Hur mycket fokus?

[Callisto]

Men ratten går ju hur många varv som helst...

Och ändå menar du att det finns ett bypass-läge .

[n3mmr]

För mycket skumpa på födelsedagen?

IÖ - Grattis på 43-årsdagen

Prima Ålder.

[IngOehman]

Men ratten går ju hur många varv som helst...

Och ändå menar du att det finns ett bypass-läge .

Jag förstår inte vad det är som du inte förstår. Det finns en ratt med vilken man kan välja grad av fokus. Vrider man medsols blir folkus skarpare, vriden man motsols så blir fokus mjukare. Ett av lägena (neutral fokus) är bypass. Du vet inte vilket av alla lägen det är.

Så, frågan är, hur väljer du fokus?


Om du struntar i ursprungstrohet - hur hittar du det läget som du "gillar bäst"? Ställer du om ratten för varje inspelning?

Om du bryr dig om ursprungstrohet och önskar erhålla neutralt fokus - hur gör du isåfall för att hitta det läget som du tror är neutralfokus?

(I verkligheten: Hur gör du för att veta vilken apparat - i senaste fallet CD-spelare - som är de som har mest neutral presentation av fokus?)


Ännu en gång:
Frågan är hur man (du Callisto) vet vilken ljudåtergivning av alla olika man hör från olika apparater (här representerade av en låda med en fokus-ratt på) som representerar en så korrekt avspelning av förefintliga fonogram.


Mitt svar på frågan är att det är omöjligt att veta exakt vilket läga som är det rätta, utan att ha tillgång till jämförelsen med signalen före apparaten ifråga (göra F/E-lyssning).

I brist därpå väljer jag inte automatiskt det läget (läs: den apparat) som ger så mycket "intryck av fokus" som det bara går.

Nej, istället väljer jag det rattläge (i en anläggning som jag avser använda - företrädelsevis en som består av delar som även dom presterar så neutralt som möjligt) som återger fonogram jag känner så bra som möjligt (=de som jag gjort själv) låter så likt ursprungshändelsen som möjligt.

Jag maximerar inte - jag optimerar.
Återgivning (i ordets rätta bemärkelse) handlar aldrig om att maximera upplevelser av enskildheter i valfri dimension.

Om en apparat är hårdare och den andra är mjukare så är den hårdare den eventuellt korrektare (Arcam?) om den mjukare är för mjuk. Om den hårdare är för hård emellertid, kan det vara den mjukare (668?) som är den korrekta.


Vh, Ing. Öhman


PS. Den korrekta instälningen om man vill att 668 skall prestera så br som möjligt som CD-spelare är inte 5.1 output och +6 dB, utan att ställa den i 2-channel mode. I den moden fungerar inte nivåinställningen, utan apparaten jobbar hela tiden "för fullt".

[Mr_Ekan]

För mycket skumpa på födelsedagen?

IÖ - Grattis på 43-årsdagen




Redigerat: stavfel

Gattis! Så du konstruerade alltså pi60 som 16-åring?!?! Impad? Impad.

//E (lite slirig nu )

[Morello]

Nej alltså, det var IÖ som ritade pi60. Mycket suspekta inlägg på småtimmarna.

[Callisto]

Men ratten går ju hur många varv som helst...

Och ändå menar du att det finns ett bypass-läge .

Jag förstår inte vad det är som du inte förstår. Det finns en ratt med vilken man kan välja grad av fokus. Vrider man medsols blir folkus skarpare, vriden man motsols så blir fokus mjukare. Ett av lägena (neutral fokus) är bypass. Du vet inte vilket av alla lägen det är.

Så, frågan är, hur väljer du fokus?


Om du struntar i ursprungstrohet - hur hittar du det läget som du "gillar bäst"? Ställer du om ratten för varje inspelning?

Om du bryr dig om ursprungstrohet och önskar erhålla neutralt fokus - hur gör du isåfall för att hitta det läget som du tror är neutralfokus?

(I verkligheten: Hur gör du för att veta vilken apparat - i senaste fallet CD-spelare - som är de som har mest neutral presentation av fokus?)


