HIGH END AUDIO DOES NOT EXIST!!!

[Perfector]

Åsikter någon?
https://www.youtube.com/watch?v=rjTQsY8rhaM

[IngOehman]

Okunnigt struntprat.

Rappakalja.

Inget att bry sig om.


Vh, iö

[paa]

Åsikter någon?
https://www.youtube.com/watch?v=rjTQsY8rhaM

Är allt på vinyl bättre än allt på CD?
Även om mastern för vinylen är digital?

[KentLindqvist]

Jamen han har ju rätt!

...Om vi ger honom full legitimitet i hans egen definition av HIGH END AUDIO...

Det han menar med high end diskvalificerar all digital media. Stollgubbe.

[hifikg]

Han har nog ingen sån där Pioneer CD-spelare, Nad 208 och Carlsson han inte, då skulle han ändra uppfattning

[Max_Headroom]

Även om mastern för vinylen är digital?

Och det är den nästan helt säkert. Muzaken, eller delar av den, har med stor sannolikhet skyfflats in och ut ur den digitala domänen i omgångar innan den hamnade på som ett spår i matrisen. Fast det bryr sig ju inte många "audiofiler om". Och det är ju bara bra det, att dom inte bryr sig alltså. Många skulle få nervsammanbrott De Luxe om dom tänkte på detta när dom spinner sina allra hetaste wax. Som det här t.ex. (typsik sådan musik som snubben i videon lyssnar på):
https://www.youtube.com/watch?v=P01hRhD0NGQ

[IngOehman]

Det hela är bara dumheter då begreppet "high end" ju bara betecknar "det dyraste". Det som har högst pris, den ändan av marknaden.

Det finns ingen tydlig och o-ifrågasättbar relation mellan high end och fidelitet. Det är olika dimensioner.

High End kan erbjuda usel fidelitet, och low end kan erbjuda... högre fidelitet än så. Men oändlig fidelitet kan hävdas vara ickeexisterande, visst. Det är dock orimligt att klandra egenskaper som sätts av mediet (vinylstörningar, begränsad samplingsfrekvens, få bitar) när stereosystemet finns med i ekvationen. Där finns en tydligare gräns än när man tittar på mediet som sådant.

Dessutom vill jag hävda att även mycket enkla system, t ex monograveringar i schellack, är goda nog för att förmedla mycken musik på ett meningsfullt sätt. Mastring är ett mycket större problem än mediernas begränsningar.


Vh, iö

[Conan]

Jag skulle vilja definiera High End som "det bästa av det bästa", och inte alls som prylar med en osmaklig prislapp. En dåligt presterande pryl med en saftig prislapp är inte High End, utan bara en dålig pryl med en saftig prislapp.

En High End racercykel är den som gör att elitcyklisten tar sig snabbast den sträcka han/hon vill cykla. Om nån tar en vanlig hoj, pläterar den med guld och sätter på en fet prislapp så är den inte High End för det. Priset på cykeln avgör inte om det är High End eller inte.

Och med "min" definition så är det klart att det också finns High End Audio; det är ju prylarna som ger "bäst ljud" på marknaden - definitionen sen på vad som är "bäst ljud" kan variera från lyssnare till lyssnare. Om nån stollpelle på Youtube sen tycker att det inte ger tillräckligt bra ljud så må det vara hänt, men det finns fortfarande apparater som är det bästa av det bästa.

[IngOehman]

Vill gärna se det som du, men verkligheten verkar ta fasta på prislappen, inte på prestanda.

Bara att titta (/lyssna) på High End-mässor. Den gemensamma nämnaren är prislappen, mycket (mera än man skulle kunna tro) av det man hittar på sådana mässor är uselt fidelitetsssigt, eller till och med bluffprodukter.

Men jag röstar på din definition!


Vh, iö

[Bill50x]

Vill gärna se det som du, men verkligheten verkar ta fasta på prislappen, inte på prestanda.

Bara att titta (/lyssna) på High End-mässor. Den gemensamma nämnaren är prislappen, mycket (mera än man skulle kunna tro) av det man hittar på sådana mässor är uselt fidelitetsssigt, eller till och med bluffprodukter.

Men jag röstar på din definition!

Det gör jag också. Det finns alltid folk som tycker dyrt är lika med bra, men det får väl stå för dom? Men hur ofta ställs inte frågan "Jag vill ha en ny CD (man menar en ny CD-spelare) för ca 5000:-, vad kan ni föreslå?" Varför frågar man efter en prisnivå och inte prestanda, utseende, lättanvändhet eller något annat logiskt? Eller menar man ca max 5 tusen? Varför skriver man inte så i så fall....

Men många verkar tro att mer pengar alltid ger en bättre produkt, oavsett vilka urvalskriterier man har.

/ B

[IngOehman]

Ja, att betala 5000:- (om det är vad man har att avvara) är ju bara dumt om det inte är bästa valet. Jag håller helt med dig. Vill man ha råd från någon som kan något (på riktigt) så det det självklart ett maxpris som man bör ange, inte vad man "vill betala". För betala vill man ju inte, i onödan, om man är förnufig.


Vh, iö

[hifikg]

Tycker också att det som låter bäst är mest high-end, priset är oväsentligt. Jag har väldigt svårt att motivera köp av nya prylar. Trots att det mesta är dyrare än det jag har. Ibland när jag har för mycket cash så funderar jag, men då köper jag en god whisky istället o sen glömmer jag det mesta
Den, kanske, dyraste prylen jag har är strömkabeln från Coconut (den kostade $50.000 en gång i tiden enligt Patrick, men sen sjönk den drastiskt i pris när han upptäckte nya kristaller), den hänger i taket som ett spännande samtalsämne, men den ansluts aldrig och kommer inte att göra det heller. Ibland nyttjar jag den som rekvisita när jag fotar.

