Varför har det blivit så här?

[LeifB]

Är det så?
Får vi sikta in oss på sämre kvalite i framtiden?
Spotify förstör ljudet.
Knappt någon ny musik som produceras.
Vart är vi på väg?
Hifi affärer läggs ner.
Snart finns inga tidningar att köpa.
Vad tänker branchen göra för något som leder till detta?
Att köpa dyr hifi är ett dyrt nöje..
Barnen bryr sig inte så länge dom har en mobil.
Vad gör ni som föräldrar att skapa intresse för hifi?

[hifikg]

Lirar musik när det är möjligt. Min dotter har belagt mina OA52 med säljförbud (som om det skulle behövas) och mitt barnbarn har visat intresse för ESL63, men det verkar ha gått över. Försökte en gång diskutera ljudkvalitet med några högstadieelever, de förstod inte ens frågan. De kunde höra att någon spelade o sjöng i varsin hörlur, så vad var problemet?
Vi är som radioamatörer, ett utdöende släkte med enstaka undantag. Kanske kommer det en ny era av musik i hemmen. Att IKEA vill inreda med en skivspelare kan tyda på det om man vill vara rejält optimistisk. Kanske går den att modda med spikfötter, kabellyftare och hårt åtdragna skruvar

[pontareee]

Jag låter dottern spela musik på min anläggning men även se filmer och spela tv-spel med surroundljud.

Mitt intresse för hifi grundades i nöjet av att lyssna på musik i ung ålder, första skivan fick jag när jag var 6-7år och spelades på pappas Sonab/Carlsson anläggning, iom det blev jag också allergisk mot dålig återgivning av musik.

[ottovonkopp]

När det gäller inspelad pop\rock så var det länge sedan ljudkvalitén försvann. Lyssnar sällan på musik och köper\strömmar nästan aldrig pga det tråkiga ljudet. Kan vara åldern också ifs.

Blä!

Yngsta dottern gillar bra ljud kom jag på. Fixade en billig men bra anläggning till henne. Hon investerade till och med i en ny bilstereo.

[goat76]

Är det någon här med telefonnummer till lite olika tillverkare av riddarrustningar, om inte så kan orsaken vara att efterfrågan och antalet riddare har avtagit något sedan medeltiden. Det är en naturlig utveckling och att HiFi håller på att dö ut är helt enkelt en naturlig utveckling och det är knappast någon större idé att kämpa emot, tyvärr.

LeifB, vad menar du med att knappt någon ny musik produceras?
Idag görs det mycket mer musik än någonsin tidigare i historien, orsaken till det är att inspelningsutrustning av hög kvalitet är så lättillgänglig och billig att var och varannan person kan producera musik med relativt enkla medel. Det sprutar ut musik till den grad att det inte längre ens är överskådligt, och oavsett vilka eventuella avvikelser ens egen musiksmak består av så går det idag att hitta den, bara man letar. Tiden är över när skivbolagen bestämde vilken typ av musik som var kommersiellt gångbar, äntligen lever musiken fri från översittare som skor sig på andras konst.

[LeifB]

goat76

Jaha då får jag leta vidare..
Jag är fast i 80 90 talet än.

[Belker]

Som sagt, musik görs som aldrig förr med utrustning som bara gick att drömma om. Och hifi har aldrig varit billigare och bättre.

[eljulio]

Denna kommer jag med hög sannolikhet att införskaffa i år: https://www.minidsp.com/products/stream ... series/shd

Ett exempel på utrustning som tar oss längre än någonsin tidigare vad gäller välljud i hemmet.

[sammel]

Denna kommer jag med hög sannolikhet att införskaffa i år: https://www.minidsp.com/products/stream ... series/shd

Tänkte jag väl att du skulle

[hifikg]

Är det någon här med telefonnummer till lite olika tillverkare av riddarrustningar, om inte så kan orsaken vara att efterfrågan och antalet riddare har avtagit något sedan medeltiden. Det är en naturlig utveckling och att HiFi håller på att dö ut är helt enkelt en naturlig utveckling och det är knappast någon större idé att kämpa emot, tyvärr. ...

https://gripheim.se/helrustning/2838-balthasar-rustning.html

Fast vi har väl inte ändrat det faktum att vi fortfarande hör. Att uppskatta det vi hör borde inte vara helt obegripligt, men just nu är det nästan kört att få ner en ungdom i en fåtölj eller soffa enbart i syfte att lyssna tre timmar... Det kan vända. Och som flera skrivit så är väl hifi idag ganska billigt om man inte ska ge sig in på den rent esoteriska hifin. Bara de får schysta kabellyftare så klarar de sig bra med lite stuff från IKEA eller Biltema. Är det inte så att det mesta passerar den gamla hifinormen, DIN 45500, med råge?

Lite av kraven för att få benämnas hifi:

[goat76]

Är det någon här med telefonnummer till lite olika tillverkare av riddarrustningar, om inte så kan orsaken vara att efterfrågan och antalet riddare har avtagit något sedan medeltiden. Det är en naturlig utveckling och att HiFi håller på att dö ut är helt enkelt en naturlig utveckling och det är knappast någon större idé att kämpa emot, tyvärr. ...

https://gripheim.se/helrustning/2838-balthasar-rustning.html

Fast vi har väl inte ändrat det faktum att vi fortfarande hör. Att uppskatta det vi hör borde inte vara helt obegripligt, men just nu är det nästan kört att få ner en ungdom i en fåtölj eller soffa enbart i syfte att lyssna tre timmar... Det kan vända. Och som flera skrivit så är väl hifi idag ganska billigt om man inte ska ge sig in på den rent esoteriska hifin. Bara de får schysta kabellyftare så klarar de sig bra med lite stuff från IKEA eller Biltema. Är det inte så att det mesta passerar den gamla hifinormen, DIN 45500, med råge?

Lite av kraven för att få benämnas hifi:

Musiklyssning sker numera främst via hörlurar och som du vet så låter ett par enkla hörlurar från Apple hyfsat bra och säkert bättre än mångas HiFi-anläggningar. Musiklyssning sker inte längre fastnaglad i sweetspot från en knarrande fotölj, den typen av musiklyssnare (du och jag) är definitivt ett utdöende släkte. Bra ljud kommer nog ändå alltid uppskattas även om det inte är högsta prioritet för alla.

[grannilsson]

Belker skrev:
Som sagt, musik görs som aldrig förr med utrustning som bara gick att drömma om. Och hifi har aldrig varit billigare och bättre.

Håller med om allt det du skriver, men, och det är ett stort MEN, sönder "Mastringen" och "Loudness War" har heller
aldrig varit ett sånt stort problem som det är nu, finns mycket att välja på, men mycket låter skit helt enkelt, tyvärr
alla vill låta starkast, lyssna på ABBA:s senaste bara, eller i princip alla Adele skivor är ospelbara, trots bra musik ...

Mvh Göran

P

[hifikg]

Många hörlurar klarar sig t o m utan kabellyftare numera. Visst är hörlurslyssning det "normala" sättet att avnjuta musik i ensamhet eller i par (det är väl därför hörlurar alltid kommer med två ljudförmedlare?). Och det är ingalunda ett dåligt sätt. Så här på sommaren är det närmast perfekt.

[sprudel]

Många hörlurar klarar sig t o m utan kabellyftare numera. Visst är hörlurslyssning det "normala" sättet att avnjuta musik i ensamhet eller i par (det är väl därför hörlurar alltid kommer med två ljudförmedlare?). Och det är ingalunda ett dåligt sätt. Så här på sommaren är det närmast perfekt.

Det hade varit en syn för gudar med kabellyftare till hörlurar!

En affärside kanske?

[LeifB]

Många hörlurar klarar sig t o m utan kabellyftare numera. Visst är hörlurslyssning det "normala" sättet att avnjuta musik i ensamhet eller i par (det är väl därför hörlurar alltid kommer med två ljudförmedlare?). Och det är ingalunda ett dåligt sätt. Så här på sommaren är det närmast perfekt.

Ja det skulle säkert gå att övertyga hifinördar att betala en bra slant för dessa.

Det hade varit en syn för gudar med kabellyftare till hörlurar!

En affärside kanske?

[dewpo]

Billigt ljud har aldrig låtit lika bra som nu, Dagens ljud limpor är milsvid bättre än mormors köks radio!

Men,,, Det är ändock svårt att hitta något som verkligen ger valuta för pengarna om man sträcker på sig lite och siktar på ett riktigt system
Varför vet jag inte riktigt? Antagligen för att de flesta nöjer sig med en ljud limpa och riktiga system därför blir oskäligt dyra på grund av små försäljnings volymer?

[hifikg]

För den intresserade finns det en guldgruva bland allt begagnat också. Massor av high-end som säljs till köksradiopriser. Tror man kan plocka ihop hela min (nä, tänk inte tanken, en motsvarande) aktiva anläggning för 30 lax idag, inklusive datorn.

[Belker]

Belker skrev:
Som sagt, musik görs som aldrig förr med utrustning som bara gick att drömma om. Och hifi har aldrig varit billigare och bättre.

Håller med om allt det du skriver, men, och det är ett stort MEN, sönder "Mastringen" och "Loudness War" har heller
aldrig varit ett sånt stort problem som det är nu, finns mycket att välja på, men mycket låter skit helt enkelt, tyvärr
alla vill låta starkast, lyssna på ABBA:s senaste bara, eller i princip alla Adele skivor är ospelbara, trots bra musik ...

Mvh Göran

P

Men, MEN Loudness War har mildrats senaste åren, skulle jag säga. DR går stadigt uppåt och det är mycket tack vare streamingtjänsternas nivåreglering + säkert ökad kunskap i branschen. Jag analyserar i princip allt som släpps. Eller ok, allt jag lägger till min samling, 10-20 album i månaden.

[RogerGustavsson]

Det kan bero på vilken musiktyp man lyssnar på, det där med söndermastring. Jag tycker det har spridit sig till andra genrer. Lyssnar mycket på jazz och där märker jag att det "kläms ihop" rejält på många album. Sedan tycker jag att det har blivt sämre med sången på många håll, det sjungs inte ut, blir mera amatörmässigt i många fall. Utbudet är enormt och koll har väl ingen längre?

[PekkaJohansson]

Loudness War har mildrats senaste åren, skulle jag säga. DR går stadigt uppåt och det är mycket tack vare streamingtjänsternas nivåreglering + säkert ökad kunskap i branschen. Jag analyserar i princip allt som släpps. Eller ok, allt jag lägger till min samling, 10-20 album i månaden.

Har du exempel på rimligt välljudande popproduktioner från de senaste åren tar jag mer än gärna emot tips!

Med vänlig hälsning

Pekka

[I-or]

Billigt ljud har aldrig låtit lika bra som nu, Dagens ljud limpor är milsvid bättre än mormors köks radio!

Men,,, Det är ändock svårt att hitta något som verkligen ger valuta för pengarna om man sträcker på sig lite och siktar på ett riktigt system
Varför vet jag inte riktigt? Antagligen för att de flesta nöjer sig med en ljud limpa och riktiga system därför blir oskäligt dyra på grund av små försäljnings volymer?

Vanliga dödliga bryr sig inte om hur det låter så länge som ljudet inte knäpper, skrapar, brusar, distorderar svårtartat och åtminstone har en tillstymmelse till bas (framförallt vid låga nivåer eftersom de aldrig höjer). Ett smidigt format / enkel hantering / någorlunda stabil mjukvara och att det ändå kommer ut någonting som kan klassas som musik är tillräckligt. Jag jämförde just Sveriges kanske mest sålda någorlunda riktiga separata högtalare, Sonos One, med en annan multi room-högtalare och det är närmast löjligt hur svag ljudkvalitet den uppvisar: för 2550 kr (ett väggfäste kostar för övrigt 699 kr ) får man klart begränsad spridning, ojämn diskant och ett lager av tydlig högfrekvensdistorsion från klass D-förstärkaren TI TPA 3116. Det överlägset värsta är dock att vem som helst märker att om man höjer bara något över bakgrundnivå så försvinner verkligen all bas (för att inte skada det pyttelilla 3,5"-elementet).

Jag har noterat i diverse recensioner att många gökar på fullt allvar tror att detta är HiFi.

Det är mycket tydligt att marknaden har insett det oproblematiska i att glömma sann ljudkvalitet och att riktiga anläggningar hör till en svunnen tid för allmänheten, men för egen del kommer jag att skänka min Sonos One till grannen som redan har investerat i deras s.k. ekosystem.

[goat76]

Belker skrev:
Som sagt, musik görs som aldrig förr med utrustning som bara gick att drömma om. Och hifi har aldrig varit billigare och bättre.

Håller med om allt det du skriver, men, och det är ett stort MEN, sönder "Mastringen" och "Loudness War" har heller
aldrig varit ett sånt stort problem som det är nu, finns mycket att välja på, men mycket låter skit helt enkelt, tyvärr
alla vill låta starkast, lyssna på ABBA:s senaste bara, eller i princip alla Adele skivor är ospelbara, trots bra musik ...

Mvh Göran

P

Men, MEN Loudness War har mildrats senaste åren, skulle jag säga. DR går stadigt uppåt och det är mycket tack vare streamingtjänsternas nivåreglering + säkert ökad kunskap i branschen. Jag analyserar i princip allt som släpps. Eller ok, allt jag lägger till min samling, 10-20 album i månaden.

En intressant grej är att DR idag kan se lika ful ut som tidigare men ändå låta klart mindre förstörd, det tack vare att mastringsingenjörerna numera allt som ofta får stems istället för tvåkanalsspåret.

För de som inte vet vad stems är så består de av färdigmixade spår, ofta stereospår av alla de enskilda spår som utgör helheten av gitarren, ett annat stereospår för bara trummorna, och likaså för bas, sång och övriga instrument. Mastringingenjören har därmed möjlighet att behandla/processa de olika ljudinslagen individuellt istället för att alla instrumenten i mixen påverkas likadant av den bearbetning han gör. Om han exempelvis bara vill framhäva basgitarren i mixen så behöver inte de andra ljudinslagen som annars delar det aktuella frekvensspannet "förvrängas" även de, därav kan arbetet med stems ofta leda till ett mycket bättre slutresultat för mixen i sin helhet, även om mastringingenjören valt att tok-komprimera basspåret.

Det är alltså möjligt att stereospåret som under mastring behandlats med individuella "instrumentbaserade" stereospår (stems) i slutändan låter betydligt mindre förstört, än om mastringingenjören hade försökt uppnå samma slutresultat genom att bearbeta mixens tvåkanalsspår, detta även ifall de färdigställda stereospåren uppvisar samma DR.

[I-or]

Ja, den tekniska utvecklingen går framåt, men varför ska masteringteknikern kladda på mixen överhuvudtaget? Märkligt nog har man i princip helt rationaliserat bort ljudtekniker i studiosammanhang, men behållit de fullständigt överflödiga masteringteknikerna. Det finns utrymme för både högre produktivitet och förbättrad ljudkvalitet genom att dessa personer får söka sig en annan karriär.
(Ingenjörer är de definitivt inte heller även om man i engelsktalande länder av någon outgrundlig anledning benämner dem engineers).

