phloam skrev:Jag skulle vilja se redovisningar från blindtest där man klart och tydligt detekterat ful-lakrits från Clas Olsson eller Biltema (typ) till skillnad från de lite finare "högkvalitets" och normalt hifi-anpassade signalkablar - som alltså inte räknas som dyrkablar eller ormoljekablar.
Finns det nåt sånt test? Eller är det där med att folk kan höra skillnad på riktigt billiga signalkablar och lite dyrare också bara placebo alt. mytbildning?
Ja, oftast är det faktiskt suggestionseffekter som skapar sådana över-
tygelser. Jag har gjort många sådana lyssningar, och under normala
omständigheter (rimlig grovlek och längd) är det mycket svårt att skilja
även enklare kablar av olika slag, både från varandra och från dyrare
men icke-ormoljekablar.
Så allt som allt kan man nog sammanfatta kablar som relativt oviktiga.
Om man skall bry sig om något mer än något annat så är det att hög-
talarkablar behöver ha rimlig area, och den behöver även vara större ju
längre kabeln är.
Interconnectkablar bör inte ha alltför högohmig skärm (eftersom det
kan ge brumproblem) och det finns fall då deras kapacitans kan på-
verka, så rimligt låg kapacitans per meter är bra.
I vissa sammanhang är kablar dock potentiellt mera påverkande, som
t ex de småsignalkablar som drivs av dynamiska mikrofoner, av gitarrer
(och kanske i ännu högre grad basar) och av mm-pickuper.
Högtalarkablar märks mera om man driver dem med förstärkare med
underliga egenskaper (vissa utgångsfilterlösa förstärkare är väldigt
känsliga för kabelkapacitans, trots att de är effektförstärkare) eller om
man lastar dem med illa konstruerade högtalare, säg med lastimpedans
som går under 3 ohm eller till och med under 2 ohm. Letar man noga
efter problemhögtalare så finner man att det faktiskt till och med finns
sådana som går under 1 ohm!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).