[Headfi]

För min egen del innebär "High End" rent generellt "det bästa som kan erbjudas inom [specifikt område]" - och då ifråga om kvalitet, prestanda och servicenivå. Detta i sin tur innebär hög tillverkningskvalitet, omsorgsfullt valda lösningar och komponenter, bra service och eftermarknad (support, reservdelar etc) och att prestandan är hög.

Det kan även definiera service om vi talar om tjänster, t.ex kvalitet på ett hotell, restaurant och annat.

Inom HiFi betraktar jag t.ex ett par Carlsson OA-51, 52, Larsen 8 eller Sonab OA-116 eller 2212 för att inte tala om trevägaren som High End då samtliga dessa produkter har ett klart definierat mål och når dit med genomtänkta val av lösningar och komponenter för att inte tala om ljudåtergivningsfilosofi. Samma sak gäller andra produkter, t.ex förstärkare som också konstruerats för att lösa uppgiften på bästa möjliga sätt (transparens, kraft, hållbarhet etc).

Däremot betraktar jag inte High End som en prisnivå utan helt enkelt en prestanda/kvalitets/eftermarknadsnivå när vi talar om teknikprodukter av olika slag. Man kan alltså bli ägare till High End inom HiFi i betydelsen "High Fidelity" till rimliga kostnader utan att det drar iväg till diverse exotiska handbyggda produkter med extrem konstprissättning.

Man kan utan minsta problem bygga ett High End-system med digital källa. Däremot kan man med fördel undvika det som "mastrats i bilen" eller "mastrats för att låta bra i en mobil" och liknande.

Sedan finns det naturligtvis en annan "audiofil" variant av highendbegreppet där kvalitet styrs av prislappen och där "högst prislapp=högst prestanda". Den varianten kan jag inte påstå att jag är särskilt imponerad eller ens intresserad av.

[Conan]

Jamen vad tusan då spikar vi väl att vår tolkning av begreppet High End är "det bästa av det bästa" i fråga om prestanda och ljudkvalitet och prislappen har principiellt inget med saken att göra!

[AndreasArvidsson]

Jag anser att ordet high end bör betyda det bästa vad gäller prestanda, men att branschen och framförallt pressen ofta bara syftar på det som är dyrast. Jag använder därför själv sällan uttrycket high end för att det är för otydligt vad man syftar på och "bästa möjliga" fungerar bättre för mig.

[KentLindqvist]

För mig spelar priset in. Utöver det spelar design, grad av "overkill" i komponentval mm, vikt(!), logotyper i snirklig guldskrift och exklusivitet (antal tillverkade) in.
Jag har svårt att kalla ett par EKK-kablar för high end.

High fidelity, det är en annan sak!

[Strmbrg]

High End... Högt Slut?..
Nä, snarare helt enkelt Toppsegmentet.

Fast, toppen av VAD?
Jag skulle nog säga toppen av åtråvärdhet, faktiskt.
Det vill säga: De apparater som de "sak-fixerade" inom hobbyn åtrår. Inte bara inom denna hobby, såklart. En Leica vill man ju ha. Och en Rolex.
Och ha-viljandet moraliserar jag inte om. Det som är en tråkig konsekvens är förvisso resursåtgången och den eventuella miljöförstöring som följer. Nej, det som intresserar mig är snarare hur människor fungerar.

Sedan finns det underordnade faktorer och/eller konsekvenser, eller "metoder" såsom pris, image, känsla, mm.
Tar man även med den MYCKET vanliga utgångspunkten, som lyder: "Man får vad man betalar för.", så tycker jag väl att det hela är hyfsat väl inringat.

Utan att någonsin ens strävat efter att komma i närheten av "High End", så har jag erfarenheter av vad detta fokus kan innebära:
Jag var i min ungdom helt besatt av tanken på att få hem en ny pryl. En receiver från Pioneer - med den där härliga känslan i tuningratten. Eller en viss högtalare - som var så maffig och doftade så speciellt där i butiken.

Fast, jag hade nästan ingen koll alls på bra musik. Brukade tröttna ganska snabbt på det som hamnade på skivtallriken och återgå till produktkatalogerna framför mig istället...

[PerStromgren]

Vad spelar betydelsen av ett sånt här fånigt uttryck för roll, egentligen? De som vill använda uttrycket kan gott få göra det, vi andra kan väl bara strunta i det?

Ett värre begrepp är - håll i er nu - "Mid end"! Jag har sett det några gånger, skrivet av folk som nog inte har så mycket koll på språket...

[Perfector]

Vad spelar betydelsen av ett sånt här fånigt uttryck för roll, egentligen? De som vill använda uttrycket kan gott få göra det, vi andra kan väl bara strunta i det?

Ett värre begrepp är - håll i er nu - "Mid end"! Jag har sett det några gånger, skrivet av folk som nog inte har så mycket koll på språket...

Lite som midbas då.
Basen går till 800 Hz och över det mellanregister och diskant.
Så då uppstår frågan vad som är midbas.

[AndreasArvidsson]

Midbas är ett helt ok begrepp. Det är i mitten av basregistret, men "mid end" betyder att du är i mitten av ena änden vilket bara är fel.

[sportbilsentusiasten]

Åsikter någon?
https://www.youtube.com/watch?v=rjTQsY8rhaM

Vilken dåre.

[ostmaccan]

High-end gör väl också anspråk på att förmedla en känsla av exklusivitet. Någon gång passerar man inom produktionen, eller vad man ska säga, en kostnad som gör att produkten blir "dyr", vad nu det innebär i sammanhanget. Om den gått över "gränsen" så kommer kunden att även förvänta sig en viss känsla i grejerna. Därför kan det kanske vara värt att höja priset ytterligare 5-15 procent (jag har ingen aning egentligen) för att höja kvalitetskänslan på produkten, förbättra förpackningen så att man får "rätt" känsla när man öppnar den för första gången osv. Här är väl Apple en bra förebild för High-End - jag har i alla fall alltid fått en exklusiv känsla när jag öppnad deras förpackningar, även om det var längesen nu.