[goat76]

Ja, den tekniska utvecklingen går framåt, men varför ska masteringteknikern kladda på mixen överhuvudtaget? Märkligt nog har man i princip helt rationaliserat bort ljudtekniker i studiosammanhang, men behållit de fullständigt överflödiga masteringteknikerna. Det finns utrymme för både högre produktivitet och förbättrad ljudkvalitet genom att dessa personer får söka sig en annan karriär.
(Ingenjörer är de definitivt inte heller även om man i engelsktalande länder av någon outgrundlig anledning benämner dem engineers).

Ljudteknikern har väl knappast rationalserats bort, det är ju han som till minst 90 % stått för hur den färdiga mixen i slutändan låter.

Det skulle vara högst intressant om vi hade kunnat komma över ett stort antal BRA mastrade album (alltså inte söndermastrade album), och jämföra dessa med hur "råmixen" av dessa album låter så som de lät när studioingenjören lämnade över dessa för mastring. Min gissning är att många audiofiler skulle bli ganska förvånade över vilken version de hade föredragit, då de med stor sannolikhet är vana vid att höra den mer tillputsade och ofta renare versionen, alltså troligtvis den mastrade versionen (inte minst de medlemmar som alltid pratar om hur "rent" en viss version låter jämfört med en annan).

Jag är precis lika lite "för" förstörande mastringingrepp som dig, vi två har INTE skilda åsikter om det (för att dra en liten parallell till en scen i Pulp Fiction). Det enda jag påpekade var att stem-mastrade album ofta låter bättre/mindre dåliga än om samma slutresultat försöker nås genom att manipulera den kompletta mixens stereospår.

[LeifB]

Loudness War har mildrats senaste åren, skulle jag säga. DR går stadigt uppåt och det är mycket tack vare streamingtjänsternas nivåreglering + säkert ökad kunskap i branschen. Jag analyserar i princip allt som släpps. Eller ok, allt jag lägger till min samling, 10-20 album i månaden.

Jag instämmer.. Alla album är välkomna..
Ser bara ett fåtal på Ginza per månad!!!!

Har du exempel på rimligt välljudande popproduktioner från de senaste åren tar jag mer än gärna emot tips!

Med vänlig hälsning

Pekka

[I-or]

Ljudteknikern har väl knappast rationalserats bort, det är ju han som till minst 90 % stått för hur den färdiga mixen i slutändan låter.

Idag är det oftast producenter/artister som mixar det mesta själva eftersom man gör i princip rubbet i dator. Man behöver inte en ljudtekniker för att hålla reda på en enda mikrofon (för sången). Tyvärr är allt detta tydligt hörbart, även topplisteartister släpper massor av alster som låter som om de har mixats i en garderob, vilket inte sällan är fallet. Riktiga inspelningar med ljudtekniker existerar förstås även idag, men har blivit allt ovanligare.

[hifikg]

ABBA borde ha råd och resurser att få till en bra produktion. Varför låter deras nya skiva så illa? På konvolutet finns ljudtekniker namngivna och Polarstudion är väl ingen garderob.

[I-or]

Ja, vi har flera gånger konstaterat att Voyage låter illa. Albumet lider framförallt av överkomprimering och en svag klangbalans, där man överlag har alldeles för låga nivåer i diskanten. Faktum är att det sistnämnda tyder på ren inkompetens (dock lätt åtgärdat med ekvalisering), medan det förstnämnda mer ligger i linje med de allmänna dumheter som har pågått sedan länge.

ABBA är förstås oldschool-artister och sådana kräver fortfarande ljudtekniker, men det verkar som att branschen efter bortåt 30 år av Loudness Race nästan helt har tappat förmågan att skapa välljudande inspelningar. Det fanns tidigare en helt annan stolthet i att göra ett bra arbete ljudkvalitetsmässigt och ljudteknikerna var helt enkelt betydligt bättre förr. De förstod inte minst att man inte får klippa signalerna, vilket man definitívt har glömt bort idag.

[goat76]

Ljudteknikern har väl knappast rationalserats bort, det är ju han som till minst 90 % stått för hur den färdiga mixen i slutändan låter.

Idag är det oftast producenter/artister som mixar det mesta själva eftersom man gör i princip rubbet i dator. Man behöver inte en ljudtekniker för att hålla reda på en enda mikrofon (för sången). Tyvärr är allt detta tydligt hörbart, även topplisteartister släpper massor av alster som låter som om de har mixats i en garderob, vilket inte sällan är fallet. Riktiga inspelningar med ljudtekniker existerar förstås även idag, men har blivit allt ovanligare.

Nu hänger jag inte riktigt med på vart du vill komma, nu talar du om musikproduktioner som inte har något behov av en ljudtekniker. Ljudteknikern har ju i de fallen knappast rationaliserats bort, han behövs ju inte i det fallet.

Med ljudtekniker trodde jag vi i allmänhet talade om studiokillen/studioingenjören som gjort ”råmixen” innan den lämnat studion och levererats till mastringstudion?
Det jag menar är seriösa studioingenjörer/ljudtekniker som både sätter upp väljer och sätter upp mikrofonerna, korrigerar dessa för önskat resultat och mixar inspelningens råa studiomix. Den typen av ljudtekniker har inte rationaliserats bort, utan honom finns det ingen produktion.

Dåliga ljudproduktioner kommer naturligtvis alltid att finnas, det är väl helt och hållet upp till dig och mig som konsumenter att välja bort det vi inte tycker är bra, och det är väl upp till skaparen av musikverket att skapa det han/hon vill, verket finns ju inte i någon alternativ form oavsett. Vi kan av den anledningen knappast ställa några krav på hur alstret ska produceras. Take it or leave it.

[hifikg]

Ja, vi har flera gånger konstaterat att Voyage låter illa. Albumet lider framförallt av överkomprimering och en svag klangbalans, där man överlag har alldeles för låga nivåer i diskanten. Faktum är att det sistnämnda tyder på ren inkompetens (dock lätt åtgärdat med ekvalisering), medan det förstnämnda mer ligger i linje med de allmänna dumheter som har pågått sedan länge.

ABBA är förstås oldschool-artister och sådana kräver fortfarande ljudtekniker, men det verkar som att branschen efter bortåt 30 år av Loudness Race nästan helt har tappat förmågan att skapa välljudande inspelningar. Det fanns tidigare en helt annan stolthet i att göra ett bra arbete ljudkvalitetsmässigt och ljudteknikerna var helt enkelt betydligt bättre förr. De förstod inte minst att man inte får klippa signalerna, vilket man definitívt har glömt bort idag.

Ljudteknikern som namnges på konvolutet har arbetat på Polarstudios i minst 30 år, kanske startade teknikern sin bana i samma veva som eländet började och är präglad. Ska ta ett prat med honom vid tillfälle, då jag en gång i tiden umgicks med honom och hans familj, men det är många år sedan nu. Kan det vara så att varken A, A, B eller B hör att det låter illa??

[LeifB]

ABBA borde ha råd och resurser att få till en bra produktion. Varför låter deras nya skiva så illa? På konvolutet finns ljudtekniker namngivna och Polarstudion är väl ingen garderob.

Har ni lyssnat på en CD eller vad?

[I-or]

För egen del har jag lyssnat på CD och rippad LP och ljudkvaliteten är svag i båda fallen (LP:n är dock ännu sämre).

[Morello]

Senaste Abba-albumet är en riktig kalkonproduktion.

[Bill50x]

För egen del har jag lyssnat på CD och rippad LP och ljudkvaliteten är svag i båda fallen (LP:n är dock ännu sämre).

Det styrs helt och hållet av kvaliteten på vinylspelaren.

/ B

[Morello]

För egen del har jag lyssnat på CD och rippad LP och ljudkvaliteten är svag i båda fallen (LP:n är dock ännu sämre).

Det styrs helt och hållet av kvaliteten på vinylspelaren.

/ B

Nej, men delvis. I fallet Abba är det dock fråga om en kalkonproduktion, vilket framgår från såväl kompaktskivan som vinylskivan.

[Harryup]

ABBA borde ha råd och resurser att få till en bra produktion. Varför låter deras nya skiva så illa? På konvolutet finns ljudtekniker namngivna och Polarstudion är väl ingen garderob.

Dåså, stäm dom.

[hifikg]

ABBA borde ha råd och resurser att få till en bra produktion. Varför låter deras nya skiva så illa? På konvolutet finns ljudtekniker namngivna och Polarstudion är väl ingen garderob.

Dåså, stäm dom.

Ja, det kan vara en idé.
Jag har returnerat skivor till skivbolag förut, men inte fått någon respons.

[I-or]

För egen del har jag lyssnat på CD och rippad LP och ljudkvaliteten är svag i båda fallen (LP:n är dock ännu sämre).

Det styrs helt och hållet av kvaliteten på vinylspelaren.

/ B

Nej, förutsatt att det handlar om hygglig vinylavspelning som i det här fallet, så handlar det om skillnader på marginalen. Det är ungefär samma problem på båda utgåvorna, med de vanliga vinylavvikelserna som tilltagande distorsion och avtagande övre gränsfrekvens i innerspår adderade på LP:n (förutom en del brus och knaster, förstås).

[Kraniet]

Jag tycker det allmänt verkar va ganska låg kunskap hos många ljudtekniker. Många offentliga spelningar låter katastrofalt. Helt obegripligt att teknikerna inte uppfattar det. Eller så har dom en extremt skev uppfattning om vad som låter bra.
En spelning som verkligen står ut i minnet var med Louise Hoffsten. Hade så dåligt ljud att jag hade lämnat om jag inte var i sällskap. Distat ljud, överstyrda högtalare, dåligt klangbalans.. Helt otroligt amatöraktigt.

I hifisammanhang så är min upplevelse att de som har sämst förmåga att avgöra vad som är bra ljudkvalitet är musiker och ljudtekniker. Varför det är så låter jag vara osagt men det är min erfarenhet generellt..

[I-or]

Nu hänger jag inte riktigt med på vart du vill komma, nu talar du om musikproduktioner som inte har något behov av en ljudtekniker. Ljudteknikern har ju i de fallen knappast rationaliserats bort, han behövs ju inte i det fallet.

Med ljudtekniker trodde jag vi i allmänhet talade om studiokillen/studioingenjören som gjort ”råmixen” innan den lämnat studion och levererats till mastringstudion?
Det jag menar är seriösa studioingenjörer/ljudtekniker som både sätter upp väljer och sätter upp mikrofonerna, korrigerar dessa för önskat resultat och mixar inspelningens råa studiomix. Den typen av ljudtekniker har inte rationaliserats bort, utan honom finns det ingen produktion.

Dåliga ljudproduktioner kommer naturligtvis alltid att finnas, det är väl helt och hållet upp till dig och mig som konsumenter att välja bort det vi inte tycker är bra, och det är väl upp till skaparen av musikverket att skapa det han/hon vill, verket finns ju inte i någon alternativ form oavsett. Vi kan av den anledningen knappast ställa några krav på hur alstret ska produceras. Take it or leave it.

Det verkar som du inte har varit riktigt uppmärksam på hur branschen har utvecklats det senaste dryga decenniet eller så. Ljudtekniker fanns tidigare med på i stort sett alla musikproduktioner (även för huvudsakligen elektronisk musik skapad med digitala eller analoga synthar) för att på sistone i hög grad helt ersättas av artister/producenter som sköter allting själva. Att gå från mångkanaliga mixerbord med mängder av analoga insignaler till datorer med minimala behov av bidrag utifrån har medfört att ljudteknikerna i hög grad har rationaliserats bort.

[petersteindl]

Tänkte just skriva att idag vet man inte ens vad en ljudtekniker är. Va e d fö nått?

[I-or]

Ja, vi har flera gånger konstaterat att Voyage låter illa. Albumet lider framförallt av överkomprimering och en svag klangbalans, där man överlag har alldeles för låga nivåer i diskanten. Faktum är att det sistnämnda tyder på ren inkompetens (dock lätt åtgärdat med ekvalisering), medan det förstnämnda mer ligger i linje med de allmänna dumheter som har pågått sedan länge.

ABBA är förstås oldschool-artister och sådana kräver fortfarande ljudtekniker, men det verkar som att branschen efter bortåt 30 år av Loudness Race nästan helt har tappat förmågan att skapa välljudande inspelningar. Det fanns tidigare en helt annan stolthet i att göra ett bra arbete ljudkvalitetsmässigt och ljudteknikerna var helt enkelt betydligt bättre förr. De förstod inte minst att man inte får klippa signalerna, vilket man definitívt har glömt bort idag.

Ljudteknikern som namnges på konvolutet har arbetat på Polarstudios i minst 30 år, kanske startade teknikern sin bana i samma veva som eländet började och är präglad. Ska ta ett prat med honom vid tillfälle, då jag en gång i tiden umgicks med honom och hans familj, men det är många år sedan nu. Kan det vara så att varken A, A, B eller B hör att det låter illa??

ABBA:s tidigare album är inga under av välljud de heller, men detta är ett lågvattenmärke speciellt med hänsyn till vad som är möjligt med dagens tekniska nivå. 99 % av alla artister är för övrigt helt döva för ljudkvalitet och fokuserar enbart på det musikaliska. Det enda de brukar klaga på är när de tycker att deras röst/instrument är för lågt mixad, men i övrigt litar de helt på de som säger sig kunna området.

[I-or]

Tänkte just skriva att idag vet man inte ens vad en ljudtekniker är. Va e d fö nått?

Ja, i studiosammanhang är det definitivt så. Dock skulle jag tro att arbetsmarknaden för ljudtekniker på livescensidan är ganska bra, det framförs en oherrans massa konserter, musikaler och annat nuförtiden.

[goat76]

Nu hänger jag inte riktigt med på vart du vill komma, nu talar du om musikproduktioner som inte har något behov av en ljudtekniker. Ljudteknikern har ju i de fallen knappast rationaliserats bort, han behövs ju inte i det fallet.

Med ljudtekniker trodde jag vi i allmänhet talade om studiokillen/studioingenjören som gjort ”råmixen” innan den lämnat studion och levererats till mastringstudion?
Det jag menar är seriösa studioingenjörer/ljudtekniker som både sätter upp väljer och sätter upp mikrofonerna, korrigerar dessa för önskat resultat och mixar inspelningens råa studiomix. Den typen av ljudtekniker har inte rationaliserats bort, utan honom finns det ingen produktion.

Dåliga ljudproduktioner kommer naturligtvis alltid att finnas, det är väl helt och hållet upp till dig och mig som konsumenter att välja bort det vi inte tycker är bra, och det är väl upp till skaparen av musikverket att skapa det han/hon vill, verket finns ju inte i någon alternativ form oavsett. Vi kan av den anledningen knappast ställa några krav på hur alstret ska produceras. Take it or leave it.

Det verkar som du inte har varit riktigt uppmärksam på hur branschen har utvecklats det senaste dryga decenniet eller så. Ljudtekniker fanns tidigare med på i stort sett alla musikproduktioner (även för huvudsakligen elektronisk musik skapad med digitala eller analoga synthar) för att på sistone i hög grad helt ersättas av artister/producenter som sköter allting själva. Att gå från mångkanaliga mixerbord med mängder av analoga insignaler till datorer med minimala behov av bidrag utifrån har medfört att ljudteknikerna i hög grad har rationaliserats bort.