Ännu en gång:
Frågan är hur man (du Callisto) vet vilken ljudåtergivning av alla olika man hör från olika apparater (här representerade av en låda med en fokus-ratt på) som representerar en så korrekt avspelning av förefintliga fonogram.


Mitt svar på frågan är att det är omöjligt att veta exakt vilket läga som är det rätta, utan att ha tillgång till jämförelsen med signalen före apparaten ifråga (göra F/E-lyssning).

I brist därpå väljer jag inte automatiskt det läget (läs: den apparat) som ger så mycket "intryck av fokus" som det bara går.

Nej, istället väljer jag det rattläge (i en anläggning som jag avser använda - företrädelsevis en som består av delar som även dom presterar så neutralt som möjligt) som återger fonogram jag känner så bra som möjligt (=de som jag gjort själv) låter så likt ursprungshändelsen som möjligt.

Jag maximerar inte - jag optimerar.
Återgivning (i ordets rätta bemärkelse) handlar aldrig om att maximera upplevelser av enskildheter i valfri dimension.

Om en apparat är hårdare och den andra är mjukare så är den hårdare den eventuellt korrektare (Arcam?) om den mjukare är för mjuk. Om den hårdare är för hård emellertid, kan det vara den mjukare (668?) som är den korrekta.


Vh, Ing. Öhman


PS. Den korrekta instälningen om man vill att 668 skall prestera så br som möjligt som CD-spelare är inte 5.1 output och +6 dB, utan att ställa den i 2-channel mode. I den moden fungerar inte nivåinställningen, utan apparaten jobbar hela tiden "för fullt".

Jag väljer fokus genom att trycka in den lilla knappen bredvid ratten där det står "bypass" .

Förövrigt är frågeställning lite knepig (anser jag).
Ett ökat fokus torde tyda på bl.a. minskad distorsion och ökad upplösning. Med denna "ratt" skulle man alltså minska disten och även öka upplösningen . Knappast en reell motsvarighet hos en apparat utan bara hifi-fiction anser jag .

[Naqref]

Ett av lägena kan ju vara neutralt! Hur hittar du detta?

RTFM

[Martin]

Callisto: Om nu inte argumenten redan varit förkrossande nog så har jag en intressant liknelse. Sådana brukar ju sällan stämma men den här tror jag träffar hyffsat rätt.

Det här har jag fått berättat för mig av min bror som är mycket mer fotokunnig än jag så någon som ev. är mer fotokunnig får gärna rätta mig om jag har fel.

På digitalkameror finns det någonting som heter oskarp mask. Det finns där eftersom de CCD:er som används idag är byggda på ett sådant sätt att färgerna är separerade från varandra med ett litet avstånd. Det innebär att på nära håll så skulle bilderna bli lite oskarpa. Nu är det inte så eftersom man använder en filterteknik som heter oskarp mask som ökar skärpan i bilden. Men detta gör ju att skärpan ökar även när den inte borde göra det. Alltså konturer som inte ska vara helt skarpa tex pga diffraktion/dispersion av ljuset eller mjukheter i konturerna blir skarpare än de är i verkligheten.

För ett öga som inte vet om detta så kanske skarpheten i bilderna inte är något som personen reflekterar över på annat sätt än att det ser skartpt och bra ut. Men ett tränat öga som är fullt medveten om den här effekten kan säkert ge flera exempel på skarpa linjer som egentligen borde varit lite suddiga. Tex en smal gren som går mot en bakgrund med stor kontrast.

[Callisto]

Callisto: Om nu inte argumenten redan varit förkrossande nog så har jag en intressant liknelse. Sådana brukar ju sällan stämma men den här tror jag träffar hyffsat rätt.

Det här har jag fått berättat för mig av min bror som är mycket mer fotokunnig än jag så någon som ev. är mer fotokunnig får gärna rätta mig om jag har fel.

