Fram tills 25 års ålder inköptes det mesta på vinyl. De sista nya skivorna jag köpte var Extremes "three sides to every story" och Guns n roses "use your illusssion" 1 och 2.
Efter mitt första barn föddes så sålde jag hela min vinylsamling och satsade rent på CD och i viss mån SACD.
På senare år har jag märkt att jag antingen blivit kräsnare eller produktionerna blivit sämre, jag har tyckt att fler släpp har låtit dåligt.
Nu sedan några månader har jag tagit fram min vinylsvarv igen eftersom tanken har gnagt mig att jag kanske skulle vara mera nöjd på den vägen.
En bidragande faktor är ju självklart de givande diskussioner jag följt här på faktiskt och liknande forum men även det faktum att jag ser i fysiska butiker och webbutiker att det faktiskt går att handla nya igen (vet att det alltid funnits men när cdon har en hel del känns det som en vägvisare)
Häromdagen va jag på Trestadsmusik i trollhättan och hittade massor av vinyl (mot vad man är van vid) så impulsen följdes och till min frus glädje gick jag ur butiken med Depeche modes "music for the masses", "songs of faith and devotion" samt Rolling stones "exile on main street".
Om det beror på att "jag föredrar ljudet från vinyl" eller om det beror på att "mastringen är bättre","en kontirnuerlig ljudvåg skapas" eller vad det än beror på så satt jag hela kvällen och var helt fascinerad över hur totalbra det lät.
Jag har inga märkvärdiga grejer, tvärtom, men ojojojoj....... så bra.
Depeche skivorna har jag från samma remaster serie på CD och SACD och jag tyckte vinylen lät bättre, kan helt klart vara ett fall av glädje placebo men det bjuder jag på i sånna fall.
