sprudel skrev:I-or skrev:Visst, de kommersiella villkoren är vad de är och Stereophile står trots allt via mätreportagen som en fyrbåk av seriositet i en bransch smockfylld av charlataner.
Japp. Världen är ond och all vill luras.
Ja, jag stöter på denna misstänksamhet i diverse sammanhang.
Man utgår från en grundsyn baserad på omgivningens list och benägenhet till lurendrejeri. Men tok, galna priser, tveksamma prylar och dumheter kan mycket väl bottna i såväl förvirring, omotiverat hög självtillit, slarv, omedvetna feltänk.
Men såklart i någon mån också sofistikerad list och noga planerade strategier - för att lura sin omgivning på pengar eller annat användbart man vill åt.
Lite off-track, men ändå inte:
Min egen erfarenhet säger mig att det ofta handlar om ett veritabelt brus - särskilt numera, sedan etableringen av internet och de "smarta" telefonerna - av distraktioner som renderar i svag koncentration, som renderar i diverse olyckliga händelser.
Vi diskuterar emellanåt detta på jobbet. Men en del kollegor är helt tvärsäkra på att (i jobbfallet) entreprenörer är illvilliga, luras och har raffinerade strategier i syfte att lura av kunder och partners en massa pengar.
Jag brukar säga att stora variationer i anbudssummor inte nödvändigtvis behöver bero på lureri och liknande. De kan bero på allt möjligt. Stress, felläsningar, höjd-tagning istället för att kontakta och klargöra, omedvetna räknefel eller whatever. Inte minst hemliga överenskommelser med varandra (fast de inte vet om varandra) om vem som ska få entreprenaden. Jag säger då att men, då är det väl snyggare och mer positivt för framtiden att "marknadsföra sig" med att helt enkelt tacka nej till att lämna anbud denna gång, än att lämna ett ohemult pris. Alltså, inte bara typ 10 procent högre än "branshkollegan/konkurrenten" utan emellanåt det dubbla...
De styva och tvärsäkra kollegerna viftar bara bort mitt synsätt. Man ska vara på sin vakt, vara misstänksam och ana onda konspirationer överallt. Kommentaren brukar lyda typ: "Branschen är såhär, jag vet det."
Gärna i kombination med att själv ha bestämt sig för några som alltid är jättebra och att andra är skit.
Grabbigt och inte sådär jätte-intellektuellt, tänker jag.
On-track:
Om man nu är ute efter att roffa till sig pengar - varför i så fall plaska omkring i det lilla och krympande hifi-träsket? Det finns rimligtvis betydligt mer lukrativa marknader att agera på i så fall. Särskilt om man dessutom vill slippa att överhuvudtaget krångla med att konstruera och producera diverse prylar - vilka i slutänden skall rendera i det åtråvärda fliset. Dvs. en lite väl omständlig metod för att uppnå syftet.
Men de listiga och illvilliga hifi-charlatanerna är såklart alldeles för korkade och förvirrade för att inse detta.
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop.
De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
