Linn Sondek LP12

[LeifB]

Begagnad har ett pris av 75000kr.
Är det ett klipp?
Ny kostar 139000kr.

[Bill50x]

En LP12:a håller mycket länge så ur den synvinkeln kan det vara ett klipp trots priset.

Vad är det för lager och innerchassi, motorstyrning, tonarm och pickup mm?

Min egen är över trettio år gammal och låter fortfarande mycket bra.

/ B

[LeifB]

En LP12:a håller mycket länge så ur den synvinkeln kan det vara ett klipp trots priset.

Vad är det för lager och innerchassi, motorstyrning, tonarm och pickup mm?

Min egen är över trettio år gammal och låter fortfarande mycket bra.

/ B

Jag vet inte. Kanske du kan se på bilderna??
https://www.rehifi.se/product/linn-sondek-lp12-85367

[RogerGustavsson]

Keel innerchassi tror jag kom 2009 i sin första version. Karousel Bearing kom väl senare? Utvändigt har knappast något ändrats sedan introduktion för över 50 år sedan. Nypriset verkar högre än det du angav längre upp.

[PerStromgren]

Vad är den väsentliga skillnaden mellan en LP12 och till exempel de samtida Thorens TD150 och AR XA?

[RogerGustavsson]

Thorens TD150 och AR XA har väl stabila gjutna innerchassin redan från början? Det har ju Linn LP12 fått efter väldigt många år. Linn LP12 har med tiden fått avancerad motorstyrning. Från början var det väl ingen alls?

[eljulio]

Det känns som rena fantasipriser för mig, men finns det köpare, så finns det så klart en marknad.

[matssvensson]

Är du intresserad av att lägga så mycket pengar på vinylavspelning får du mycket Linnprylar för 75 000 kr. Karousel och Ekos SE/1 är senaste lagret respektive tonarmen, båda högsta kvalitet. Keel är ett stabilt innerchassi som precis fått sin SE uppgradering till dubbla priset. Keel original löser uppgiften förutom viktdistributionen som SE adresserar. Motorstyrningen har fått flera uppgraderingar efter Lingo 3, om du tror att det spelar någon roll. Men med Lingo kan du i alla fall skifta mellan 33 och 45 rpm. Krystal är en OEM produkt från Goldring. Det finns bättre alternativ om du inte absolut vill ha Linns egna produkter.

Själv har jag varit trogen Linn och LP12 sen 1987 och inte ångrat mig sen dess. Fast idag spelar jag mina vinyl mycket sparsamt. För enkelt och bekvämt att spisa digitala filer.

/mats

[Morello]

Det är rena fantasipriser för en i huvudsak mycket enkel grammofon. En Thorens kostar en bråkdel av vad den skotska piratkopian betingar.

[Bill50x]

En LP12:a håller mycket länge så ur den synvinkeln kan det vara ett klipp trots priset.
Vad är det för lager och innerchassi, motorstyrning, tonarm och pickup mm?

Jag vet inte. Kanske du kan se på bilderna??
https://www.rehifi.se/product/linn-sondek-lp12-85367

Bilderna säger inte så mycket men däremot texten. Ursprungliga Keel kostade typ 30 tusen, Ekos SE armen ca 40 tusen. Katousellagret kostar 12 tusen att byta på spelare som inte har sådan. Lingo 3 har jag inget pris på men kostade nog 17-18 tusen när den fanns att köpa, efterfölaren Lingo 4 kostar 23 tusen men är betydligt bättre. Bara "fluited plinth" kostar i dagsläget 10 papp extra. Krystal-pickupen är väl egentligen enda tveksamheten, fungerar den så låter den riktigt bra men kvaliteten har enligt utsago varit tveksam. Vem som tillverkar den är ganska oviktigt.

Jag skulle vilja säga att 75 tusen för den spelaren är ett klipp. Min egen spelare har under åren kostat mer än så men låter förmodligen inte lika bra.

/ B

[Morello]

För 75 brakare får man med marginal en SME 20, vilket är ett under av ingenjörskonst jämfört med den skotska piratkopian.

[Bill50x]

Det är rena fantasipriser för en i huvudsak mycket enkel grammofon. En Thorens kostar en bråkdel av vad den skotska piratkopian betingar.

Fjanteri. Det är i enkelheten storheten sitter. Bara att lyssna på skillnaden mellan det tidigare lagret Cirkus och det nya Karousel visar hur stor betydelse detaljerna har. Att jämföra skillnaden mellan det bockade plåtchassit med den flimsiga fastsättningen av tonarmsplattan (som Linn borde skämmas för att inte ha åtgärdat för några årtionden sedan) och dagens stabila innerchassin är mycket stor. Dagens drivning inklusive motor är makalöst mycket bättre än de enklare anordningar som LTS mätte för 25 år sedan. "Attention to detail" - precis som att jämföra en gammal BMW med förgasarmotor med en modern skruttbil med elektriska fönsterhissar och elektriskt inställbar fjädring. Det blir inte bättre för att det på pappret lyser med en massa "Features" eller en koll på hur det ser ut.

/ B

[Morello]

Nej, den skotska kopian visar inte på någon endaste punkt tecken på teknisk höjd eller innovation. Det är och förblir en mycket enkel spelare, som förvisso duger då vinylen som system besitter omfattande begränsningar.

Rehifi har för övrigt en TD125 till salu - en oerhört mycket mer genomtänkt maskin.

[Bill50x]

Nej, den skotska kopian visar inte på någon endaste punkt tecken på teknisk höjd eller innovation. Det är och förblir en mycket enkel spelare, som förvisso duger då vinylen som system besitter omfattande begränsningar.

Surgubbe där
LP12 var i sitt original kanske en kopia på Ariston, det kan jag varken belägga eller vederlägga. Att de så lika ut både till konstruktion och utseende är uppenbart, men så byggdes skivspelare på den tiden. Ursprunget är väl egentligen AR (Acoustic Research) XA som ju kopierades runtom i världen av allehanda tillverkare. Anledningen är enkel, de lät väldigt bra.
Man kan ju naturligtvis komplicera allting och göra det sk ingenjörsmässigt men att bry sig om detaljerna kan man komma långt med. Att ha en drivning (motor och elektronik) som inte påverkas tex av den olika friktionen i spåren beroende på utstyrning är mycket viktigare än man kan tro. Någonting man har "gratis" i en CD-spelare eller strömmande. Linn har ju anklagats för att snurra aningen för fort för att skapa mer spelglädje" men med Lingo 4 och Radikal har detta åtgärdats (om nu påståendet hade någon bäring) med klockning/korrigering av hastigheten över tid.
Man vill ju att kopplingen mellan tonarm och skivtallrik ska vara stabil, det enda som ska röra sig i förhållande till skivspåren är pickupens nål. I alla fall är detta enligt mig en logisk tanke. Men precis som diskussionen kring spikes och mjuka fötter kan jag ju ha fel. Det är ju inte fallet med åtskilliga kreativa ingenjörsmässiga konstruktioner. Här finns det all anledning att kritisera Linns tidigare infästning av tonarmen till en träplatta till tonarmsbas med typ fem hårt åtdragna skruvar och denna platta är sedan fastskruvad på ett plåtchassi med 3 små träskruvar! Men förmodligen var motorn/drivelektroniken inte tillräckligt bra utan det behövdes någon form av "dämpning" så skräpet från drivningen inte nådde tonarmen och därmed kunde hamna i signalen till phonosteget. Detta enligt de som tröttnade på den mediokra infästningen av tonarmsplattan och drog fast den med rejäla skruvar och muttrar och som sedan verifierade ett sämre ljud.

Idag har Linn kommit extremt mycket längre med sin LP12:a och om man inte förstått vidden av alla förbättringar kanske det är bättre att stänga av tangentbordet än att hävda att "den skotska kopian visar inte på någon endaste punkt tecken på teknisk höjd eller innovation". Hur motiverar du den ståndpunkten? Flytande upphängning och remdrift? En bil har fortfarande 4 hjul och ratt, det hade den redan på 1800-talet Lite snyggare plåthölje, lite bekvämare att köra, går lite fortare, drar inte lika mycket bränsle, lite fler knappar att trycka på... Inte mycket till innovation här inte!

Nu är ju Linn absolut inte det enda företag som har utvecklat vinylavspelningen, tvärtom. Konkurrensen är stenhård och det finns många välljudande spelare. Det betyder inte att vinylen är det mest välljudande formatet bara att det finns mycket kvar att utvinna ur spåren. Och ja, vinylen har betydande begränsningar varav vissa faktiskt ger ökat välljud. Det går helt enkelt inte att komprimera/limitera sönder musiken lika mycket som på en CD (-ström) och dessutom är kunderna som köper vinyler mer kräsna än fjortisar som sitter på tunnelbanan och lyssnar i mobilens högtalare.

/ B

[petersteindl]

De som idag köper mest vinyl är ungdomen. Dessutom vill de gärna köpa de dyraste vinylutgåvorna med det bästa ljudet. Lite speciellt.

Men Linn LP12 kan knappast klassas som innovationsrik. Van den Huls nålspets var en innovation då den kom.

En helt vanlig traditionell enkel Linn Sondek LP12-50 kostar endast 60.000 $. Som hittat.

[RJohan]

Jag minns när en LP12 kostade 1600:- Det var 1975 (annons från Glotta i R&T). Även med inflation blir det inte vad ens enklaste versionen kostar idag. Dagens pris är naturligtvis huvudlöst.

Jag har ägt/äger AR, en enklare Ariston RD80 och LP12, min bror hade en TD150. Samma grunkonstruktion baserd på Ed Vilshurs geniala ide. Man kan bara föreställa sej hur bra AR skulle vara om den genomgått den utveckling och förbättring alla (nå, kanske inte alla) produkter har över tid. Jämför med Porsche 911...

[Almen]

Nej, den skotska kopian visar inte på någon endaste punkt tecken på teknisk höjd eller innovation. Det är och förblir en mycket enkel spelare, som förvisso duger då vinylen som system besitter omfattande begränsningar.

Surgubbe där

Fanboy där!