På digitalkameror finns det någonting som heter oskarp mask. Det finns där eftersom de CCD:er som används idag är byggda på ett sådant sätt att färgerna är separerade från varandra med ett litet avstånd. Det innebär att på nära håll så skulle bilderna bli lite oskarpa. Nu är det inte så eftersom man använder en filterteknik som heter oskarp mask som ökar skärpan i bilden. Men detta gör ju att skärpan ökar även när den inte borde göra det. Alltså konturer som inte ska vara helt skarpa tex pga diffraktion/dispersion av ljuset eller mjukheter i konturerna blir skarpare än de är i verkligheten.

För ett öga som inte vet om detta så kanske skarpheten i bilderna inte är något som personen reflekterar över på annat sätt än att det ser skartpt och bra ut. Men ett tränat öga som är fullt medveten om den här effekten kan säkert ge flera exempel på skarpa linjer som egentligen borde varit lite suddiga. Tex en smal gren som går mot en bakgrund med stor kontrast.

Ja men nu pratar vi om ljud och inte bild .
Ditt exempel är inte överförbart på ljud eftersom minskad upplösning knappast leder till en mer precis ljudbild .

[Martin]

Callisto: Om nu inte argumenten redan varit förkrossande nog så har jag en intressant liknelse. Sådana brukar ju sällan stämma men den här tror jag träffar hyffsat rätt.

Det här har jag fått berättat för mig av min bror som är mycket mer fotokunnig än jag så någon som ev. är mer fotokunnig får gärna rätta mig om jag har fel.

På digitalkameror finns det någonting som heter oskarp mask. Det finns där eftersom de CCD:er som används idag är byggda på ett sådant sätt att färgerna är separerade från varandra med ett litet avstånd. Det innebär att på nära håll så skulle bilderna bli lite oskarpa. Nu är det inte så eftersom man använder en filterteknik som heter oskarp mask som ökar skärpan i bilden. Men detta gör ju att skärpan ökar även när den inte borde göra det. Alltså konturer som inte ska vara helt skarpa tex pga diffraktion/dispersion av ljuset eller mjukheter i konturerna blir skarpare än de är i verkligheten.

För ett öga som inte vet om detta så kanske skarpheten i bilderna inte är något som personen reflekterar över på annat sätt än att det ser skartpt och bra ut. Men ett tränat öga som är fullt medveten om den här effekten kan säkert ge flera exempel på skarpa linjer som egentligen borde varit lite suddiga. Tex en smal gren som går mot en bakgrund med stor kontrast.

Ja men nu pratar vi om ljud och inte bild .
Ditt exempel är inte överförbart på ljud eftersom minskad upplösning knappast leder till en mer precis ljudbild .

Men det är ju precis det det är! Ökar du upplösningen dvs ökar antalet Mpixels så kommer effekterna av oskärpan/oskarp mask att minska. Samma sak gäller för digitalt lagrat ljud med dither. Ökar du upplösningen (antalet bitar) så kommer ditherbrusnivån att bli lägre. Dither är en slags oskarp mask kan man säga.

Alltså minskad upplösning leder varken till bättre ljud eller bild! (Iofs så kommer brusnivån i bilderna att öka till slut med ökat antal Mpixels. Detsamma kan man nog säga för ljud även om vi inte är uppe i de nivårerna.)

[Callisto]

Callisto: Om nu inte argumenten redan varit förkrossande nog så har jag en intressant liknelse. Sådana brukar ju sällan stämma men den här tror jag träffar hyffsat rätt.

Det här har jag fått berättat för mig av min bror som är mycket mer fotokunnig än jag så någon som ev. är mer fotokunnig får gärna rätta mig om jag har fel.

På digitalkameror finns det någonting som heter oskarp mask. Det finns där eftersom de CCD:er som används idag är byggda på ett sådant sätt att färgerna är separerade från varandra med ett litet avstånd. Det innebär att på nära håll så skulle bilderna bli lite oskarpa. Nu är det inte så eftersom man använder en filterteknik som heter oskarp mask som ökar skärpan i bilden. Men detta gör ju att skärpan ökar även när den inte borde göra det. Alltså konturer som inte ska vara helt skarpa tex pga diffraktion/dispersion av ljuset eller mjukheter i konturerna blir skarpare än de är i verkligheten.

