Ogjort skrev:petersteindl skrev:
Har man en gång hört en opera så är den bästa förberedelsen inför nästa lyssning på samma opera att först läsa historien/handlingen. Därefter läsa librettot. Sedan blir upplevelsen som nytt. Samma info till öronen men på ett helt nytt sätt. Det är inte bara att man förstår vad som sker och vad som sjungs, man kan helt enkelt insupa musiken och prestationen/framförandet på ett betydligt bättre sätt. Man har förberett sitt kognitiva system och då kan man helt enkelt tillgodogöra sig framförandet på bästa sätt.
Mvh
Peter
Det här är egentligen ett väldigt stort ämne... (som jag slitit med i snart 40 år)
Men jag kan tycka att det är absurt att handlingen i ett musik
dramatiskt verk inte förmedlas i ögonblicket.
Överfört till t.ex. film eller teater, blir det ju helt kocko. "det går inte att höra vad skådisarna på scen säger - men läs handlingen innan så..." ?
(det är han betjänten som är mördaren)
Känns som en dramaturgisk katastrof.
Dessutom rimmar det illa med orsaken till operans uppkomst: Ett gäng gubbs i Florens som tyckte det vore intressant om publiken kunde följa dramat
på scen istället för dåtidens kontrapunktiskt invävda dolda texter i madrigaler, kantater och oratorier (riktade till Gud istället för till åhörarna).
Det är i huvudsak ett rent sångtekniskt problem.
Det går utmärkt att sjunga så att varje ord hörs. Till och med för sopraner.
Men det har bildats ett märkligt sång-ideal numera som kräver textmaskin.
Opera har blivit världens konstigaste konstform.
Obegripligt!
Anders O.
Ogjort, jag vet inte vad du vill ha sagt. Det kan i alla fall inte vara en replik till det jag skrivit, eller? Har du läst mitt inlägg?
Dessutom är opera en konstform som bygger på musik. Musik går att höras på många gånger om. Man kan höra på samma musikstycke hundratals gånger med behållning. Det är en del av musikens inneboende egenskap.
Med film är det inte så. Med teater är det inte heller så, men teater har framförandet i realtid varje gång föreställningen går. Det betyder att föreställningarna inte är 100% lika.
Film är event på burk. Det är lagrade händelser ihopsatta till en story. Det innebär att entertainmentinslaget är av helt annan karaktär än opera live.
Men för att inte förta ett överraskningsmoment i operans drama så skrev jag som jag gjorde, d v s att läsa storyn och librettot efter att ha sett första föreställningen och inför nästa gång man ser operan. Då kommer föreställningen man ser därefter att bli som en ny företeelse eftersom man kommer upptäcka en ny dimension i operan som inte går fram utan att veta vad operans handling är och utan att ha läst librettot. Förståelsen av denna dimension ökar perceptionen för den musikaliska dimensionen högst väsentligt. Dessutom är det inte musik på burk att gå på operan. Det är ett framförande som sker där och då och aldrig mer igen. Framförandet kan vara lysande. Hur lysande, ges av ens inblick av vad som skall framföras. Det är min åsikt.
Sedan kan man se saken ur ett akustiskt fenomen. Efterklangstiden i operahus är kortare än hos stora konserthus och betydligt kortare än i kyrkor men längre än i bra hörsalar. Det är ett mellanting för att passa instrument, kör och sång men långt ifrån idealiskt för taluppfattbarhet. Storleken av lokal/operahus måste dock ha ett minimum för att hysa en operaföreställning. Skall röster överhuvudtaget nå publiken med tillräcklig styrka så krävs det helt andra resurser än popsångares som ju förstärks med mikrofon och högtalare. Denna skillnad i röstresurs ger en annan typ av sång. Det är till och med så att olika röster passar olika bra för olika roller inom opera. Man skiljer på dramatiska röster och lyriska röster. Sätt en lyrisk sopran på Brynhilde och det blir inte mycket Brynhilde.
Opera är en mycket speciell konstform. Den har moderniserats, främst i sceneri och koreografi. Huruvida röster och sång förändrats genom århundraden vet jag inte och ingen annan heller. Det man kan avgöra är om tidigt inspelade operaframföranden har solister med annan typ av röstteknik. Inspelningstekniken är dock annorlunda. Vad jag sett av tidiga inspelningar så varierar man mikrofonavståndet med mer än 1 meter beroende på hur starkt sångaren sjunger för att inte överstyra inspelningen, d v s mikrofonavståndet ändras i realtid medans sångaren sjunger. Det behöver man inte göra längre. Även inspelningar med Birgit Nilsson var synnerligen problematiska enligt inspelningstekniker på Decca. Man förde makrofoner fram och tillbaka i takt med musikens/sångens ljudstyrka. Dåtidens komprimering. Hennes röst gick inte att spela in med full dynamik. De som hört henne live vet. De som hört en god sopran sjunga live i bostadsrum utan mik och högtalare som inte kommer göra nytta vet vad det handlar om. Innan man hört en operasopran sjunga fullt ut i bostadsrum så kan man inte i sin vildaste fantasi föreställa sig hur starkt ljudtryck det blir. Det är en smått chockerande upplevelse. På operahus funkar det utmärkt, men även där kan det bli chockerande, vilket Sten Broman berättade om då han berättade om sin och andras upplevelse på Birgit Nilssons premiär på Parisoperan då musikkritikergubbarna tappade partituren i golvet och reste på sig med öppna munnar helt chockerade och villrådiga när Birgit tog i i slutet av föreställningen.
Det är opera i sitt esse. Det finns många utmärkta operasångare som verkligen gör en förundrad hur man kan få en sådan röstvolym. Jag skulle även vilja säga att moderna röster har skolats bort från det gamla förfärliga vibratot man tog till då rösten inte räckte till och det är teknik som även en sådan ädel sångerska som Berit Lindholm genomgick på 70-talet efter svår sjukdom i hals. Därefter kom hon tillbaka med kraftfullare röst utan sitt gamla vibrato. Det var på Birgits inrådan.
Många i tråden har förstått detta med opera och framförande som konstart, andra inte. Däremot håller jag med om att PA i operasalonger för sound enhancement kan vara en styggelse.
I vissa konserthus är sound enhancement ett måste och det blev jag varse om i Royal Festival hall i London. Det var London Philharmonic orchestra som spelade och jag såg en massa högtalare ovanför scen närmare taket. Förfärligt tänkte jag. Före paus var de inte inkopplade. Efter paus var de inkopplade och till min förvåning var ljudet från orkestern inklusive stråkar betydligt bättre på alla punkter. Akustiken i Royal Festival Hall är dålig och alternativet var att bygga om den. Istället provade man med sound enhancement och det slog väl ut. Jag har dock hört sådana system låta förfärligt och i operahus undrar jag om det är rätt metod.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Jag har annars klarat mig ganska bra från kulturell indoktrinering.