[RogerGustavsson]

Vill minnas att den var ännu billigare vid introduktion. Var den inte med i Stereo HiFi-Handboken 1973?

Product history
Changes thereto are elaborated below. related serial numbers in square brackets[20]

1972, LP12 turntable introduced.
1974, Main bearing liner changed. Sub-chassis strengthened by addition of strap, spot welded in place. Motor control circuit changed from terminal strip to small PCB. Mains switch changed from two buttons to single with mains neon. [s/n 2,000]
1978, Top plate modified adding two holes for 6 x 0.5 self tappers into wood block. [23,000]
1979, Lid prop removed, hinges changed to spring loading. [27,000]
1981, February. Nirvana mechanical components. [32,826]
1982, May. Valhalla crystal-driven electronic power supply made standard. [38,794]
1984, New clear lid. [~52,600]
1984, Enlarged plinth corner bracing. [53,000]
1984, June. Sub-chassis strengthening bar epoxy glued instead of spot welded. [54,101]
1985, August. Cap head screws on bearing housing. [60,383]
1985, September. Diode modification to Valhalla board [61,090]
1985, December. Strengthening blocks on corners of plinth.
1986, Suspension springs improved.
1987, March. New bearing housing, New Formica and MDF armboard. [69,161]
1987, April. New springs. [69,591]
1987, Bearing improved with better lining material and tighter tolerances. Change to black oil. Suspension springs ground to improved tolerance. Arm board composition improved. [70,000]
1989, Motor thrust pad changed. Valhalla surge guard modification. PCB mains lead (UK). [79,700]
1989, New MDF armboard, laminated top and bottom. [79,160]
1989, Harder suspension grommets fitted. [81,000]
1990, External Lingo power supply available as add-on.
1991, motor thrust pad cap added to Lingo models. [87,047]
1991, Valhalla board prototype with 45RPM (never went into production, codename "Wakonda") [87,047]
1991, motor thrust pad cap added to Valhalla models. [87,206]
1991, Introduction of LP12 Basik, a stripped-down version of the turntable [87,672]
1991, Solid base board replaces hardboard. [87,672]
1991, Trampolin base board with isolating feet available as an option [87,672].
1992, Improved top plate fixing. [88,950]
1993, Cirkus upgrade (larger and better machined inner platter and new bearing, new springs, armboard, belt) fitted as standard. [90,582]
1997, a limited edition commemorative LP12 was created to mark the 25th anniversary of the LP12. Amongst other features, it bears a plaque etched with the signature of Linn's founder Ivor Tiefenbrun.
2001, New motor used (first new motor since original 1972).
2002, Maple plinth introduced adding to existing black, walnut, rosewood and afromosia options.
2013, Full-spec limited-edition (40 in all) 40th anniversary LP12, plinth made from oak casks from Highland Park distillery, priced at £25,000.[21]
2018, Lingo 4 power supply introduced with dual-speed AC motor.
2020, March. Karousel single-point bearing introduced and Cirkus bearing discontinued. Custom painted plinth option now available with all new LP12 turntables.

[Morello]

Men Linn LP12 kan knappast klassas som innovationsrik. Van den Huls nålspets var en innovation då den kom.

Exakt!

[STDI]

Vill minnas att den var ännu billigare vid introduktion. Var den inte med i Stereo HiFi-Handboken 1973?

Nej. Men 1974. Då utan tonarm och utan pris angivet.

[RJohan]

Vill minnas att den var ännu billigare vid introduktion. Var den inte med i Stereo HiFi-Handboken 1973?

Det var den säkert. Anledningen till att jag nämnde 1976 är att då sprang jag iväg och köpte ett kassettdäck för mer pengar än en LP12. Resultat: En kopia som var sämre än originalet som var dåligt redan det (ERA skivspelare).

[petersteindl]

Jag minns när en LP12 kostade 1600:- Det var 1975 (annons från Glotta i R&T). Även med inflation blir det inte vad ens enklaste versionen kostar idag. Dagens pris är naturligtvis huvudlöst.

Jag har ägt/äger AR, en enklare Ariston RD80 och LP12, min bror hade en TD150. Samma grunkonstruktion baserd på Ed Vilshurs geniala ide. Man kan bara föreställa sej hur bra AR skulle vara om den genomgått den utveckling och förbättring alla (nå, kanske inte alla) produkter har över tid. Jämför med Porsche 911...

Hifi-huset i Uppsala tog 500 kr för Linn Sondek LP 12 före 1975. Det var nog strax efter att den kommit ut.

[Morello]

Vilket torde motsvara ungefär 5 000 kr idag, vilket är ett rimligt pris utan arm och nålmikrofon. 75 000 kr är som sagt bortom all rimlighet för en, ehuru lätt förfinad, piratkopia.

[Imperial-Blomman]

Linn LP-12 sålde dåligt i början.
Den va för billig.
Nångång i slutet på 70talet så höjde dom priset till de dubbla å då tog försäljningen fart.

[Max_Headroom]

Man får en fabriksny Technics SL-1200GR2 för ca 25kkr. Utan pickup, skall tilläggas. Men då har man 50000 att lägga på pickup i Linn-priset. Linnen är då dessutom begagnad och kan har varit med om vad som helst.

Mk7 och Mk6 är byggda i Malaysia och en begagnad Mk5 kan vara ett bättre alternativ. De äldra grammofonerna är nästan oförstörbara.

[RJohan]

Jag minns när en LP12 kostade 1600:- Det var 1975 (annons från Glotta i R&T). Även med inflation blir det inte vad ens enklaste versionen kostar idag. Dagens pris är naturligtvis huvudlöst.

Jag har ägt/äger AR, en enklare Ariston RD80 och LP12, min bror hade en TD150. Samma grunkonstruktion baserd på Ed Vilshurs geniala ide. Man kan bara föreställa sej hur bra AR skulle vara om den genomgått den utveckling och förbättring alla (nå, kanske inte alla) produkter har över tid. Jämför med Porsche 911...

Hifi-huset i Uppsala tog 500 kr för Linn Sondek LP 12 före 1975. Det var nog strax efter att den kommit ut.

Käre nån. Det var billigt, t.o.m. då! Enligt HiFihandboken 1976 fick man inte ens rumblegenratorn Lenco L75 för de pengarna, ok, med arm då, 700:-. Sony körde på med 4500:- (!!!!!)

[Bill50x]

En LP12'a var i gamla tider (70-talet) en "poor man's entry to high-end", på den tiden fanns det ett antal väsentligt dyrare spelare, typ Goldmund och Clearaudio. Även Thorens hade någon exklusiv "Reference".

Men på senare årtionden har priserna rusat även om det även gäller andra exklusiva spelare. Det finns spelare för 450 tusen - dollar. Men då får man mycket mer metall och krom än med Linn.

En sådan här kan man tex skaffa sig för 180.000 Euro. För mig är en LP12a betydligt snyggare.

Transrotor-Metropolis-FMD.jpg (103.23 KiB) Visad 2433 gånger

/ B

[RogerGustavsson]

Jag fick ett prisuppgift på 900 kr för en LP12 utan arm när den var ny på den svenska marknaden. Hör en annons från 1976, då 1490 kr.

Skärmbild 2025-11-03 111424.png (1017.75 KiB) Visad 2429 gånger

Här omnämns Ariston Audio hösten 1972.

Skärmbild 2025-11-03 100753.png (375.43 KiB) Visad 2429 gånger

Hösten 1973 är namnet Linn Sondek LP12.

LP12.jpg (101.89 KiB) Visad 2429 gånger

[goat76]

Vilket torde motsvara ungefär 5 000 kr idag, vilket är ett rimligt pris utan arm och nålmikrofon. 75 000 kr är som sagt bortom all rimlighet för en, ehuru lätt förfinad, piratkopia.

Jag tror din åsikt angående att Linn LP12 skulle vara en piratkopia har gått fram för de flesta nu, efter att du i en tråd som inte ens hunnit fram till sidan två redan nämnt det 3 gånger.

Själv har jag inte någon djupare koll på Linns skivspelare, annat än att jag tycker de är klassiskt vackra apparater samt att jag litar på att de förtjänar sitt rykte om att vara bra musikåtergivare. Innan jag bestämde mig för att köpa min Technics 1200GR2 så hade jag mindre funderingar på en begagnad Linn Majik LP12 som finns på Takt & Ton. Vad är egentligen de avgörande skillnaderna mellan en Linn Majik LP12 och en Linn Sondek LP12, enligt er med djupare koll på läget?

31900:- verkar inte så farligt dyrt för en vinylspelare från Linn. https://taktoton.com/begagnat/vinyl/beg ... -lp12.html

[Morello]

För betydligt mindre pengar får du en riktigt fin Thorens med SME-arm.

https://www.blocket.se/annons/vastmanla ... 1214180722

[Bill50x]

Skillnaden mellan de olika LP12'orna är, tyvärr, ju dyrare desto bättre. De återger musiken bättre (med avseende på såväl musiken som hifi-parametrar - de som inte vill förstå skillnaden kan sluta läsa nu).
Jag har tex varit på en demo mellan de två lagerna Cirkus och Karousel. Flera av deltagarna kunde sin läxa och började prata i termer om att man förstod musiken bättre, att man förstod musikernas intentioner bättre och liknande Linn-klyschor. För mig, med ett ben i varje läger, var det detaljerna som var skillnaden. På en gammal jazzplatta från -60 hörde man mycket tydligare knäppningarna på en stå-bas, raspet från stråken, swischet från visparna mot trumskinnen osv. Det som jag kallar för hifi-parametrar. Detta går naturligtvis att beskriva i tekniska termer men jag är inte tillräckligt kunnig för att göra detta. Men hör, det gör jag.

Vad som skiljer de billigare (eller mindre dyra) LP12'orna åt är tystnaden mellan tonerna. På en enkel billig spelare (oavsett märke) låter det ganska mycket när man sänkt ner pickupen i ingångsspåret och mellan låtarna. På en mer påkostad spelare är det tyst, nästan "digital" sådan och det hänger inte alls till 100% på nålslipning som vissa tror. Men naturligtvis spelar alla detaljer roll och med mekanik kan det bli kostsamt. Linns dyraste kostar lite mindre än en halv miljon, en hårresande summa för att spela några vinyler på.

