Spotify premium mot CD = CD överflödigt!..

[Bill50x]

Ja, fast det jag menar går ett steg till: man skänker bort copyrighten till en tredje part (=tidskriften). Vare sig forskaren eller finansiären har rätt att sprida artiklarna vidare.

Ahhh, men själva forskningen/forskningsresultatet måste väl kunna publiceras/göras tillgängligt även om den publicerade artikeln är låst på publikationen ifråga, eller? Känns märkligt om en tidskrift kan låsa inne resultat av forskning.

Men nu är vi väl lite OT (om än intressant)?

/ B

[sportbilsentusiasten]

Läge att nu vara lite självkritisk kanske?
Ja menar, du hörde uppenbarligen ingen skillnad då du TRODDE att det inte var skillnad...
Hur var det det med tron som trumfar logik och sans

Självkritisk för att jag är....självkritisk?
Vad talar du om för skillnad som inte hörs?
Logik och sans = tester under former där placebo inte kan påverka resultatet.

Jag tycker du ska läsa vad du tidigare skrivit/påstått och reflektera över vilken konsekvens det får på det du skrev - med tanke på att det faktiskt visade sig vara är en skillnad.

[Svante]

Ja, fast det jag menar går ett steg till: man skänker bort copyrighten till en tredje part (=tidskriften). Vare sig forskaren eller finansiären har rätt att sprida artiklarna vidare.

Ahhh, men själva forskningen/forskningsresultatet måste väl kunna publiceras/göras tillgängligt även om den publicerade artikeln är låst på publikationen ifråga, eller? Känns märkligt om en tidskrift kan låsa inne resultat av forskning.

Men nu är vi väl lite OT (om än intressant)?

/ B

Alltså, produkten av forskning ÄR i stor utsträckning de artiklar man skriver. Men givetvis får man presentera sina resultat på konferenser och man får skicka PDFer av artiklarna på direkt förfrågan, men man får typiskt inte lägga upp dem på en websida.

[music4ever]

Jag tycker du ska läsa vad du tidigare skrivit/påstått och reflektera över vilken konsekvens det får på det du skrev - med tanke på att det faktiskt visade sig vara är en skillnad.

Prata ur skägget om du har något att säga!

[Bill50x]

Alltså, produkten av forskning ÄR i stor utsträckning de artiklar man skriver. Men givetvis får man presentera sina resultat på konferenser och man får skicka PDFer av artiklarna på direkt förfrågan, men man får typiskt inte lägga upp dem på en webbsida.

Innehållsmässigt, ja. Men frågan är om det är innehållet eller "utformningen" av artikeln som är skyddad? När vi producerade en utbildnings-cd inom statisk elektricitet var det en skola i Tyresö som stod för layout, design och produktion. Innehållet stod vi för till 100 %. Lik förbenat fick vi inte använda materialet utan tillåtelse eftersom skolan hade rätt till det hela. MEN, innehållet fick vi naturligtvis använda som vi önskade, bara inte med den utformning som skolan tagit fram.
Är det inte något liknande inom forskarvärlden?

/ B

[sportbilsentusiasten]

Jag tycker du ska läsa vad du tidigare skrivit/påstått och reflektera över vilken konsekvens det får på det du skrev - med tanke på att det faktiskt visade sig vara är en skillnad.

Prata ur skägget om du har något att säga!

Hur vore det om du kunde försöka vara lite trevlig?


Jag har redan uppmanat dig att läsa vad du skrev, du kan börja med nedan inlägg från dig (kortat men du kan hitta allt om du går tillbaka). När det senare visade sig att det VAR en skillnad, tycker jag att du ska vara självkritisk till dina nedlåtande uttalanden (finns flera i trådan)

Då jag streamar Spotify mm blir musiken bara ljud för mig, trist. Men lokal lagrad egna rippade skivor av samma artist/skiva är engagerade och lyssningsvärd. Dock blir streamad musik allt bättre med åren. bra! För några år sedan var det kass, nu är det ok. Dock inte asbra...

Ursäkta, men detta låter som när någon sektföljare bara ser det positiva med sekten. I'm not buying that at all!

[music4ever]

Jag har redan uppmanat dig att läsa vad du skrev, du kan börja med nedan inlägg från dig (kortat men du kan hitta allt om du går tillbaka). När det senare visade sig att det VAR en skillnad, tycker jag att du ska vara självkritisk till dina nedlåtande uttalanden (finns flera i trådan)

1. Så du har bara lyssnat på musik från det bolaget?
2. Vad är det som säger att det du upplevt skulle beror på denna vattenmärkning?