Det intressanta här, tycker jag, är ju att extrem prestanda inte verkar kosta så fantastiskt mycket som många high-end-säljare "vill". Om Holographic Audio kan bygga och sälja ett 50 watts slutssteg som presterar mycket bra för under 10kkr så kan man ju fundera på vad det är som gör att man kan köpa ett med samma prestanda för 100kkr av vissa andra tillverkare. Det kan ju hända att det faktiskt kostar dem 100kkr (inklusive vinst och skatt och allt det där såklart) att bygga deras produkt iof.

Om man säljer en produkt för 100kkr som ger 50 watt i 8 ohm, då får man nog se till att lägga en hel del av de där pengarna på att få apparaten i fråga att förmedla en känsla av high-end och exklusivitet.

[Strmbrg]

Det finns ju de som ratar REA, apropå prissättning.
REA-skit, säger de.

Jag undrar hur de tänker. Eller OM de tänker.
Om de går efter devisen "Man får vad man betalar för (så är det bara...)", så försämras alltså en vara så fort någon varit framme med extraprislappen...

[petersteindl]

Vad spelar betydelsen av ett sånt här fånigt uttryck för roll, egentligen? De som vill använda uttrycket kan gott få göra det, vi andra kan väl bara strunta i det?

Ett värre begrepp är - håll i er nu - "Mid end"! Jag har sett det några gånger, skrivet av folk som nog inte har så mycket koll på språket...

High End - Mid-fi - Low End är en a USA accepterad nomenklatur.

I princip ger jag honom helt rätt. Om man exempelvis tar alla analoga inspelningar utgivna på LP och jämför med masterbandet och om man då kallar masterbandet High End och om man definierar det så att det räcker med något extra brus eller brum eller knaster så är det inte High End så finns det ingen High End via Vinylavspelning. Om man även inte accepterar någon limitering eller komprimering eller lossy eller något jitter hur lågt det än vara må så fallerar även digitala medier att platsa in inom High End.

Återstår gamla masterband eller direktsändning av klassiska konserter på radio med bra utrustning. Det kan på nåder kanske platsa in. Har ni lyssnat på sådant? Skillnaden är stor. Däremot kan digitala inspelningar låta fint om det inte förvanskas på vägen fram till konsument.

Det ligger i definitionen på High End huruvida något kan klassas som High End.

Mvh
Peter

[PerStromgren]

Vad spelar betydelsen av ett sånt här fånigt uttryck för roll, egentligen? De som vill använda uttrycket kan gott få göra det, vi andra kan väl bara strunta i det?

Ett värre begrepp är - håll i er nu - "Mid end"! Jag har sett det några gånger, skrivet av folk som nog inte har så mycket koll på språket...

High End - Mid-fi - Low End är en a USA accepterad nomenklatur.

Jämför det fetade.

[petersteindl]

Vad spelar betydelsen av ett sånt här fånigt uttryck för roll, egentligen? De som vill använda uttrycket kan gott få göra det, vi andra kan väl bara strunta i det?

Ett värre begrepp är - håll i er nu - "Mid end"! Jag har sett det några gånger, skrivet av folk som nog inte har så mycket koll på språket...

High End - Mid-fi - Low End är en a USA accepterad nomenklatur.

Jämför det fetade.

Jo, det var ju därför jag skrev inlägget. Mid End är inte något jag sett användas.

Mvh
Peter

[hifikg]

Och snart ses vi på HEM

[PerStromgren]

Jo, det var ju därför jag skrev inlägget. Mid End är inte något jag sett användas.

Sorry, jag trodde att du missade det.

[arkman]

Begreppet "Mid End" har jag sett lite då och då.
Här finns t.o.m. en definition av begreppet.
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=mid-end
På wikipedia finns en definition av "middle-end".
https://en.wiktionary.org/wiki/middle-end

Man kan kanske tolka det som att "Mid end" betyder "halvvägs till ändan"

[PerStromgren]

Begreppet "Mid End" har jag sett lite då och då.
Här finns t.o.m. en definition av begreppet.
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=mid-end
På wikipedia finns en definition av "middle-end".
https://en.wiktionary.org/wiki/middle-end

Man kan kanske tolka det som att "Mid end" betyder "halvvägs till ändan"

Det var en mycket snäll tolkning. Nej, jag tror att det beror på att folk inte kopplar ordet "end" till sin vanliga betydelse, utan tror att det betyder något annat, diffust.

[KentLindqvist]

Begreppet "Mid End" har jag sett lite då och då.
Här finns t.o.m. en definition av begreppet.
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=mid-end
På wikipedia finns en definition av "middle-end".
https://en.wiktionary.org/wiki/middle-end

Man kan kanske tolka det som att "Mid end" betyder "halvvägs till ändan"

Det var en mycket snäll tolkning. Nej, jag tror att det beror på att folk inte kopplar ordet "end" till sin vanliga betydelse, utan tror att det betyder något annat, diffust.

Trångsynt!

Medel-svart, halvbinär, partielldöd, del-evig. Klingar fint.

[PerStromgren]

Begreppet "Mid End" har jag sett lite då och då.
Här finns t.o.m. en definition av begreppet.
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=mid-end
På wikipedia finns en definition av "middle-end".
https://en.wiktionary.org/wiki/middle-end

Man kan kanske tolka det som att "Mid end" betyder "halvvägs till ändan"

Det var en mycket snäll tolkning. Nej, jag tror att det beror på att folk inte kopplar ordet "end" till sin vanliga betydelse, utan tror att det betyder något annat, diffust.

Trångsynt!

Medel-svart, halvbinär, partielldöd, del-evig. Klingar fint.