För ett öga som inte vet om detta så kanske skarpheten i bilderna inte är något som personen reflekterar över på annat sätt än att det ser skartpt och bra ut. Men ett tränat öga som är fullt medveten om den här effekten kan säkert ge flera exempel på skarpa linjer som egentligen borde varit lite suddiga. Tex en smal gren som går mot en bakgrund med stor kontrast.

Ja men nu pratar vi om ljud och inte bild .
Ditt exempel är inte överförbart på ljud eftersom minskad upplösning knappast leder till en mer precis ljudbild .

Men det är ju precis det det är! Ökar du upplösningen dvs ökar antalet Mpixels så kommer effekterna av oskärpan/oskarp mask att minska. Samma sak gäller för digitalt lagrat ljud med dither. Ökar du upplösningen (antalet bitar) så kommer ditherbrusnivån att bli lägre. Dither är en slags oskarp mask kan man säga.

Alltså minskad upplösning leder varken till bättre ljud eller bild!

Vem har sagt något om att öka antalet bitar . Upplösningen påverkas också av distorsionen som du vet .

Edit; ljudmässigt menar jag alltså.

[IngOehman]

För mycket skumpa på födelsedagen?

IÖ - Grattis på 43-årsdagen




Redigerat: stavfel

Gattis! Så du konstruerade alltså pi60 som 16-åring?!?! Impad? Impad.

//E (lite slirig nu )

Nja, jag började arbetet när jag var 15, men blev klar när jag var 16, det tog mer än ett år. Sedan dess har mdellen förvisso filats å en hel del ytterligare, men konceptet liksom utseendet är ju i stort sett identiskt med den färdiga 1978-versionen. En tidigare 1978-version såg lite annorlunda ut dock, men den skall snarast ses som en misslyckad prototyp.

Mina stora trevägssystem, som jag spelade på fram till 1980 någonting (såg ut som B&W 801, fast det var ju långt tidigare ) konstruerade jag i jag tror det var tolvårsåldern. Fast jag hade förstås konstruerat många högtalare dessförinnan.

Egentligen började jag inte med akustiska, utan med elektroniska konstruktioner dock. På 60-talet byggde jag mest linjärapparater (förstärkarkonstruktioner av olika slag och andra lustiga apparater) men en radiomottagare (mono FM) konstruerade jag i slutet av 60-talet. Den byggde jag om till stereo några år senare.

Vh, iö

[Martin]

Upplösningen påverkas också av distorsionen som du vet .

mm, vad tänker du med det då? Ett skärpefilter ökar ju inte upplösningen, det ökar skärpan däremot som kan misstas för att vara upplösning när det egentligen är en slags kompensation med tillhörande distorsion.

Samma sak går ju att åstadkomma med ljud. Alltså en skärpeökning av ljudet som kan misstas för att vara verklig skärpa.

[Bernt_inaktiv]

Gattis! Så du konstruerade alltså pi60 som 16-åring?!?! Impad? Impad.

//E (lite slirig nu )

Nja, jag började arbetet när jag var 15, men blev klar när jag var 16, det tog mer än ett år.

Trodde utvecklingstiden var 10000 timmar?!?
Det blir fem år med 40-timmarsvecka.

[LarsR]

Tänk lite!

Konceptuellt så har det varit samma högtalare men den har förfinats under alla åren. Signaturen har tillkommit samt att det har utvecklats nya element bla.

//Lars

[Bernt_inaktiv]

Många timmar blir det i alla fall.

[IngOehman]

Ja, uttrycket "klar" var kanske att ta i...

Klar att börja användas borde jag ha skrivit.

Utvecklingstiden har nog passerat 10 000 timmar vid det här laget, men å andra sidan har jag inte gjort någonting sedan 2002 med pi60s, och vanliga pi60 har varit klara sedan 1996.

Undrar när jag var uppe i 10 000 timmar? Kanske inte gjort något sedan dess.

Nåja, det är ju storleksordningar.

Vh, iö

[Sanny_X]

IÖ

Så Du konstruerade förstärkare och radiomottagare när Du var 6-7 år gammal?

[Harryup]

Jag skulle valt en annan apparat.

[IngOehman]

IÖ

Så Du konstruerade förstärkare och radiomottagare när Du var 6-7 år gammal?