Men det är väl totalt självklart att man inte tillkallar en extern ljudtekniker ifall man själv gör ljudteknikerns jobb själv på digitalt vis, i det fallet är man ju sin egen ljudtekniker då man i sin DAW ”kopplar” signaler mellan de olika kanalerna.
Ända sedan digital datorbaserad ”in the box” ljudproduktion varit gällande, i kombination med musikskapelser som inte kräver extern hårdvara eller mikrofoner så har naturligtvis inte en ljudtekniker behövts.

Jag har full koll på hur ljudproduktion går till, jag förstår bara inte varför du utifrån det jag nämnde om ”stems” började diskutera om ljudproduktioner som inte kräver en separat ljudtekniker, vad har det med stems att göra?
Att arbeta med stems blir allt vanligare inom mastring oavsett om en ljudtekniker varit inblandad i ljudproduktionen eller ej.

[LeifB]

Låter Abbas skiva bättre i en high end anläggning än typ en köksradio? Eller liknade.

[I-or]

Ja, stems var ett sidospår som så ofta på detta forum snabbt gick över till någonting annat, men det förändrar inte att du trots ditt upprepande av att du anser att saker och ting är självklara inte tycks ha förståelse för hur ovanligt det är med ljudtekniker i studiovärlden numer. Detta framgår tydligt av dina tidigare inlägg, där du bl.a. tror att det inte blir någon produktion utan dessa.

Teknikutvecklingen har gjort ljudteknikerna i stort sett överflödiga, vilket har medfört att mixningen har hamnat nästan helt i knäet på producenter/artister. Dessa är definitivt i normalfallet olämpade för ljudkvalitetsfrågor. Sedan ramlar en klangligt felbalanserad, överkomprimerad, allmänt kladdig och oren mix in hos masteringteknikern, vilken med eller utan stems nästan utan undantag komprimerar/limiterar ca 4-6 dB ytterligare (för att det ska låta "kraftfullt") och presar (d.v.s. höjer frekvensområdet ca 2-8 kHz för att det ska låta "tydligare") en mix som ändå i jämförelse var hygglig från början.

Detta är i stora drag skälen till att det trots enormt mycket bättre tekniska prestanda låter så pass illa i normalfallet numer. Skit bakom spakarna, som det heter.

[I-or]

Låter Abbas skiva bättre i en high end anläggning än typ en köksradio? Eller liknade.

Det är intressant att kvaliteterna i en bra inspelning går fram i alla anläggningar även om samtliga nyanser förstås inte framträder i de enklaste systemen. Detta är speciellt märkbart idag när speciellt nästan alla enklare apparater via DSP begränsar signalen ordentligt över en viss utsignalnivå och därmed tillåter återgivning av högdynamiskt material utan att lågnivåpartierna drunknar i bakgrundsnivån. Jag lyssnade häromdagen på en multiroom-högtalare som så tydligt framhävde den usla ljudkvaliteten för 95 % av produktionerna på Spotifys topplistor att jag trodde att någonting var fel. En snabb kontroll på en bra anläggning visade dock att så inte var fallet.

[AlbertHall]

Belker skrev:
Som sagt, musik görs som aldrig förr med utrustning som bara gick att drömma om. Och hifi har aldrig varit billigare och bättre.

Håller med om allt det du skriver, men, och det är ett stort MEN, sönder "Mastringen" och "Loudness War" har heller
aldrig varit ett sånt stort problem som det är nu, finns mycket att välja på, men mycket låter skit helt enkelt, tyvärr
alla vill låta starkast, lyssna på ABBA:s senaste bara, eller i princip alla Adele skivor är ospelbara, trots bra musik ...

Mvh Göran

P

Men, MEN Loudness War har mildrats senaste åren, skulle jag säga. DR går stadigt uppåt och det är mycket tack vare streamingtjänsternas nivåreglering + säkert ökad kunskap i branschen. Jag analyserar i princip allt som släpps. Eller ok, allt jag lägger till min samling, 10-20 album i månaden.

Fel! Det är värre än någonsin, så behöver vi inte prata mer om det.

[Bill50x]

För egen del har jag lyssnat på CD och rippad LP och ljudkvaliteten är svag i båda fallen (LP:n är dock ännu sämre).

Det styrs helt och hållet av kvaliteten på vinylspelaren.

Nej, förutsatt att det handlar om hygglig vinylavspelning som i det här fallet, så handlar det om skillnader på marginalen. Det är ungefär samma problem på båda utgåvorna, med de vanliga vinylavvikelserna som tilltagande distorsion och avtagande övre gränsfrekvens i innerspår adderade på LP:n (förutom en del brus och knaster, förstås).

"Hygglig" räcker inte långt, tyvärr. På de allra flesta skivor har jag inga, eller små, problem med brus och knaster. Ett antal skivor låter mer distade i innerspår. men det är stooor skillnad mellan olika skivspelare och det är inte bara pickupen det handlar om.

Men framför allt handlar det om att avnjuta det musikaliska. Jag fick ett nostalgianfall sommaren före pandemin och köpte in mig på en ERA444-skivspelare. Som var min första spelare 1970. Skaffade ny pickup, rem (som inte fungerade), nya kablar osv. Jag tyckte den var bra, då 1970 och även några år framåt. men idag? Hjälp! Distat, komprimerat, tunnt och allmänt ointressant. Så när förstärkaren (en Sansui AU555) lade av tappade jag intresset för nostalgi. Men skillnaden mellan ERA´n och den spelare jag har idag (LP12) är milsvid. Jag har några (nyutgivna) album både som vinyl och CD och det är extremt svårt att höra någon skillnad på dem. I en del fall är vinylen bättre.

Så nej, har man inte en top-notch vinylspelare ska man inte döma ut vinylrippar. Och ja, jag har ett antal vinylrippar från TPB som trots upplösningen 24/192 låter ganska illa. Så visst betyder vinylspelaren mycket.

Sorry folks, analogue isn't dead yet!

/ B

[Morello]

Vad du har eller inte har problem med att höra är inte speciellt intressant - faktum kvarstår och dessa faktum har ältats åtskilliga gånger, men du demonstrerar varje gång frågan lyfts en bristande vilja att lära dig.

Att THD ökar och bandbredden minskar ju närmare skivans centrum är enkelt att förstå rent fysikaliskt - svaret står att finna i att krökningsradien minskar, vilket skapar två problem: dels det uppenbarar att just radien minskar, dels att den tangentiella hastigheten minskar (vilket kapar bandbredden och ökar THD). Allt detta är förstås enkelt att mäta, vilket jag gjort. För övrigt vill jag göra gällande att adekvat injustering av en skivspelare tarvar testskiva av toppkvalitet, THD-analysator samt oscilloskop eller dyl för att mäta amplitud - alla andra försök är att famla i mörkret.

Jag lade för att antal år sedan ganska mycket energi för att dels hitta en riktigt bra nålmikrofon, dels att justera in skivspelaren. THD mäter (vid ytterspår) låga 0,5% vid 1 kHz och en modulation om 5 cm/s.

[Bill50x]

Vad du har eller inte har problem med att höra är inte speciellt intressant - faktum kvarstår och dessa faktum har ältats åtskilliga gånger, men du demonstrerar varje gång frågan lyfts en bristande vilja att lära dig.

Att THD ökar och bandbredden minskar ju närmare skivans centrum är enkelt att förstå rent fysikaliskt - svaret står att finna i att krökningsradien minskar, vilket skapar två problem: dels det uppenbarar att just radien minskar, dels att den tangentiella hastigheten minskar (vilket kapar bandbredden och ökar THD). Allt detta är förstås enkelt att mäta, vilket jag gjort. För övrigt vill jag göra gällande att adekvat injustering av en skivspelare tarvar testskiva av toppkvalitet, THD-analysator samt oscilloskop eller dyl för att mäta amplitud - alla andra försök är att famla i mörkret.

Jag lade för att antal år sedan ganska mycket energi för att dels hitta en riktigt bra nålmikrofon, dels att justera in skivspelaren. THD mäter (vid ytterspår) låga 0,5% vid 1 kHz och en modulation om 5 cm/s.

Du har så rätt så, att beräkna försämringen i innerspår är u bara matematik. Hastigheten/radien minskar vilket givetvis ställer till problem. men med en bra mastring (till skillnad från dagens digitala musik) kan minska besvären rätt rejält. Självklart lägger man inte de mest utstyrda musikialiska utbrotten längst in, om man kan undvika, Undantag finns, tex Telarcs "1812" som innehåller historiens värsta crescendo alldeles i slutet av skivsidan - och det fungerar (med en bra skivspelare nota bene)!

Men nu handlar ju allt inte om frekvensgång, dist osv utan också hur mediat återger musik. Speciellt om man vill återge äldre musik, insspelat för länge sedan. Att höra skillnad på en stråke på en cello, eller wisparna på en trumma, bara genom att jämföra två olika lager i en skivspelare är mäktigt. Den som inte tror att det kan göra skillnad kommer naturligtvis inte heller att höra den. precis som Strmbrg frågade, "kan man inbilla sig att man inte hör någon skillnad?".

Jag har ingen bristande vilja att lära mig, tvärtom är jag öppen för att höra skillnader (till förhoppningsvis det bättre) när de finns där. Frågan är om DU kan höra skillnader när du går vilse bland dina mätkurvor? (Alltså, för att vara tydlig, ALLA ljudmässiga skillnader är mätbara, det gäller bara att mäta rätt saker - gör du det?).

/ B

[I-or]

Vissa återgivningsbrister är så stora att avspelningsapparaturen har försumbar inverkan så länge som den uppfyller rudimentära krav. Inlägg av typen "om du inte har lyssnat med anläggning x inklusive kabel y i rummet z kan du inte uttala dig om ljudkvaliteten" är av ren nonsenstyp och har inget som helst värde.

Brusnivån från vinyl är även med de bästa pickuperna (egentligen nålspetsarna) långt, långt över hörbarhetsgränsen och det faktum att du inte tycks höra detta diskvalificerar dig egentligen helt och hållet i diskussionen. Kvaliteten på ljudåtergivningen för en vinylrigg är mycket rättfram att mäta med en bra testskiva eller gärna två olika eftersom kvaliteten varierar en hel del här. Detta handlar som vanligt om frekvensgång och distorsion och även i viss mån om brusnivå. Signalerna vet nämligen inte om de är musik- eller testsignaler och kan därför inte ändra skepnad beroende på situation.

De avspelningsfel som uppträder p.g.a. den varierande geometrin från ytter- till innerspår är inte av magisk apparatkaraktär, utan enkelt kvantifierbara.

Dessutom har Morello helt rätt i att sant optimerad vinylavspelning (dock fortfarande med tydligt hörbara brister) kräver både mätutrustning och kunnande, vilket jag aldrig har träffat på hos någon normal audiofil som jag har besökt.

För övrigt spelade jag just Telarcs 1812 i många år på ett mycket bra vinylsystem innan jag som tur var kunde inhandla samma verk på CD. Skälet till att LP:n trots allt fungerar dugligt trots kanonerna på slutet är att speltiden på A-sidan endast är drygt 15 minuter.

Slutligen: hade du någonting av värde att anföra angående ljudkvaliteten på Voyage?

[goat76]

Ja, stems var ett sidospår som så ofta på detta forum snabbt gick över till någonting annat, men det förändrar inte att du trots ditt upprepande av att du anser att saker och ting är självklara inte tycks ha förståelse för hur ovanligt det är med ljudtekniker i studiovärlden numer. Detta framgår tydligt av dina tidigare inlägg, där du bl.a. tror att det inte blir någon produktion utan dessa.

Teknikutvecklingen har gjort ljudteknikerna i stort sett överflödiga, vilket har medfört att mixningen har hamnat nästan helt i knäet på producenter/artister. Dessa är definitivt i normalfallet olämpade för ljudkvalitetsfrågor. Sedan ramlar en klangligt felbalanserad, överkomprimerad, allmänt kladdig och oren mix in hos masteringteknikern, vilken med eller utan stems nästan utan undantag komprimerar/limiterar ca 4-6 dB ytterligare (för att det ska låta "kraftfullt") och presar (d.v.s. höjer frekvensområdet ca 2-8 kHz för att det ska låta "tydligare") en mix som ändå i jämförelse var hygglig från början.

Detta är i stora drag skälen till att det trots enormt mycket bättre tekniska prestanda låter så pass illa i normalfallet numer. Skit bakom spakarna, som det heter.

Vad är det för diskussion DU för och med VEM?

JAG har inte ens diskuterat hur vanligt eller ovanligt det är med en separat ljudtekniker i nutidens studiovärld, så innan du fortsätter denna diskussion som DU själv har skapat, och till råga på det kommer med påståenden om vad jag anser om detta, så får du gärna leta upp och citera det jag skrivit som du anser "tydligt framgår" vad jag tycker om det DU ÄR ENSAM OM ATT DISKUTERA.

Ljudteknikern har väl knappast rationalserats bort, det är ju han som till minst 90 % stått för hur den färdiga mixen i slutändan låter.

Ä det ovanstående citat du hakat upp dig på och trott att "90 %" i den meningen skulle betyda att 90 % av alla ljudproduktioner behöver en separat ljudtekniker?

Jag trodde verkligen inte att jag skulle behöva lägga till det självklara i den meningen, alltså att det endast innefattar musikproduktioner där ljudtekniska detaljer så som mikrofonplaceringar och dylikt utgör en väsentlig del av produktionen.

Och då till det självklara...

Men det är väl totalt självklart att man inte tillkallar en extern ljudtekniker ifall man själv gör ljudteknikerns jobb själv på digitalt vis, i det fallet är man ju sin egen ljudtekniker då man i sin DAW ”kopplar” signaler mellan de olika kanalerna.
Ända sedan digital datorbaserad ”in the box” ljudproduktion varit gällande, i kombination med musikskapelser som inte kräver extern hårdvara eller mikrofoner så har naturligtvis inte en ljudtekniker behövts.

Jag tycker det är fel att påstå att ljudteknikern har "rationaliserats bort", de ljudtekniska jobben har ju bara p.g.a det digitala skiftet tillfallit den person som mixar/skapar musiken, där han eller hon i sin DAW sköter alla "patchar"/omkopplingar mellan diverse kanaler på egen hand. Det självklara är i det fallet att det knappast behövs en extern person för det ljudtekniska jobbet.
Och i musikproduktion där mikrofoner och annan extern utrustning används så innebär det inte heller att ljudteknikern rationaliserats bort, man ÄR ljudteknikern själv eftersom de ljudtekniska delarna naturligtvis fortfarande behöver göras.


Som sagt, du är fullständigt ensam om att föra en diskussion om huruvida det är vanligt eller ovanligt inom dagens musikproduktion med ljudtekniker som en separat profession. Jag har inte ens kommenterat den saken.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------


Men... om du verkligen vill veta vad jag tycker om det så anser jag att det aldrig har behövts (oavsett tids-epok) en separat ljudtekniker vid musikproduktion. Det har alltid varit bättre om studioingenjören själv utför de ljudtekniska jobben så att han därmed kan ha full kontroll över vad som behöver göras, exempelvis vilka mikrofoner som används och hur de placeras för att på bästa vis uppnå det ljudmässiga resultat han önskar för den slutgiltiga "råmixen", som han i sin tur själv ska göra (och naturligtvis i samrådan och efter de önskemål artisten/bandet själva har). På sin höjd kan det till viss del underlätta med en assistent som exempelvis kan korrigera mikrofonplaceringarna medans studioingenjören är nöjd med det han hör i kontrollrummet.