Visst, men "end" är ju inget sån't ord! Medel-ände, hur låter det?

[paa]

Halvvägs till evigheten.

[Conan]

Om man kommer femma i ett 100-meterslopp har man fått "halv-guld" då?

[ostmaccan]

Tycker fortfarande att High-End handlar mer om känslan som förmedlas än kvaliteten på ljudet (för det är väl inom hifi-området vi håller till?) som kommer ut. Den mätbara kvaliteten alltså, att folk tycker att den senaste High-End-produkten låter bättre än den förra är en annan sak.

[PerStromgren]

En bildgoogling på "high end audio" ger en bra bild (!) av vad många tydligen menar med begreppet.

PS. En intressant köpguide i sammanhanget! THE ABSOLUTE SOUND GUIDE TO AFFORDABLE HIGH-END.

[IngOehman]

Väldigt dyra prylar med synnerligen varierande ljudkvalitet helt enkelt. Visst är totalt nonsens till och med.

Tycker fortfarande att High-End handlar mer om känslan som förmedlas än kvaliteten på ljudet (för det är väl inom hifi-området vi håller till?) som kommer ut. Den mätbara kvaliteten alltså, att folk tycker att den senaste High-End-produkten låter bättre än den förra är en annan sak.

Håller med. Det är definitivt så ordet används.

Men jag skulle hellre att det användes som en beteckning för gruppen "det bästa".


Vh, iö

[Fostex]

High end används ju ofta som marknadsterm för produkter även utanför hifi-branschen. Där menar man high end när produkten har t.ex. utseende/känsla, prisklass och varumärke som tilltalar de som söker något utöver det vanliga. T.ex. i datorvärlden kallar man gärna en iMac för en high end-produkt, trots att prestandan inte alls behöver vara i toppklass jämfört med övriga produkter på marknaden.

På samma sätt kan man nog se ordets betydelse i HiFi-sammanhang. Speciella produkter framtagna för köpstarka individer, som inte nöjer sig med att funktionen är rätt för ändamålet. Det ska gärna vara snyggt, putsat, lite vräkigt och ha en viss statusfaktor. Läser man t.ex. om Burmester 911 på deras hemsida så står ingen produktdata, bara målande beskrivningar om att den är väldesignad, handgjord och skitbra. Rotel 1582 presenteras å andra sidan uteslutande med fokus på prestandan.

Just Burmester kan man få i sin Bugatti om man så vill, som såklart är ett high end-bilmärke. Köper man istället en Ford erbjuds man ett ljudsystem från Sony. Knöt jag ihop säcken där? Jag vet inte...

[Laila]

Inte ett så oävet försök i alla fallen . . . typ.

[dewpo]

Standard_deviation_diagram.svg.png (14.53 KiB) Visad 1741 gånger

Borde det inte vara så att HighEnd existerar alldeles oavsett om det är motiverat eller inte...

[ostmaccan]

(...) Knöt jag ihop säcken där? Jag vet inte...

Då är nästa fråga, vad är Hi-Fi och High End samtidigt? Är det då man har hög känsla av status/exclusivitet osv och samtidigt fokus på prestandan? Vilka apparater är såna i så fall?

[hifikg]

(...) Knöt jag ihop säcken där? Jag vet inte...

Då är nästa fråga, vad är Hi-Fi och High End samtidigt? Är det då man har hög känsla av status/exclusivitet osv och samtidigt fokus på prestandan? Vilka apparater är såna i så fall?

Krell förstås. Ser sååå mycket coolare ut än min 208:a (och kostade sååå mycket mer pengar), men jag hör ingen skillnad.

[Fostex]

ostamaccan: Ja per min definition är det nog så! High end-marknadsförd apparatur som dessutom givits eftertanke när det gäller prestandan. Vad gemene man sedan uppfattar som HiFi är nog rätt väsensskilt. Både Argon och Bryston gör HiFi-produkter enligt mig, men få skulle kalla Argon High End, oavsett prestanda. Det finns kanske inget ord för "hifi-apparat med spjutspetsprestanda som gör sitt jobb mycket bättre än snittet, oavsett prisklass/finish/brand"?

High End kan då såklart också stå i motsatsförhållande till HiFi, även om det kanske inte är så vanligt. Kablar som lastar förstärkare på konstiga sätt ser jag som en sådan produkt.

hifikg: Jag hade absolut hellre haft en Krell än en Nad som gör jobbet lika bra. Kanske till och med om Nad'en lät liiiiiiite sämre på något mindre kritiskt sätt, t.ex. vid riktigt stark volym. Feelgood fungerar på mig. Men jag ser inte nyttan i att betala för det, kanske för att jag inte har pengar över till så fina grejer i min HiFi-budget. Har aldrig ägt en uttalad High End-produkt, men äger flera spitzenklasse-grejer, enligt definitionen ovan. Några meter EKK t.ex.

[Almen]

Så här skrev jag i en tråd från 2013 (Var går den ekonomiska gränsen för High End?):

Här är en tråd från 2005: Vad är High End ?. Många storheter i den.

Och här är en från 2010: HIGH END

Så för tredje gången upprepar jag min entydiga, användbara definition:

övre delen av prissegmentet

Detta har (tyvärr) inom hifi inget med prestanda, byggkvalitet eller transparens hos den enskilda komponenten att göra.

Upmarket (or high-end) commodities are products, services or real estate targeted at high-income consumers.

[petersteindl]

Så här skrev jag i en tråd från 2013 (Var går den ekonomiska gränsen för High End?):

Här är en tråd från 2005: Vad är High End ?. Många storheter i den.

Och här är en från 2010: HIGH END

Så för tredje gången upprepar jag min entydiga, användbara definition:

övre delen av prissegmentet

Detta har (tyvärr) inom hifi inget med prestanda, byggkvalitet eller transparens hos den enskilda komponenten att göra.