[Eleanton]

I teknikens tidsålder, använd den på det smartaste sättet

[Strmbrg]

Nu var det länge sedan jag körde Spotify Premium (har inte ens koll på om det fortfarande existerar).
Numera är det Qobuz jag använder. Alla CD är bortskänkta till Myrorna. Saknar dem inte. Det där som några vurmar för om "fysiska fonogram" är dock inget jag själv ser någon tjusning i. Nu kan jag ju välja vilka inspelningar jag vill, utan att låta mig begränsas av den egna skivsamlingen eller det utbud som råkar stå tillbuds i begagnat-butikerna.

Beträffande aspekten på att artister och upphovspersoner hamnar i en svårare ekonomisk sits när man inte längre köper fysiska skivor:
Det där är komplext. Förr talades det väldigt mycket om att skivbolagen tjänade massor på att sälja en CD, medans artist/upphovsperson bara fick en liten bråkdel. Nu talas det om att det var bättre med CD:n eftersom en streaming-lyssning bara ger en ytterst liten ersättning till vederbörande. Det finns massor med förstå-sig-påare som lägger ut bevis för hur det ligger till med den saken. Det de möjligen INTE förstår är huruvida de verkligen förstår. Jag vet inte det.
CD:n köpte man en gång. Streaminglyssningen renderar i en ersättning varje gång. För att ta en parameter i sammanhanget.
Jag begriper inte (men många andra tycks såklart alltid begripa...) att det kommer ut nya streaming-fonogram med allsköns - på det stora hela - extremt smal musik, som exempelvis inom den så kallade "konst-" eller "klassiska musiken". Uppenbarligen funkar ju ekonomin kring detta eftersom det fortlöper. Riktigt HUR är en annan femma. Det hävdas att ekonomin hålls på svarta siffror endast med hjälp av turnerandet. Måhända det är så med bred och populär musik. Vissa "vet" säkert precis hur det förhåller sig. Jag vet det inte.

[RogerGustavsson]

Det brukar väl aldrig eller sällan redovisas hur stora inkomster artisterna har från försäljning av fysiska fonogram eller sådant som streamas? Misstänker att det är rätt olika gällande populärmusik och övrig musik. Utövare av klassisk musik är ju inte lika bundna av att följa trender.
Personligen har jag alltmer fjärmat mig från den musik jag växte upp med, alltså det som spelades i radions P3 under 60-talet och tidiga 70-talet. På forum ser man många som inte var med då vurma för den musiken men för mig är det mer ett passerat stadium och jag återvänder sällan dit. Det finns några undantag men det mesta är rätt mainstream utan originalitet. Numera är det mest jazz och klassikt som spelas och det via streaming. CD och vinyl när inget annat format finns. Just nu är inga sådana grunkor inkopplade.

[AndersP]

Som tidigare antytts tror jag att många fonogram i dag framställs som reklam för artisters konsertverksamhet.

Man spelar inte längre in i dyra studios i akustikreglerade lokaler med 30+ kanaliga mixerbord med en eller flera ihopsynkade 24-kanalsbandspelare. Man spelar in hemma med en laptop på kontoret och delar spår med varandra via uppkopplad programvara för att slippa spela in tillsammans. Är budgeten tillräcklig lägger man ut mix och/eller mastring på "folk på stan". Kompmusiker finns fortfarande, men är en liten exklusiv skara som mestadels turnerar.
Kolla priserna på konsertbiljetter till artister i storleksordningen Peter Gabriel och multiplicera med antal publik i dom arenor det är frågan om. Det är där degen kommer in. Hur man finansierar inspelning och konserter med konstmusik känner jag dock inte till. Berätta gärna.

Det faktum att inspelningsutrustning blivit så billig och så bra har bidragit till att många kan hålla på med musik.
Min bror är direktör på ett större oljebolag i sthlm, men spelar inte golf utan bas!
Han har ett projekt tillsammans med en kille i Gävle som jobbar i hemtjänsten. Dom kaller sig Aspertown. Dom träffas sällan irl. En kompis som har trummor i egen studio kan lägga mångkanaliga drum tracks åt dom när det behövs. Att spela in riktiga trummor kräver en del resurser.

Jag tror att en stor del av den "alternativa" musiken på strömmningstjänsterna spelas av sånna här figurer. Dom får i princip aldrig betalt. Musiken är en hobby och ekonomiska resultat är inte det primära. Man är amatörer i ordets rätta betydelse. Känner man för det ordnar man en spelning, ett releaseparty eller ser till att bli inbjudna till en festival. Det finns inga deadlines typ nytt album på plats i butikerna till Jul eller liknande.
Eftersom det inte finns några större krav för att få lägga upp material på tex Spotify finner man mycket sånt här om man tittar runt.
Kontrakt med bolag och liknande behövs inte längre. Strukturen är helt annorlunda nu. Det är som innan inspelning och fonogram fanns. Mozart och dom fick väl beställningar på sheet music förstås, men annars var det väl livespelningar och bidrag från rika knösar?
Har det blivit bättre eller sämre?