Det här sistnämnda stycket är alltså min egen uppfattning om vad JAG anser om vem som bör vara "ljudtekniker", detta bör därav ej förknippas med vad som är vanligt eller inte vanligt i studiovärlden, i nutid eller dåtid.

[Morello]

Kan tillägga att den enda testskiva av användbar kvalitet är JVC TRS1007, som idag finns att köpa från Clearaudio. Det är mig veterligen den enda som har tonsvep graverade utan 2122 Hz-nollstället, vilket är helt nödvändigt för att åstadkomma ett adekvat signal/stör-förhållande vid mätning av frekvensgång.

[RogerGustavsson]

Ljudtekniker eller ej. Det är säkert inte lika vanligt med välutbildade ljudtekniker typ "Tonmeister". Numera är det vanligt att man tror sig behärska/förstå all möjlig teknik som är beskriven i media. Utbildning i traditionell mening är å andra sidan inte heller någon garanti för något men oftast hjälper det en bit på vägen.

[I-or]

Ja, the Loudness Race är bara en del i ljudkvalitetsförfallet de senaste decennierna. Frånvaron av ljudtekniker är nästan lika illa. Ett helt område av erfarenhet tycks ha gått förlorad i och med detta till förfång för alla audiofiler.

Minst lika tråkigt är det med frånvaron av skickliga musiker, vilka också har blivit slutgiltigt bortrationaliserade i och med datorernas intåg, men det är förstås en annan historia.

[petersteindl]

Gällande ordet Ljudtekniker:

Det är stor skillnad på att spela in akustiska musikinstrument i sin akustiska miljö där även miljön spelas in, t.ex. symfoniorkester i konserthus, kontra musikinstrument i inspelnings studio.
Det är två olika typer av professionalism.

Att ha skött det ljudtekniska på/vid en inspelning innebär inte att man är en ljudtekniker d v s är ljudtekniker som profession.

Ursprungligen i Tyskland och numera i många andra länder finns utbildningen till Tonmeister och det är en Universitets eller högskoleutbildning som resulterar i en Bachelor of Music eller Master of Music Technology med vidareutbildning till MSc. eller till och med PhD och man behöver dessutom minst 1 år professionell arbetserfarenhet av musikinspelning där man har flera egna inspelningar i sin portfölj.

Om en Ljudtekniker skött det ljudtekniska på/vid en inspelning så är det professionellt utfört.
Som musiker eller musikproducent väljer man lämplig ljudtekniker för den specifika inspelningen.

Det svenska ordet ljudtekniker är snarast beskrivande en arbetsuppgift utfört av vem som helst och kräver varken förkunskap eller erfarenhet.
Är ordet Ljudtekniker förknippat med utbildning och Universitets/högskoleexamen så är det snarast en titel av rang.

Mvh
Peter

[Bill50x]

Slutligen: hade du någonting av värde att anföra angående ljudkvaliteten på Voyage?

Nä, förutom att kvaliteten suger. Både ljudmässigt och musikaliskt. "Extra allt" verkar ha varit ledordet och det är precis som på Max, det bara dryper av sås.

/ B

[petersteindl]

1981 släppte ABBA LPn the Visitors. Jag var ingen Abba fan så det dröjde till 1984/85 då jag köpte LPn. Jag köpte den Amerikanska utgåvan på Atlantic.

I Sverige var den utgiven på Polar. Polydor fanns i varuhusen.
Tyskland och många andra länder i Europa på Polydor.
I England på Epic.
I Frankrike på Vogue.

Jag gillade inte ljudet på Polar eller Polydor. Det lät för grötigt och tunt som om det saknade bas även fast jag var övertygad om att det borde finnas en hel del bas i vissa låtar. Det grötiga förknippade jag med Abbasoundet som jag inte riktigt gillade.

Jag gillade vissa av låtarna på LPn. Jag bestämde mig för att köpa USA-utgåvan och prova för att se om det var någon skillnad och helst till det bättre. Jag har nästan alltid köpt all populärmusik och jazz på USA-utgåvorna eftersom jag tyckt de låtit bäst.
Jag fick hem den Amerikanska utgåvan av Visitors och till min häpnad och lycka var ljudet ganska annorlunda och väldigt mycket bättre, som om det var en helt annan mix/mastering.
Ljudet var kraftfullt i basen och rent och klart, egentligen ett annat sound än det typiska Abba-soundet.
Den skivan använde jag i Ljudbutiken för demo av Snell och Carlssonhögtalare.

Hur Visitors låter på LP idag eller på CD vet jag inte.

MvH
Peter

[Thomas_A]

Kan tillägga att den enda testskiva av användbar kvalitet är JVC TRS1007, som idag finns att köpa från Clearaudio. Det är mig veterligen den enda som har tonsvep graverade utan 2122 Hz-nollstället, vilket är helt nödvändigt för att åstadkomma ett adekvat signal/stör-förhållande vid mätning av frekvensgång.

Tyvärr är det inte i produktion längre och jag fick leta med ljus och lykta för att hitta ett ex. Den är bra, men vissa spår verkar lite sämre kvalitet. Vet ej hur den jämför med originalet. Nedan svep L+R i jämförelse med Elipson testskiva och svep. Clearaudion är sannolikt snäppet bättre.

[I-or]

1981 släppte ABBA LPn the Visitors. Jag var ingen Abba fan så det dröjde till 1984/85 då jag köpte LPn. Jag köpte den Amerikanska utgåvan på Atlantic.

I Sverige var den utgiven på Polar. Polydor fanns i varuhusen.
Tyskland och många andra länder i Europa på Polydor.
I England på Epic.
I Frankrike på Vogue.

Jag gillade inte ljudet på Polar eller Polydor. Det lät för grötigt och tunt som om det saknade bas även fast jag var övertygad om att det borde finnas en hel del bas i vissa låtar. Det grötiga förknippade jag med Abbasoundet som jag inte riktigt gillade.

Jag gillade vissa av låtarna på LPn. Jag bestämde mig för att köpa USA-utgåvan och prova för att se om det var någon skillnad och helst till det bättre. Jag har nästan alltid köpt all populärmusik och jazz på USA-utgåvorna eftersom jag tyckt de låtit bäst.
Jag fick hem den Amerikanska utgåvan av Visitors och till min häpnad och lycka var ljudet ganska annorlunda och väldigt mycket bättre, som om det var en helt annan mix/mastering.
Ljudet var kraftfullt i basen och rent och klart, egentligen ett annat sound än det typiska Abba-soundet.
Den skivan använde jag i Ljudbutiken för demo av Snell och Carlssonhögtalare.

Hur Visitors låter på LP idag eller på CD vet jag inte.

MvH
Peter

Jag håller helt med om det typiskt grötiga/kompakta/orena och ofta basfattiga ABBA-soundet, signerat den legendariske ljudteknikern Michael B. Tretow. Samtliga utgåvor av deras album som jag har hört har haft detta sound, så jag antar att det var så man ville ha det.

[Ogjort]

Jag håller helt med om det typiskt grötiga/kompakta/orena och ofta basfattiga ABBA-soundet, signerat den legendariske ljudteknikern Michael B. Tretow. Samtliga utgåvor av deras album som jag har hört har haft detta sound, så jag antar att det var så man ville ha det.

Perfekt sound att inte lyssna på således.
(eller som en mycket hyllad dansbandstekniker uttryckte det:
"Näe, hmm.. nej, ööö.. --- Ja, NU är vi hemma. Det här går utmärkt att dammsuga till!")

Inte konstigt då att de gjorde världssuccé.



Anders O.

[Ogjort]

Gällande ordet Ljudtekniker:

Det är stor skillnad på att spela in akustiska musikinstrument i sin akustiska miljö där även miljön spelas in, t.ex. symfoniorkester i konserthus, kontra musikinstrument i inspelnings studio.
Det är två olika typer av professionalism.

Att ha skött det ljudtekniska på/vid en inspelning innebär inte att man är en ljudtekniker d v s är ljudtekniker som profession.

Ursprungligen i Tyskland och numera i många andra länder finns utbildningen till Tonmeister och det är en Universitets eller högskoleutbildning som resulterar i en Bachelor of Music eller Master of Music Technology med vidareutbildning till MSc. eller till och med PhD och man behöver dessutom minst 1 år professionell arbetserfarenhet av musikinspelning där man har flera egna inspelningar i sin portfölj.

Om en Ljudtekniker skött det ljudtekniska på/vid en inspelning så är det professionellt utfört.
Som musiker eller musikproducent väljer man lämplig ljudtekniker för den specifika inspelningen.

Det svenska ordet ljudtekniker är snarast beskrivande en arbetsuppgift utfört av vem som helst och kräver varken förkunskap eller erfarenhet.
Är ordet Ljudtekniker förknippat med utbildning och Universitets/högskoleexamen så är det snarast en titel av rang.

Mvh
Peter

Jag brukar enkelt dela in det i: Ljudtekniker (ett fåtal) och de som jobbar som ljudtekniker (alldeles för många)

Anders O.

[Ogjort]

För de som inte vet vad stems är så består de av färdigmixade spår, ofta stereospår av alla de enskilda spår som utgör helheten av gitarren, ett annat stereospår för bara trummorna, och likaså för bas, sång och övriga instrument. Mastringingenjören har därmed möjlighet att behandla/processa de olika ljudinslagen individuellt istället för att alla instrumenten i mixen påverkas likadant av den bearbetning han gör. Om han exempelvis bara vill framhäva basgitarren i mixen så behöver inte de andra ljudinslagen som annars delar det aktuella frekvensspannet "förvrängas" även de, därav kan arbetet med stems ofta leda till ett mycket bättre slutresultat för mixen i sin helhet, även om mastringingenjören valt att tok-komprimera basspåret.

Det är alltså möjligt att stereospåret som under mastring behandlats med individuella "instrumentbaserade" stereospår (stems) i slutändan låter betydligt mindre förstört, än om mastringingenjören hade försökt uppnå samma slutresultat genom att bearbeta mixens tvåkanalsspår, detta även ifall de färdigställda stereospåren uppvisar samma DR.

Det finns katastrofala produktioner som kanske kan "räddas" eller åtminstone eländes-mildras genom skruvande à la Mastering.
Men generellt så förstår jag inte varför vi fortfarande använder oss av "Mastrings-steget" överhuvudtaget?
Vad har det för funktion? (annat än som nivå- och pausbalansering vid album-tänk)?
I min tycke enbart ett marknadsföringslurendrejeri av en yrkeskår som "post vinyl" riskerade att förlora jobbet.
(+ ett kommersiellt behov av skrikahögstande)

Går vi över till påtaglig alterering av stems. Så är ju det i stort sett samma som ommixning.
Varför städslade man då inte in denna mix-guru för mixning redan från början?

Så kan du goat ange några rationella skäl för mastering enligt dagens modell?
Varför överhuvudtaget?

Mvh

Anders O.

[goat76]

För de som inte vet vad stems är så består de av färdigmixade spår, ofta stereospår av alla de enskilda spår som utgör helheten av gitarren, ett annat stereospår för bara trummorna, och likaså för bas, sång och övriga instrument. Mastringingenjören har därmed möjlighet att behandla/processa de olika ljudinslagen individuellt istället för att alla instrumenten i mixen påverkas likadant av den bearbetning han gör. Om han exempelvis bara vill framhäva basgitarren i mixen så behöver inte de andra ljudinslagen som annars delar det aktuella frekvensspannet "förvrängas" även de, därav kan arbetet med stems ofta leda till ett mycket bättre slutresultat för mixen i sin helhet, även om mastringingenjören valt att tok-komprimera basspåret.

Det är alltså möjligt att stereospåret som under mastring behandlats med individuella "instrumentbaserade" stereospår (stems) i slutändan låter betydligt mindre förstört, än om mastringingenjören hade försökt uppnå samma slutresultat genom att bearbeta mixens tvåkanalsspår, detta även ifall de färdigställda stereospåren uppvisar samma DR.

Det finns katastrofala produktioner som kanske kan "räddas" eller åtminstone eländes-mildras genom skruvande à la Mastering.
Men generellt så förstår jag inte varför vi fortfarande använder oss av "Mastrings-steget" överhuvudtaget?
Vad har det för funktion? (annat än som nivå- och pausbalansering vid album-tänk)?
I min tycke enbart ett marknadsföringslurendrejeri av en yrkeskår som "post vinyl" riskerade att förlora jobbet.
(+ ett kommersiellt behov av skrikahögstande)

Går vi över till påtaglig alterering av stems. Så är ju det i stort sett samma som ommixning.
Varför städslade man då inte in denna mix-guru för mixning redan från början?

Så kan du goat ange några rationella skäl för mastering enligt dagens modell?
Varför överhuvudtaget?

Mvh

Anders O.

Min kommentar angående stems var bara ett svar på det Belker säger sig ha märkt av, alltså att musiken i överlag blivit något mindre komprimerad/limiterad på senare år. Som tillägg till det ville jag då bara påpeka att även i de fallen där dynamiken ser ut att fortfarande vara lika illa tillplattad, så låter det i många fall inte fullt lika illa tack vare att många produktioner idag mastras med stems.

Att jag påpekar detta med stems betyder inte att jag personligen tycker att det är en fantastisk uppfinning, utan bara ett konstaterande att det åtminstone är betydligt mindre dåligt än att samma slutmål försöker nås genom att tokmanipulera det stackars stereospåret.


---------------------------------------------------------------


Personligen är jag i stort av samma uppfattning som dig, alltså att så lite som möjligt ska göras vid mastring eller om möjligt ingenting alls. Om musiken är i behov av större korrigeringar bör dessa åtgärdas i mixen. Alla eventuella problem som uppstår, oavsett var i musikproduktionen dessa uppstår, bör man alltid försöka korrigeras så tidigt som möjligt i produktionskedjan, helst redan där felen uppstår och aldrig skjuta dem framför sig i hopp om att laga/fixa dem i senare steg.

Du som arbetar i branschen vet mycket väl att all musik till 99.999999 % är mastrad, även de bra musikproduktionerna. Vi håller oss till dessa eftersom varken du eller jag ser någon anledning till varken nivåhöjande åtgärder eller andra stora ljudpåverkande ingrepp.

Så utifrån det... Vad tycker då jag är bra med mastring och vilka åtgärder som eventuellt ska göras i det steget av musikproduktionen?

1. Nivåanpassning mellan spåren.
2. Anpassa mellanrum mellan spåren.
3. Eventuellt försiktig brusreducering där det kan behövas.
4. Ta bort små klicks och pops som kan ha missats vid mixning.
5. På sin höjd ytterst små korrigeringar med EQ om något spår avviker en aning från övriga.
6. Ta kontakt med mixaren för eventuell retur ifall större fel upptäcks som främst bör åtgärdas i mixen.
7. Eventuellt diverse anpassningar för olika slutformat.
8. Se till att spåren och albumet får korrekt metadata.

Kort och gått ser jag mastring som en slutkontroll, en "second opinion" med fräsha öron som inte har grottat ner sig i varje enskild låts detaljer, till den grad att helt uppenbara och ibland t.o.m relativt stora fel "smitit genom silen" (jag är alldeles säker på att du vet vad jag menar).

