fungera som en avbild av det som skall återges, men det är ju bara en produkt född av en strävan att minimera systemfelen så långt det går, för att således maximera systemets upplösning.

[subjektivisten]

Systemet är byggd av en kedja med olika länkar. Då kollar man upp dom enskilda länkarna så långt det går.