Med det sagt (jag är lika ihärdig som Morello ) tycker jag inte att spelaren ovan med redovisat innehåll är för dyr utan snarare en bra deal. Med de spec'arna är den mycket dyrare att köpa ny idag. Oavsett vad man anser om prissättningen. Dessutom brukar Linn-ägare generellt var noga med sina produkter, ofta är det nyskick på 20-30 år gamla produkter, skivspelare servas regelbundet osv.

/ B

[Almen]

31900:- verkar inte så farligt dyrt för en vinylspelare från Linn.

Nä, precis som 39 100:- inte verkar så fasligt dyrt för en högtalarkabel från Transparent: 3 meter högtalarkabel för nästan 40 papp

Detta eftersom den "mest transparenta" kostar uppemot 1½ mille: 1 395 000:- för Opus Magnus G6

Överprissatt är alltid överprissatt...

[goat76]

Vad som skiljer de billigare (eller mindre dyra) LP12'orna åt är tystnaden mellan tonerna. På en enkel billig spelare (oavsett märke) låter det ganska mycket när man sänkt ner pickupen i ingångsspåret och mellan låtarna. På en mer påkostad spelare är det tyst, nästan "digital" sådan och det hänger inte alls till 100% på nålslipning som vissa tror. Men naturligtvis spelar alla detaljer roll och med mekanik kan det bli kostsamt. Linns dyraste kostar lite mindre än en halv miljon, en hårresande summa för att spela några vinyler på.

Hur skulle den tekniska förklaringen kunna lyda till att en bättre skivspelare inte fångar upp små sprakljud från ojämnheter och smuts, vilket jag antar är det man hör i ingångsspåret och mellan låtarna?

Om det sagda problemet nu inte har med pickupens känslighet att fånga upp små detaljer i ljudet, vilken "sämre" del i skivspelaren är det då som är den största bidragande orsaken till att dessa artifakter lättare hörs, och är det inte en överhängande risk att en skivspelare som inte släpper igenom dessa artifakter inte också "slätar över" mindre detaljer som faktiskt finns där i ljudinspelningarna?

Orsaken till ovanstående frågor är att jag vill lära och förstå hur saker hänger ihop, för den upplevelsen jag har haft i andra sammanhang som funktioner så som "Dolby noise reduction" för analoga ljudkällor eller exempelvis en "noise gate" pedal för att minska ovälkomna ljud från en "överkänslig" single coil elgitarr-pickup, allt som oftast medför en viss förlust av mindre ljuddetaljer. Men kanske är dessa saker inte jämförbara med det som sker i en skivspelare?

Många frågetecken här från min sida.

[RogerGustavsson]

Vad som skiljer de billigare (eller mindre dyra) LP12'orna åt är tystnaden mellan tonerna. På en enkel billig spelare (oavsett märke) låter det ganska mycket när man sänkt ner pickupen i ingångsspåret och mellan låtarna. På en mer påkostad spelare är det tyst, nästan "digital" sådan och det hänger inte alls till 100% på nålslipning som vissa tror.

Speciellt tyst mellan låtarna är det sällan på vinyl i min värld. Speciellt när man varit ifrån vinyl en längre tid är det slående hur mycket störande ljud det är från vinyl. Visserligen är detta beroende på vilken musiktyp man lyssnar på. Klassisk och spretig musik eller odynamisk rock/pop gör skillnad. Innan CD och andra digitala källor, tyckte besökare att det var ovanligt lite störljud hos mig men nu är det ju ännu mindre av den varan.

[Bill50x]

Vad som skiljer de billigare (eller mindre dyra) LP12'orna åt är tystnaden mellan tonerna. På en enkel billig spelare (oavsett märke) låter det ganska mycket när man sänkt ner pickupen i ingångsspåret och mellan låtarna. På en mer påkostad spelare är det tyst, nästan "digital" sådan och det hänger inte alls till 100% på nålslipning som vissa tror. Men naturligtvis spelar alla detaljer roll och med mekanik kan det bli kostsamt. Linns dyraste kostar lite mindre än en halv miljon, en hårresande summa för att spela några vinyler på.

Hur skulle den tekniska förklaringen kunna lyda till att en bättre skivspelare inte fångar upp små sprakljud från ojämnheter och smuts, vilket jag antar är det man hör i ingångsspåret och mellan låtarna?

Som sagt, jag är inte tekniskt kunnig, mest bara intresserad. Men efter att ha hört skillnaden mellan senaste och näst senaste Linn-lagret är jag böjd att tro att mycket ligger i lagringen av tallriken. Det är ju Linn verkligen inte ensam om att fokusera på, luftburen lagring har ju förekommit, någon exotisk spelare från Japan hade två roterande skivor som en axel med fem graders lutning stödde sig på, en svensk skivspelare (Serner?) hade en extremt tung tallrik där lagret oftast gav upp efter några timmars spelning osv. Så många försök att dämpa rumblet finns det. Och med min begränsade erfarenhet av dyra lösningar är nog att lagret är en väsentlig del i "tystnaden mellan tonerna" Och detta är ju verkligen något som ökar den befintliga S/N för skivspelare. Dvs att sänka störsignalen. Efter några försök på 70-talet gav jag tex upp med direktdrivna skivspelare utan tex en tanke på att de förstås utvecklats precis som remdrivna diton. Jag har lyssnat på tex några av Technics senaste modeller och de låter ju verkligen bra. Men jag är absolut präglad av remdrivet och kan knappast tänka mig något annat. Men när Linn släpper en direktdriven kanske jag tänker om

/ B

[goat76]

Vad som skiljer de billigare (eller mindre dyra) LP12'orna åt är tystnaden mellan tonerna. På en enkel billig spelare (oavsett märke) låter det ganska mycket när man sänkt ner pickupen i ingångsspåret och mellan låtarna. På en mer påkostad spelare är det tyst, nästan "digital" sådan och det hänger inte alls till 100% på nålslipning som vissa tror. Men naturligtvis spelar alla detaljer roll och med mekanik kan det bli kostsamt. Linns dyraste kostar lite mindre än en halv miljon, en hårresande summa för att spela några vinyler på.

Hur skulle den tekniska förklaringen kunna lyda till att en bättre skivspelare inte fångar upp små sprakljud från ojämnheter och smuts, vilket jag antar är det man hör i ingångsspåret och mellan låtarna?

Som sagt, jag är inte tekniskt kunnig, mest bara intresserad. Men efter att ha hört skillnaden mellan senaste och näst senaste Linn-lagret är jag böjd att tro att mycket ligger i lagringen av tallriken. Det är ju Linn verkligen inte ensam om att fokusera på, luftburen lagring har ju förekommit, någon exotisk spelare från Japan hade två roterande skivor som en axel med fem graders lutning stödde sig på, en svensk skivspelare (Serner?) hade en extremt tung tallrik där lagret oftast gav upp efter några timmars spelning osv. Så många försök att dämpa rumblet finns det. Och med min begränsade erfarenhet av dyra lösningar är nog att lagret är en väsentlig del i "tystnaden mellan tonerna" Och detta är ju verkligen något som ökar den befintliga S/N för skivspelare. Dvs att sänka störsignalen. Efter några försök på 70-talet gav jag tex upp med direktdrivna skivspelare utan tex en tanke på att de förstås utvecklats precis som remdrivna diton. Jag har lyssnat på tex några av Technics senaste modeller och de låter ju verkligen bra. Men jag är absolut präglad av remdrivet och kan knappast tänka mig något annat. Men när Linn släpper en direktdriven kanske jag tänker om

/ B

I mitt huvud uppfann jag precis en magnetdriven skivspelare där en snurrande magnet driver runt tallriken, utan att på något vis ha någon fysisk kontakt med varken skivtallrik, tonarm eller övriga delar som sköter utgående signal. Jag måste bara flura vidare lite över hur allt detta ska fungera i praktiken.

Man vet aldrig, Linn har ändrat sig förr allt efter att nya tekniker har mognat, så kanske får vi se en direktdriven skivspelare från dem någon gång i framtiden.

[goat76]

Jag läste på lite om den påstådda piratkopierade LP12:an, och där framgick det att den legala tvisten främst verkade handla om lagrets utformning. I övrigt verkar skivspelaren Ariston RD11 ha utformats gemensamt av de tre inblandade herrarna...

"The Officer saw the nub of the disputed invention as the point contact bearing formed by the conical end of the platter spindle. And it was agreed all round that this, by minimising rumble was indeed the nub of the invention."


"To summarize the summary: Jack Tiefenbrun formed Castle Precision Engineering (Glasgow) Ltd. 15 years ago. Hamish Robertson had a company called Thermac in 1967 which became Ariston in 1970 and Ariston Audio in 1973. In 1970 Jack Tiefenbrun's son Ivor Tiefenbrun bought some Hi-Fi equipment and became friendly with Hamish Robertson. Ivor Tiefenbrun made a prototype turntable with a ball bearing and then went off to Israel in 1971. While Ivor was away, Jack Tiefenbrun and Hamish Robertson changed the ball bearing to a point bearing. Robertsons's company Thermac then ordered some 40 such units from Castle. Now as Ariston, Robertson then planned a display of the units for Harrogate in September 1971. C. W. and J Walker were appointed selling agents for the turntable- by now christened the RD11. The turntable was indeed shown at Harrogate that year and the RD11 sales literature boasted "a unique single point bearing" and "almost rumble free sound". The next year (1972) Jack Tiefenbrun filed the two provisional patent specifications on which the disputed patent (BP 1 394 611) was finally to issue. By the end of that year (1972) there had been a deteriation, and finally a breakdown, of relationships between Robertson and Ariston on one hand and the Tiefenbrun's on the other. This culminated with a threat to Robertson that a copyright action would be brought against him if he had the RD11 turntable made elsewhere than at Castle by Tiefenbrun.