En mastringsstudio har i regel även en klart bättre lyssningsmiljö än kontrollrummet i en genomsnittlig musikstudio, vilket naturligtvis medför att fel och brister lättare kan upptäckas. I musikstudion står antagligen nästa artist/band stampande och väntar på sin tur, så finliret i många av de ovanstående punkterna passar helt enkelt bättre in i en separat slutfas utanför inspelningsstudion, där produktionen får sin slutgiltiga kvalitetskontroll innan den är färdig för distribution.

Även de mest välljudande musikproduktionerna har alla* blivit mastrade, det är alltså inget fel på mastring i sig så länge det görs på rätt sätt. Och ja, mastring behövs... men helst bara som en slutkontroll, album-anpassning och finputsning.

*Alla, pling pling!

[RogerGustavsson]

1. Nivåanpassning mellan spåren.
2. Anpassa mellanrum mellan spåren.
3. Eventuellt försiktig brusreducering där det kan behövas.
4. Ta bort små klicks och pops som kan ha missats vid mixning.
5. På sin höjd ytterst små korrigeringar med EQ om något spår avviker en aning från övriga.
6. Ta kontakt med mixaren för eventuell retur ifall större fel upptäcks som främst bör åtgärdas i mixen.
7. Eventuellt diverse anpassningar för olika slutformat.
8. Se till att spåren och albumet får korrekt metadata.

Det där behövs väl ingen extern "mastringskonsult" för? Det går väl ett antal rundor i kretsen kring artisten inkl. de som skött tekniken för insamlande av kritik innan produktionen släpps?

[Zappa]

I min egna småskaliga musikproduktion på hobbybasis har jag rationaliserat bort ljudtekniker, skickliga musiker, mastringskonsult etc. Det sköna är att bara kunna tuta på när lusten finns och följa mina idéer fullt ut, det blir mer lekfullt så. Men slutresultatet skulle antagligen bli bättre och mer lättillgängligt om det åtminstone fanns skickliga musiker med på tåget.

[goat76]

1. Nivåanpassning mellan spåren.
2. Anpassa mellanrum mellan spåren.
3. Eventuellt försiktig brusreducering där det kan behövas.
4. Ta bort små klicks och pops som kan ha missats vid mixning.
5. På sin höjd ytterst små korrigeringar med EQ om något spår avviker en aning från övriga.
6. Ta kontakt med mixaren för eventuell retur ifall större fel upptäcks som främst bör åtgärdas i mixen.
7. Eventuellt diverse anpassningar för olika slutformat.
8. Se till att spåren och albumet får korrekt metadata.

Det där behövs väl ingen extern "mastringskonsult" för? Det går väl ett antal rundor i kretsen kring artisten inkl. de som skött tekniken för insamlande av kritik innan produktionen släpps?

Jag tycker själv 90 % av alla jobb som existerar i världen verkar vara relativt enkla att utföra, fattar inte varför folk inte bara utför dem själva?

Är det inte en aningen ignorant frågeställning du kommer med, en bra mastringingenjör (blanda inte in de dåliga) är lite av en professionell HiFi-nörd med ett bra akustikreglerat lyssningsrum, ett bra ljudsystem och god vana att snabbt göra en lyssningsbedömmning av vilka fel ljudmixen eventuellt har. Om du funderar över personer i din närhet så som din fru, dina grannar och alla dina vänner, hur många av dessa personer skulle klara av och vetat exakt hur de skulle gå tillväga för att åtgärda ovanstående punkter?

Antagligen kommer du komma fram till att just du, en av de största ljudnördarna i hela din bekantskapskrets är den som är betydligt mer kvalificerad för mastringjobbet. Fundera lite mer över det.

[MichaelG]

Är det bara jag, eller får Goat76 stå till svars för sådant han aldrig sagt? Jag tycker han gör såväl intressanta som rimliga inlägg i tråden.

[I-or]

En punktlista är ofta en effektiv metod för att skapa ett intryck av att ett omfattande och komplicerat arbete har utförts. Låt oss därför punkt för punkt syna listan som presenteras ovan:

1. En mycket enkel anpassning som kan och bör utföras vid mixningen.

2. En ännu enklare anpassning som också kan och bör utföras vid mixningen.

3. Helt överflödigt idag, studiomixen ska i princip vara helt brusfri och brusreducering ingår om nödvändigt i mixningsarbetet.

4. Ingår i mixningsarbetet.

5. Ingår i mixningsarbetet.

6. Kan utföras vid mixningen av medlyssnare.

7. Formatkonvertering kan utföras med gratismjukvara i vilken modern dator som helst.

8. Metadatahantering kan utföras av snart sagt vem som helst eftersom det bara handlar om att lägga in basal information som namn, årtal m.m.


Man måste inse att modern teknik helt har eliminerat behovet av mastering. Med äldre teknik fanns det av olika skäl behov av masteringsteget, men så icke idag.

Vad är en bra masteringtekniker? En som inte gör någonting alls? Problemet är att 99 av 100 tekniker tillför svårartade problem som omfattande kompression/limitering, presning och diverse knasiga effektboxar som t.ex. exciters till studiomixen. Det blir mycket märkligt att tala om bra och dåliga yrkesmänniskor när den senare sidan utgör snart sagt hela professionen. Dessutom är det ovanligt att få betalt för att inte göra någonting alls och ännu ovanligare för att försämra produkten eller tjänsten (med undantag av många politiker och tjänstemän i offentlig sektor). Det är helt uppenbart att hela masteringbranschen har lyckats hänga sig kvar långt efter att teknikutvecklingen egentligen har gjort dem överflödiga. Detta är dock typiskt för det flummiga audioområdet, vilket alltid har haft ett stort utrymme för både tomtar och bedragare av alla typer.

[goat76]

Är Ogjort månne en bedragare?

Han erbjuder på sin hemsida mastring trots att han anser att det är ett helt överflödigt jobb. Jag antar att han tar betalt för tjänsten, men vore det isåfall inte betydligt ärligare om han bara utförligen beskrev på sin hemsida det han hade gjort vid mastring, så kan musikerna utföra det gratis själva? http://ogjort.com/ljudproduktion/mastering

[goat76]

Är det bara jag, eller får Goat76 stå till svars för sådant han aldrig sagt? Jag tycker han gör såväl intressanta som rimliga inlägg i tråden.

Tack Michael!

Ibland får jag skylla mig själv att jag blir allmän måltavla, jag försöker ibland skriva inlägg med lite ”spets” så att det triggar igång en diskussion, men jag har märkt att många tänker väldigt svart eller vitt och verkar glömma bort att det finns en hel gråzon för allt. Mastring i sig är inte felet, det är alla goda ljudproduktioner ett facit för. Å andra sidan har vi all den musik som de senaste årtiondena blivit söndermastrad vilket tyvärr har blivit synonymt med hela det slutgiltiga kvalitetskontroll-steget.

De som arbetar med mastring utför i regel ett beställningsjobb, det är beställaren vi borde beskylla för deras önskan att musiken ska låta högt/stark.

[I-or]

Är Ogjort månne en bedragare?

Han erbjuder på sin hemsida mastring trots att han anser att det är ett helt överflödigt jobb. Jag antar att han tar betalt för tjänsten, men vore det isåfall inte betydligt ärligare om han bara utförligen beskrev på sin hemsida det han hade gjort vid mastring, så kan musikerna utföra det gratis själva? http://ogjort.com/ljudproduktion/mastering

Nej, eftersom han verkar osedvanligt klok är han sannolikt den enda av 100 som faktiskt tillför något, se ovan.

För egen del vet jag att jag kan förbättra ljudkvaliteten en hel del även på illa misshandlade studiomixar inklusive mastering enbart genom en väl utförd klangbalansering (utan stems, med stems skulle det nog kunna bli riktigt bra). Senast räddade jag Rushs katastrofalt obalanserade album Roll the Bones åt en mycket nöjd faktisktian.

[I-or]

Tack Michael!

Ibland får jag skylla mig själv att jag blir allmän måltavla, jag försöker ibland skriva inlägg med lite ”spets” så att det triggar igång en diskussion, men jag har märkt att många tänker väldigt svart eller vitt och verkar glömma bort att det finns en hel gråzon för allt. Mastring i sig är inte felet, det är alla goda ljudproduktioner ett facit för. Å andra sidan har vi all den musik som de senaste årtiondena blivit söndermastrad vilket tyvärr har blivit synonymt med hela det slutgiltiga kvalitetskontroll-steget.

De som arbetar med mastring utför i regel ett beställningsjobb, det är beställaren vi borde beskylla för deras önskan att musiken ska låta högt/stark.

Alla goda ljudproduktioner? Du menar den promille som faktiskt uppfyller även hög ställda ljudkvalitetskrav?

Den extra kompressionen är ofta, men långt ifrån alltid, en önskan från beställaren. Dock är presning och diverse "välljudande" effekter aldrig en del av beställningen. Man utnyttjar helt enkelt beställarens okunskap här och via den auktoritet man besitter lurar man i vederbörande att det är så det ska låta.

[goat76]

Tack Michael!

Ibland får jag skylla mig själv att jag blir allmän måltavla, jag försöker ibland skriva inlägg med lite ”spets” så att det triggar igång en diskussion, men jag har märkt att många tänker väldigt svart eller vitt och verkar glömma bort att det finns en hel gråzon för allt. Mastring i sig är inte felet, det är alla goda ljudproduktioner ett facit för. Å andra sidan har vi all den musik som de senaste årtiondena blivit söndermastrad vilket tyvärr har blivit synonymt med hela det slutgiltiga kvalitetskontroll-steget.

De som arbetar med mastring utför i regel ett beställningsjobb, det är beställaren vi borde beskylla för deras önskan att musiken ska låta högt/stark.

Alla goda ljudproduktioner? Du menar den promille som faktiskt uppfyller även hög ställda ljudkvalitetskrav?

Den extra kompressionen är ofta, men långt ifrån alltid, en önskan från beställaren. Dock är presning och diverse "välljudande" effekter aldrig en del av beställningen. Man utnyttjar helt enkelt beställarens okunskap här och via den auktoritet man besitter lurar man i vederbörande att det är så det ska låta.

Om jag ansåg att det mesta av den musik jag vill lyssna på lät illa, då hade jag aldrig intresserat mig för HiFi.

[dewpo]

I min egna småskaliga musikproduktion på hobbybasis har jag rationaliserat bort ljudtekniker, skickliga musiker, mastringskonsult etc. Det sköna är att bara kunna tuta på när lusten finns och följa mina idéer fullt ut, det blir mer lekfullt så. Men slutresultatet skulle antagligen bli bättre och mer lättillgängligt om det åtminstone fanns skickliga musiker med på tåget.

Men ambition slår förstås klass Även om det finns många förstörda album i etern, Tycker jag inte att det största problemet med musiken idag är ljudkvalitén. Utan det mest slående är bristen på originalitet! Det är väldigt sällan man hör något som känns fräscht och nydanande. Visst det finns udda produktioner som är annorlunda, Men dessa brukar mest upplevas som oljud inte musik. Jag kan inte påminna mig när jag senast hörde något som jag tyckte lät unikt och samtidigt bra?

[Zappa]

I min egna småskaliga musikproduktion på hobbybasis har jag rationaliserat bort ljudtekniker, skickliga musiker, mastringskonsult etc. Det sköna är att bara kunna tuta på när lusten finns och följa mina idéer fullt ut, det blir mer lekfullt så. Men slutresultatet skulle antagligen bli bättre och mer lättillgängligt om det åtminstone fanns skickliga musiker med på tåget.

Men ambition slår förstås klass Även om det finns många förstörda album i etern, Tycker jag inte att det största problemet med musiken idag är ljudkvalitén. Utan det mest slående är bristen på originalitet! Det är väldigt sällan man hör något som känns fräscht och nydanande. Visst det finns udda produktioner som är annorlunda, Men dessa brukar mest upplevas som oljud inte musik. Jag kan inte påminna mig när jag senast hörde något som jag tyckte lät unikt och samtidigt bra?

Jag delar din uppfattning. Men problemet med originalitet är just att det är annorlunda och risken är att få gillar det, åtminstone initialt, vilket förstås genererar mindre pengar till artisten. Exempelvis är det ytterst få som helhjärtat diggar mina alster men för mig är det inte viktigast att folk älskar musiken utan snarare att jag gör något som är kul och i viss mån är utmanande. En syssla blir oftast roligast när du kan vara någorlunda lössläppt och obunden av ramar.

[I-or]

Om jag ansåg att det mesta av den musik jag vill lyssna på lät illa, då hade jag aldrig intresserat mig för HiFi.

Då förstår jag var du står lyssningsmässigt. Dina inlägg blir betydligt lättare att förstå i och med detta. Om man är relativt nöjd med sakernas tillstånd så är man förstås mindre benägen att kritisera.

Det går naturligtvis att stänga av återgivningsdelen av hjärnan, men det förändrar inte det faktum att nästan all någorlunda nyproducerad musik låter mer eller mindre illa. En bra anläggning är dock en fördel även på illaljudande produktioner eftersom den åtminstone inte tillför ytterligare oljud.

[goat76]

Puh… lågt! (Men väntat)

Den musik jag lyssnar på har i regel väldigt liten bearbetning, ganska råa produktioner som sällan har någon större komprimering/limitering då ambitionen sällan varit att bli några radiohits. På senare år har min musiksmak vidgas ganska mycket, men det som tilltalar mig är ofta ganska udda musik och den är väldigt sällan söndermastrad.

Om ens huvudsyfte med ljudanläggningen är lyssning av den musik man tilltalas av, då kan man inte alltid räkna med att precis all musik är av allra högsta klass rent produktionsmässigt, ibland får man helt enkelt nöja sig med att det faktiskt ibland bara låter fullt acceptabelt. Jag älskar musik så diverse fegt producerade testspår intresserar mig sällan särskilt mycket.

Jag förutspådde faktiskt ditt inlägg och hade först tänkt bemöta det redan i föregående inlägg.

[I-or]

Men ambition slår förstås klass Även om det finns många förstörda album i etern, Tycker jag inte att det största problemet med musiken idag är ljudkvalitén. Utan det mest slående är bristen på originalitet! Det är väldigt sällan man hör något som känns fräscht och nydanande. Visst det finns udda produktioner som är annorlunda, Men dessa brukar mest upplevas som oljud inte musik. Jag kan inte påminna mig när jag senast hörde något som jag tyckte lät unikt och samtidigt bra?

Åtminstone topplistemusiken av idag är i stort sett massproducerad av samma låtskrivare, dessutom ofta ett dussin på samma låt, och för övrigt helt kommersiellt inriktad i allt ifrån den första hooken till längden på låten (strömningsersättningen är satt per spelning, inte per tidsenhet). Ytterligare är musikerna, liksom ljudteknikerna, bortrationaliserade. Hur skulle detta kunna bli annat än en intetsägande motsvarighet till Hötorgskonst? Jämför t.ex. med 70- och 80-talets galna blandningar av musik på topplistorna, allt ifrån disco till punk, synthpop, hårdrock och hästjazz. Helkul.

[I-or]

Puh… lågt! (Men väntat)

Den musik jag lyssnar på har i regel väldigt liten bearbetning, ganska råa produktioner som sällan har någon större komprimering/limitering då ambitionen sällan varit att bli några radiohits. På senare år har min musiksmak vidgas ganska mycket, men det som tilltalar mig är ofta ganska udda musik och den är väldigt sällan söndermastrad.

