BB skrev:doze84 skrev:Jo jag tror det pratas om att lödningar har lika stor betydelse idag, fredrik lejonklou som har samma värdering när det gäller msuikåtergivning som linn är otroligt nogrann i val av lödtenn tempreatur och applicering.
Han pratar om ett halvår innan lödtennet stabiliserat sig riktigt, och kanske din väns lödning inte blev lika bra som linns fabriklödda.
Skulle vara kul att växla några ord med Lejonklou vid något tillfälle

Ja- det skulle det.
Jag har aldrig träffat karln, men så mycket vet jag att Fredric leijonclou och Göran Rudling inte är speciellt såta vänner- de tycker inte likadant vad det gäller spikes funktion, tex.
Linnfalangen är således inte en homogen grupp, som någon kanske tror. Flera dogmer som dryftats har ändrats- ibland med total omvändning, tex då linn helt plötsligt under 90-talet började använda tunga, stabilt förankrade stativ till sina högtalare (Ku-stone) . Dessa högtalare kunde vickas på ganska rejält ( pga plastskiktet som fanns mellan stativet och högtalarfoten mot golvet. ) Likväl upplevdes det av flertalet som en förbättring av ljudet, bla av leijonclou- den ökade massan gjorde att det lät bättre. Göran Rudling påstod ju tidigare att "lättare" låter bättre och att högtalaren absolut skulle ha så liten mekanisk kontakt som möjligt med vägg och golv, och stå helt stabilt, eljest lät musiken falskt. Plötsligt svängde linn och gjorde tvärtom. T.o.m gummifötter på subwoofers började användas.
Svängde gjorde man också angående cd-spelare, efteråt,då man själv utvecklat en sådan. Då den kom, och man frågade hur bra den var, så låg svaret att original karik1 och numerik lät en aning bättre än LP12 med bästa tonarmen och pickupen, samt valhallastyrningen. Med Lingo lät LP-12 bättre dock. Detta demonstrerades i alla linnbutiker över hela världen.
Helt plötsligt blev CD rumsrent. Som i ett trollslag.
Men sedan började pratet om datorernas oförmåga till att återge korrekt som drivverk- endast karik, eller inödfall mimik dög för att ens lyssna sporadiskt på musiken. För två år sedan så skedde en helomvändning igen- man talade istället om för alla hur förträffligt alla datorer var som drivverk, hur all information, 100%, kunde föras över utan förluster från den enklaste datordrive.*
Detta var helt motsatsen till vad man postulerat tidigare.
Source-first gällde inte längre- inte i den digitala världen, där en billig dator helt plötsligt överträffade en cd-12 spelare, som drivverk. Men det fanns ett aber dock. För att det överlägsna ljudet skulle kunna uppstå krävdes en nätverkspelare, och inte vilken som helst.
Den måste vara tillverkad i Skottland.
(Nätverkspelarna från företaget verkar vara mycket fina produkter- om man ser till mätningar i bla stereophile så verkar de vara i klass med Benchmark dac 1, eller cd-12. Bra grejor alltså.
Det är försäljningsdogmerna som varit felaktiga.)
* Det positiva är att "svängningarna" i försäljningsretoriken ihuvudsak gått åt rätt riktning, genom åren. Används "single speaker demonstration" fortfarande ? Jag vet inte- kanske försvann detta i samband med hemmabiogrejorna som plötsligt belamrade lyssningsrummet med en massa högtalare.
De flesta linnister törst inte testa grejor blint. Inte heller andra anhängare av "high end". För mig krävdes det ett litet antal blindtester, som följdes av fler, där jag efter ett tag insåg det otroliga ( att en billig japans hemmabioreceiver, 2495:- ) kunde låta lika bra eller bättre än förstärkeri för 90000:-.
Då förstod jag plötsligt att "bättre än fullt genomsläpp av musiksignalen" kunde det aldrig bli, att apparaterna hela tiden försämrade ljudet- och att felen adderades i kedjan av apparater.
"Source first" dogmen hade alltså således aldrig varit sann- utan störst förbättring av ljudet uppstod istället om man bytte ut den del i kedjan som försämrade mest. Oftast alltså högtalarna och åtgärder på själva lyssningsrummet. Apparaterna hade ju ingen musikalisk intelligens, som kunde "gissa" hur musiken lät.
Därför är Göran Rudlings historia om "viskaleken" ( ur boken Lyssna!)felaktig- eftersom den förutsätter intelligens i tolkningen av musiken.
Hifiapparater är inte intelligenta- de försämrar alltid.
Kablar är transportörer av elektriska signaler, inte musik i form av ljudvågor. I musikstudios används totalt ibland hundratals meter av helt vanlig välskärmad mikrofonkabel till de olika mikrofonerna vid uppmickning av trumset, elgitarrer och andra instrument. Kablarna till dessa mikar är inte vända i någon speciell riktning, mikstativen står på gummifötter (inte spikes) vid inspelningarna. Lödningarna är helt vanliga sådana, oftast används inte silver eller extra dyrt lödtenn- utan helt vanligt sådant. Det är tillräckligt bra.