In February 1973 Linn Products Ltd. was formed to sell single-point bearing turntables made by Castle. Ariston was then taken over by Dunlop Westayr Ltd. and the separate firm Fergus Fons formed with Robertson as director. As we have already seen, it was Fons and Robertson and not Ariston-Dunlop-Westayr, who attacked the Tiefenbrun patent claims."

Källan för ovanstående citat är ett gäng intressanta inlägg av en kille som fördjupat sig rejält i denna patent-dispyt:
https://pinkfishmedia.net/forum/threads ... st-3249597

[RogerGustavsson]

I mitt huvud uppfann jag precis en magnetdriven skivspelare där en snurrande magnet driver runt tallriken, utan att på något vis ha någon fysisk kontakt med varken skivtallrik, tonarm eller övriga delar som sköter utgående signal. Jag måste bara flura vidare lite över hur allt detta ska fungera i praktiken.

Tror du ska titta på vad Bang & Olufsen gjorde med drivningen i Beogram 8000. Ett luftlager för tallriken och kanske en luftlagrad tangentialarm på det. För min del blir det inte några djupdykningar i vinylträsket trots ett större innehav av både vinyler och skivspelare.

[goat76]

I mitt huvud uppfann jag precis en magnetdriven skivspelare där en snurrande magnet driver runt tallriken, utan att på något vis ha någon fysisk kontakt med varken skivtallrik, tonarm eller övriga delar som sköter utgående signal. Jag måste bara flura vidare lite över hur allt detta ska fungera i praktiken.

Tror du ska titta på vad Bang & Olufsen gjorde med drivningen i Beogram 8000. Ett luftlager för tallriken och kanske en luftlagrad tangentialarm på det. För min del blir det inte några djupdykningar i vinylträsket trots ett större innehav av både vinyler och skivspelare.

Det har nog tagits fram många olika lösningar genom åren. Det där med en magnetdrivna skivtallriken är nog ingen bra ide, det skulle nog påverka de små magneterna i pickupen rätt mycket.

Själv har jag precis börjat simma lite i vinylträsket, och än så länge har det varit en mycket trevlig upplevelse på alla sätt och vis.

[petersteindl]

Linn LP-12 sålde dåligt i början.
Den va för billig.
Nångång i slutet på 70talet så höjde dom priset till de dubbla å då tog försäljningen fart.

Lite historia från Wiki:

Linn was founded by Ivor Tiefenbrun to produce the Sondek LP12 turntable. The company's logo is the simple geometric representation of the 'single point' bearing which was the unique selling point of the LP12 turntable.
Hamish Robertson designed the Ariston RD11 in 1971 with Castle Precision Engineering Ltd machining many of the parts. Robertson left Ariston, which had been taken over by Dunlop Westayr Ltd and reorganised as Ariston Audio Ltd. In February 1973 Linn Products Ltd. was formed to sell turntables made by Castle Precision Engineering. This was officially announced in an advertisement in Hi-Fi News & Record Review, with the following text: ”The turntable previously available under the name Ariston RD11 is now available under the name Linn LP12”. There were claims, and even patent litigation at the time, that the first Linn Sondek LP12 was a carbon copy of the RD11, and many parts interchangeable. Ultimately, the patent was awarded successfully to Linn.

Ägaren till Dunlop Westayr Ltd var Peter Dunlop. Han startade bolaget Systemdek och designade om den gamla Ariston där han införde ett nytt lager för skivtallriken.
År 1980 övertog jag och Harryup Ljudbutiken från Erik ”Perka” Andersson som flyttade till Los Angeles.
I den vevan tog jag agenturen för Goldring och van den Hul samt Systemdek och Helius tonarm.
Därmed var jag konkurrent till Linn på den Svenska marknaden. Jag importerade även Tim de Paravicinis rörsteg Esoteric Audio och sedan Snell högtalare och Audio Note samt 15 produkter till inklusive Sugden som var konkurrent till Naim.

I och med att jag distribuerade Systemdek fick jag väldigt bra kontakt med Peter Dunlop. Då fick jag en hel del information gällande Hamish Robertson och Ariston och turerna med familjen Tiefenbrun.

Aristonskivspelaren konstruerades av Hamish Robertson, även tonarmslagret. Den som skulle tillverka skivspelaren var pappa Tiefenbrun i sitt mekanikbolag som tillverkade mekaniska delar. Ivor Tiefenbrun var inte inblandad, han var i Israel under hela den tiden.

Linn fanns inte ens som bolag då Ariston fanns på marknaden. Jag menar, hur svårt kan det va. Peter Dunlop släppte Ariston och drog sig snabbt ur turerna mellan Robertson och Tiefenbrun. Hamish gick ett tragiskt öde tillmötes. Det var inga snälla takter som Tiefenbrun hade mot Hamish.

Linn ändrade helt sin inriktning 1979 och ingick i ett slags utökat partnerskap med Naim audio. De jobbade gemensamt redan men utökade samarbetet 1979 och de krävde nu att alla deras distributörer inte fick distribuera andra produkter som inte Linn godkände. Glotta fick ett ultimatum liksom alla Linn-distributörer runt om i Världen.

Glotta var tvungen att släppa Goldmund och Audio Research och Mark Levinson m.fl. och Glotta avböjde detta och Linn släppte Glotta som distributör.
Därmed var Linn-agenturen fri.

År 1980 registrerade jag AB med namnet Ljudbutiken i Stockholm AB.

Linn hade i den vevan Linn Basik i tankarna. Det var en billig tonarm med billig pickup från begynnelsen. Made in Japan. Den skulle monteras på Linn LP12 som en insticksmodell för Linn som varumärke. Tror den introducerades 1980 eller 1981.

Vi på Ljudbutiken fick köpa Linn Basik tonarm och pickup direkt från Linn som vi monterade på Systemdek och bytte ut pickupen mot Goldring 920 med van den Hul nål. Det blev rätt bökigt att montera annan pickup på tonarmen. Vid mitt besök på Linnfabriken försökte jag få Tiefenbrun att använda van den Huls nålspets eller köpa sina pickuper från Goldring. Goldring och Linn hade möten i ämnet men den Japanska Basikpickupen var något billigare så det blev japanskt med rund nålslipning.

Jag sökte Linnagenturen och fick den efter Glotta. Vi köpte in hela Linns sortiment till Ljudbutiken utom de aktiva högtalarna med Naim elektronik.

Jag fick sedan liknande ultimatum som Glotta och jag behöll mina andra agenturer. Linnagenturen togs då över av Göran Rudling som dessförinnan aldrig fick leverans från Linn trots att han hade gjort beställningar direkt från Linn.

1985 på CES mässan lanserade Linn sin förstärkare och bröt därmed avtalet med Naim. De hade inte informerat Naim. Det var i sedvanlig Tiefenbrunsk ordning ingen snygg sorti mot sina partners.

[RogerGustavsson]

Det har nog tagits fram många olika lösningar genom åren. Det där med en magnetdrivna skivtallriken är nog ingen bra ide, det skulle nog påverka de små magneterna i pickupen rätt mycket.

Det var inget problem. Samma princip som de äldre elmätarna. Just den modellen, Beogram 8002 fick en ganska positiv recension av Larsgöran Hedström när det begav sig.

[Max_Headroom]

Det har nog tagits fram många olika lösningar genom åren. Det där med en magnetdrivna skivtallriken är nog ingen bra ide, det skulle nog påverka de små magneterna i pickupen rätt mycket.

Funkar bra med direkt drivna grammofoner. Där har man ju en magnet som man monterat under skivtallriken, så roterar man ett magnetfält och magneten (samt skivtallriken och den underbara italienska disco-plattan som ligger ovanpå densamma) snurrar med. Funkar kanon! Mycket bättre än remdrift. Enklet att byta hastighet också.
Hur lång tid tog det innan Linn hade lyckats lista ut hur man skulle få skivtallriken att snurra i korrekt hastighet, dvs 45 varv per minut? 17 år eller nåt va?

[goat76]

Det har nog tagits fram många olika lösningar genom åren. Det där med en magnetdrivna skivtallriken är nog ingen bra ide, det skulle nog påverka de små magneterna i pickupen rätt mycket.

Funkar bra med direkt drivna grammofoner. Där har man ju en magnet som man monterat under skivtallriken, så roterar man ett magnetfält och magneten (samt skivtallriken och den underbara italienska disco-plattan som ligger ovanpå densamma) snurrar med. Funkar kanon! Mycket bättre än remdrift. Enklet att byta hastighet också.
Hur lång tid tog det innan Linn hade lyckats lista ut hur man skulle få skivtallriken att snurra i korrekt hastighet, dvs 45 varv per minut? 17 år eller nåt va?

Det har du rätt i, det sitter redan en riktigt kraftfull magnet som håller fast skivtallriken i min skivspelare så det kanske skulle funka med min ide för drivning.

På tal om Italo Disco, min första LP jag köpte när jag var liten (för att spela på min storasysters skivspelare) var albumet Evolution med bandet Scotch. Det var mitt favoritband för en stund 1985 när jag gick i lågstadiet i 3:an, men det var nog egentligen bara de två hitlåtarna "Delirio Mind" och "Disco Band" som var 'da shit' för mig.

[paa]

De allra flesta remdrivna skivspelare har synkronmotordrift. Det är en motor som följer växelspänningens polvändningar mer eller mindre stegvis. Stegmotor är ett annat namn. Om man håller i en synkronmotor när den går så känner man att den inte har jämn rotationshastighet, detta jämnas dock mer eller mindre ut av den mjuka gummiremmen, och vibrationerna som motorn introducerar i sin infästning isoleras mer eller mindre bra via innerchassiets fjädrande upphängning. En motortyp som har en jämn rotation är trefas synkronmotor. Det har använts av Technics i deras direktdrivna skivspelare, men även av några ytterst få remdrivna skivspelare, t.ex de dyra SME-spelarna, Thorens TD126 och Thorens New Reference.

[RogerGustavsson]

Likströmsmotor är ett alternativ till de mera vibrerande växelströmsmotorerna. Det är väl likströmsmotor i dagens Linn LP12?