Om ens huvudsyfte med ljudanläggningen är lyssning av den musik man tilltalas av, då kan man inte alltid räkna med att precis all musik är av allra högsta klass rent produktionsmässigt, ibland får man helt enkelt nöja sig med att det faktiskt ibland bara låter fullt acceptabelt. Jag älskar musik så diverse fegt producerade testspår intresserar mig sällan särskilt mycket.

Jag förutspådde faktiskt ditt inlägg och hade först tänkt bemöta det redan i föregående inlägg.

Mycket imponerande. Då kan vi lägga dina klärvoajanta gåvor till din rika kunskap kring studiovärlden och musikproduktion.

[goat76]

Tack!

[p1plarson]

Hej!

När I-or skrev "Jag håller helt med om det typiskt grötiga/kompakta/orena och ofta basfattiga ABBA-soundet, signerat den legendariske ljudteknikern Michael B. Tretow. Samtliga utgåvor av deras album som jag har hört har haft detta sound, så jag antar att det var så man ville ha det." kom jag att tänka på en intervju jag läste med Michael Tretow på 1970-talet. Tror den antingen var i en reklambroschyr från Yamaha, eller möjligen i Hifi och Musik. Oavsett var artikeln publicerats, så berättade Michael en sak jag funderat över ända sedan jag läste artikeln. Han menade att det var lätt att producera någonting som lät bra om man spelade på en fin anläggning, men som samtidigt lät apa i dåtidens enklare plastburkar (radio, gramofoner, kassettspelare; jag minns många sådana som lät hemskt, dagens ljudlimpor i miniformat är fantastiska vid jämförelse). Därför provspelade Michael alltid sina produktioner i någon dålig "plastspelare" för att säkerställa att massmarknadsmusiken lät bra ute hos "massorna". En annan enkel åtgärd var att han själv och alla inblandade fick med sig ett band att provköra i bilen på väg hem efter ett avslutat dagsverke.
Jag har inte gjort några djupare egna tester för att finna fina inspelningar som låter skräp i skräpanläggningar, eller snarare som låter ännu sämre än den billiga anläggningens redan undermåliga kvalitetsstandard. Men jag håller det ändå för troligt att det skulle kunna ligga någonting i detta. Efter den artikeln har jag alltid trott att abbasoundet bygger på lika delar ambitionen att producera musik som låter skapligt även i sämre anläggningar, men även i det faktum att man gärna använde mixerbord fullsmetade med 741:or, som ju åtminstone var mycket populära i början av 70-talet; mot slutet hade nog många lärt sig att det fanns andra op-stärkare som klarade ljudförmedling bättre.

Fridens liljer...

[Zappa]

Min erfarenhet är att riktigt fina produktioner med hög ljudkvalitet ofta låter förvånansvärt bra även med enklare utrustning, möjligen kan kraftig djupbas ställa till det något. Jag känner faktiskt folk som alltid mixar sin musik i portabla högtalare utifrån det knasiga argumentet att det är sådan utrustning som gemene man använder. Dessa mixningar blir alltid ordentligt taffliga. Jag provade själv att använda olämplig utrustning för några år sedan när jag hade begränsade möjligheter till kvalificerad lyssning eftersom mina pi60 var nerpackade en längre tid inför flytt.

[I-or]

+1

Jag har sett dessa påståenden om att man har mixat för att det ska låta bra på sämre anläggningar från många andra ljudtekniker och producenter. Möjligen kunde detta vara sant före DSP:ernas allmänna intåg de senaste två decennierna eller så eftersom enklare äldre utrustning inte kunde limitera utsignalen på något annat sätt än överstyrning och att det därför kunde vara smart att skapa en begränsad dynamik. Sedan länge sitter det dock DSP-enheter t.o.m. i den enklaste BT-högtalaren.

För egen del har jag dock alltid tyckt att det är bättre att behålla dynamiken även för enklare utrustning utan DSP och att det är minst sagt märkligt att mixa för sämsta möjliga förutsättningar, då folk ändå inte bryr sig om ljudkvaliteten överhuvudtaget. Som jag skrev ovan låter en välgjord inspelning nästan alltid bättre än en medvetet förvrängd dito oavsett avspelningsutrustning.

När det gäller ABBA:s produktioner så är det förstås inte så att det kompakta och orena på något sätt låter bättre med enklare utrustning, snarare tvärtom.

[p1plarson]

Jag har sett dessa påståenden om att man har mixat för att det ska låta bra på sämre anläggningar från många andra ljudtekniker och producenter.

Detta låter fullt rimligt. Undrar bara hur tankarna i Michaels intervju påverkade musikproduktionen i praktiken, skära i basen gjorde man väl ändå, för att LP var huvudmediet på den tiden. Vad kan man göra mer för att plastholkar inte skall rassla och skramla för mycket???
Ja och sen är väl nästa fråga, hade vi tyckt det låtit bättre utan allt arbete att få det att låta i undermåliga system?

Lite off topic, om någon undrar, jag gillar ABBA även om jag varit förvånad över hur det låtit många gånger.

Fridens liljer...

[Bill50x]

Någon som lyssnat på Europes "Final Countdown" på sistone? 4,5-åringen gillar Lordi och sambon ville spela något svenskt för lillgrabben och då blev det denna låt, från Tidal. men jösses vad tunnt och skränigt det lät! Allt var inte bättre förr, helt klart.

/ B

[Magnuz]

Någon som lyssnat på Europes "Final Countdown" på sistone? 4,5-åringen gillar Lordi och sambon ville spela något svenskt för lillgrabben och då blev det denna låt, från Tidal. men jösses vad tunnt och skränigt det lät! Allt var inte bättre förr, helt klart.

Nu minns jag inte hur just den lät men mycket av 80-talets hårdrock var obegripligt basfattig. Tunt och skränigt skulle det vara.

[distad]

Är det bara jag, eller får Goat76 stå till svars för sådant han aldrig sagt? Jag tycker han gör såväl intressanta som rimliga inlägg i tråden.

Tack Michael!

Ibland får jag skylla mig själv att jag blir allmän måltavla, jag försöker ibland skriva inlägg med lite ”spets” så att det triggar igång en diskussion, men jag har märkt att många tänker väldigt svart eller vitt och verkar glömma bort att det finns en hel gråzon för allt. Mastring i sig är inte felet, det är alla goda ljudproduktioner ett facit för. Å andra sidan har vi all den musik som de senaste årtiondena blivit söndermastrad vilket tyvärr har blivit synonymt med hela det slutgiltiga kvalitetskontroll-steget.

De som arbetar med mastring utför i regel ett beställningsjobb, det är beställaren vi borde beskylla för deras önskan att musiken ska låta högt/stark.

En gråzon på Faktiskt.io, jisses........ Här är ALLT svart eller vitt, och det vet du

[Ogjort]

Är Ogjort månne en bedragare?

Han erbjuder på sin hemsida mastring trots att han anser att det är ett helt överflödigt jobb. Jag antar att han tar betalt för tjänsten, men vore det isåfall inte betydligt ärligare om han bara utförligen beskrev på sin hemsida det han hade gjort vid mastring, så kan musikerna utföra det gratis själva? http://ogjort.com/ljudproduktion/mastering

Självklart!
Om någon lämnar något för "mastering" till mig får de ingenting tillbaka som liknar det som vanligtvis sker i masteringstudior.
Det är nog bedrägligt.
På en CD står det till och med lite skämtsamt "non-mastered by Anders Olsén".

Men det är väldigt få skivor jag gjort. Folk tycker ju inte att det låter lika proffissdisstinternationellt som från "riktiga" mastringstjänster.

Vi verkar i övrigt vara överens.
Jag skrev ju redan om pauser och nivåbalansering vid albumtänk.
Att göra så lite som möjligt - förhoppningsvis bara låtordning/pauser och distributionsanpassning. (CD-master, t.ex.)
Om det inte är helt tossigt förstås. Men då rekommenderar jag hellre ommixning i en bättre lyssning.

Det vanligaste är att någon som skickar material får till svar: Varför vill du mastra det här? Pauser kan du väl fixa själv.
Det blir man inte rik på - men musiken låter bättre.

/Anders O.

[Ogjort]

En liten rolig (?) grej jag gjorde, var att skicka en låt från en egen produktion (från ax till limpa), och redan utgiven,
till en sån här "etablerad" masteringstjänst som erbjöd gratisprov på "mastering-spetskompetens".

Svar: "Vi har svårt att ta ställning till det här. Har du inget spår där det är flera musiker som lirar?"

Spåret bestod av 16 musiker som lirade tillsammans. Så jag blev inte direkt impad av svaret.



Anders O.

[Kalejdokom]

Menar du att dom inte kunde höra skillnad på piano, gitarr, bas och trummor - eller att dom inte kunde urskilja 16 olika saxofoner i ljudbilden? (jo, jag har varit på en konsert med bara 16 saxofoner på en campingplats i Frankrike - det lät förfärligt!)

Eller var dom bara lite okunniga i svenska språket och menade att dom ville ha ett spår med fler musiker (fler än de 16 som var med på inspelningen)?

Vilka instrument och typ av musik var det på inspelningen?

[goat76]

Min erfarenhet är att riktigt fina produktioner med hög ljudkvalitet ofta låter förvånansvärt bra även med enklare utrustning, möjligen kan kraftig djupbas ställa till det något. Jag känner faktiskt folk som alltid mixar sin musik i portabla högtalare utifrån det knasiga argumentet att det är sådan utrustning som gemene man använder. Dessa mixningar blir alltid ordentligt taffliga. Jag provade själv att använda olämplig utrustning för några år sedan när jag hade begränsade möjligheter till kvalificerad lyssning eftersom mina pi60 var nerpackade en längre tid inför flytt.

Det finns nog de som tänker så och det är verkligen en underlig tankegång måste jag säga.

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

[Zappa]

Min erfarenhet är att riktigt fina produktioner med hög ljudkvalitet ofta låter förvånansvärt bra även med enklare utrustning, möjligen kan kraftig djupbas ställa till det något. Jag känner faktiskt folk som alltid mixar sin musik i portabla högtalare utifrån det knasiga argumentet att det är sådan utrustning som gemene man använder. Dessa mixningar blir alltid ordentligt taffliga. Jag provade själv att använda olämplig utrustning för några år sedan när jag hade begränsade möjligheter till kvalificerad lyssning eftersom mina pi60 var nerpackade en längre tid inför flytt.

Det finns nog de som tänker så och det är verkligen en underlig tankegång måste jag säga.

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Yamaha NS10 är en problematisk högtalare på många sätt, bl a har den en rejäl topp i mellanregistret och i stort sett obefintlig bas. Följaktligen är mixningar gjorda med NS10 ofta förpestade av ett insjunket mellanregister och basen kan låta lite hur som helst.

Yamaha NS10.jpg (99.49 KiB) Visad 2590 gånger

[Almen]

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Och man hörde "fel" i mellanregistret med NS-10 så gjorde man vad då - EQ:ade ned mellanregistret?

[goat76]

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Och man hörde "fel" i mellanregistret med NS-10 så gjorde man vad då - EQ:ade ned mellanregistret?

Som jag förstått det så användes NS-10 just främst bara för lyssna efter eventuella fel i mixen i mellanregistret, då den framhävde det registret på ett brutalt tydligt sätt. Om det fanns något fel så gick det aldrig ”förbi” under en kontroll-lyssning med den högtalaren. Själva mixningen gjordes främst i studions fullregister-högtalare.

Allt under en mixning har inte med frekvensgång eller EQ-justeringar av denna, en mix består i de flesta fall av ett stort antal överlappande kanaler där många olika problem kan uppstå, och enligt utsagor hörde man alltså alltid dessa fel väldigt tydligt i NS-10 då mellanregistret var framhävt och högtalarens karaktär var ovanligt rapp i start och stopp. Det har tydligen gjorts tester där denna högtalare var överlägsen på just det sistnämnda.

Omfattande artikel om NS-10: https://www.soundonsound.com/reviews/ya ... -story?amp

Och ett test här: http://dt7v1i9vyp3mf.cloudfront.net/ass ... fwq9mLf1t0

[goat76]

Min erfarenhet är att riktigt fina produktioner med hög ljudkvalitet ofta låter förvånansvärt bra även med enklare utrustning, möjligen kan kraftig djupbas ställa till det något. Jag känner faktiskt folk som alltid mixar sin musik i portabla högtalare utifrån det knasiga argumentet att det är sådan utrustning som gemene man använder. Dessa mixningar blir alltid ordentligt taffliga. Jag provade själv att använda olämplig utrustning för några år sedan när jag hade begränsade möjligheter till kvalificerad lyssning eftersom mina pi60 var nerpackade en längre tid inför flytt.

Det finns nog de som tänker så och det är verkligen en underlig tankegång måste jag säga.

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Yamaha NS10 är en problematisk högtalare på många sätt, bl a har den en rejäl topp i mellanregistret och i stort sett obefintlig bas. Följaktligen är mixningar gjorda med NS10 ofta förpestade av ett insjunket mellanregister och basen kan låta lite hur som helst.

Yamaha NS10.jpg

Saken är den att NS-10 troligtvis aldrig används som den huvudsakliga högtalaren för mixning, som påpekats har den nog främst använts som ett ”kontroll”-verktyg då fel i mellanregistret tydliggjordes i den högtalaren.

Jag har nog aldrig sett en bild från en studio med ett par NS-10 som enda högtalare, har du?

[Torskar]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

[Ogjort]

Menar du att dom inte kunde höra skillnad på piano, gitarr, bas och trummor - eller att dom inte kunde urskilja 16 olika saxofoner i ljudbilden? (jo, jag har varit på en konsert med bara 16 saxofoner på en campingplats i Frankrike - det lät förfärligt!)

Eller var dom bara lite okunniga i svenska språket och menade att dom ville ha ett spår med fler musiker (fler än de 16 som var med på inspelningen)?

Vilka instrument och typ av musik var det på inspelningen?

Snarare att inte kunna höra att 16 saxofoner inte är en.
Men skillnad på bastrumma, tenor och virvel borde de väl uppfatta?
Fast de kanske tror att olika trummor alltid utförs av EN person vid ett trumset..?

Pipes and Drums of the 1st Royal Engineers, var det som spelade.
(tänkte de skulle få lite transienter att bita i)

[goat76]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

Att det existerar betvivlar jag inte, frågan är snarare hur vanligt det är?

Det finns även människor som äter andra människor.

[Morello]

Seriösa studios använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

[Torskar]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

[MacBruce]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

Ljudinspelningsverkstäder!

[hifikg]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

Att det existerar betvivlar jag inte, frågan är snarare hur vanligt det är?

Det finns även människor som äter andra människor.

Kan det vara samma människor?

[distad]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

[goat76]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

Att det existerar betvivlar jag inte, frågan är snarare hur vanligt det är?

Det finns även människor som äter andra människor.

Kan det vara samma människor?

Jag tror det.

[Bill50x]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

Ljudinspelningsverkstäder!

Studior heter det.
Det viktiga är dock hur det låter. Att använda NS10 vid mixen kan väl snarast liknas vid att använda ett förstoringsglas, inte för att avgöra helheten. Jag har forrfarande kvar ett förstoringsglas där jag kunde titta punkterna i ett 4-färgstryck, för att kontrollera att punkterna (cyan/magenta/yellow/black) låg rått i förhållande till varandra och även i rätt vinkel mot varandra. Det gav ingen som helst information huruvida bilden var "rätt" eller inte, bara att det tekniska var rätt. Kanske samma sak med NS10?