Upmarket (or high-end) commodities are products, services or real estate targeted at high-income consumers.

Fast, inom High End Audio är det inte riktigt så. Den avgörande frågeställningen blir 1.) Om man utvecklar en produkt som man vill ska bli det bästa man kan göra, utan att låta ekonomin styra, eller 2.) Om det är ekonomin som styr produkten till att kosta mycket.

Om det är det förstnämnda så är utsagan på Wiki Falsk.

Jag kan säga att av de utpräglade High End företag jag kommit nära i kontakt med så är det ofta skickliga entusiaster som gör produkter. Deras produkter är inte targeted at high-income consumers. Det finns ingen targeting. Priset blir vad det blir med tanke på de ursprungliga kriterier över produktens funktion som är satta.

Sedan finns det Multinationella stora företag som säljer Mainstream men vill visa sina muskler och väljer att göra dyra produkter som de hoppas kunna marknadsföras som något av det bästa och det är i princip enkom för att få bättre rykte i Mainstream. Då handlar det om price targeting, som jag ser det.

Dock anser jag att det förstnämnda primärt är High End Audio som är ett Premium till Luxury segment. Om Technics, Pioneer, Philips eller SONY gör tokdyra Audio produkter så är det oftast tal om targeting. Men t.ex. TAD är inte targeting. TAD låter inte ekonomin styra. TAD är High End Audio.

Om man istället tar TV eller Video eller projektorer så hamnar SONY i High End Video. Jag tror deras dyrare projektorers pris är som en funktion av nedlagt utvecklingsarbete, teknik och kvalitet. Priset blir som det blir.

Med vänlig hälsning
Peter

[Fostex]

Jag kan säga att av de utpräglade High End företag jag kommit nära i kontakt med så är det ofta skickliga entusiaster som gör produkter. Deras produkter är inte targeted at high-income consumers. Det finns ingen targeting. Priset blir vad det blir med tanke på de ursprungliga kriterier över produktens funktion som är satta.

Men vad är då dessa kriterier, förutom teknisk funktion? Och vem bestämmer att produkten ska kallas "High End", och varför?

[dewpo]

Så här skrev jag i en tråd från 2013 (Var går den ekonomiska gränsen för High End?):

Här är en tråd från 2005: Vad är High End ?. Många storheter i den.

Och här är en från 2010: HIGH END

Så för tredje gången upprepar jag min entydiga, användbara definition:

övre delen av prissegmentet

Detta har (tyvärr) inom hifi inget med prestanda, byggkvalitet eller transparens hos den enskilda komponenten att göra.

Fast, inom High End Audio är det inte riktigt så. Den avgörande frågeställningen blir 1.) Om man utvecklar en produkt som man vill ska bli det bästa man kan göra, utan att låta ekonomin styra, eller 2.) Om det är ekonomin som styr produkten till att kosta mycket.

Om det är det förstnämnda så är utsagan på Wiki Falsk.

Jag kan säga att av de utpräglade High End företag jag kommit nära i kontakt med så är det ofta skickliga entusiaster som gör produkter. Deras produkter är inte targeted at high-income consumers. Det finns ingen targeting. Priset blir vad det blir med tanke på de ursprungliga kriterier över produktens funktion som är satta.

Sedan finns det Multinationella stora företag som säljer Mainstream men vill visa sina muskler och väljer att göra dyra produkter som de hoppas kunna marknadsföras som något av det bästa och det är i princip enkom för att få bättre rykte i Mainstream. Då handlar det om price targeting, som jag ser det.

Dock anser jag att det förstnämnda primärt är High End Audio som är ett Premium till Luxury segment. Om Technics, Pioneer, Philips eller SONY gör tokdyra Audio produkter så är det oftast tal om targeting. Men t.ex. TAD är inte targeting. TAD låter inte ekonomin styra. TAD är High End Audio.

Om man istället tar TV eller Video eller projektorer så hamnar SONY i High End Video. Jag tror deras dyrare projektorers pris är som en funktion av nedlagt utvecklingsarbete, teknik och kvalitet. Priset blir som det blir.

Med vänlig hälsning
Peter

Men det blir lite knepigt när mainstream produkterna på grund av stora volymer som generar stora inkomster och snabb teknologisk utveckling konkurrerar ut HighEnd produkterna och i praktiken blir bättre... Som till exempel var fallet med 3d Grafikkort där Nvidia och Ati tog över Premium segmentet med lätt modifierade Mainstream produkter...

[petersteindl]

Jag kan säga att av de utpräglade High End företag jag kommit nära i kontakt med så är det ofta skickliga entusiaster som gör produkter. Deras produkter är inte targeted at high-income consumers. Det finns ingen targeting. Priset blir vad det blir med tanke på de ursprungliga kriterier över produktens funktion som är satta.

Men vad är då dessa kriterier, förutom teknisk funktion? Och vem bestämmer att produkten ska kallas "High End", och varför?

Ingen bestämmer om produkten klassas som High End. Kriterierna kan i princip vara vad som helst utom priset men inom High End Audio är det den tekniska kvaliten och materialval. Priskriteriet ligger inte hos High End. Priskriteriet ligger hos Mainstream segmentet eller hos budget segment. Det är de som sätter gränserna gällande pris.

[petersteindl]

Så här skrev jag i en tråd från 2013 (Var går den ekonomiska gränsen för High End?):

Fast, inom High End Audio är det inte riktigt så. Den avgörande frågeställningen blir 1.) Om man utvecklar en produkt som man vill ska bli det bästa man kan göra, utan att låta ekonomin styra, eller 2.) Om det är ekonomin som styr produkten till att kosta mycket.

Om det är det förstnämnda så är utsagan på Wiki Falsk.