[Morello]

De allra flesta remdrivna skivspelare har synkronmotordrift. Det är en motor som följer växelspänningens polvändningar mer eller mindre stegvis. Stegmotor är ett annat namn. Om man håller i en synkronmotor när den går så känner man att den inte har jämn rotationshastighet, detta jämnas dock mer eller mindre ut av den mjuka gummiremmen, och vibrationerna som motorn introducerar i sin infästning isoleras mer eller mindre bra via innerchassiets fjädrande upphängning. En motortyp som har en jämn rotation är trefas synkronmotor. Det har använts av Technics i deras direktdrivna skivspelare, men även av några ytterst få remdrivna skivspelare, t.ex de dyra SME-spelarna, Thorens TD126 och Thorens New Reference.

Myket bra sammanfattning - Linn har som påpekats en helt vanlig synkronmotor av tvåfastyp (Airpax vill jag minnas) - precis som vilken som helst enklare, remdriven grammofon.


Roger, det låter inte rimligt med en DC-motor då Linn, liksom andra enklare grammofoner, inte har någon varvtalsreglering, vilket är nödvändigt med en DC-motor.

[RogerGustavsson]

Linn Radikal 2, an LP12 upgrade, comprises a DC motor, motor control unit and power supply.

[paa]

En dc-motor drivs inte av likström, utan det är dess styr och reglerkrets som matas med likström om det är en borstlös motor. Alternativt har den en kommutator som polvänder strömmen titt och tätt.

[Morello]

Linn Radikal 2 erbjuder en DC-motor, styrenhet och varvtalsgivare.

[paa]

Det finns många benämningar som är korrekta men som kan leda tankarna fel.
T.ex. Synkronmotor. Den måste väl rotera synkront utan avvikelser? Nej, som sagt inte!
Eller likströmsmotor. Den måste matas med likström, och då kan det inte bli några variationer i rotation eller moment? Nej, strömmen måste polvändas på något sätt förbi magneterna
Eller mångpolig synkronmotor, det måste väl ge många fler men svagare puffar? Nej, den ger 50 impulser per min precis som alla synkronmotorer, den snurrar bara långsammare.

[RogerGustavsson]

Jag är inte insatt i motortekniken utan har tagit till mig av de som kan mera och så har jag praktisk erfarenhet av resultatet.

Jag läste artiklarna om bygget av Verdier-skivspelaren i Audio Video sent 80-tal. Tog därefter kontakt med Christer Backlund och efterfrågade en svagare motor likt den de använde i Verdier-bygget. Eftersom jag tänkte använda den till en Unamco hade jag hamnat på rätt ställe då de köpt AC-motorer där. Tror jag fick med ett datablad men det är försvunnet. I vilket fall är det en Philips MB12 Motor 24 VDC 4322 010 75052 med reservation för att några av siffrorna skavts bort. Byggde en reglerbar strömförsörjning och körde på ett 9V batteri.

DC Motor Verdier.jpg (1.61 MiB) Visad 2034 gånger

Philips MB12.jpg (593.2 KiB) Visad 2034 gånger

[sportbilsentusiasten]

Är väl skitsamma om det är en kopia eller ej. Det mesta är förfinade kopior av äldre grejer, oavsett bransch.
Jag har ägt LP12 under en herrans massa år och då hade jag toppmodellen och bytte upp mig då förbättringar kom.
Sålde den då jag fick barn, min grava OCD skulle inte klara småbarn som sprang omkring där en Ekos 2 och Arkiv fanns...

[Skrote]

Linn kanske gör bra produkter. Jag har aldrig ägt en linn produkt. Det som är slående med Linn är att Ivor är en affärsmän. En skicklig sådan. Han tvingar butiker att enbart sälja sina produkter - eller de han godkänner. Han bygger om butiker till vardagsrum. "Hittar" på massa teorier om ljud. I slutändan är Linn butiker någon form av exklusiva guldsmedsbutiker - linn är dyrt så även guld. Jag har inte varit i någon Linnbutik sedan slutet av 80-talet.

[goat76]

Min erfarenhet av Linn är de gör mycket bra produkter, tyvärr har dock deras priser sprungit iväg till sådana nivåer att jag klivit av tåget. Men det kan mycket väl vara så att det är ett resultat av en allt minskad HiFi-marknad, och att det numera är allt svårare att överleva som företag om man inte antingen säljer enorma mängder till låga priser där service och kvalitet får ta ett stort steg tillbaka, eller att man mjölkar ur sina befintliga kunder så mycket det bara går för att kunna upprätthålla en hög kvalitet och bra service.

Det enda jag har av märket Linn är min Akurate DSM, vilken är en makalöst bra streamer och försteg med mängder av funktioner. Helt fantastiskt är att den ständigt uppdateras och förbättras i princip samma takt som de nyare modellerna, så även om man sitter med en Linn streamer från 2007 så får man fortfarande nya och förbättrade funktioner, och mjukvaran håller sig extremt stabil tack vare allt det arbete Linn hela tiden gör förbättringar. Det är mycket värt i en värld där apparatens funktioner jämt behöver anpassas efter tredjepartaktörer och alla de tjänster som står utanför Linn och alla andra HiFi-företags kontroll. Efterhandsarbete kostar nog inte så lite över tid.

[RogerGustavsson]

Är väl skitsamma om det är en kopia eller ej. Det mesta är förfinade kopior av äldre grejer, oavsett bransch.

Så brukar det inte låta på detta forum...

[Morello]

Linns grammofoner och elektronik är det inget fel på, men högtalarna är med få undantag rena böset. Ni minns väl kalkonen "linn komri"?

[Morello]

Är väl skitsamma om det är en kopia eller ej. Det mesta är förfinade kopior av äldre grejer, oavsett bransch.

Så brukar det inte låta på detta forum...

Det är en sak att låta sig inspireras av andra och något helt annat att göra rena piratkopior/plagiet.

[matssvensson]

Linns grammofoner och elektronik är det inget fel på, men högtalarna är med få undantag rena böset. Ni minns väl kalkonen "linn komri"?

Även när det gäller högtalare följer Linns senare skapelser mer traditionella designprinciper och innehåller påkostade konstruktionslösningar med viss teknikhöjd i genomförande enligt min bedömning. Som med merparten av konsumentprodukter inom förströelsesegment kan man ha åsikter om pris/prestanda kvoter, vilket man tack och lov inte behöver bry sig om när man gör personliga val till sig själv.

[gflar]

Linns grammofoner och elektronik är det inget fel på, men högtalarna är med få undantag rena böset. Ni minns väl kalkonen "linn komri"?

Jag har ingen Linn elektronik, men väl ett par gamla AV5140 högtalare undanställda. Räknas dom som bös?

[sportbilsentusiasten]

Linns grammofoner och elektronik är det inget fel på, men högtalarna är med få undantag rena böset. Ni minns väl kalkonen "linn komri"?

Ägt Komri, skitbra enl min smak. Tokgillade dom.
Jag struntar i perspektiv och andra ljudegenskaper. De gjorde musiken kul. Kör JBL (aktiva och passiva) numera.
Lämnade Linn då priserna sköt i höjden för ca 15 år sedan.

[Morello]

Frekvensgången är dock helt korrupt och impedansen går ned till 2 ohm i diskantregistret - där typiska förstärkare presterar som allra sämst.

https://www.stereophile.com/content/lin ... asurements

Till och med JA totalsågar:

"On the face of things, some aspects of the Linn Komri's measured performance look somewhat disappointing, particularly when you take into consideration its price of $40,000/pair. "

[Goldfinger]

Linn Komri är intressant att lyssna till, flera olika högtalare i en och samma beroende på lyssningsposition, kräver långt lyssningsavstånd för att få elementen att integrera det minsta, ett skrotprojekt om man söker något akustiskt välbyggt.

[Imperial-Blomman]

Ja har inte hört Komri.
Men frekvenskurvan ser ju inte så kul ut.

[Almen]

Men fördelen med Linn Komri är att den spelar alla toner i korrekt stämning (till skillnad mot konventionella högtalare, får man förmoda).

The measurements and conclusions about the response and dispersion through the midrange and treble regions are very astute. The Komri is obviously not a conventional loudspeaker, and the measurements therefore will not be the same as a conventional configuration would give, particularly around the mid/treble regions. After much listening and measuring, the Komri arrangement was optimized to give the most pitch-accurate [min fetning], natural behavior in a real room.

Man vill ju inte att instrumenten skall spelas upp falskt, ju!

[goat76]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

[Morello]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

[Almen]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

Tag det med Linns PR-chef.

[jockewe]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

Tag det med Linns PR-chef.

Är han stämd nu då?

Skämt åsido så minns jag när jag som ung extremt välhörande musiker tog med mitt (i mitt tycke) sämsta album = nå't Evert Taube, som stämde för jävla illa för att jag skulle kunna lyssna på det, till Linnbutiken. Oavsett ljudvolym så sjöng karln bara känsligt och gitarren var ok plötsligt. Strange. Antar att mitt tonhöjdsfokus bara vek sig inför annat mer intressant. Ut med Thoréns och in med LP12 blev det.

[LeifB]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

Tag det med Linns PR-chef.

Är han stämd nu då?

Skämt åsido så minns jag när jag som ung extremt välhörande musiker tog med mitt (i mitt tycke) sämsta album = nå't Evert Taube, som stämde för jävla illa för att jag skulle kunna lyssna på det, till Linnbutiken. Oavsett ljudvolym så sjöng karln bara känsligt och gitarren var ok plötsligt. Strange. Antar att mitt tonhöjdsfokus bara vek sig inför annat mer intressant. Ut med Thoréns och in med LP12 blev det.

Kan en LP12 göra så stor skillnad?
Då är det bra grejer eller?

[Almen]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

Tag det med Linns PR-chef.

Är han stämd nu då?

Skämt åsido så minns jag när jag som ung extremt välhörande musiker tog med mitt (i mitt tycke) sämsta album = nå't Evert Taube, som stämde för jävla illa för att jag skulle kunna lyssna på det, till Linnbutiken. Oavsett ljudvolym så sjöng karln bara känsligt och gitarren var ok plötsligt. Strange. Antar att mitt tonhöjdsfokus bara vek sig inför annat mer intressant. Ut med Thoréns och in med LP12 blev det.