/ B

[goat76]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

Jag tror du har fått det hela om bakfoten här liksom de flesta andra som tror att en massa ljudmixar har gjorts med NS-10 som huvudsaklig studiomonitor. NS-10 används/användes mest för att avslöja diverse fel i ljudmixen främst i mellanregistret, hördes inga tydliga fel med den högtalaren så fanns de inte några större fel i mixen. NS-10 användes som ett ”förstoringsglas” för att avslöja fel snarare än någon slags referens för mixen i stort. Alltså som sekundärt medel och komplement till de huvudsakliga monitorerna.

[goat76]

Svenska tack!
/Språkpolisen

Ljudinspelningsverkstäder!

Studior heter det.
Det viktiga är dock hur det låter. Att använda NS10 vid mixen kan väl snarast liknas vid att använda ett förstoringsglas, inte för att avgöra helheten. Jag har forrfarande kvar ett förstoringsglas där jag kunde titta punkterna i ett 4-färgstryck, för att kontrollera att punkterna (cyan/magenta/yellow/black) låg rått i förhållande till varandra och även i rätt vinkel mot varandra. Det gav ingen som helst information huruvida bilden var "rätt" eller inte, bara att det tekniska var rätt. Kanske samma sak med NS10?

/ B

Japp, precis så har jag förstått det, NS-10 användes bara som ett av många ”verktyg” i studion. Men självklart finns det säkerligen ett gäng musikstudios som tog NS-10 med hull och hår och verkligen använde den som huvudmonitor. Allt möjligt konstigt händer ju i resten av världen, så även i musikstudios.

[RogerGustavsson]

Hade det inte räckt med att köra lite EQ som efterliknat NS-10 istället för att verkligen använda dem i studion? Med en flexibel tonkontroll i anläggningen kan en del knasigheter motverkas, dock inte överdriven kompression. Synd bara att så få anläggningar har tillgång till vettiga tonkontroller.

[goat76]

Hade det inte räckt med att köra lite EQ som efterliknat NS-10 istället för att verkligen använda dem i studion? Med en flexibel tonkontroll i anläggningen kan en del knasigheter motverkas, dock inte överdriven kompression. Synd bara att så få anläggningar har tillgång till vettiga tonkontroller.

EQ är inte lösningen för allt, du tror väl inte att det är så enkelt att bara efterapa en tonkurva så får dina högtalare exakt samma ljudkaraktär som en annan högtalare? (Jag vet att du inte tror det.)

I rapporten jag länkade till i ett tidigare inlägg och här: http://dt7v1i9vyp3mf.cloudfront.net/ass ... fwq9mLf1t0 , så är det lätt att se var styrkorna hos NS-10 ligger. Det handlar i det här fallet inte om hur frekvensgången ser ut utan snarare om hur "snabb" den är på starta och stoppa ljudet efter/med insignalen, vilket ger ett bra transientsvar. Utöver det så visar högtalaren även på ovanligt låg distorsion för sin storlek.

I rapporten finns det ytterligare sidor med mätningar av fler högtalare, men här är sidorna där NS-10 finns med:

Yamaha NS-10 2.png (1.32 MiB) Visad 2271 gånger

Yamaha NS-10 1.png (206.27 KiB) Visad 2271 gånger

Yamaha NS-10 3.png (843.19 KiB) Visad 2271 gånger

Jag vill bara påpeka att jag inte har någon förkärlek alls till NS-10 på något vis och har aldrig lyssnat på den, däremot är jag intresserad av en nyanserad diskussion om varför den blev så omtyckt som verktyg i studiosammanhang.

Yamaha NS-10 visar på en otroligt ful frekvensgång, men frågan är hur stor vikt den aspekten egentligen har för helheten då mixning av musik inte bara handlar om EQ-justeringar, utan även om timing, transienter och tydlighet. Jag kan tänka mig att monitorlyssningen i studiovärlden förr i tiden var ännu mer "all over the place" än idag, men har ljudproduktionerna i överlag blivit bättre med tiden för det?

[Morello]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

Tack för påpekande. Skärpning utlovas!

[petersteindl]

En av de viktigaste parametrarna vid val av utrustning i ljudstudio har varit synkronisering, där man vill att det skall låta lika om mastern oberoende i vilken studio den lyssnas på. Då är det ljudkalibrering mellan ljudstudior som gäller för att få en slags ljudreferens. En bra sak är då att alla studior har likadana referensmonitorhögtalare eller åtminstone så många ljudstudior som möjligt och man utgår från att referensmonitorhögtalarna skall vara hyfsat små och lättplacerade och lättöverkomliga och billiga. Då blev det så att NS10 kom att ersätta en annan ännu mindre vanligt förekommande använd referensmonitorhögtalare.

En referensmonitor ändrar man inte frekvensgången på, för då har man frångått referensen.

Jag kan också säga att hifi-människor inte har stått högt i kurs hos professionella ljudstudiotekniker och inte heller hos professionella akustiker och det är en understatement. Hifibögarna har knappast ansetts som referenskonsumenter utan snarast som ett okunnigt efterblivet odrägligt förståsigpåsläkte på idiotnivå. Ogräs som borde rensas ut. Om det fortfarande är så idag vet jag inte.

Mvh
Peter

[goat76]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

[petersteindl]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

[hifikg]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

[goat76]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

[goat76]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

[petersteindl]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Fast, audiofiler förknippas nog inte riktigt med ljudbögar utom av ljudbögarna. Så ser jag på saken. Däremot hifimänniskor eller hifibögar eller ljudbögar. Det är hifi som är ordet och inte audiofil. Audiofil är en annan kategori. Det intressanta är dock att hifimänniskorna, hifibögarna och ljudbögarna hellre vill bli kallade audiofiler just på grund av att det är finare och mer rumsrent.

An audiophile is a person who is enthusiastic about high-fidelity sound reproduction. An audiophile seeks to reproduce the sound of a live musical performance, typically in a room with good acoustics.
It is widely agreed that reaching this goal is very difficult and that even the best-regarded recording and playback systems rarely, if ever, achieve it.

Audiofil: Översatt från engelska - En audiofil är en person som är entusiastisk över ljudåtergivning med betoning på hög kvalitet på ljudåtergivning. En audiofil försöker återge ljudet av en live musikalisk föreställning, vanligtvis i ett rum med god akustik.

Själv anser jag att själva fixet av det akustiska i ett lyssningsrum tillhör ljudbögarnas avdelning. Gränsen går vid att fixa boendemiljöns akustik med allehanda akustikreglering på bekostnad av boendemiljön i sig. Man offrar miljö för ljud. Det förknippar jag med ljudbögeri och hifimänniskor. Här kommer hemmabiorummet in som en nödutgång för både ljudbög och äkta hälft.

MvH
Peter

[petersteindl]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter

[goat76]

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Fast, audiofiler förknippas nog inte riktigt med ljudbögar utom av ljudbögarna. Så ser jag på saken. Däremot hifimänniskor eller hifibögar eller ljudbögar. Det är hifi som är ordet och inte audiofil. Audiofil är en annan kategori. Det intressanta är dock att hifimänniskorna, hifibögarna och ljudbögarna hellre vill bli kallade audiofiler just på grund av att det är finare och mer rumsrent.

An audiophile is a person who is enthusiastic about high-fidelity sound reproduction. An audiophile seeks to reproduce the sound of a live musical performance, typically in a room with good acoustics.
It is widely agreed that reaching this goal is very difficult and that even the best-regarded recording and playback systems rarely, if ever, achieve it.

Audiofil: Översatt från engelska - En audiofil är en person som är entusiastisk över ljudåtergivning med betoning på hög kvalitet på ljudåtergivning. En audiofil försöker återge ljudet av en live musikalisk föreställning, vanligtvis i ett rum med god akustik.

Själv anser jag att själva fixet av det akustiska i ett lyssningsrum tillhör ljudbögarnas avdelning. Gränsen går vid att fixa boendemiljöns akustik med allehanda akustikreglering på bekostnad av boendemiljön i sig. Man offrar miljö för ljud. Det förknippar jag med ljudbögeri och hifimänniskor. Här kommer hemmabiorummet in som en nödutgång för både ljudbög och äkta hälft.

MvH
Peter

Jag har mycket att lära angående det här, jag kommer vara mer försiktig innan jag slänger mig med dessa uttryck i framtiden.

[hifikg]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Nä, det är oavsett ett jäkla uttryck. Så fel på så många sätt. Och om branschen är som Peter skriver så är den väldigt skev den också.

[petersteindl]

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Nä, det är oavsett ett jäkla uttryck. Så fel på så många sätt. Och om branschen är som Peter skriver så är den väldigt skev den också.

Ja, det är den skevheten som ger det moderna ljudet/oljudet i musikinspelningar.

[distad]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

Jag tror du har fått det hela om bakfoten här liksom de flesta andra som tror att en massa ljudmixar har gjorts med NS-10 som huvudsaklig studiomonitor. NS-10 används/användes mest för att avslöja diverse fel i ljudmixen främst i mellanregistret, hördes inga tydliga fel med den högtalaren så fanns de inte några större fel i mixen. NS-10 användes som ett ”förstoringsglas” för att avslöja fel snarare än någon slags referens för mixen i stort. Alltså som sekundärt medel och komplement till de huvudsakliga monitorerna.

Men varför låter då så mycket musik illa, vad är det för högtalare som används... vad jag förstått så är det mycket Genelec när jag pratat med studiofolk och ingen av dem som jag träffat gillar Genelec. De säger att de är bra att ha som verktyg, men att lyssna på musik genom dem har blivit totalsågningar ifrån 3st som jobbar i Studio Två av dem körde med Dynaudio hemma och en köpte mina Adam Audio för att ha hemma. Både märkena har en lite varmare klang utan det minsta hårdhet eller vasst ljud. Men de nya Dynaudio som finns ute nu har jag inte lyssnat på. Så jag begriper inte hur de skruvar på rattarna så det blir så illa, den diskussionen tog jag aldrig med dem.
Måste ju låta hemskt genom ett par Genelec som låter mer eller mindre kliniskt i mina öron när det låter illa på andra högtalare med varmare/fylligare klang så jag kan förstå de studio killar som jag pratat med att en dag med Genelec är ingen lek och då är de hur populära som helst numera i studios. Dvs jag förstår ingenting, eller så är jag korkad....
Och det skulle verkligen vara intressant att få besöka en vanlig studio som våra artister använder och lyssna och försöka förstå hur de tänker när de skruvar till ljudet som de gör. Jag menar att de 3 som jag pratat med vet ju om att det låter illa så de vill ha högtalare hemma som fyller på klangen kan man säga, i alla fall de 3 som jag träffat. Det här ämnet är svårt för min del då det verkar så jäkla invecklat.

[hifikg]

Är väl ingen som lyssnar på den färdiga produkten. Varken producenter eller musiker. Hur skulle den någonsin nå marknaden då?

[goat76]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

Jag tror du har fått det hela om bakfoten här liksom de flesta andra som tror att en massa ljudmixar har gjorts med NS-10 som huvudsaklig studiomonitor. NS-10 används/användes mest för att avslöja diverse fel i ljudmixen främst i mellanregistret, hördes inga tydliga fel med den högtalaren så fanns de inte några större fel i mixen. NS-10 användes som ett ”förstoringsglas” för att avslöja fel snarare än någon slags referens för mixen i stort. Alltså som sekundärt medel och komplement till de huvudsakliga monitorerna.

Men varför låter då så mycket musik illa, vad är det för högtalare som används... vad jag förstått så är det mycket Genelec när jag pratat med studiofolk och ingen av dem som jag träffat gillar Genelec. De säger att de är bra att ha som verktyg, men att lyssna på musik genom dem har blivit totalsågningar ifrån 3st som jobbar i Studio Två av dem körde med Dynaudio hemma och en köpte mina Adam Audio för att ha hemma. Både märkena har en lite varmare klang utan det minsta hårdhet eller vasst ljud. Men de nya Dynaudio som finns ute nu har jag inte lyssnat på. Så jag begriper inte hur de skruvar på rattarna så det blir så illa, den diskussionen tog jag aldrig med dem.
Måste ju låta hemskt genom ett par Genelec som låter mer eller mindre kliniskt i mina öron när det låter illa på andra högtalare med varmare/fylligare klang så jag kan förstå de studio killar som jag pratat med att en dag med Genelec är ingen lek och då är de hur populära som helst numera i studios. Dvs jag förstår ingenting, eller så är jag korkad....
Och det skulle verkligen vara intressant att få besöka en vanlig studio som våra artister använder och lyssna och försöka förstå hur de tänker när de skruvar till ljudet som de gör. Jag menar att de 3 som jag pratat med vet ju om att det låter illa så de vill ha högtalare hemma som fyller på klangen kan man säga, i alla fall de 3 som jag träffat. Det här ämnet är svårt för min del då det verkar så jäkla invecklat.

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

[Conan]

Är väl ingen som lyssnar på den färdiga produkten. Varken producenter eller musiker. Hur skulle den någonsin nå marknaden då?

Ja jag förstår inte heller. Är det verkligen så det låter vid slutmixning med artist & producent närvarande? Varför säger då inte någon ifrån?

Jag har mina favorikliknelser i bildvärlden.

Kollar på en reklamfilm från Specsavers - ser ut som nåt filmat med dyr kamera. Naturliga färger och fin ljussättning. Naturligt helt enkelt.

Storage Wars på TV10. Ser naturligt ut. Normala hudtoner. Miljön i bilden ser ut som en naturlig miljö helt enkelt.

Ingen här som "mixar bilden" för att ses på en mobiltelefon i en tunnelbanevagn.

Ingen här som vill lyfta fram nåt speciellt "register" och vill man det så löser man det förmodligen redan vid filmningen med ljussättningen mm. Filmare och "klippare" är inte med i det konstnärliga på det sättet.

Säkert ingen som väljer bildmonitor för att det ska vara ett "förstringsglas" för nåt speciellt register. Säkert ingen som skiljer mellan monitor för "varm bild" eller "bra upplösning". Bildmonitorer för klippning är bästa möjliga och noga kalibrerade.

Men i ljudinspelningens värld verkar sånt här vettigt tydligen. Sjukt!

[Ogjort]

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter

Antagligen nej, inte alls.
Musikaliskt uttrycksmässigt ja, om det är musik som verkligen vinner på att man spelar tillsammans.
Men ljudkvalitetsmässigt spelar det ingen roll alls om musiken är "click-trackad", pålagd spår för spår, många pålägg, eller helt datorprogrammerad.
Den senare visar sig ofta ha "högst" ljudkvalitet i dagens flöden.

Samtidig gruppinspelning kan vara musikaliskt förträfflig men låta apa.

Myter, moden och okunskap under produktion är nog snarare boven.
Den som, utan någon som helst medveten anledning, har flest plug-ins på varje kanal, när den dör - vinner.
(inte taget ut luften - det är bara att följa diskussionerna i allehanda studioforum)

/Anders O.

[music4ever]

För ny musik som ska släppas digitalt eller på CD så behövs det såklart inte någon mastering. För LP utgivning behövs mastering/gravering och för viss äldre musik så kan även mastering behövas.