Jag kan säga att av de utpräglade High End företag jag kommit nära i kontakt med så är det ofta skickliga entusiaster som gör produkter. Deras produkter är inte targeted at high-income consumers. Det finns ingen targeting. Priset blir vad det blir med tanke på de ursprungliga kriterier över produktens funktion som är satta.

Sedan finns det Multinationella stora företag som säljer Mainstream men vill visa sina muskler och väljer att göra dyra produkter som de hoppas kunna marknadsföras som något av det bästa och det är i princip enkom för att få bättre rykte i Mainstream. Då handlar det om price targeting, som jag ser det.

Dock anser jag att det förstnämnda primärt är High End Audio som är ett Premium till Luxury segment. Om Technics, Pioneer, Philips eller SONY gör tokdyra Audio produkter så är det oftast tal om targeting. Men t.ex. TAD är inte targeting. TAD låter inte ekonomin styra. TAD är High End Audio.

Om man istället tar TV eller Video eller projektorer så hamnar SONY i High End Video. Jag tror deras dyrare projektorers pris är som en funktion av nedlagt utvecklingsarbete, teknik och kvalitet. Priset blir som det blir.

Med vänlig hälsning
Peter

Men det blir lite knepigt när mainstream produkterna på grund av stora volymer som generar stora inkomster och snabb teknologisk utveckling konkurrerar ut HighEnd produkterna och i praktiken blir bättre... Som till exempel var fallet med 3d Grafikkort där Nvidia och Ati tog över Premium segmentet med lätt modifierade Mainstream produkter...

Nu blandar du ihop Premium segmentet med High End.

När man talar om Premium så ligger det i en skala enligt följande:

Mass market - Smart buy - Mainstream - Premium - Luxury.

När man talar om High End så representerar det en grupp i en annan skala. Inom Audio blir det:

Low End - Mid Fi - High End.

Då du pekar på Nvidia och Ati så representerade de Smart buy och tog sedan över i nästan alla segment. Apple har i princip samma inriktning. Lägg in exempelvis iPhone 7 i de olika skalorna. iPhone 7 representerar i västvärlden alla segment i den översta skalan och enbart High End i den nedre skalan. Ikea började som Smart buy. Sedan tog de även över i Mainstream och Mass Market. På vissa saker marknadsför de sig som Premium.

Med vänlig hälsning
Peter

[dewpo]

Fast, inom High End Audio är det inte riktigt så. Den avgörande frågeställningen blir 1.) Om man utvecklar en produkt som man vill ska bli det bästa man kan göra, utan att låta ekonomin styra, eller 2.) Om det är ekonomin som styr produkten till att kosta mycket.

Om det är det förstnämnda så är utsagan på Wiki Falsk.

Jag kan säga att av de utpräglade High End företag jag kommit nära i kontakt med så är det ofta skickliga entusiaster som gör produkter. Deras produkter är inte targeted at high-income consumers. Det finns ingen targeting. Priset blir vad det blir med tanke på de ursprungliga kriterier över produktens funktion som är satta.

Sedan finns det Multinationella stora företag som säljer Mainstream men vill visa sina muskler och väljer att göra dyra produkter som de hoppas kunna marknadsföras som något av det bästa och det är i princip enkom för att få bättre rykte i Mainstream. Då handlar det om price targeting, som jag ser det.

Dock anser jag att det förstnämnda primärt är High End Audio som är ett Premium till Luxury segment. Om Technics, Pioneer, Philips eller SONY gör tokdyra Audio produkter så är det oftast tal om targeting. Men t.ex. TAD är inte targeting. TAD låter inte ekonomin styra. TAD är High End Audio.

Om man istället tar TV eller Video eller projektorer så hamnar SONY i High End Video. Jag tror deras dyrare projektorers pris är som en funktion av nedlagt utvecklingsarbete, teknik och kvalitet. Priset blir som det blir.

Med vänlig hälsning
Peter

Men det blir lite knepigt när mainstream produkterna på grund av stora volymer som generar stora inkomster och snabb teknologisk utveckling konkurrerar ut HighEnd produkterna och i praktiken blir bättre... Som till exempel var fallet med 3d Grafikkort där Nvidia och Ati tog över Premium segmentet med lätt modifierade Mainstream produkter...

Nu blandar du ihop Premium segmentet med High End.

När man talar om Premium så ligger det i en skala enligt följande:

Mass market - Smart buy - Mainstream - Premium - Luxury.

När man talar om High End så representerar det en grupp i en annan skala. Inom Audio blir det:

Low End - Mid Fi - High End.

Då du pekar på Nvidia och Ati så representerade de Smart buy och tog sedan över i nästan alla segment. Apple har i princip samma inriktning. Lägg in exempelvis iPhone 7 i de olika skalorna. iPhone 7 representerar i västvärlden alla segment i den översta skalan och enbart High End i den nedre skalan. Ikea började som Smart buy. Sedan tog de även över i Mainstream och Mass Market. På vissa saker marknadsför de sig som Premium.

Med vänlig hälsning
Peter

Förstår jag dig rätt om du menar att HighEnd ska ses som en strävan efter Bästa ljud, Bästa Upplevelse medan allt annat är en strävan efter prisvärd, konkursens kraftig produkt i det prissegment man valt att placera produkten i? Då ska alltså en mer esoterisk produkt som skapas av någon med avvikande uppfattning om hur ljud skall låta ses som ett HighEnd försök medans något som är dyrare med en mera vanlig uppbyggnad ses som Lyx produkt inte HighEnd?

[hifikg]

ostamaccan: Ja per min definition är det nog så! High end-marknadsförd apparatur som dessutom givits eftertanke när det gäller prestandan. Vad gemene man sedan uppfattar som HiFi är nog rätt väsensskilt. Både Argon och Bryston gör HiFi-produkter enligt mig, men få skulle kalla Argon High End, oavsett prestanda. Det finns kanske inget ord för "hifi-apparat med spjutspetsprestanda som gör sitt jobb mycket bättre än snittet, oavsett prisklass/finish/brand"?