Jomen LP-skivor med instrument som akustisk gitarr och flygel kan vara väldigt känsliga för avspelningen. Jag har hört vinylanläggningar som var helt ok med pop och rock men hart när olyssningsbara med klassisk gitarr eller flygel.

[sportbilsentusiasten]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

Tag det med Linns PR-chef.

Är han stämd nu då?

Besökte Linnhandlaren förra veckan, var flera år sedan. Fick tips om event där 2st från Linn demade nya produkter.
Var det bra stämning frågar man sig...

[Morello]

Nu tycker jag du sprider dålig stämning här!

Tag det med Linns PR-chef.

Är han stämd nu då?

Skämt åsido så minns jag när jag som ung extremt välhörande musiker tog med mitt (i mitt tycke) sämsta album = nå't Evert Taube, som stämde för jävla illa för att jag skulle kunna lyssna på det, till Linnbutiken. Oavsett ljudvolym så sjöng karln bara känsligt och gitarren var ok plötsligt. Strange. Antar att mitt tonhöjdsfokus bara vek sig inför annat mer intressant. Ut med Thoréns och in med LP12 blev det.

Skön fredagshumor!

[goat76]

Tag det med Linns PR-chef.

Är han stämd nu då?

Besökte Linnhandlaren förra veckan, var flera år sedan. Fick tips om event där 2st från Linn demade nya produkter.
Var det bra stämning frågar man sig...

Om man råkar befinna sig här uppe i Luleå den 18 November så finns t.o.m möjligheten att "ta på stämningen", då kommer inte mindre än Linn:s VD Gilad Tiefenbrun på besök till Takt & Ton!

[sportbilsentusiasten]

Är han stämd nu då?

Besökte Linnhandlaren förra veckan, var flera år sedan. Fick tips om event där 2st från Linn demade nya produkter.
Var det bra stämning frågar man sig...

Om man råkar befinna sig här uppe i Luleå den 18 November så finns t.o.m möjligheten att "ta på stämningen", då kommer inte mindre än Linn:s VD Gilad Tiefenbrun på besök till Takt & Ton!

Hälsa Gilad från "svensken med Komri i Montpellier/Frankrike". Bodde där ca 2000-2010

[goat76]

Besökte Linnhandlaren förra veckan, var flera år sedan. Fick tips om event där 2st från Linn demade nya produkter.
Var det bra stämning frågar man sig...

Om man råkar befinna sig här uppe i Luleå den 18 November så finns t.o.m möjligheten att "ta på stämningen", då kommer inte mindre än Linn:s VD Gilad Tiefenbrun på besök till Takt & Ton!

Hälsa Gilad från "svensken med Komri i Montpellier/Frankrike". Bodde där ca 2000-2010

Jag har aldrig tidigare varit på någon event på Takt & Ton och har väl inte planerat att gå dit nu heller, jag brukar tänka att det är bättre om de som är mer inhysta Linnisar får det utrymmet. Men om jag ändrar mig så hälsar jag från dig.

[sportbilsentusiasten]

Tips - De lottade ut skitfin Scotch whisky bland besökarna förra veckan (jag vann inte...)

[Max_Headroom]

Ja har inte hört Komri.
Men frekvenskurvan ser ju inte så kul ut.

Det beror ju på vad man skall spela för musik på dom. Om man nu skall göra det (man kan ju spela upp andra kuliga ljud, som sinussvep, trädfällningar och pruttkuddar och annat audiofiler gärna håller på med.)
Tittar man på frekvensgången vekrar högtalaren vara specialgjord för att spela upp gamla Stock-Aitken-Waterman produktioner. Är det sånt som Linn-gänget lyssnar på vid utvecklingen av sina produkter?

[hcl]

En tråd om Linn LP12 som spårar ur? Vad ovanligt. För att återknyta till trådens inledande inlägg så kan jag intyga att en sådan spelar spelar vinylfonogram på ett närmast otroligt bra sätt. Mycket likt de bästa digitala källorna och detta med vinyler inspelade för 40, 50 och 60 år sedan. Helt sjukt om ni frågar mig. Att det dessutom finns ännu bättre versioner av spelaren får det hela att verka helt galet, dock kostar de världsfrånvänt mycket idag.

[Thomas_A]

För mig duger min Linn-Frankenstein-Axis som verk.

[Morello]

En tråd om Linn LP12 som spårar ur? Vad ovanligt. För att återknyta till trådens inledande inlägg så kan jag intyga att en sådan spelar spelar vinylfonogram på ett närmast otroligt bra sätt. Mycket likt de bästa digitala källorna och detta med vinyler inspelade för 40, 50 och 60 år sedan. Helt sjukt om ni frågar mig. Att det dessutom finns ännu bättre versioner av spelaren får det hela att verka helt galet, dock kostar de världsfrånvänt mycket idag.

Har du några objektiva tester som styrker din hypotes?

För övrigt akterseglas vilken som helst grammofon även av en enklare CD-spelare - det är ett objektivt oomkullrunkeligt faktum!

Ariston RD11, jämte den skotska piratkopian Linn Sondek LP 12, saknade all innovationskraft redan från dag ett och kan jämföras med enklare modeller från Thoréns, ERA och liknande - inget märkvärdigt med andra ord.

[paa]

Nja jag har haft en Era ml 4 och den hade absolut inte kvaliteten av t.ex en thorens med gjutet innerchassi. Fick lätt rundgång t.ex!

[Imperial-Blomman]

Ja har inte hört Komri.
Men frekvenskurvan ser ju inte så kul ut.

Det beror ju på vad man skall spela för musik på dom. Om man nu skall göra det (man kan ju spela upp andra kuliga ljud, som sinussvep, trädfällningar och pruttkuddar och annat audiofiler gärna håller på med.)
Tittar man på frekvensgången vekrar högtalaren vara specialgjord för att spela upp gamla Stock-Aitken-Waterman produktioner. Är det sånt som Linn-gänget lyssnar på vid utvecklingen av sina produkter?

Ere sånt dom lyssnar på

[Thomas_A]

Johan Lindroos har väl lite av varje vad gäller lite äldre Linn, även om de kan behöva lite översyn. Kan kanske nyttjas för några jämförelser...

[Bill50x]

Ariston RD11, jämte den skotska piratkopian Linn Sondek LP 12, saknade all innovationskraft redan från dag ett och kan jämföras med enklare modeller från Thoréns, ERA och liknande - inget märkvärdigt med andra ord.

Jag har ägt ERA i två omgångar, dels som min första skivspelare någonsin 1970, dels som ingående i en retro-anläggning som jag plockade ihop för typ 5 år sedan. Då, på 70-talet, hade jag inte mycket att jämföra med men tyckte det lät hyggligt. Nu, på 2020-talet hade jag min LP12:a att jämföra med. Men det behövdes ingen jämförning, ERA'n lät helt enkelt bedrövligt illa. Trots service, ny pickupnål, rem osv. Mina retro-högtalare Celestion Ditton 25 och förstärkaren Sansuie AU-555 lät dock riktigt bra med en Squezzebox som källa. Med ERA'n var det i stort sett olyssningsbart.
'
Och vad vill jag komma med detta? Jo, att dagens LP12'a inte alls är någon simpel piratkopierad spelare och kan inte alls jämföras med enklare tex Thorens-spelare. Har man inte lyssnat på en modern LP12a ska man överhuvudtaget inte uttala sig om dess kvaliteter. En bil hade år 1900 4 hjul och ratt, fjädring och en motor. Det har bilar idag också, men skillnaden vet alla att den är stor. Att en LP12'a har samma grundprincip son AR's skivspelare från 60-talet är inte alls liktydigt att de låter lika.

/ B

[Thomas_A]

Lirar just nu lite Dominique Fils-Aimé på min Linn Axis.

Låter bra.

[steven33]

Ariston RD11, jämte den skotska piratkopian Linn Sondek LP 12, saknade all innovationskraft redan från dag ett och kan jämföras med enklare modeller från Thoréns, ERA och liknande - inget märkvärdigt med andra ord.

Jag har ägt ERA i två omgångar, dels som min första skivspelare någonsin 1970, dels som ingående i en retro-anläggning som jag plockade ihop för typ 5 år sedan. Då, på 70-talet, hade jag inte mycket att jämföra med men tyckte det lät hyggligt. Nu, på 2020-talet hade jag min LP12:a att jämföra med. Men det behövdes ingen jämförning, ERA'n lät helt enkelt bedrövligt illa. Trots service, ny pickupnål, rem osv. Mina retro-högtalare Celestion Ditton 25 och förstärkaren Sansuie AU-555 lät dock riktigt bra med en Squezzebox som källa. Med ERA'n var det i stort sett olyssningsbart.
'
Och vad vill jag komma med detta? Jo, att dagens LP12'a inte alls är någon simpel piratkopierad spelare och kan inte alls jämföras med enklare tex Thorens-spelare. Har man inte lyssnat på en modern LP12a ska man överhuvudtaget inte uttala sig om dess kvaliteter. En bil hade år 1900 4 hjul och ratt, fjädring och en motor. Det har bilar idag också, men skillnaden vet alla att den är stor. Att en LP12'a har samma grundprincip son AR's skivspelare från 60-talet är inte alls liktydigt att de låter lika.

/ B

Bara en liten naiv fråga. Men hur kan det va att Linns ingenjörer är så mycket duktigare än t.ex. Thorens ingenjörer när det gäller att konstruera skivspelare. Finns det någon förklaring till det.

[RogerGustavsson]

Bara en liten naiv fråga. Men hur kan det va att Linns ingenjörer är så mycket duktigare än t.ex. Thorens ingenjörer när det gäller att konstruera skivspelare. Finns det någon förklaring till det.