[guldfisk]

Ett bevis för AndersP tes, som irriterat mig personligen, är "Pippi på Cirkus". Ett ambitiöst album med olika gästartister som jag hittills endast hittat på Spotify. Ingen möjlighet att köpa CD eller nedladdning

[Conan]

Man spelar inte längre in i dyra studios i akustikreglerade lokaler med 30+ kanaliga mixerbord med en eller flera ihopsynkade 24-kanalsbandspelare. Man spelar in hemma med en laptop på kontoret och delar spår med varandra via uppkopplad programvara för att slippa spela in tillsammans. Är budgeten tillräcklig lägger man ut mix och/eller mastring på "folk på stan". Kompmusiker finns fortfarande, men är en liten exklusiv skara som mestadels turnerar.
Kolla priserna på konsertbiljetter till artister i storleksordningen Peter Gabriel och multiplicera med antal publik i dom arenor det är frågan om. Det är där degen kommer in. Hur man finansierar inspelning och konserter med konstmusik känner jag dock inte till. Berätta gärna.?

Jag tror vi har att göra med två (och-ett-halvt) olika scenarier som kanske har väldigt lite med varandra att göra:

1. Stora, etablerade artister som skiv- och produktionsbolag tjänar bra pengar på.

1½ Etablerade artister med smalare musik och en mindre "fanbase". Färre strömningar, mindre konserter mm.

2. Hobbymusiker som spelar för nöjets skull

Om vi då tar Peter Gabriel som exempel med senaste skivan "I/O": Det finns olika mixar/mastringar att köpa (Dark Mix, Bright Mix) det finns versioner på BluRay med Dolby Atmos mm. Alla dessa versioner ligger ute för både skivköp, nedladdning och strömning. Här har man nog lagt avsevärda resurser på studiotid och efterprocessning för man ser att det går att tjäna pengar på materialet trots kommande konserter och annat. Att det sen inte låter speciellt bra om skivan, handlar nog mest om okunskap och oskicklighet hos studiotekikerna. Och här kanske man kommer in på problemet kring allt detta: om det kan fås att låta "lika bra" med hemmastudion om man sen lämnar bort materialet på lite aggressiv mastring, som med den feta proffs-studion, så varför lägga pengarna på dyr studiotid?

Och det är så artisterna i kategorierna 1½ och 2 tänker såklart.

[WhereNextColumbus]

Som tidigare antytts tror jag att många fonogram i dag framställs som reklam för artisters konsertverksamhet.

Man spelar inte längre in i dyra studios i akustikreglerade lokaler med 30+ kanaliga mixerbord med en eller flera ihopsynkade 24-kanalsbandspelare. Man spelar in hemma med en laptop på kontoret och delar spår med varandra via uppkopplad programvara för att slippa spela in tillsammans. Är budgeten tillräcklig lägger man ut mix och/eller mastring på "folk på stan". Kompmusiker finns fortfarande, men är en liten exklusiv skara som mestadels turnerar.
Kolla priserna på konsertbiljetter till artister i storleksordningen Peter Gabriel och multiplicera med antal publik i dom arenor det är frågan om. Det är där degen kommer in. Hur man finansierar inspelning och konserter med konstmusik känner jag dock inte till. Berätta gärna.

Det faktum att inspelningsutrustning blivit så billig och så bra har bidragit till att många kan hålla på med musik.
Min bror är direktör på ett större oljebolag i sthlm, men spelar inte golf utan bas!
Han har ett projekt tillsammans med en kille i Gävle som jobbar i hemtjänsten. Dom kaller sig Aspertown. Dom träffas sällan irl. En kompis som har trummor i egen studio kan lägga mångkanaliga drum tracks åt dom när det behövs. Att spela in riktiga trummor kräver en del resurser.

Jag tror att en stor del av den "alternativa" musiken på strömmningstjänsterna spelas av sånna här figurer. Dom får i princip aldrig betalt. Musiken är en hobby och ekonomiska resultat är inte det primära. Man är amatörer i ordets rätta betydelse. Känner man för det ordnar man en spelning, ett releaseparty eller ser till att bli inbjudna till en festival. Det finns inga deadlines typ nytt album på plats i butikerna till Jul eller liknande.
Eftersom det inte finns några större krav för att få lägga upp material på tex Spotify finner man mycket sånt här om man tittar runt.
Kontrakt med bolag och liknande behövs inte längre. Strukturen är helt annorlunda nu. Det är som innan inspelning och fonogram fanns. Mozart och dom fick väl beställningar på sheet music förstås, men annars var det väl livespelningar och bidrag från rika knösar?
Har det blivit bättre eller sämre?

https://youtu.be/N1Qp8H7tAEA?feature=shared