Låter utmärkt bra skulle jag vilja säga. Klockrent!
Dock ändrar rösten karaktär lite på tonen vid 12 sekunder. Låter som lite slem på stämbanden som ställer till det. Sångaren (är det möjligen en "Kontratenor"? En snubbe alltså. Jag tycker inte det låter riktigt som en Alt...) kompenserar ju efter bästa förmåga, som är hörbart stor, och trycker på lite extra med sångformanten (inte väsentligt i nivå dock) när slemmet verkar.
Thomas_A skrev:Är det kanske barta en volymfråga? För om man vrider upp blir det i mitt huvud/öron ganska "obekvämt".
Övertonerna vid 2.7 och 3.3 kHz är starkare än alla andra (1680, 2200 Hz) förutom vid 550 och 1100. Brukar röster ha det?
T
Ja, inte vid talad röst, men vid sångröst kan man hos alla "tränade sångare" se en höjning i det registret.
Det är i själva verken en följd av den strupformning avsedd att öka effekten, som man använder när man sjunger (inte alltid basar dock) för att nå bättre genomträngning (eller är det för att få en vackrare klang?).
Det handlar lite förenklat om att strupe och munhåla bildar en massa resonanser som ger en EQ-påverkan av ljudet från stämbanden. Med dessa resonanser kan vi bland annat vokalisera. Alltså styra ljudet att bli A, O, U, Å, E, I, Y, Ä eller Ö. Och en massa andra vokaler också, som vi inte har några bokstäver för, eftersom de delar bokstav med andra vlkalljud, eller inte används i svenska språket alls.
När man sjunger tränger man ihop (inte nödvändligvis medvetet, men genom härmning av andra sångare/erskor) några av dessa resonanser (som faktiskt inte behövs för vokaliseringen) till att bilda vad man brukar kalla en sångformant. Alltså en förstärkning i registret runt 3 kHz.
Det skall tilläggas att det finns gott om exempel på vad jag skulle kalla sönderskolade sångare, som har så medveten (och dålig, i mitt tycke) tonbildning att volkaliseringen går åt skogen, så till den milda grad att det knappt går att höra vad de sjunger! Framförallt A-, I- och E-ljud, men även andra vokaler kan deformeras skandalöst.
I själva verket verkar opera- och annan klassisk sångteknik ha gå bakåt sedan 1950-talet. Nä, tacka vet jag Caruso och Gilli.
Vh, Ing. Öhman
PS: Sångformanten är inte unik för klassiska sångare/erskor, utan förekommer hos de flesta som sjunger. De extrema avarterna där volkaliseringen defomeras fullständigt är dock svåra att hitta (men det finns fall...) i populärare genres.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).