Delar inte alls din uppfattning.
Praktiskt taget alla som på olika sätt arbetar med rumsakustik (alltså läran om ljudet i rum) har en psykoakustisk infallsvinkel. Det kan självklart finnas undantag, folk som bara ser akustiken (ljudfysiken) och glömmer bort att det är en människa som kommer att lyssna i rummet, men de är rimligen i extrem minoritet. Jag har inte stött på nästan någon.
Om du upplevt att det ser ut på något annat sätt så måste jag fråga dig om exempel på några akustiker som arbetat med välljudsakustisk, som är representanter för dina påståenden.
Missförstå mig inte - självklart måste man kunna fysiken
också, inte bara förstå hur hörandet fungerar, annars kan man ju inte bota problemen. Men att kunna fysiken är inte att inte förstå att resultatet behöver ett mål som handlar att tillgodose de lyssnande människornas behov och önskningar.
Självklart finns det även "oljudsakustiker" som arbetar med problem som behöver lösas på så vis att ett gränsvärde eller en norm tillgodoses, men även i de fallet har gränsvärdet kommits fram till med människor eller andra som kan störas, med i ekvationen.
Med det sagt är fältet fortfarande inte så utforskat som man skulle önska, och dessutom är det illa skadat av myter och förutfattade meningar som i bättre studier enkelt kan visas vara fel, men så är det ju nästan alltid, inom alla vetenskapliga fält. Exempel på hur myter och förutfattade meningar kan uppstå är ju även när någon läser en studie (väl utförd) utan att förstå den ordentligt, eller vilka förutsättningar den gäller inom, och från det drar otillåtna slutsatser.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
DQ-20 skrev:Bill50x skrev:Så det är inte bara jag som är dum....
För övrigt ska jag till KTH ikväll på visning av nya Arkitekturbyggnaden!
/ B
Alla som meddelat att de tycker begreppet är dumt vet om allt som du skrev i ditt inlägg. Garanterat. Vad Svante sa var att BEGREPPET är dumt, inte att folk som använder det är dumma. Däremot tycker jag de kan beteckas som dilettanter. Ett begrepps värde definieras av hur väl det kommunicerar. Av konversationen att döma från de som använder ordet distorsion i praktiska sammanhang är begreppet "linjär distorsion" olämpligt eftersom i princip ALLA tolkar ordet distorsion som olinjär distorsion och istället använder begrepp som "tonkurveavvikelse" (Eller? Hehehe..) för att beskriva "linjär" distorsion. Den väsentliga skillnaden mellan linjär och olinjär distorsion är att den senare ger upphov till toner som inte finns i originalet. Det gör inte "linjär distorsion". "Linjär distorsion" kan enkelt kompenseras - det kan inte olinjär distorsion.
Alltså: använd inte begreppet "linjär" distorsion eftersom det mycket lätt ger upphov till missförstånd och kräver avsteg från den begreppsapparat som normalt används.
/DQ-20
Brukar tycka att i princip allt du skriver är klokt och medhållbart, men inte denna gång.
Jag håller med Bill helt och hållet.
Linjär distorsion är ett etablerat begrepp och inga konstigheter alls. Dock är det i allra högsta grad olämpligt att utelämna ordet linjär i begreppet "linjär distorsion". Och skälet till det är att jag håller med dig om att distorsion som inte uttryckligen sägs vara linjär, kommer att tolkas som olinjär distorsion.
Med det sagt säger jag inte att det är bättre att säga linjär distorsion än att tydligt berätta vad för linjär distorsion det är man talar om, t ex tonkurveavvikelser eller IMF-funktioner. Det senare är som regel bättre.
Men även i det fallet så kan man ju ta det ett steg till och jag vill därför hävda att det i många fall kan vara vettigare att tala om interferenser/kamfiltereffekter om det är den sortens tokurvepåverkan man vill tala om. Och inte heller där är det säkert att man valt bästa sättet att beskriva det man vill tala om. Kanske hade det varit bättre att tala om reflektionen och berätta om dess egenskaper och fördröjning? Men inte heller där är det säkert att det är bästa formuleringen, om det man vill tala om är en reflekterade ytas konsekvenser för ljud som strålar i alla rumsliga riktningar?
De flesta rumsproblem av det slag som denna tråd verkar handla om (eventuellt, det borde klargöras bättre) är ju inte reducerbara till någonting utan att man tappar bort stora delar av problemet.
I ett rum så hör vi ju inte bara direktljud ackompagnerat av reflektioner. Vi hör även senare reflektioner av de redan färdiginterfererade ljuden som i sig bestod av direktljud (i någon riktning) plus en reflektion från en annan riktning men på väg till samma avlyssningspunkt, som sen studsar innan de når fram till lyssnaren, passerar lyssnaren och studsar mot något nytt...
Att reducera detta till ett enklare endimensionellt problem är inte förnuftigt, att gå ett steg till och bara tala om direktljud plus en reflex är mera dumt, och att sedan reducera DET till en interferens är än dummare, och att reducera det till att vara en tunkurveeffekt är värre, men att inte ens skriva det utan bara kalla det en linjär distorsion är till och med ännu dummare, och att glömma bort att berätta att distorsionen är linjär gör det ju till och med ännu värre...
- - -
Sammanfattningsvis - Bill är inte alls dum, och inte heller det han skrev var dumt. Det han säger är helt riktigt.
Och problemen i den här tråden har mycket lite att göra med att kalla linjär distorsion för linjär distorsion, vilket inte är något problem alls om man talar med bildade människor. När folk skriver om t ex fasdistorsion eller vågformsförvrängning så vill jag gå så långt som till att säga att jag HOPPAS att alla som läser det inser att det är en linjär distorsion respektive kan vara linjär distorsion som det handlar om.
Problemet är att det talats om distorsion när det kanske menades linjär distorsion, samt att det fortfarande inte (tillräckligt) tydligt framgått om TS talar om spektrala skillnader mellan direkt och reflekterat ljud, det har heller inte framgått om han (i så fall) menar att sådana skillnader är av godo eller av ondo (vilket det för övrigt inte finns något sant svar på eftersom det beror på). Kanske är det till om med så att de tonkurveavvikelser han talar om framförallt är själva interferenserna? Även i det fallet vore det bra om han tydligt klargjorde om han anser att de är av godo eller av ondo (vilket i och för sig heller inte går att svara på eftersom det både beror på (reflexernas egenskaper i tid, rum och spektralt) och kan ses ut olika perspektiv (subjektivt/objektivt)).
Fast allra bästa kanske det vore om han frågade om det han undrade över. Det finns ju många här som i så fall kan göra seriösa försök att upplysa honom. Visst kan det finnas frågor som är för svåra för att någon skall ha svar på dem, men det vet vi ju inte utan att ha hört frågorna.
För övrigt bör man inte tala om rummets påverkan på den här nivån utan att ta med stereosystemet själv i ekvationen, eftersom det sett som ett holofoniskt skeende, ställer till med artefakter som i förekommande fall liknar dem från rummets reflektioner.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).