Det var nog inte så för typ 50 år sedan, snarare tvärtom att Thorens hade en bättre konstruktion i sina dyrare modeller. Thorens lade ner för tillverkningen för ganska många år sedan och har sedan återupptagit den? Numera är det väl främst mera fokus på att locka nya köpare för Thorens än att ta upp kampen i dyrsegmentet? Thorens New Reference är nog ingen storsäljare.

[Bill50x]

Bara en liten naiv fråga. Men hur kan det va att Linns ingenjörer är så mycket duktigare än t.ex. Thorens ingenjörer när det gäller att konstruera skivspelare. Finns det någon förklaring till det.

Det var nog inte så för typ 50 år sedan, snarare tvärtom att Thorens hade en bättre konstruktion i sina dyrare modeller. Thorens lade ner för tillverkningen för ganska många år sedan och har sedan återupptagit den? Numera är det väl främst mera fokus på att locka nya köpare för Thorens än att ta upp kampen i dyrsegmentet? Thorens New Reference är nog ingen storsäljare.

Thorens verkar fortfarande leverera såväl enklare som mer sofistikerade spelare. För ett antal år sedan kom en direkt-driven (!) jubileumsmodell TD 124 DD för typ 120 tusen. Gjordes i bara 140 ex så de lär väl vara dyrare idag.

5624062.jpg (104.58 KiB) Visad 1470 gånger

2023 kom deras remdrivna flaggskepp "Reference" till det facila priset av 2,8 miljoner. Helt plötsligt känns en Linn Klimax LP12 billig...
https://reference.thorens.com/en/

700_new_reference_3.jpg (148.23 KiB) Visad 1470 gånger

/ B

[steven33]

Bara en liten naiv fråga. Men hur kan det va att Linns ingenjörer är så mycket duktigare än t.ex. Thorens ingenjörer när det gäller att konstruera skivspelare. Finns det någon förklaring till det.

Det var nog inte så för typ 50 år sedan, snarare tvärtom att Thorens hade en bättre konstruktion i sina dyrare modeller. Thorens lade ner för tillverkningen för ganska många år sedan och har sedan återupptagit den? Numera är det väl främst mera fokus på att locka nya köpare för Thorens än att ta upp kampen i dyrsegmentet? Thorens New Reference är nog ingen storsäljare.

Går det att hänvisa till tekniska mätvärden som visar att Linn står över andra skivspelare. Eller är det en fråga som bara kan avgöras genom lyssning.

[Bill50x]

Bara en liten naiv fråga. Men hur kan det va att Linns ingenjörer är så mycket duktigare än t.ex. Thorens ingenjörer när det gäller att konstruera skivspelare. Finns det någon förklaring till det.

De tidigaste LP12:orna var knappast några ingenjörstekniska höjdare, hade det varit den verkshöjden idag hade jag hållit med Morello om spelarens kvaliteter. Jag köpte en LP12 i början av 80-talet, innerchassit en simpel plåtbricka med ett enkelt lager, en bit spånplatta som fäste för tonarmen - fäst i plåtchassit med tre små skruvar... Sivtallriken var ocentrerad i höjdled med säkert över +/- 1 mm. Med andra ord en ganska taffligt tillverkad spelare. Tonarmen var dock ett under av kvalitet. Men spelaren lät bra och när jag senare (efter att ha fått LP:an stulen vid ett inbrott) testade några andra alternativ som tex Dual 505 och lite annat liknande insåg jag att en LP12:a nog var ganska bra ändå för sitt pris. På den tiden var LP12 en prisvärd spelare långt under i pris jämfört med andra, tex Nakamichi, Technics, Goldmund, Forsell, Clearaudio osv i det övre segmentet.

/ B

[Bill50x]

Bara en liten naiv fråga. Men hur kan det va att Linns ingenjörer är så mycket duktigare än t.ex. Thorens ingenjörer när det gäller att konstruera skivspelare. Finns det någon förklaring till det.

Det var nog inte så för typ 50 år sedan, snarare tvärtom att Thorens hade en bättre konstruktion i sina dyrare modeller. Thorens lade ner för tillverkningen för ganska många år sedan och har sedan återupptagit den? Numera är det väl främst mera fokus på att locka nya köpare för Thorens än att ta upp kampen i dyrsegmentet? Thorens New Reference är nog ingen storsäljare.

Går det att hänvisa till tekniska mätvärden som visar att Linn står över andra skivspelare. Eller är det en fråga som bara kan avgöras genom lyssning.

Hör man skillnad så finns det givetvis möjlighet att mäta detta. Allt annat vore ologiskt. Sedan gäller det förstås att mäta rätt och relevanta parametrar samt analysera dessa på rätt sätt. Cocktail-effekten tex, när olika parametrar påverkar varandra. Samma problem som man har med tester av tex läkemedel. Man kan ju mäta ungefär när människor hör svaj, rumble, frekvensgångsskillnader etc och man vet i stort sett var gränsvärdena ligger. Men vad händer när alla parametrar ligger när gränsvärdena eller när man ska ta hänsyn till den sammanlagda effekten?

/ B

[steven33]

Tänker lite så att om man köper en skivspelare för 50 000 kr så vill man få någon form av bevis på att den här maskinen är bra jämfört med en skivspelare för 5 000 kr, ungefär som när man jämför högtalare eller förstärkare.

[RogerGustavsson]

Rimligtvis bör man kanske ställa priset i förhållande till den skivsamling man kan tänkas ha. Om sedan skivsamlingen ställer några högre krav är kanske något man behöver fundera på. Själv har jag en större samling men känner inget större behov av en överdrivet dyr skivspelare.

[steven33]

Så kan man också se det. Personligen lutar jag mer åt ett faktabaserat synsätt och vill gärna få valuta och bevisad kvalitet för mina pengar. Det gäller nog allt jag köper.

[Thomas_A]

Finns en del mätningar här:

https://www.hifinews.com/category/turnt ... cartridges

Sedan finns det många fler äldre mätningar på skivspelare från diverse tidskrifter på nätet.

Linn LP12 anno 1983:
https://www.gammaelectronics.xyz/audio_ ... _linn.html

Linn Axis anno 1987:
https://www.gammaelectronics.xyz/audio_ ... _linn.html

Någon komplett lista har jag inte men det finns många många fler.

[steven33]

Vet inte om jag tänker fel. Men om mätdata ska ha någon relevans då bör man väl har något att jämföra med, eller tänker jag fel.

[RogerGustavsson]

När Linn kom in på banan var det mest det subjektiva lyssnandet som tog vid. Den tyska tidskriften Stereoplay gjorde en hel del mätningar utöver lyssnandet när det begav sig. Linn LP12 var då hopplöst känslig för återkoppling jämfört med en Thorens. Ställde man de båda skivspelarna bestyckade med likadana tonarmar/pickuper utanför lyssningsrummet hördes ingen skillnad. Vinylmediets begränsningar kan man inte blunda för även om man kan tycka att det låter trevligt trots det. Sedan har vi det där med att hanterandet som är en del av en ritual som en del gillar.

[steven33]

Kan bara hålla med om att vinyl är ett riktigt trevligt fysiskt format på alla vis. Men rent visuellt så ser en välutrustad Linn LP12 för 150 000 ut ungefär som en Thoren för 5 000 kr. Så på den biten finner jag ingen anledning att lägga 145 000 kr mer. Därför skulle jag vilja har konkreta mätvärde på att Linnen är värd 145 000 kr mer. Nu förenklar jag lite men du förstår hur jag menar.

[jockewe]

Jag tycker det är vanskligt att blanda in pengar i värderingen.

Precis som med konst så finns det nog med människor som har råd att betala mer än jag tycker är rimligt för saker som bara har en upplevd skillnad.

Så varför betala 145.000 mer? För att det inte spelar någon roll för vissa.
Jag kan fråga mig själv vad jag tycker är rimligt för mig själv att lägga och vad jag kan få. Så jag är nöjd nu efter att sammanlagt pumpat in kanske
45.000 för en fin LP12 som jag kanske skulle få 12.000 om jag sålde med lite tur. Den låter ljuvligt här hemma.

[Bill50x]

Min LP12:a har väl totalt (med alla uppgraderingar) kostat mig typ 85-90 tusen. För samma peng kan jag idag köpa en väsentligt bättre spelare. Bland annat med ett mycket stabilare innerchassi, bättre lager, fräschare tonarm/pickup osv.

Det jag upplever med LP12:an är ett större lugn över musiken, det "skramlar" mycket mindre. När jag lyssnar på en skiva där jag med (nästan) säkerhet kan säga att mastern är densamma på vinyl och CD så låter de förvillande lika. Jag har det tystare på ingångsspår och mellan låtarna (jämfört med andra vinylspelare), trots att det nya lagret och nya drivningen/motor är ännu bättre. Tyvärr har jag några vinyler som verkar pressade från samma master som den komprimerade/limiterade CD'n och dessa vinyler låter precis lika illa.

Svårt att beskriva men det finns en sorts fasthet och "riktighet" i LP12:an som jag saknar på en del andra spelare. Men LP2:an är verkligen inte ensam med den kvaliteten så den är inte unik. Kanske inte ens prisvärd. Men den är en kär vän som jag känner utan och innan med dess fördelar och brister...

/ B

[Thomas_A]

Om man vill jämföra hur ett verk med tonarm och pickup låter med sitt eget så ser jag att det mest praktiska är att jämföra inspelat material från en och samma vinylutgåva. Ett bra verk att testa med är Dominique Fils Aimé första LP i 45 varv. Någon som har detta album i sin ägo?

[Harryup]

Bara en liten naiv fråga. Men hur kan det va att Linns ingenjörer är så mycket duktigare än t.ex. Thorens ingenjörer när det gäller att konstruera skivspelare. Finns det någon förklaring till det.