Ja.

Den Grundig-apparat jag ägde kunde bara ta emot AM-radio.

[profbd]

hade du tjuvläst pappas elektroniktidningar???
var fick du kunnandet från?

[IngOehman]

Nä, pappa är inte teknokrat. Han är brigadgeneral, ju.

Vh, iö

[WuXian]

Ing. Öhman


PS. Den korrekta instälningen om man vill att 668 skall prestera så br som möjligt som CD-spelare är inte 5.1 output och +6 dB, utan att ställa den i 2-channel mode. I den moden fungerar inte nivåinställningen, utan apparaten jobbar hela tiden "för fullt".

Fråga 1
På tal om upplösning: Hur minskar denna från 668:an,
om man skulle använda dess inbyggda "attenuator".
(för att slippa försteg/reciever-möjligheter)
Alltså är en typ 2105:a apparat bättre
eller sämre som "volymkontroll"?

Men ratten går ju hur många varv som helst...

Påstående 1
Då når man praktiskt taget aldrig ändlägena! "Brus<-->Ljudkvanta"*
alltså vad det nu var,
ja just det helt ofokus respektive högsta
möjliga onoff-(skällsordfypåmig)definition?

Fråga 2
citat *
Finns det gränser elektrisk / akustiskt för nu ratten
skulle styra...? Ljusmässigt snackas det om Ljuskvanta!
Elektriskt hur små skillnader i elektron håligheter och
luftmässigt? bla bla bla (Vacuum in my head not in tubes)

Mätövning 1
Vilket läge ger den högsta infoformationen
och /eller dataflödet...brus eller vad man nu
skulle få på ofokushället går väl ej att komprimera?

Fråga 3
Å andra sidan vad är det man lägger till för fokusering?
Konturskärpa? Pulsform?
Pioneerskt Legato Link-tänkande (fy igen, på mig)

Fråga 4
Hur gamla är Champagne varianterna?

Påstående 2
Champis är så gott som nytt!

/med vanlig halsning

[IngOehman]

Upplösningen påverkas förvånansvärt lite av vald dämning på attenuatorn. Däremot är apparatens upplösning alltid lägre när den är i 5.1-mode och matas av 16-bitsinfo. Det beror på ett omvandlingsfel. Ha den alltså helst i rätt mode (=ställ om mellan CD-avspelning och alla andra moder).

5.1-mode är bäst för DVD-A, SACD, DTS och DD. För tvåkanalig CD är det tvåkanaliga läget bäst.


Övriga frågor; jag fattade knappt en enda av dina frågor.


Vh, iö

[Nattlorden]

Tja, kan man inte F/E testa den så får man ju prova med den i och urkopplad och försöka lita på ljudminnet till att hitta rätt.

Möjligtvis kom den att regleras lite fram och tillbaka därefter på fonogram jag uppfattade som taskigt inspelade/mastrade - under förutsättning att jag tyckte detta rättade till något.

[WuXian]

Omformulering, dagen efter...

Politiskt: Skyll inte på mig, det var P.H

Retoriskt: Är trådfrågan filosofisk eller praktisk?
(reto risk)

Tekniskt: Vad i efterhand kan påverka "parametern"?

Idealiskt: Kan den styras allena? utan att påverka annat Ja / Nej

Filosofiskt: Om man kan vrida en ratt hur mycket, som helst:
hur kommer man då till ett ytterläge, efter oändligt antal varv?

Extremisktiskt: Vad skulle ett ytterläge innebära?
(ljudmess igt, informationsöverföringsmässigt, konstnärligt)

Förenklat: Skulle det ljudmässiga resultatet "ofokus"
kunna liknas med en ordinärt begränsad "live"inspelning...
(...läs en dålig "konsert mix"genom en massa P.A-pryttlar)?

Respektive FOKUS ökning skulle den "ljudpåverkan" låta något i stil med studio blue´s utsträckthet, oförskräckt signal
(eller line/extrem närmickning/ helt opåverkat av miljö&effektboxar)

Kanske
vredet är tänkt
att kompensera för felaktiga rumsstorlekar?