Då kanske jag skulle bidra med en resehistoria som inte ligger så långt tillbaka i tiden, men tillräckligt för att jag ska kunna småle åt det idag trots att det var jobbigt när det hände.
Det var i år på hemväg från CES i Las Vegas i januari. Jag skulle flyga hem via Chikago och köpenhamn.
Kvällen inna hemresan var jag ute på stan i Las Vegas och blev av med min plånbok som innöll mina bägge kreditkort och ett par hundra dollar, men inte så mycket mer som tur var. Efter detta kommer jag att låsa in det ena kortet i ett förvaringsfack, Jag hade inte körkort eller pass på mig utan dom var inlåsta i safetyboxen som fanns på rummet.
Jag upptäckte förlusten av plånboken i samband med att jag blev av med den medelst en knuff på trottoaren och kunde omedelbart spärra dom genom spärrservice som jag har ett avtal med. Jag har spärrservice telefonnummer i moibilen, på baksidan av klockan och på en del andra ställen och jag kan rekomendera spärrservice som svarade omedelbart och spärrade korten som fanns i plånboken omedelbart. Dennna service ko´star ett par hundralappar per år och nu känns det som att jag fick full valuta för dessa slantar.
Med lite lösdollar på fickan så tänkte jag inte så mycket mer på detta. Nästa dag skulle jag ju åka hem och SAS som jag hade bokat resan med hade ju naturligvis käk ombord så jag behövde inte så mycket pengar.
Nästa morgon klev jag på planet som visade sig inte vara SAS eller United som jag hade betalat för. Deyt var TEDair som precis tydligen hade skrivit kontraklt med SAS. TEDair är ett lågprisflyg i USA och mat ombord under den 4 timmar långa flygningen till Chikago kunde jag glömma. Jag hade inte frukost med i priset på hotellet och var ju helt säker på att få något ombord på planet.
När jag frågade om det fanns något ätbart att köpa på flyget så var svaret att drinkar, öl och snacks fanns, men inget annat.
Snacks var en lien låda med honungsdoppade russin och annat äckelpäckel, men det fick bli en låda av detta till brunch och där försvann 5 dollar av dom 20 som jag hade kvar i kontanter, men det ordnar sig nog tänkte jag intet ont anande om vad som komma skulle. Jag skulle ju snart vara i Chikago och 2 timmar senare sitta på planet till Köpenhamn. 15 dollar kunde nog räcka till en god burgare och en öl.
Väl framme i´Chikago men inte på marken var det en kraftig åskstorm över Ohare och planet cirklade några varv runt flygplatsen, men kunde inte gå ner. Det var 16 grader plus i Chikago i Januarai månad mot mera normalt 10 minus och 10 mil bort var det just 10 minus, så det var därför som det stormade så.
Vi landade på ett militärflygfält en bit bortanför Chikago och fick sitta i planet och vänta 1 timma innan vi kunde start mot Ohare.
När vi kom fram såg jag att vi precis hade missat SASflyget till Köpenhamn som hade gått i tid. 10 minuter efter avgången försökte jag hitta SASpersonal för att få hjälp med ombokning, men dom hade allihop gått hem!!!
Ingen hjälp att få och jag snurrade runt på Ohareflygplatsen i timtal innnan jag slutligen fick hjälp av personal från amerikanska United Airlines som fixade ett flyg me´d United via Heathrow nästa dag och också ett hotell över natten. Då var kloackan ett på natten och jag som har dåligt humör om jag inte får mat i mig med jämna mellanrum var på ett extra dåligt humör och droppen var när det skulle kosta 15 dollar för hotellet som dom kompenserade mitt missade Köpenhamnsplan med.
Och det var 15 dollar utan frukost!!!!!
Jag gick nästan bärsärkagång och förklarade situationen och dom förstod min situaton som tur var och jag fick rummet utan kostnad. Väl på hotellet som faktiskt var det bästa och lyxigaste som jag hitills bott på så var klockan 3 på morgonen. Den enda chansen att få något att äta var roomsservise.
En sandvitch kostade 12 dollar och kranvatten fick det bli till den.
Det var den godaste macka jag någonsin ätit
Nästa morgon var blev det till att försöka pruta i frukostmatsalen och berätta min historia att jag hade bara 3 dollar kvar.
Jag skulle aldrig ha sagt att jag var på hemväg från Las Vegas då dom antagligen såg en stackars spelgalning som hade spelat bort allt han ägde. Men jag fick iallafall en macka och en kopp kaffe och resten av hemresan överlevde jag på att United fortfarande till skillnad från SAS fortfarande serverade mat på långflyg.
Efter detta reser jag hellre med ett flygbolag som der om sina resenärer istället för att gå hem ocjh sova 5 minuter innan det kommer ett gäng vilsna SAsresenärer som inte har en aning om vart dom ska vända sig mitt i natten för att komma vidare hemåt.
Om vi nu ska ta en liten koratre historia som kanske anknyter till Styles vad det gäller att vara full och inte helt uppmärksam.
Det är också en historia om Spärrservice effektivitet.
Frugan som har varit i Kina för Volvos räkning några månader i höstas ringde mig klockan 6 på emn lördag mofgon. Jag hade varit ute och festat och inte helt nykter lagt mig vid fyrasnåret.
Jag var då i det tillståndet att jag mycket väl hade kunnat knyta ihop mina skosnören.
Frugan ringe iallafall från Chong-quing och hade blivit fickplundrad. Hon ville att jag skulle spärra----
Jag var inte i det tillståndet att jag uppfattade vad det var jag skulle spärr så jag ringde spärrservice och sa åt dom att spärra allt som stod på henne. Det var kreditkort, mobiltelefon och en del annat och sedan slocknade jag nöjd med att ha fått fixa frugans problem. Hon ringde igen vid 10 tiden och frågade om det hade gått bra.
Jajamän svarade jag. Jag har spärrat allt som du har.
"%&¤#%&#%¤%" var svaret jag fick, du skulle ju försöka spärr Volvos mobiltelefon. Det är den jag har blivit bestulen på.
Den var inte ens med på spärrservicelistan. Jag hade spärrat allt utom det hon hade bett mig om. Hon fick ett litet helsike därborta utan kort, med knaper meds pengar i nästan en vecka innan hon fick nya kort.
Style, slutsatsen är att man lever farligt om man är alltför onykter, men vad vore livet utan att det händer lite
Man får dricka fort...