High End kan då såklart också stå i motsatsförhållande till HiFi, även om det kanske inte är så vanligt. Kablar som lastar förstärkare på konstiga sätt ser jag som en sådan produkt.

hifikg: Jag hade absolut hellre haft en Krell än en Nad som gör jobbet lika bra. Kanske till och med om Nad'en lät liiiiiiite sämre på något mindre kritiskt sätt, t.ex. vid riktigt stark volym. Feelgood fungerar på mig. Men jag ser inte nyttan i att betala för det, kanske för att jag inte har pengar över till så fina grejer i min HiFi-budget. Har aldrig ägt en uttalad High End-produkt, men äger flera spitzenklasse-grejer, enligt definitionen ovan. Några meter EKK t.ex.

Tog Krell, för min NAD skulle egentligen ha varit en Krell, men eftersom jag inte fick provlyssna så åkte jag o köpte en 208 o resten av pengarna räckte till en tur runt i Europa med familjen den sommaren. Och ljudmässigt har jag inte ångrat mig, men självklart hade en sådan pjäs prytt sin plats. Men till vilken nytta kan man fråga sig. Är nästan alltid ensam i lyssningsrummet och har så mörkt det är möjligt. Jag hade ett försteg från Krell några år och i början gillade jag den blå lysdioden, men sen började ALLA med blåa lysdioder och det kändes inte lika exklusivt längre och skenet störde mer än det gladde. Det som gör Krell till High-End är priset. Tycker jag. Ja, kvaliteteten på byggena är säkert mycket god den med. Ljudmässigt måste man nog upp i mer rejäla pjäser än den KSA 50 eller om det var 80 som jag hade tänkt köpa för att eventuellt hitta någon hörbar skillnad vs NAD 208 som bara är High-End när det gäller ljudkvaliteten. Inte helt oviktigt.

[petersteindl]

Men det blir lite knepigt när mainstream produkterna på grund av stora volymer som generar stora inkomster och snabb teknologisk utveckling konkurrerar ut HighEnd produkterna och i praktiken blir bättre... Som till exempel var fallet med 3d Grafikkort där Nvidia och Ati tog över Premium segmentet med lätt modifierade Mainstream produkter...

Nu blandar du ihop Premium segmentet med High End.

När man talar om Premium så ligger det i en skala enligt följande:

Mass market - Smart buy - Mainstream - Premium - Luxury.

När man talar om High End så representerar det en grupp i en annan skala. Inom Audio blir det:

Low End - Mid Fi - High End.

Då du pekar på Nvidia och Ati så representerade de Smart buy och tog sedan över i nästan alla segment. Apple har i princip samma inriktning. Lägg in exempelvis iPhone 7 i de olika skalorna. iPhone 7 representerar i västvärlden alla segment i den översta skalan och enbart High End i den nedre skalan. Ikea började som Smart buy. Sedan tog de även över i Mainstream och Mass Market. På vissa saker marknadsför de sig som Premium.

Med vänlig hälsning
Peter

Förstår jag dig rätt om du menar att HighEnd ska ses som en strävan efter Bästa ljud, Bästa Upplevelse medan allt annat är en strävan efter prisvärd, konkursens kraftig produkt i det prissegment man valt att placera produkten i? Då ska alltså en mer esoterisk produkt som skapas av någon med avvikande uppfattning om hur ljud skall låta ses som ett HighEnd försök medans något som är dyrare med en mera vanlig uppbyggnad ses som Lyx produkt inte HighEnd?

Njaee. Low End - Mid Fi - High End, är en skala som tillhör produkten eller varumärket oavsett marknaden. Segmentet är en produktrelaterad eller varumärkesrelaterad egenskap.

Mass market - Smart buy - Mainstream - Premium - Luxury, är marknadssegment som är en stämpel utifrån hur marknaden ser ut. Det är en marknadsegenskap. Sedan gäller det att känna till definitionerna på dessa olika begrepp.

Ibland kan det vara svårt att se skillnaden på dessa två vitt skilda måttstockar och det beror oftast på att de journalister som försöker beskriva saker blandar ihop begreppen med varandra. Det är därför som frågor dyker upp gällande detta.

Inom mass market är varumärket utsuddat. Det är priset som gäller. Det behöver inte ens finnas varumärket angett på den typen av produkter som säljs i mass market. Det är som att gå på en marknad och se en billig leksak, handske, mössa, eller något annat där man inte bryr sig om vilket varumärke som står. Det är ju så billigt.

I Mainstream finns varumärket med som sales point. Det är lite dyrare produkter som konsumenten tittar om det står ett varumärke på etiketten. Är det något man känner igen och förknippar som prisvärt så kan det bli ett köp.

I Luxury är det priset som bestämmer om det är lyx. Ett varumärke med produkter med sådant pris är alltid lyxprodukter, oavsett kvalitet. Det är nästan så att om en högtalare kostar 10 miljoner dollar och presterar illa så anses det som mer lyx än om den är bra. Det är andra parametrar som styr, men om det är lyxigt med bra så är det en parameter som styr. Man köper lyx för att visa sin personliga monetära Power. Helst skall produkten vara bra, men om det exempelvis kostar 1 miljon dollar per år i service så är det ett plus i kanten för då vet man att kreti och pleti inte har råd att behålla produkten ens om de köpt den billigt begagnat. För att hålla sig kvar som lyxvarumärke så är det inte att rekommendera att spä ut varumärket med billiga produkter hur bra de än är. Man skall också se till att fattiglapparna inte har råd att äga sådana produkter. Det är i så fall inte bra för statusen på varumärket. Om en städare har råd att köpa en klocka med samma varumärke som koncernchefen så kan det klockmärket ge upp sin status som lyxvarumärke. Varumärket i denna kategori skall vara en symbol för status oavsett dess produkt.