'Tillverkare kan ha hur bra eller dåliga konstruktörer som helst. Det finns en budget att hålla sig inom normalt och då kan även en sisådär skivspelare vara väl konstruerad. När det gäller dyrare Thorens (vilka det nu kan vara) så på åttiotalet så fanns det inga i produktion som slog en Linn, Systemdek eller Pink Triangle i ljudkvalité. Och det fanns ju flera engelska spelare som var bra. Dock har aldrig Ariston varit bra. Faktiskt har nog RD11 varit den spelare med sämst precision som jag varit med om. Skeva plåtchassien så att man kunde inte få både arm och skivtallrik i våg samtidigt. Skrot. Vi skickade tillbaka 3 st som hade samma fel och med det tröttnade vi på dom. Personligen så ser jag mätvärden som i princip ointressanta. Om man inte är mätingenjör så är man rätt chanslös på att veta hur man skall vikta värden som skiljer sig åt, och inte ens om man är ingenjör så kan man ju säga hur spelaren låter utifrån några värden. Det skall ju dessutom till både arm och pickup också. Köp det billigaste som du tycker är prisvärt är mitt råd. Men skilj på dyrt och kostsamt. En kostsam spelare kan vara prisvärd om den är hörbart bättre och då kan ju den billigare vara dyrast eftersom det ligger i ordets betydelse att dyrt inte är prisvärt.

[Harryup]

Johan Lindroos har väl lite av varje vad gäller lite äldre Linn, även om de kan behöva lite översyn. Kan kanske nyttjas för några jämförelser...

Och vad skulle en sådan jämförelse ge nån som är intresserad av en ny Linn? Finns inget som är lika med en gammal Linn ifrån innan 2000 och dagens LP12. Precis allt är utbytt inklusive plastlocket.

[hcl]

En tråd om Linn LP12 som spårar ur? Vad ovanligt. För att återknyta till trådens inledande inlägg så kan jag intyga att en sådan spelar spelar vinylfonogram på ett närmast otroligt bra sätt. Mycket likt de bästa digitala källorna och detta med vinyler inspelade för 40, 50 och 60 år sedan. Helt sjukt om ni frågar mig. Att det dessutom finns ännu bättre versioner av spelaren får det hela att verka helt galet, dock kostar de världsfrånvänt mycket idag.

Har du några objektiva tester som styrker din hypotes?

För övrigt akterseglas vilken som helst grammofon även av en enklare CD-spelare - det är ett objektivt oomkullrunkeligt faktum!

Ariston RD11, jämte den skotska piratkopian Linn Sondek LP 12, saknade all innovationskraft redan från dag ett och kan jämföras med enklare modeller från Thoréns, ERA och liknande - inget märkvärdigt med andra ord.

Äh. Du trollar bara.

1. Det är stora skillnader mellan olika avspelare av digitala media. Bra sådana kan vara riktigt bra!

2. Bra vinylavspelning kan också vara riktigt bra, f.f.a. med bra äldre vinylskivor. Nya vinylskivor är ofta inte speciellt imponerande.

3. En modern LP12 står sig bra även jämfört med de bästa digitala avspelarna.

Det är min erfarenhet. Ta det som du vill.

[Morello]

Vinylsystemets intrinsikala brister gör att vinylen inte har en chans att konkurrera ens med enklare digitala spelare. Allt detta är väletablerad kunskap och enkelt att visa med relevanta mätningar, vilket har gjorts många gånger om.

[petersteindl]

Bo Hansson och Jan Erik Persson spelade sina OPUS 3 masterband på mässor på 80-talet och då A-B jämfördes dessa med vinylavspelning. Det var hos Allba ljud som företaget hette på den tidens ELFA hifi.

På en mässa i Örebro där jag var en av utställarna så hade jag största och bästa rummet och väldigt bra ljud från mina skivspelare och på Snell-högtalare.

Efter ett tag ville Bo Hansson låna en av våra skivspelare vid sina jämförelser med sina masterband. Det gick bra.
Skivspelaren fastnade sedan resten av mässdagarna hos Bo Hansson. Han var minst sagt nöjd.

Ingen kunde höra skillnad på min vinylspelning kontra masterbanden.

Masterbanden spelades på Bo Hanssons bandspelare.

[I-or]

När mastern är densamma och graverteknikern har hållit rattandet till ett minimum kan ett album på välpressad vinyl och CD i vissa fall låta påfallande lika vid ofokuserad lyssning.

Vid närmare granskning finner man dock att vinyldistorsionen alltid finns där, att basen är svagare på LP-skivor för mer bastung musik med normal speltid och att högfrekvensen förändras påtagligt mellan ytter- och innerspår. Dessa skillnader är välbelagda och beror på inneboende svagheter i vinylformatet som inte kan elimineras oavsett avspelningsutrustningens kvalitet.

[RogerGustavsson]

Bo Hansson och Jan Erik Persson spelade sina OPUS 3 masterband på mässor på 80-talet och då A-B jämfördes dessa med vinylavspelning. Det var hos Allba ljud som företaget hette på den tidens ELFA hifi.

På en mässa i Örebro där jag var en av utställarna så hade jag största och bästa rummet och väldigt bra ljud från mina skivspelare och på Snell-högtalare.

Efter ett tag ville Bo Hansson låna en av våra skivspelare vid sina jämförelser med sina masterband. Det gick bra.
Skivspelaren fastnade sedan resten av mässdagarna hos Bo Hansson. Han var minst sagt nöjd.

Ingen kunde höra skillnad på min vinylspelning kontra masterbanden.

Masterbanden spelades på Bo Hanssons bandspelare.

Bo Hansson bjöd vi (LTS) in till Jönköping och även där kunde vi jämföra masterband och vinylen. Bandaren var hans egna Telefunken (tror jag) och skivspelaren en Thorens med Souther Tangentialarm och Decca pickup. Jag kunde skilja höra skillnad på masterbandet och skivan, belönades med ett litet speldoseverk. Det var sådana han brukade ställa på sina Rauna-högtalare för att visa deras resonansfrihet. Hans demo lät väldigt bra!

[goat76]

Det är ändå rätt mycket i ljudet som kan avslöja att det rör sig om vinyluppspelning så som pops, klicks och småsprak. Och utöver det så krävs det ju allt som oftast anpassningar av mastern specifikt för vinyl, så det borde i de flesta fall höras vissa skillnader.

Vinyl tycker jag låter alldeles utmärkt vilket jag nog redan påpekat tidigare i tråden, det är ”någonting” med ljudet från vinyl som jag subjektivt gillar, men digital uppspelning är helt klart rent tekniskt sett bättre.

[RogerGustavsson]

Kan bara säga att det var förvånasvärt små skillnader mellan masterbandet och skivspelaren. Heller inga knäpper eller annat otyg från skivavspelningen som avslöjade den. De digitaliserade vinyler jag har, har mera sådan. Även de från Bill50x som ju har en Linn LP12.

[Ogjort]

Hej hej...

Den här tråden gjorde att jag återigen gjorde en snabb sökning efter en motor till TD 165.
Och... hittade en. Därmed inköpt.
Mest för att det är trist att ha en vinylspelare utan fungerande motor... Kommer spela vinyl som kuriosa kanske nån gång om året,
ev. digitalisera några unika spår som finns i hyllan.
Så... ni som kan här: Hur jättedålig är 165:an jämfört med 125?

undrar

Anders O.

[goat76]

Kan bara säga att det var förvånasvärt små skillnader mellan masterbandet och skivspelaren. Heller inga knäpper eller annat otyg från skivavspelningen som avslöjade den. De digitaliserade vinyler jag har, har mera sådan. Även de från Bill50x som ju har en Linn LP12.

Var det inte Bill50x som tidigare i tråden sa att det som särskiljer en riktigt bra skivspelare, så som exempelvis en Linn Sondek LP12, att det är mycket tystare mellan och innan låtspåren?

Det där med oljud mellan och före låtspåren tycker jag skiljer sig väldigt mycket från skiva till skiva, där vissa skivor är i stort sett knäpptysta så länge det inte är något skräp ivägen, medans andra har tydliga störningar mellan spåren.

[Bill50x]

Var det inte Bill50x som tidigare i tråden sa att det som särskiljer en riktigt bra skivspelare, så som exempelvis en Linn Sondek LP12, att det är mycket tystare mellan och innan låtspåren?

Jodå. Men det gäller givetvis inte skivor som har ingraverat rumble

Och skillnaden mellan bra och sämre/dåliga skivor (i det avseendet) har snarast ökat med det nya lagret Karousel. På riktigt bra graveringar/pressningar snudd på som digitalt. Linn är dock inte ensamt om detta, men många kostar ännu mycket mer.

/ B

[hcl]

Bo Hansson och Jan Erik Persson spelade sina OPUS 3 masterband på mässor på 80-talet och då A-B jämfördes dessa med vinylavspelning. Det var hos Allba ljud som företaget hette på den tidens ELFA hifi.

På en mässa i Örebro där jag var en av utställarna så hade jag största och bästa rummet och väldigt bra ljud från mina skivspelare och på Snell-högtalare.

Efter ett tag ville Bo Hansson låna en av våra skivspelare vid sina jämförelser med sina masterband. Det gick bra.
Skivspelaren fastnade sedan resten av mässdagarna hos Bo Hansson. Han var minst sagt nöjd.

Ingen kunde höra skillnad på min vinylspelning kontra masterbanden.

Masterbanden spelades på Bo Hanssons bandspelare.

Bo Hansson bjöd vi (LTS) in till Jönköping och även där kunde vi jämföra masterband och vinylen. Bandaren var hans egna Telefunken (tror jag) och skivspelaren en Thorens med Souther Tangentialarm och Decca pickup. Jag kunde skilja höra skillnad på masterbandet och skivan, belönades med ett litet speldoseverk. Det var sådana han brukade ställa på sina Rauna-högtalare för att visa deras resonansfrihet. Hans demo lät väldigt bra!

Små skillnader redan då och det har gått framåt rejält sedan dess, f.f.a. när det gäller återgivning av digitala filer, men faktiskt stora förbättringar även avseende vinylavspelning. T.ex. är en modern LP12 (enligt min mening) ruskigt bra, men det är i ärlighetens namn även Linns system för uppspelning av digitala filer. Fr.o.m. EXAKT (version 3) nådde de en ny nivå. Inte gratis dock, men det bästa är sällan billigt. Jag påstår inte att Linn är bäst, då jag inte hört mycket annat utöver på mässor de senaste åren, men Linn ligger alltjämt långt fram.