[goat76]

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter

Antagligen nej, inte alls.
Musikaliskt uttrycksmässigt ja, om det är musik som verkligen vinner på att man spelar tillsammans.
Men ljudkvalitetsmässigt spelar det ingen roll alls om musiken är "click-trackad", pålagd spår för spår, många pålägg, eller helt datorprogrammerad.
Den senare visar sig ofta ha "högst" ljudkvalitet i dagens flöden.

Samtidig gruppinspelning kan vara musikaliskt förträfflig men låta apa.

Myter, moden och okunskap under produktion är nog snarare boven.
Den som, utan någon som helst medveten anledning, har flest plug-ins på varje kanal, när den dör - vinner.
(inte taget ut luften - det är bara att följa diskussionerna i allehanda studioforum)

/Anders O.

Inte alls?

Det verkar ändå vara så att du håller med om att det kladdas för mycket i många/de flesta av dagens musikproduktioner, det var det mitt inlägg i sin helhet handlade om. Inlägget handlade naturligtvis endast om de musiktyper som normalt vinner på att musikerna spelar samtidigt tillsammans, förlåt att det inte framgick tydligare av mitt inlägg.

Mitt inlägg var alltså helt och hållet inriktat på att just musikaliteten ofta går förlorad i dagens inspelningar, klicktracks används ofta numera även för många musikinspelningar där samspelet/tajmingen i många fall är viktigare än hur rent det inspelade resultatet låter. Jag föredrar alltså att det låter en aning "apa" till förmån att det naturliga, musikaliska och taktmässiga samspelet mellan musikerna bevarats, och ja, detta gäller naturligtvis främst inspelningar av musik vars den aspekten är en del av det naturliga framförandet.

Jag håller absolut med dig om att fullt kontrollerade musikproduktioner, så som datorprogramerad musik, har den allra högsta potentialen att nå längst rent ljudkvalitetsmässigt. Men det var som sagt inte det mitt inlägg handlade om.

[Ogjort]

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter

Antagligen nej, inte alls.
Musikaliskt uttrycksmässigt ja, om det är musik som verkligen vinner på att man spelar tillsammans.
Men ljudkvalitetsmässigt spelar det ingen roll alls om musiken är "click-trackad", pålagd spår för spår, många pålägg, eller helt datorprogrammerad.
Den senare visar sig ofta ha "högst" ljudkvalitet i dagens flöden.

Samtidig gruppinspelning kan vara musikaliskt förträfflig men låta apa.

Myter, moden och okunskap under produktion är nog snarare boven.
Den som, utan någon som helst medveten anledning, har flest plug-ins på varje kanal, när den dör - vinner.
(inte taget ut luften - det är bara att följa diskussionerna i allehanda studioforum)

/Anders O.

Inte alls?

Det verkar ändå vara så att du håller med om att det kladdas för mycket i många/de flesta av dagens musikproduktioner, det var det mitt inlägg i sin helhet handlade om. Inlägget handlade naturligtvis endast om de musiktyper som normalt vinner på att musikerna spelar samtidigt tillsammans, förlåt att det inte framgick tydligare av mitt inlägg.

Mitt inlägg var alltså helt och hållet inriktat på att just musikaliteten ofta går förlorad i dagens inspelningar, klicktracks används ofta numera även för många musikinspelningar där samspelet/tajmingen i många fall är viktigare än hur rent det inspelade resultatet låter. Jag föredrar alltså att det låter en aning "apa" till förmån att det naturliga, musikaliska och taktmässiga samspelet mellan musikerna bevarats, och ja, detta gäller naturligtvis främst inspelningar av musik vars den aspekten är en del av det naturliga framförandet.

Jag håller absolut med dig om att fullt kontrollerade musikproduktioner, så som datorprogramerad musik, har den allra högsta potentialen att nå längst rent ljudkvalitetsmässigt. Men det var som sagt inte det mitt inlägg handlade om.

Kommentaren avsåg Peters reflektion.

Lattjo med det här med plug-ins. De förväntas lösa allt.
"-Hej studioforumet. Vilka pluggar bör jag använda för att gitarr ska låta bra?"

Roade mig en gång med att rensa pluggar från en sån häringa medföljande demo till Logic.
Först försökte jag förstå VARFÖR de fanns däri kedjan - men det var för svårt, eller snarare helt omöjligt.
Sen började jag systematiskt plocka bort dem.
För varje borttagning lät det bättre och bättre...

Det oroväckande är att snart sagt varenda DAW kommer med "presets" för varje ändamål.
Minst eq och kompressor på ALLA kanaler - alltid. Och ofta en rad med funktionen +1, nästa -1, så +1 och slutligen -1. (dvs = 0 + lite ljudförstörelse)
Hur ska en novis ens tro att de flesta pluggar oftast är onödiga, när storebror placerar dem där med självklar automatik?

I alla produktioner ses med självklarhet tre nödvändiga steg.
Inspelning
Mix
Mastering

Och naturligtvis lämpliga pluggar vid inspelning.
Lämpliga pluggar vid mix
Och lämpliga pluggar vid mastering. ( i betydelsen ljudbearbetning, frekvens-"korrigering" och nivåutjämning )
VÄLDIGT mycket just utjämning - av allt.

En masteringspluggkedja finns naturligtvis alltid som "preset". (typ EQ, analogbandspelar-emulator, exciter och förinställd multibandskompressor)
Minst.

Tredjepartarna vräker ur sig den ena pluggen efter den andra.

Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget?
Vem ska man klaga på?

Sen håller jag verkligen med om att bra musik som låter apa, alltid är mer intressant än aldrig så välljudande dynga.
(Fast där finns också en gräns - ungefär vid Atomic Swings senaste spelning på Mosebacke. Sämre liveljud kräver nog en ENORM kompetens för att åstadkomma. Där dog även musiken. Jag är seriöst nyfiken på HUR någon kan lyckas förstöra ljud så fenomenalt skickligt)






'

[I-or]

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

Anledningen till att en hel del äldre produktioner i många avseenden lät bättre än idag var frånvaron av pålagda effekter och medveten färgning av ljudet. Man gjorde av tekniska skäl inspelningen så enkel som möjligt. Dock var klangbalansen nästan alltid sämre än för hyggliga produktioner av idag eftersom studiomonitorerna var av långt sämre kvalitet, bandbredden för framförallt bandspelarna märkbart begränsad och dessutom var både distorsion och brus ofta mycket framträdande i hela inspelningskedjan.

Dagens bättre studiomonitorer har definitivt bidragit till bättre förutsättningar till en högre ljudkvalitet, men detta uppväger inte avsaknaden av kunskap hos dem som rattar datorerna/mixerborden av idag (vilket i hög grad beror på bortrationaliseringen av ljudtekniker).

[peterh]

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

Anledningen till att en hel del äldre produktioner i många avseenden lät bättre än idag var frånvaron av pålagda effekter och medveten färgning av ljudet. Man gjorde av tekniska skäl inspelningen så enkel som möjligt. Dock var klangbalansen nästan alltid sämre än för hyggliga produktioner av idag eftersom studiomonitorerna var av långt sämre kvalitet, bandbredden för framförallt bandspelarna märkbart begränsad och dessutom var både distorsion och brus ofta mycket framträdande i hela inspelningskedjan.

Just frånvaron av pålagda effekter är det som gör gamla inspelningar så attraktiva och naturtrogna. Eller ?

[I-or]

Japp, man fångar så långt som möjligt musikernas insatser så naturtroget som möjligt i den akustiska domänen och kladdar sedan minimalt i postproduktionen.

[Almen]

Det där är det nog många som inte tänker på. När en musiker eller sångare uttrycker sina musikaliska idéer (sitt inre, eller vad man vill kalla det) i ett akustiskt rum så gör det det beroende på hur det svarar, d.v.s. hur det de uttrycker låter i deras egna öron, totalt sett. Man måste alltså tänka sig att hur akustiken är i rummet, hur andra musiker svarar på det man gör, och hur eventuella instrumentinställngar är påverkar enormt mycket hur den enskilda musikern spelar eller sjunger.

Om det till exempel är en viss efterklang i rummet där en musiker spelar så påverkar det direkt hur intonationen görs, hur mycket vibrato som läggs på och hur starkt tonen sätts an (hur eventuell stråke eller plektrum används). Som "rummets efterklang" kan man även se, om inspelningen sker i ett väldigt torrt rum med medhörning medelst hörlurar, den eventuella reverb som läggs på i medhörningen. Om man sedan på den inspelningen efteråt tillför ytterligare reverb och effekter så dränks musikerns initiala intentioner (i det då akustiska rummet) i detta. Givetvis kan det vara så att dessa pålagda effekter bättre speglar artistens intentioner med inspelningen, men det kan ju också vara så att dessa intentioner bättre hade tagits tillvara med ett annat rum, annan mikrofonplacering, etc., etc.... I alla fall: en musiker spelar (samma sak) helt olika beroende på det akustiska svaret.

Det finns en väldigt fin scen i dokumentärfilmen Classic Albums - Steely Dan: Aja, där trummisen Rick Marotta nästan tårögd (inbillar jag mig) beskriver hur han för första gången på en inspelning som spelas på radio hör små mikrodetaljer i sitt trumspel som alltid annars hade slipats bort i mixnings- och mastringsprocesserna. Han kan ju inte låta bli att spela som han gör, med sitt eget musikaliska uttryck, även om han "vet" att det kommer att försvinna i efterarbetet, så att för en gångs skull få höra sina egna fulla musikaliska intentioner i ett sammanhang var för honom väldigt roligt. Jag vill minnas att det är låten Peg han pratar om, och mer specifikt hur han spelar på hi-haten.

[Almen]

Jomenvisst var det Peg, och här är avsnittet där den avhandlas, inklusive Fagen & Beckers gagg och basisten Chuck Rainey som förklarar hur han smög in lite slapping tvärtemot deras instruktioner:

[goat76]

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

Anledningen till att en hel del äldre produktioner i många avseenden lät bättre än idag var frånvaron av pålagda effekter och medveten färgning av ljudet. Man gjorde av tekniska skäl inspelningen så enkel som möjligt. Dock var klangbalansen nästan alltid sämre än för hyggliga produktioner av idag eftersom studiomonitorerna var av långt sämre kvalitet, bandbredden för framförallt bandspelarna märkbart begränsad och dessutom var både distorsion och brus ofta mycket framträdande i hela inspelningskedjan.

Dagens bättre studiomonitorer har definitivt bidragit till bättre förutsättningar till en högre ljudkvalitet, men detta uppväger inte avsaknaden av kunskap hos dem som rattar datorerna/mixerborden av idag (vilket i hög grad beror på bortrationaliseringen av ljudtekniker).

Jag tror att en stor anledning till att klangbalansen är jämnare i dagens musikproduktioner är att man i högre utsträckning använder sig av referensmaterial.

Jag har själv grottat ner mig flera gånger i egna ljudmixar och tyckt att det låtit helt rätt, bara för att vid senare jämförelser mot bra referensmaterial insett att klangbalansen var totalt skev. Jag hade helt enkelt hållit på med mixen såpass länge att min hörsel hade acklimatiserat sig till den skeva klangbalansen. Den biten hade aldrig avhjälps oavsett om mitt ljudsystem anses vara neutralt eller ej, man fördjupar sig så "långt in" i ljudmixen att just det ljudet relativt snabbt blir en norm, därför behöver man "återkallibrera" sin hörsel lite då och då med erkänt goda och välbalancerade musikproduktioner, referensmaterial.

Ett mätmässigt neutralt fulländat ljudsystem behöver nödvändigtvis inte låta rätt för varje enskild person, och det gäller även för dem som jobbar med ljud. Det räcker "hela vägen in i mål" och är faktiskt än viktigare att personen i fråga anser att det verifierat bra referensmaterialet låter helt rätt i det aktuella ljudsystemet, detta oavsett hur de personliga ljudprefersenserna än må se ut och om de eventuellt avviker något från det som allmänt anses vara "fullt neutralt". Så länge personen använder referensmaterialet som facit för sin egen ljudmix, så kommer slutresultatet också låta klangmässigt rätt även för andra personer med andra ljudpreferenser.

Med andra ord når man samma neutrala klangbalans oavsett om ens egna ljudpreferenser avviker något när det kommer till ljudsystemets balans, förutsatt då att erkänt bra referensmaterial låter rätt i ljudsystemet och att detta material används som facit för den egna ljudmixen. Det allra vanligaste är väl att ljudpreferensen vad gäller basnivån kan skilja sig ganska mycket från en person till en annan, men låter bara referensmaterialet rätt med ljudsystemets basnivå så kommer även den egna ljudmixen få samma balans förutsatt att man då och då gör en "reality check" med det valda referensmaterialet.

Ett neutralt ljudsystem är en bra utgångspunkt, men inte en garanti för att ljudmixen i slutändan kommer få ett klangmässigt neutralt resultat. Bra referensmaterial har en större betydelse och att detta material låter klangmässigt rätt ljudmässigt komfortabelt för personen som använder det aktuella ljudsystemet.

Jag hoppas inte detta inlägg kommer misstolkas.

[I-or]

Det är lätt att förstå att 70-talets tekniska nivå för multimonoinspelningar i normalfallet var otillräcklig för att t.ex. Rick Marotta skulle höra sina små egenheter i trumspelet på inspelningen. Peg har alltid varit min favoritlåt med Steely Dan. Alla inblandade presterar på topp, lyssna förutom på Rick Marottas trummor och Chuck Raineys bas t.ex. på Michael McDonalds stämsång. Det är riktigt kul hur att höra hur Becker och Fagen sina vana trogen selekterade det klart bästa gitarrsolot signerat Jay Graydon av ett halvdussin gitarrister eller så. Steely Dan var alltid väldigt noga med tekniken, vilken låg i framkant och gjorde det möjligt att notera små nyanser i inspelningarna.

Dock kan deras inspelningar, vilka är ganska rena och okomprimerade i original, vinna en hel del på klangbalansering. Just Peg har jag förstås noga remastrat. Donald Fagens The Nightfly har för övrigt en ganska knepig klangbalans, vilken säkerligen till stor del beror på knasiga (eller närmast trasiga) studiomonitorer. Hur som helst låter albumet bra efter att ha remastrats. Till skillnad från vad man kan läsa i en del inlägg ovan är det extremt viktigt för ljudkvaliteten att klangen på inspelningen är vettig, helt analogt med att frekvensgången måste vara korrekt för högtalarna. Inte sällan behöver man ekvalisera inspelningarna med +/- 3 dB eller t.o.m. +/- 5 dB relativt bredbandigt. En i det närmaste konstant frekvensgång från studiomonitorerna i mixningspositionen är helt avgörande här även om vissa konstigheter även kan härledas till det för tiden rådande klangidealet för genren.

Jag håller helt med om hur oerhört viktigt det är att musikerna på ett eller annat sätt faktiskt hör alla nyanser i hur de spelar för att de ska kunna prestera på topp och att spelglädjen i princip alltid går upp när musikerna spelar samtidigt. Det finns massor av exempel på hur skickliga ljudtekniker ljudkvalitetsmässigt även hanterar situationen väl under dessa förutsättningar, då oftast med ett minimalt antal effektboxar eller plug-ins. Numer är dock musikerna alldeles för ofta bortrationaliserade och datorerna är förstås lika konstnärliga som andra maskiner.