Premium är produkter som är dyrare än Mainstream och som man vill skall utmärka sig över mainstream. Då marknadsför man Varumärket med dess produkters förträffliga kvalitet. Det är inte att förväxla med lyx. High End Audio produkter har ofta en förmåga att appellera köpare inom Premium segmentet.

Smart buy är en form av mass market produkter där kvaliten ofta kan gå rakt in i Premium segmentet och då måste man marknadsföra varumärket tillsammans med produkten. Lyckas man med den bedriften är sannolikheten stor till enorm tillväxt.

En High End produkt kan vara från ett Low End varumärke som etablerat sig inom mass market men vill höja sig in i Mainstream för att om möjligt hamna i Premium.

Med vänlig hälsning
Peter

[dewpo]

Nu blandar du ihop Premium segmentet med High End.

När man talar om Premium så ligger det i en skala enligt följande:

Mass market - Smart buy - Mainstream - Premium - Luxury.

När man talar om High End så representerar det en grupp i en annan skala. Inom Audio blir det:

Low End - Mid Fi - High End.

Då du pekar på Nvidia och Ati så representerade de Smart buy och tog sedan över i nästan alla segment. Apple har i princip samma inriktning. Lägg in exempelvis iPhone 7 i de olika skalorna. iPhone 7 representerar i västvärlden alla segment i den översta skalan och enbart High End i den nedre skalan. Ikea började som Smart buy. Sedan tog de även över i Mainstream och Mass Market. På vissa saker marknadsför de sig som Premium.

Med vänlig hälsning
Peter

Förstår jag dig rätt om du menar att HighEnd ska ses som en strävan efter Bästa ljud, Bästa Upplevelse medan allt annat är en strävan efter prisvärd, konkursens kraftig produkt i det prissegment man valt att placera produkten i? Då ska alltså en mer esoterisk produkt som skapas av någon med avvikande uppfattning om hur ljud skall låta ses som ett HighEnd försök medans något som är dyrare med en mera vanlig uppbyggnad ses som Lyx produkt inte HighEnd?

Njaee. Low End - Mid Fi - High End, är en skala som tillhör produkten eller varumärket oavsett marknaden. Segmentet är en produktrelaterad eller varumärkesrelaterad egenskap.

Mass market - Smart buy - Mainstream - Premium - Luxury, är marknadssegment som är en stämpel utifrån hur marknaden ser ut. Det är en marknadsegenskap. Sedan gäller det att känna till definitionerna på dessa olika begrepp.

Ibland kan det vara svårt att se skillnaden på dessa två vitt skilda måttstockar och det beror oftast på att de journalister som försöker beskriva saker blandar ihop begreppen med varandra. Det är därför som frågor dyker upp gällande detta.

Inom mass market är varumärket utsuddat. Det är priset som gäller. Det behöver inte ens finnas varumärket angett på den typen av produkter som säljs i mass market. Det är som att gå på en marknad och se en billig leksak, handske, mössa, eller något annat där man inte bryr sig om vilket varumärke som står. Det är ju så billigt.

I Mainstream finns varumärket med som sales point. Det är lite dyrare produkter som konsumenten tittar om det står ett varumärke på etiketten. Är det något man känner igen och förknippar som prisvärt så kan det bli ett köp.

I Luxury är det priset som bestämmer om det är lyx. Ett varumärke med produkter med sådant pris är alltid lyxprodukter, oavsett kvalitet. Det är nästan så att om en högtalare kostar 10 miljoner dollar och presterar illa så anses det som mer lyx än om den är bra. Det är andra parametrar som styr, men om det är lyxigt med bra så är det en parameter som styr. Man köper lyx för att visa sin personliga monetära Power. Helst skall produkten vara bra, men om det exempelvis kostar 1 miljon dollar per år i service så är det ett plus i kanten för då vet man att kreti och pleti inte har råd att behålla produkten ens om de köpt den billigt begagnat. För att hålla sig kvar som lyxvarumärke så är det inte att rekommendera att spä ut varumärket med billiga produkter hur bra de än är. Man skall också se till att fattiglapparna inte har råd att äga sådana produkter. Det är i så fall inte bra för statusen på varumärket. Om en städare har råd att köpa en klocka med samma varumärke som koncernchefen så kan det klockmärket ge upp sin status som lyxvarumärke. Varumärket i denna kategori skall vara en symbol för status oavsett dess produkt.

Premium är produkter som är dyrare än Mainstream och som man vill skall utmärka sig över mainstream. Då marknadsför man Varumärket med dess produkters förträffliga kvalitet. Det är inte att förväxla med lyx. High End Audio produkter har ofta en förmåga att appellera köpare inom Premium segmentet.

Smart buy är en form av mass market produkter där kvaliten ofta kan gå rakt in i Premium segmentet och då måste man marknadsföra varumärket tillsammans med produkten. Lyckas man med den bedriften är sannolikheten stor till enorm tillväxt.

En High End produkt kan vara från ett Low End varumärke som etablerat sig inom mass market men vill höja sig in i Mainstream för att om möjligt hamna i Premium.

Med vänlig hälsning
Peter

+1 En i det närmaste perfekt beskrivning av hur en grupp människor fungerar, hur strävan efter status och makt styr oss i ett kapitalistiskt system. Lika viktigt som det är att HighEnd Lyx produkter signalerar status makt är det att produkterna som levereras till vanliga människor inte för bra det skulle ju urholka hela systemet om en städare hade råd med en ett bra liv.. Det är ju strävan som får er att arbeta hårt. Jag vill bara inflika att det faktiskt finns människor som drivs av andra drivkrafter än strävan efter status och makt. Nyfikenhet, Intressen, strävan efter positiva upplevelser etc. Vi är en Marginal produkt i värden dock, Troligen snart ut konkurrerade av den mer effektiva status strävande människan...