Ja varför finns det en sån vilja att göra allt så mystiskt? Blir det roligare då? När utrustningen har magiska egenskaper och att det gäller att "hitta rätt" så det uppstår "synergi" osv?
Dogmatiska åsikter som att baslådor aldrig kan låta bra och att det bara är fulstora golvare som kan ge "rätt" ljud.
Att kablar har speciella egenskaper som dessutom påverkas av rummet, golvet, magnetiska fält osv..
Att relevanta mätningar på akustiska fenomen hos högtalare aldrig kan åstadkommas och att det endast är en lyssning som kan fälla omdöme om bra ljud. Så till den grad att högtalare obehindrat får ha avvikelser så stora som +15/-15 dB utan att det säger något om deras lämplighet som återgivare.
Att konstiga lådformer, golfbollsgropar i basreflexrören, "acoustic resonators" i diskantens signalväg och allt vad det nu kan tänkas hittas på för tokigt är väldigt viktigt för att det ska kunna låta bra.
Blir HiFi roligare så? Är det apparaterna, pseudovetenskaplig mumbojumbo och märkesfixering som är intresset? Är det därför man vill hålla på med såna här grejor?
Jag är intresserad av så bra ljud som möjligt. Men det är ju semantik. Vad är bra? det kan ju vara helt subjektivt och frånkopplat från fysikaliska principer, psykoakustiska fenomen osv. Men för mig låter det alltid bättre ju mer anläggningen agerar återgivare av ljudet. Att kunna återskapa materialet utan att lägga till eller dra bort något. Det är vad jag strävar efter. Ingen mystik, inga magiska komponenter. Mystiken och magin finns i materialet, i bra utförd, inspelad och återgiven musik. Eller när filmljudet tillåts vara så där klart och dynamiskt som det är tänkt (ofta bättre än vad som fixas i riktiga biografer).
Men det är klart, vet man inget om hur det hänger ihop fysikaliskt. Hur rummet påverkar ljudet. Att en flytt av lyssningsplats eller av högtalarnas position kan ge mer påverkan än ett byte av förstärkaren eller annan del i anläggningen. Att en förändring ofta upplevs som en förbättring. Att dåliga kablar är de som tillför förvrängning. Att någorlunda vettiga mätningar av en högtalare med ganska stor precision kan säga om den är för dålig för att användas för något som kan kallas återgivning.
Ja då kanske HiFi är mystiskt och ogenomträngligt. Där det inte går att säga något definitivt om vad som är bättre eller sämre.
Är det så att det är det postmodernistiska relativistiska tänkandet som är det som är i spel? Sanning är ouppnåelig, allt är relativt och ingens åsikt är mer korrekt än någon annans?
Klart det är ju bra för de som ska sälja prylar, det finns alltid anledning till att köpa något nytt. Dyrare framställs som bättre. Och skulle nån komma och påstå att du gjort ett dåligt köp så gör det inget, för allt är ju relativt och subjektivt. Vem är de att säga till dig att det du lyssnar på inte är återgivning?
.
Av alla inbjudna var jag den enda som inte gått ner i träsket och köpt svindyra kablar. Stollarna pratade om kablar för tiotusentals kronor som gjorde susen för ljudet. 
